Ett ljushuvud ombord

Här har vi Tjoppe, båtens ljushuvud som är i full gång med att måla på strukturfärgen.
Nu har vi snart gjort om alla väggar med ny färg. Och vi är inte allt för ledsna för detta backjobb för vi tycker resultatet blir strålande.
Närbild av väggen. Medan den varit blöt och inte torkat har vi varit noga med att inte gå in i väggen. Men den uppmaningen gäller nog även då det torkat.
Sista biten på operation renovera innerväggar.
 
Det har uppstått en bisyssla på båten. Sysslan består i ett fasansfullt munläder mellan Tjoppe och Konstruktören. Konstruktören har fått nys om när det serveras fika ombord. Och sedan semestrarna för oss tog slut så maler dessa två kring temat fly-undan-vardan. Den stundande vintern ligger nog som grogrund för denna diskussion och de har även många teorier om hur man skulle kunna undvika mörker och kyla. Nu ligger inga svar nära i tiden, då de nog får bita i det sura svenska vinter-kalla-mörka äpplet. Lösningarna varierar över tiden men det handlar om allt ifrån att rymma till varmare breddgrader till att bara vara ledig och kunna bygga båt och vara ute i ljuset de få timmar som ljuset finns där. Vari problemet egentligen ligger har de två båtbyggarbojsen redan räknat ut. MÖRKRET är boven. I den vetenskapliga teorin ingår att det är jobbet stör, och då inte båtbyggarjobbet. Utan att de få timmar som solen är uppe, ja då är man inlåst på något jävla kontor någonstans. Första arbetsdagen efter semestern så utspelades följande. Helena var mycket glad och såg fram emot att gå iväg till jobbet. Vinet, kunderna och arbetskamraterna skulle bli roligt att återse. Mellan Konstruktören och Tjoppe så var tongången en liten annan. Det utväxlades mellan dessa tu en konversation över SMS klockan 7 på morgonen första arbetsdagen. Tjoppe skrev till Konstruktören kort: Ångest! Efter ett par minuter kom svaret: Hjälp!!!
 
Det är kul med kompisars kompisar när man bygger båt. I våras höll vi på med skylighten och vi försökte få till det med ett elektriskt ställdon. Men lösningen blev onödigt komplicerad. Då dyker kompisens kompis upp tillsammans med kompisen. Som brukligt så snackar man båt. Och kompisens kompis har vad det verkar en massa bra-ha-saker liggandes. Kompisen brukar säga att det inte kompisens kompis har - det finns inte. Och när vi står där och arbetar med skylighten så kläcker kompisens kompis ur sig att -jag har ett aldrig använt mekanisk ställdon i original som satt på alla fiskebåtar förr i tiden. Tjoppe blev eld och lågor och frågade om det var något han tänkt att göra sig av med. Sen hörde vi inget mer och sommaren gick. Men så häromdagen så kom kompisens kompis med det mekaniska ställdonet. Och det kommer inte bara fylla sin funktion utan även estestiskt så kommer ställdonet passa som en smäck. Bild kommer när montering har skett. Innan ska visst Helena putsa upp det har Tjoppe bestämt.
 
Det är synnerligen svårt att få tag på en sådanhär makapär och vi tackar kompisens kompis så hjärtligt.
 
Nu har en annan trevlig bekant även avslöjat att han sitter på gamla marina ting och vi är inbjudna som hugade spekulanter. Det här är godis för fiskebåtsbyggare.
 
Annars är det rätt lugnt.
 
Skepp och Boj!
 
Tjoppe och Helena