Livets goda

Nu är plastningen avslutad och vi kan pusta ut. Känslan är otrolig, och med detta tunga och kletiga arbetsmoment i ryggen så gläds vi åt att kunna börja måla.



Den sista och avslutande delen av vår plastar-historia var styrhyttstaket. Tjoppe fick till en början plasta det mesta själv, då Helena var iväg på ett annat arbetsuppdrag. Och det som ter sig så enkelt när man är två visar sig vara en helt annan femma när man är singel. Väl förberedd med glas och plast och aceton så började Tjoppe. Men snart gällde det att hoppa ner från taket, och ut på kajen för att börja fylla på nytt. Och efter  ytterligare någon timme så kör det ihop sig och Tjoppe hoppade upp och ner mellan tak och kaj i närmare trettiograders värme. Tungt och kladdigt och stressigt, vid något tillfälle hann plasten börja brinna i hinken. När Helena väl dök upp senare så pustade Tjoppe ut och bedyrade hur viktig hon är, hur allt blir mycket enklare med hans assistent. Så Helena hoppade i arbetskläderna och så slutfördes plastningen i solskenet.



Här skyddar vi dörrar och ventiler från rinnande plast medan Tjoppe plastar sidor och underkanten på taket.

Glada och trötta så bröt vi för lite god mat, kalkonfilé med färska primörer och hemodlad koriander. Mums!



Och till detta ett mycket passande vin.



Denna gamla kultflaska finns faktiskt att få tag på fortfarande. Och uppe på däck i solnedgången så slog vi oss ner med vår mat och vårt vinglas. Chiantivinet görs på Sangiovesedruvan, en druva som ger mjuka men samtidigt lite kryddiga toner. Och det passar perfekt till den lite lättare maten, ljusa köttslag, pasta, buffé som exempel. Mat och vin är definitivt inte bara näring som ska intas med smaklökarna, utan hela inramningen har betydelse för matupplevelsen. Här får definivt ögat sitt, vacker solnedgång, vacker vinflaska och mat med färg. Det gäller att njuta den korta stund vi har.

Dagen därpå hade vi ett fullspäckat schema igen. Det hade utlovats regn ytterligare något dygn senare och vi insåg att här är goda råd dyra. Vi bestämde oss för att måla denna sista varma sommardag innan kylan och regnet var tillbaka.



Grå grå, grå grå är grundfärgen. Sida vid sida arbetade vi på.



Vi började med att måla på babordssidan så vi kunde få den värmande solen på oss. Och så öppnade vi ventilen till byssan och satte på radion så det skrålade ut till våra öron.

Efter ett par timmar så la vi färgen åt sidan, bytte om för att åka till Tylösand för att titta på studentbalen.



Helenas dotter tar studenten och alla undomarna kommer i kortege i vackra bilar och när de släpps av så går de på röda mattan fram till festlokalen. Nära och kära står på sidorna och trängs för att få en bild av alla de unga vackra. Helena blev stolt som en tupp när dottern dök upp i sin blåa kreation.

Med alla hundratals människor runtomkring där det var svårt att få en skymt av alla eleverna så gav vi tillslut upp och åkte tillbaka till båten. Där tog färgen vid igen.



Och vi höll på tills vi var helt klara med relingen.



Vi kände oss förtjänta av en kopp te vid relingskanten.



Och det såg ut att bli ännu en vacker kväll, den sista innan väderomslaget.



Nu väntas lite slipning av ojämnheter i plasten och att rugga upp den gamla målade ytan innan vi lägger på den vita färgen på brädgången. Och vi hoppas att vi får tillräckligt långa regnuppehåll för att kunna fatta penseln.

Något annat trevligt som har hänt är att vi har fått våra mattor levererade.



Välkommen hem till oss!



Och innanför dörren i korridoren har vi en lång matta som är mjuk att gå på. M/S Sunshine heter ju inte båten - än! Men med tiden så.. Riktigt roligt är det när man kan designa mattor själv.

Annat kul är att det prunkar i krukorna, jordgubbarna börjar bli stora. Det blir nog egna gubbar till midsommartårtan!



Vi vårdar och tittar till odlingarna ofta och följer utvecklingen med spänning.

Ja så mycket mer har nog inte hänt i vårt snurriga båtliv.

Hissa segel!

Tjoppe och Helena