Bästa kudden är ankaret

Vi har äntligen börjat kunna leta efter lite väderluckor. Idag kom det paket från Sverige som vi väntat på. Dels innehöll paketet en ny generator till vår vän norrmannens motor, samt en specialgjord manlucka till hans dieseltank. Så nu i helgen så ska dieseltanken hans torkas ren och vi ska öppna upp sidan på tanken och montera dit den nya manluckan. Så han i framtiden har möjlighet att själv underhålla dieseltanken. Vi i det här fallet är väl främst Tjoppe, huvudmekaniker i gänget som han är. Vi vill ju samtidigt tacka vår alldeles speciella vän Konstruktören som anlitats hemifrån Sverige, en specialtillverkad manlucka trillar ju inte ner från himlen så där per automatik.

 -Nu kan vi göra hål i vännens tank...den specialtillverkade manluckan har kommit.
 Ny generator till vännens motor...snart fungerar allt ombord igen.

Igår var Helena Pimpsten uppe i norrmannens mast, ett fall hade åkt ur sin trissa när vi bytte alla skotlinor. Och då är det ju lämpligt att den lilla klätterapan får uppdraget, lätt och vig som hon är. Utsikten var god, men det var jäkligt blåsigt så det svingade gött däruppe.

Så nu kan vi snart sätta bock för norrmannens beting, ett av hans försegel ska lagas innan avfärd och av en händelse så släpar vi runt på en fantastisk symaskin.

Ombord på Wilma så är nu batterierna igång där vi kopplat på alla våra energikällor såsom vind, sol,  landström samt laddning från motorn. Vi har fått vår Epirb nu, vår nödsändare och den är även registrerad och klar. Vi har investerat och handlat en hel del i båttillbehörsaffären Uship här i La Rochelle. Vilken fantastiskt service och vilka rabatter de skakat fram åt oss. Att vi slog till på ett Rocna-ankare när vi ändå öppnat plånboken, gjorde ju inte kalaset billigare precis. Men vi kommer aldrig att kunna finna ett bättre pris med lika bra service. De har kört saker till vår och norrmannens båt. Vi har fått låna deras bil. De har fått fram reservdelar och varor på bara något dygn eller två. Och den av killarna som pratar bra engelska är SÅÅÅ serviceminded. Idag levererades det sista till båten, de kom med ankaret, och vi lämnade över en flaska vin som tack. Muta eller ej, det skiter vi i. Men affärerna var klara och klart grabbarna var värda en liten uppskattningspresent, så hjälpsamma som de varit.

 Ett tungt ankare är bästa huvudkudden...
 Den bästa försäkringen ute på stora hav är en nödsändare...

Så är ni ute och långseglar så kan det vara värt att spara era investeringsbehov till ni kommer till La Rochelle. Här hittar man allt man kan tänkas behöva för sin båt. Var vår slutnota hög så man fick hicka, så var det inget mot vår vän norrmannens slutnota. Vi måste ha varit veckans flitigaste kunder. Sista biten tåg som vi behövde fick vi på köpet. Tack tack!

Nu har vi faktiskt betat av hela vår investeringsönskelista. Det enda vi har att göra nu före avfärd är att vi ska klättra upp i Wilmas mast och kolla att allt ser bra ut innan vi går över Biscaya. Dels vickar antennen lite grann däruppe när man är ute och seglar. Vi tror inte den lossnar, men det kan ju vara onödigt att tappa den mitt ute på havet. Och så ska vi passa på att sy lite på lazy jacken(påsen på bommen som storseglet bor i). Den har gått lite sönder i kanten och när vi ändå syr vår väns segel så...

Vädret börjar lova gott igen nästa vecka. Vår plan är att segla en omväg för att se Fort Boyard, som ligger en tio sjömil från La Rochelle. Därefter får vi gå den långa vägen utanför ön Ile d´Oléron, för vår väns mast är lite på gränsen till att gå under bron som förbinder ön med fastlandet. Och det vore ju typiskt om han fastnade där efter allt meck och fix vi ägnat oss åt de senaste veckorna.

Äntligen börjar vi kunna bunkra och förbereda för fortsatt färd. Måndag eller tisdag ser ut att funka.

Skepp o Hoj!