Vid vägskälet

Vi ägnade söndagen åt en lång promenad längs med stranden. Ett stormigt Kattegatt blåste syre till våra sinnen. Vi gick bland snäckorna i sanden och njöt av att det börjar nalkas vår, någon fågel sjöng en vårserenad. Vi stannade upp, blundade och lyssnade.
Vi var båda rörande överens om att vi längtar efter sjösättning av någon av våra mindre båtar. Under vintern har vi renoverat en mindre båt, som i detta nu luktar roslagssmörja och fernissa.
Den kommande veckan blir ett större vägskäl i vårt båtliv. Vi har en fast plan för framtiden, ett nytt mål som vi vill uppnå. Restaurangbåt var ju Helenas idé och nu är det Tjoppes tur att få hans dröm tillgodosedd. I veckan som kommer så börjar budgivningen på båten och då får vi en indikation om vi kommer att nå målet den snabba vägen eller din mindre snabba vägen.
Vi känner oss lite otåliga och det känns som vi går fram i sakta 15 km i timmen. Som denna skylt som verkar ha några år på nacken.
 
I övrigt har vi haft en kulinarisk helg med blåmusslor serverade med sjögräsnudlar och smaksatta med citrongräs, vitlök, koriander och kokos. Andra dagen blev det favoriten laxpudding. Som ni märker så går det ingen nöd på oss.
 
Oavsett vad som händer i veckan så börjar vi agera. Att stampa på samma fläck är inte riktigt vi. Nu är vi sådär hemlighetsfulla igen.
 
Precis som mullvadarna vid Östra Stranden.
Ja den som lever får se och frågetecknen kommer att rätas ut vad det lider, för den som har tålamod. Lite rykten verkar dock florera, Helena fick nyligen höra att hon börjat jobba på ett lager vilket verkar väldigt konstigt då hon inte visste detta själv. Likaväl att någon trodde att vi skulle skilja oss, vilket också är förvånande då våra ringar nyligen är påträdda på våra fingrar. Och vi är högst förälskade och kära i varandra. (Fast det är klart, Helena har alltid haft ett gott öga till Johnny Depp)
 
 
Styra sin kos!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: