Världen är som en bok...

 Further down the page you find the text in English

Vi har haft en härlig strandhängsdag i värmen. Vi  har solat, badat och lekt och låtit dagen förflyta.

 Cascais bjuder på många spännande stränder...
 Idag har vi testat på stand up paddling...
Vi har ägnat oss åt dragkamp på stranden...
 

Emellanåt är det härligt att hänge sig åt det sorglösa och enkla i livet. Men vi måste ändå tillstå i farten på detta ämne. Att det är en jäkla massa sandkorn på en strand. Överallt. Vi är nog ligga-på-klippan-människor. Men det finns en rad fördelar med en sandstrand trots allt. Fötterna får finmassage när man promenerar mellan de heta små kornen och det går att gå eller springa ut i vattnet i lugnare gemak, än från båten eller klippor där man inte sällan är hänvisad att hoppa i.

 Styrman i sanden...
 Kapten njuter av sol och värme...

Ja våra icke sorglösa dagar är ju annars inte så sorgfulla heller. Men kanske att vi i vanliga fall ändå funderar och tänker mer kring vår samtid, kring världsläget, segling, vädret, hälsan, trasiga saker ombord, kunskap och fakta kring platser, tvätt och tandborstning.... Vi funderar och filosoferar mer som regel när vi inte ligger på stranden och försöker hålla styr på alla sandkornen.

Och en sådan filosofisk tanke vi har, är ju kring vårt resande. Där vi vidgar våra vyer vart än vi kommer. Hela vår segling är en upptäcksresa där nyfikenhet är ledordet. Det är viktigare att rusta sig med tid och tålamod än pengar när man besöker nya platser. För det är i de oväntade mötena som man som regel överraskas och förundras. Den engelska kanalön Alderney var en sådan oväntad positiv överraskning för oss. Vi kom en tid på året då väldigt få andra seglar dit. Och de nordspanska byarna Llanes och Cudillero var fantastiska möten. Uppskruvade förväntningar är alltid svårare att leva upp till. Därför så blandar vi gärna de givna turistmålen med platser dit inga eller få andra turister hittar. Såväl shoppingstråk som bakgator traskas med glädje runt med våra nötta promenadskor. Det bästa är nästan de gånger man går vilse.

Vi vill uppleva äventyr, förundras och känna magi. Vi vill lära oss, se och förstå. Och inte bara se olika hamnar. Vi vill möta människor och lära oss om andra kulturer, språk och deras historia. Mark Twain lär ha sagt;

"Resor är ett allvarligt hot mot fördomar, bigotteri* och intolerans. De är därför nödvändiga för många av våra medmänniskor".

(* trångsynthet)

Under resor förvandlas vi, vi blir modigare, mer nyfikna och lättare till sinnes. En vanlig fråga vi får är hur vi vågar segla iväg och släppa allt där hemma. Vi vill kontra med att fråga; -hur vågar man gå omkring i sina vanliga cirklar utan att kasta sig ut och se vad som finns runt hörnet?

Med det menar vi att man måste inte resa långt bort, länge eller dyrt. Det handlar mer om ett förhållningssätt till det du möter. På vägen hem från jobbet, körde du hem utan att se något? Eller tog du tillfället att stanna och dofta på blommor och beskåda träd? Sitta på en bänk och betrakta människor och djur? Samtala med någon du inte känner? Ta reda på din plats historia och det som gör den så unik?

En yttre resa speglar alltid en inre resa. Den förändrar oss alltid, antingen flyktigt eller fundamentalt. Och det är sannerligen därför det har tagit oss så lång tid att förflytta oss. För det finns så många platser att se. Och ideligen känner vi att det är mycket i vår väg som vi missar, trots vår gemakliga takt. Men vi kan inte se allt, hur gärna vi än vill...

Filosofen Augustinus lär ha sagt;

”Världen är som en bok. Den som inte reser läser bara en sida”.

Vi hoppas att vi har vår upptäckarlusta kvar länge än. Och att den dagen vi slår oss till ro på ålderns höst, att vi är fattiga i plånboken men rika på minnen. Hellre dör vi med ett leende på läpparna än med en guldtacka på bröstet.

 

Skepp o Hoj!

 

 Hur är det att köra runt med en badring föreställande en sköldpadda om halsen? Vi vet.
(tack för bilden Blackpearl)

 The world is like a book

We had a lovely day on the beach. We sunbathed and swum and let the day flow away.
From time to time it is wonderful to go in for a more carefree and simple life. But. We must say that there is a freaky mass of sand grains on a beach. Everywhere. We are no beach-people. We prefer to sunbath on cliffs. But there are a lot of benefits with a sandy beach after all. Your feet are given a massage as you walk between the hot little grains and you can walk or run into the water easily. From the boat or rocks you have to jump into the water.

Yes, our non-carefree days are otherwise not so sad either. But perhaps we think more about our world, sailing, weather, health, broken things onboard, knowledge and facts about places, laundry and toothbrushing other days.

We have philosophical thought about our travels. Our sailing is a discovery trip where curiosity is the keyword. It is more important to equip yourself with time and patience than money when visiting new places. Because it is in the unexpected meetings that you usually get surprised and marveled. The English Channel Island Alderney was such an unexpected positive surprise for us. We arrived at a time of year when very few other boats sailed there. And the northern Spanish villages Llanes and Cudillero was fantastic too. Great expectations are always harder to live up to. Therefore, we like to mix the typical tourist destinations with places no or few other tourists find. Both shoppingstreets and backstreets are happily strolled with our well-used walkingshoes. The best time is the times we get lost we think.

We want adventure, to marvel and to feel magic. We want to learn, see and understand. And not only see different harbours on our way. We want to meet people and learn about other cultures, languages and their history.

Mark Twain has said;

"Traveling is a serious threat to prejudice, bigotry and intolerance. They are therefore necessary for many people"

During travel we become brave, more curious and happier. One common question we get is how we dare to sail away and let go of everything at home. We want to contend with asking; -how do you dare to walk around in your old circles without throwing yourself out to see what's around the corner?

By that we mean that you must not travel far away, for a long time or with a big cost. It has more to do about what you see and meet. On your way home from work, did you drive home without seeing anything? Or did you take the opportunity to stop and smell flowers and view trees? Sit on a bench and watch people and animals? Talk to someone you do not know? Find out the local history and what makes it so unique?

An outer journey always reflects an inner journey. It always changes us, either momentarily or fundamental. And that's probably why it took us so long time get here. Because there are so many places to see.

Philosopher Augustine has said;


"The world is like a book. The non-traveler only reads one page ".


We hope we will be able to explore for a long time. And that day we are old we hope that the wallet is empty but we are rich in our memories. Rather we die with a big smile on our lips, than with a gold-ingot on our chest.

 Ship o hoj!