Sover vi??

Nä vi sover inte. Maj sköna maj är tyvärr en hektisk månad som regel. Och lite har vi sprungit som yra höns mellan våra göromål. Och vi som verkligen avskyr ett sånt liv och gjorde slag i saken med att dra igång detta projekt för att en dag kunna kliva av det galna snurrtåget i förtid, innan pension. Helenas frustration över att inte hinna med satt bokstavligen i båtväggarna. Och diskussion och situation som följde ombord innehöll först klagan, sen lite nedslagen (man blir ledsen när man inte hinner), sen utslagen (Helena blev sjuk mitt i stressiga maj), sen någon form av acceptans över att det inte går och till sist att man inser att man inte är mer än människa. Helena ringer Tjoppe när hon är på väg hem från jobbet och hon har massor att göra, Tjoppe uppmanar: -Nu åker du hem och dricker en kopp te i solen. -Allt löser sig.
 
Det här med att lösa sig brukar han tjata om för det är hans farmors ord. En pigg hundra åring som var luttrad av ett långt liv. -Allt löser sig, antingen bra eller dåligt, men löser sig - det gör det. Tyvärr finns hon inte kvar i livet, men väl hennes kloka ord. Så Helena åkte hem och drack en kopp te och inte gjorde först vad hon borde - utan vad hon ville. Rätt knasig värld vi lever i, alldeles för mycket datorer och prylar. Och alla vänliga människor som vill prata med oss på kajen, och som inte vet att 57 stycken till ville det samma dag. Man vill gärna bjussa på sig. Men hur som helst så har vi väl borstat av oss den mesta frustrationen, lämnat stadiet "tömma sin inre soptunna" , dvs klaga och gått över i ett HUR-tänkande. Att lägga energi på att uträtta istället för att analysera felen är mycket mer positivt. Sen att man inte hinner allt..ja man kan ju undra vad som händer då. Ingen lär väl dö i alla fall.
 
Ett trevligt ting som hänt ombord är att vi fått tillökning. Inga barnbarn, ingen skeppskatt. Dock ett fiskenät. I strävan mot det analoga livet så kan vi snart ge oss ut i vår lilla båt med fikakorg. Mobilen lämnas hemma (eller i alla fall avslagen).
 
Vi längtar efter att kunna ge oss ut och lägga lite nät för att se om vi får någon fisk. Men det är inte livsnödvändigt, utan mer att det blir ett nöje. Ett nöje utan datorer och digitala finesser. (En del av stressen på sistone har berört just olika datorer och program som inte fungerat)
 
Vi har även fixat ljus i Kaptenshytten, nu ser vi i sovrummet. Taklampan är i samma stil som i de andra hytterna.
Inget digitalt ljus, man trycker på en knapp så blir det ljust.
 
Och en krok så Helena inte behöver lägga kläderna på golvet.
Definitivt mer åt det mekaniska hållet, en hängare är väl så långt ifrån en dator man kan komma.
 
Dörren till köket jobbas det med.
Här har vi grundmålat ramen.
 
Och så har då äntligen vår diskmaskin kommit.
Vi öppnade vårt fina hål i väggen och lyfte in den. Snart är alla stora saker på plats så vi kan plasta igen hålet.
Hål i sidan.
 
Trots hektisk period så har vi hunnit äta. (!!!)
Vitlökssmör på en mör biff med sommarprimörer. Mmm.
 
Vi fortsätter väl vår intensiva period, men med lite chill-känsla så ska väl detta lösa sig också. För löser sig - det gör det alltid. Antingen mycket bra, eller dåligt.
 
På böljan den blå!
 
Tjoppe och Helena