Nej!

(...ett kort svar som kan förändra...och vi får vara med om en äkta grekisk BBQ...)

 Tillbaka i hamnen efter en lång dag av festligheter...solen har just gått ner lugnet lägger sig över Naxos...
 
 
Naxos, Kykladerna, Grekland
 
 

Vi har firat OXI-dagen här på Naxos. Oxi/óchi betyder nej, och nejdagen är en allmän helgdag i Grekland.

 

 Flaggor och stolta greker som firar...
 

Den 28 oktober 1940, mitt under det brinnande andra världskriget så ville Mussolini, Italiens fascistiske ledare att Grekland skulle acceptera att axelmakternas trupper (Italien o Tyskland i det här fallet) skulle få gå in på grekiskt territorium. Gick inte Grekland med på detta ultimatum så hotades landet med att anfallas.

 

Den dåvarande grekiska premiärministern Ioannis Metaxas vägrade och gav Mussolini ett mycket kort svar;

-NEJ!

 

Mussolini höll sitt ord om hot och Grekland anfölls och drogs därmed in i Andra Världskriget. Men det rakryggade svaret från grekerna som innebar att man inte ville sälja sig till krigsförande länder, blev efter denna händelse något man började fira. Så varje år på årsdagen av nejsvaret så högtidlighålls minnet genom parader och en massa viftande grekiska flaggor.

 

 Trummande ungdomar i paraden...
 

Vi promenerade in till öns huvudgata för att titta på festligheterna. Barn med flaggor, ungdomar med trummor, präster och poliser. Finklädda åskådare där alla till synes gått man ur huse. Plötsligt så gapade inte längre restaurangerna halvtomma såhär efter turisternas sorti, utan nu var varenda bord ockuperat av glada greker som passade på att dricka kaffe i solskenet med sina familjer.

 

Nu har vi varit här såpass länge att vi blivit lite bekanta med en del ortsbor. Vi mötte killen som jobbar i båttillbehörsaffären, han kom gåendes finklädd tillsammans med sin familj. Vi skakade hand och växlade några ord. Sen fann vi oss ett ledigt bord där vi tog oss en fika. Vädret har under de senaste dagarna varit det bästa tänkbara. Sydliga varma vindar, klarblå himmel och 22-23 grader.

 

 Underbart väder har vi nu, inte för varmt och inte för kallt. Som svensk sommar när den är som bäst...det säger man inte nej till...
 

När klockan närmade sig halv två på eftermiddagen gick vi bort till korsningen där bageriet ligger. Vi hade bestämt träff med Jackie, den irländska tjejen som bott här på ön i princip halva sitt liv. Gift med en grekisk man och med barn så bor de uppe bland bergen. Vi hade blivit inbjudna på BBQ hemma hos dem.

 

Vi hoppade in i bilen och vi fick oss en vacker tur över krön och genom dalar. Så småningom så bredde den vackraste naturscenen ut framför oss och där, vid foten av öns högsta berg (Zas/Zeus och Kykladernas högsta bergstopp, 1004 m.ö.h) så bodde de i ett typiskt grekiskt hus. Sockerbitsformat med rundade kanter och fönsterluckor. Uppe i bergen så är det alltid en 3-4 grader svalare än nere i byn. Vi hade garderat oss med en extratröja.

 

 Naxos är en bergig ö med bördiga dalar, vackert och imponerande natur...
 

Vi presenterades för några av deras vänner som också var inbjudna och förutom greker så blev vi en fin mix av folk. En sydafrikan, en holländare, en irländare och två svenskar...ja och så greker och så en glad hund och katt också. Katten hette Wasabi, en social rackare som gärna ville umgås. Med en drink i eftermiddagssolen med utsikt över landskapet så baxnade vi inför denna vackra plats. Fridfullt och glesbebyggt med naturen direkt inpå husknuten.

 

 Utsikten från vännernas terass går inte av för hackor...
 
 Grekiskt vin i eftermiddagssolen...
 

Snart var maten klar och vi slog oss alla ner. Maten var fantastiskt god, grillat kött, grillad korv, grillad ost, grillad aubergine, ugnsbakad sötpotatis...sallader...sallader och så en grekisk sallad och till detta serverades grekiskt vin och bröd. Samtalen växlades mellan engelska och grekiska, men mest på engelska vilket gjorde att vi lätt kunde delta i diskussionerna. Vi har hört och lärt oss massor. Om grekisk historia, om grekisk skolgång (greker är välutbildade och det finns mer än 10.000 läkare bara i Tyskland som är greker) och så givetvis grekisk mat.

