Smeden Jack går igen..

Som kanske inte alla vet så infaller Halloween enligt tradtionen just den 31 oktober. Den gamla irländska traditionen, som togs med av emigranterna till Amerika, firade att skördesäsongen var slut och och vinterhalvåret började den 31 oktober. Tron hos Kelterna var att osynliga krafter var i rörelse och de dödas själar kunde återvända till jorden under Halloween-natten. Till traditionen bjöd även att gå runt med ljusförsedda rovor med utskurna ansikten, s k Jack - o´- Lantern. Traditionen säger att lanternorna representerade smeden Jack som varit för ond för att komma in i himlen. Han hade även lurat jävulen så han fick inte komma in i helvetet heller, utan fick han irra runt på jorden. Här på båten har vi inte sett till någon pumpaförsedd smed, vi tror inte heller att det spökar. Men om man är lite vidskeplig så skulle man nog lätt kunna dra igång historier kring vårt gamla flytetyg. Dels så förekommer en del ljud ombord, alla givetvis med vetenskaplig förklaring, även om vi inte alltid hittar den rätta förklaringen på en gång. Och säkerligen finns det småläskiga historier kring de sjömän som varit aktiva ombord, oväder ute på Nordsjön och vem vet - ve och fasa - om någon hamnat man över bord. Något som än idag är det värsta som kan hända ute på havet. Den där smeden Jack verkar ju lite för larvig för att våga sig ut till sjöss, då han istället valt att skrämmas med en grönsak. Hur som helst så är traditionen idag etablerad i Sverige. Det förekom visst en Halloweenfest i Stockholm år 1961 som spårade ur och som polisen blev tillkallad till, och denna hittills okända sed måste ha varit smått skrämmande för ordningsmakten och andra. Helena har varit med om en liknande händelse, då hennes tidigare arbetsplats skulle överraska de utländska arbetarna med ett luciafirande. Efter mörkrets inbrott så klev alla fram vid vederbörandes bostad, i vita särkar och glitter och stjärngossestrutar. Och så knackades det på fönstret och så stämde alla upp till sång varpå en nyfiken och överraskad arbetskamrat tittade ut genom fönstret. När vi kom till irländaren Johns bostad, så knackade vi och började sjunga. Han tittade ut och sen såg han förskräckt ut och sprang och gömde sig. Han trodde på allvar att det var ku klux klan som var i farten.
 
Ombord på båten har vi inte skyddat oss mot spöken, men dock mot regn. Vår konsult Felix af Lysekil har hjälpt oss med ett regnskydd till vår skylight. Nu kan det regna och snöa i vinter samtidigt som vi skyddar fernissan på skylighten och vi kan samtidigt ha den på glänt så vi får in frisk luft om vi så önskar. (tyvärr blev det lite reflexer i bilden, men en ny bild kommer vad det lider).
 
Och innefrån båten så ser det såhär trevligt ut.
Ett fönster i skyddet gör att vi fortfarande kan se fiskmåsarna segla över båten om mornarna. Vi tackar världens bäste Felix så mycket, tack och bock!
 
Annars håller vi på att fernissa möblerna för fullt, ja det är ju några lager som ska på så detta kommer vi ägna oss åt hela veckan.
Möblemanget mörknar alltmer. Vi har inte ens kommit halvvägs i antalet strykningar här.
 
Och i byssan ser golvet ut såhär. Den röda fyrkanten talar om vart golvbrunnen ska sitta. Intressant är det att man ser igenom plasten så länge den inte är målad.
Och denna bild är utsikten från båten en tidig morgon när solen är på gång att kliva upp. Ett riktigt projekt sunshine minst sagt.
 
Kranbalksvis!
 
Tjoppe och Helena