Ordets makt

Många inlägg är skrivna under inverkan av månen. Vi två är rätt lika på det mesta. Men vad det gäller sömnen så skiljer vi oss. Helena är en utpräglad morgonmänniska som vaknar tidigt, till gränsen mot fortfarande natt. Tjoppe är ingen kvällsmänniska, för han sover gärna alltid och vi vet inte vad en sådan kallas. Men han kan också vara vaken men han hatar mornar (och vintermörkret och regn). Så med rätt många timmar i ensamhet så har det varit ett ypperligt bra tillfälle att författa ett inlägg på morgonen när allt är lugnt och stilla och verktygen ligger och vilar.
 
Just vid detta tillfälle så ligger den bärbara datorn i knät och allt är tyst. Ovanför genom skylighten så syns månen, en fin halvmåne med lite dramatiska slöjmoln som försöker skugga den emellanåt. Men i övrigt är det en klar natt och säkerligen kallt. De har varnat för frost. Och det är ju inte bara båtbygge vi förströr oss med, i morgon är det den stora dagen då de flesta ska plocka upp sina båtar. Ett definitivt stopp för båtsäsongen och ensamma lämnas vi kvar, vid sidan av ett mindre antal båtgrannar. På samma gång skönt och tomt. Vi har ingen båt att plocka upp men kommer vara med och närvara när en båtgranne ska lyfta sin båt, man vet aldrig om det behövs en extrahand.
 
Vårt arbete i byssan fortsätter. Det är rätt rörigt ombord. Vi kan inte laga mat, köket består av verktyg. Sågspån envisas med att leta sig in ombord. Fläkten hänger på plats men allt är inte klart, bild kommer. Vi provade starta fläkten - jisses! Vilken kapacitet. Det blir nog jättebra. Och snart kan vi gå över på att installera diskbänken och få diskavdelningen i ordning. Vi pratar nästan dagligen om vår champagneflaska som vi bryta när vi fått ordning i köket. Det är då vi officiellt har byggt klart båten.
 
6 år, om man räknar in planeringstiden som föregicks köpet av båten.
Närmare 750 inlägg på bloggen
Alla timmar
Varenda krona
 
Det fladdrar förbi någon minnesbild från ett av alla tillfällen då vi slitit hårt och vi varit helt färdiga. Men enträget fortsatt för att vi varit tvungna att komma till en punkt innan dagen tar slut. Värk i kroppen, smutsiga och trötta. Till slut en dusch och lite mat. Och sömn. Andra minnen finns om fantastiska stunder, vi har stått och skrattat så vi kissat på oss. Vi har hittat lösningar, nått mål och kunna använda oss av resultatet. Stolthet och lycka. Vi har aldrig varit osams på dessa år, tvärtom. Som vi tidigare nämnt så har den mentala resan varit minst lika stor som båtbygget i sig. Det hade aldrig gått utan tilliten till varandra.
 
Nu känns det gott att veta att vi snart är klara. Det känns så otroligt skönt att vi snart är klara. Det känns nästan som vi kommer gråta en skvätt när vi öppnar champagnen och förkunnar båtbygget färdigt. Tårar av glädje och alla års ansträngning som samlas i en enda skål när vi reflekterar över tiden. En stor utandning.
 
Och för alla som följer vår blogg. Kommer vi sluta skriva efter denna champagneskål? Nej nej, var lugna. Resan har bara börjat. Vägen till att vi ska få klart så vi kan ta första gästen ombord tar sin egen resa och den ska vi få följa. Men helt klart är att det blir mindre sågspån i inläggen. Vi har massor att utveckla och förbättra, så på sina sätt kommer det nog knappt märkas att vi är klara, för vi bygger med något ändå.
 
Helena sa till Tjoppe häromdagen. -Tänk vilken makt ordet har. Om jag inte hade berättat om min dröm så hade vi ju aldrig köpt och byggt båten. Tjoppe höll med. Med ett par meningar så blev det en kursändring i livet som heter duga.
 
Och som ett litet avslöjande fast utan löfte. Så kommer en samlad version av bloggen som bok vad det lider. Den är påbörjad men det saknas lite tid för detta just nu. Men så fort det blir mer tid över så kommer det sammanställas och författas och bli till en inbunden bok som man kan ställa i hyllan. Något för oss, något för våra nära och kära och kanske något för den som vill få handfasta råd i hur man driver ett större båtprojekt. Så den som undrar vad vi ska ägna oss åt när bygget är klart, behöver inte oroa sig.
 
Fram och baksidan på boken så här långt.
 
 
Ja ja vi får se hur det blir med detta. Så länge så får månen vandra vidare över skylighten och dagen ge sig tillkänna. En ny dag i byggets tecken. Det liv som vi känner igen.
 
Skepp och hoj!
 
Tjoppe och Helena