Det nya livet

Nu när vi inte längre tillhör grottfolket så har tillvaron blivit ljusare bokstavligen. Det nya livet, version 1:2 har precis börjat och vi har ägnat tiden åt att få ordning på en skräpig kaj och att skydda tak och reling. Lite oturligt så blåste det upp en eftermiddag så en hel del byggplast lossnade och vi fick börja om. Vi blev återigen påminda om hur kloka vi varit som haft överbyggnaden som stått emot nederbörd och vind, till och med orkanstyrka. Hade det varit presenningar på vår båt så hade vi fått hämta dessa i Kalmar efter höststormarna.



Tjoppe kämpar med byggplast på styrhyttstaket.



Relingen skyddad för nederbörd.



I fören så har vi lite mer arbete med reling. Här ska vi få till det med ett bra ankarspel. Det känns lite jobbigt i tanken att vi har ett ankare (se bilden) som vi visst kan använda idag om vi ger oss ut till havs. Den jobbiga biten ligger i att veta att vi inte får upp ankaret efter. Med andra ord ett engångsankare. Och inte lyfter man ankaret med handkraft även om Tjoppe är stark som en björn.



Inne på båten så har ljuset letat sig in. På eftermiddagarna när det är soligt så får man detta roliga ljusspel på styrbordssidans vägg. En ny vana, eller ovana kanske, har Helena fått på eftermiddagarna när tiden tillåter. Hon sitter vid köksbordet och låter solen värma ansiktet och nick..nick..nick..så somnar hon till. Otroligt skönt och lite mormorsvarning på beteendet. Men så har hon nyligen blivit mormor igen också. Nästa steg är väl en gungstol. Nä visst ja, det behövs inte, hela båten är ju som en gungstol!



Vi har tre öppningsbara ventiler. Ett av dem är i byssan. Här lagas det mat på insidan och P1 hörs ut på skarndäck där Tjoppe jobbar. Det är den här känslan man så gärna skulle vilja beskriva för andra människor. Lite kluckkluck, lite radio, det luktar gott om maten som vankas, lite trevligt båtpyssel på utsidan och sol sol sol och havsfåglar. Det var det här vi drömde om och drömmen är sann.



Vår trevliga entré. Vackra liljor pryder ingången. Helena har fyllt år och därför blommas det. Jo ett år äldre, och Tjoppes pappa hade så rätt när han sa för snart fem år sedan när han hörde om våra båtbyggarplaner. Nä han var inte helt positiv till den galna idén. -Ska ni göra det, så ska ni göra det nu! När ni passerar 50 blir ni för trötta. Vi är benägna att hålla med idag, för vi känner att bara på dessa fem år så har vi blivit lite tröttare..men klokare.



Tidigare har det inte funnits utrymme tidsmässigt för att odla några intressen. Helena fick ett miniväxthus i födelsedagspresent. Här ska det prunkas kryddväxter är tanken. Klart man kan odla på båt. Och lagom mycket tid tar det att sköta denna lilla hobby när vi ju till faktum inte alls är klara med båten än.



Vad som väntar härnäst är styrhyttstaket. Vi hittade raskt en köpare till takplåten utan att vi behövde sätta ut en annons. Och takstolarna insåg vi att vi kunde använda till takbygget. -Inget får förfaras, som Helenas pappa säger. Han bor i småland.

Nu håller vi tummarna för att solen fortsätter lysa..så vi kan öppna ventilen i byssan och njuta av lite radioskrål när vi sitter på relingen med en kopp te och blickar ut över vattnet.

Så lite en har så gött en mår!

Tjoppe och Helena