 

 Grekerna vet hur en sallad ska smaka...
 
 Till Kaptens stora lycka så fanns det nygrillat kött, grekerna pressar gärna en citron över köttet...gott!
 

När vi mätta och bukfyllda hade vinkat hejdå till familjens vänner så fick vi följa med Jackie till familjens egen kyrka. Jo, de har en kyrka på sina marker och denna var inte mycket större än en friggebod. Här har de döpt sina barn och här ligger hennes mans släkt begravd. Kyrkan har mer än 1000 år på nacken och innerväggarna var till för några år sedan vitkalkade. Vid kyrkan så gick det tidigare en vattenåder med friskt bergsvatten där den samlades i vacker damm intill entrén. Men en granne högre upp på berget valde en dag att styra om ådran för att få vattnet till sin egen gård. Varpå dammen torkade ur och sättningar uppstod i kyrkans väggar. De kallade då dit en hantverkare för att fixa sprickan som uppstått i väggen. Men då denne började ta bort den vitakalkade färgen så fann han en tusenårig gammal väggmålning bakom. Så hantverkaren avbröt sitt jobb och meddelade familjen att de nog skulle ringa till de arkeologiska myndigheterna istället.

 

 Det var svårt att få bra bilder i den lilla mörka familjekyrkan...men vilken imponerande plats där familjen under lång tid inte haft en aning om att det fanns tusen år gamla målningar bakom vitputsen...
 

Idag är nästan all vitkalk borttagen och den lilla kyrkan har mängder av väggmålningar och reliefer föreställande helgon och olika berättelser ur bibeln. Smått overkligt och ett litet oljeljus brinner ständigt i kyrkan där äldre i byn kommer för att be, och de håller lågan vid liv. Vi har då aldrig sett något liknande förut. Fascinerande och imponerande.

 

 Ovanför en portal...
 
På ena väggen...ett helgon tror vi...
 
 

Efter vår guidning så passerade vi en fruktträdgård med apelsiner. Jackie hämtade en påse från bilen som snabbt fylldes med frukt. Tacksamma för all god mat, trevligt sällskap, besök i familjekyrkan och en fruktpåse tung som en potatissäck så skjutsades vi tillbaka till hamnen. Det hade mörknat ute och vi kröp proppmätta över vår smala landgång till vårt flytande hem.

 

 Vi pallar frukt från familjens apelsinträd...
 

Sa den grekiska premiärministern NEJ för snart 80 år sedan så säger vi själva definitivt JA. Ja till Grekland, ja till deras goda mat och ja till dess folk. Fast ja på grekiska heter nä! (né)...häpp!

 

Skepp o Hoj!

(och nedan kommer lite fler bilder från dagen, håll tillgodo)

 

 

 Vi firar nej-dagen och vi finner denna skylt...en filial till svenska Systembolaget månne? Nej bara en rolig detalj på väggen utanför en bar...för att locka turister mer än greker kan vi ana...
 
 Vackra Naxos...utsikten från vännernas terass...
 
 
 Katten Wasabi ville kela...
 
Vännernas hus...
 
 Vi älskar grekisk mat...
 
 Efter maten, Kapten i samtal... (extratröjan åkte på framåt sena eftermiddagen, det är kallare uppe i bergen...)
 
 Sen eftermiddag...
 
 Även här blir det höst...på vägen till den lilla familjekyrkan...
 
Takmålningar (ursäkta bildkvalitén)
 
 Det här är familjegraven berättar Jackie, här hamnar hon också en vacker dag och vi får veta att grekerna tar väl hand om sina nära och kära, även efter döden...
 
 Från den delen av kyrkan som ännu var vitputsad på väggarna...kyrkan är pytteliten och rymmer väl lagom en stor familj vid sammankomster...
 
Det minsta kyrkofönster vi någonsin sett...
 
Vi tackar så klart Jackie och hennes familj för en fantastisk dag med god mat och trevligt umgänge. Thank you Jackie and family for your hospitality, we had a great day!
 
Klart Slut!