Tjär och galen

När vi vaknade så sa Tjoppe; -Ska vi äta frukost nere på kajen? Utanför sovrumsfönstret så sken solen från en blå himmel. Valet var enkelt, på vår terass hemma så kommer solen fram först efter lunch. Vi klädde oss ganska snart och promenerade ner till kajen.



På bara ett par dagar så har träden börjat slå ut, och vi passerade några sakura-träd, eller japansk körsbär som vi säger här i svedala. Kanske inte konstigt när Halmstad noterade landets varmaste temperatur med 22,7 grader på långfredagen.

På vår promenad ner till båten så passerar vi den relativt nygjorda kajparken, som heter Sinnenas Promenad. Här kan man uppleva promenaden med alla sinnen, hörsel, doft, känsel, smak och syn. Kryddväxter och smultrona är dock inte klara för en smakupplevelse än dock..men snart så prunkar det nog även i de rabatterna. Idén till Sinnenas Promenad kommer från trädgården på Danderyds Sjukhus i Stockholm och som bygger på tesen att sinnen väcker minnen. Helena passade på att gunga lite på vägen.



Med magarna fortfarande kurrandes så promenerade vi vidare mot vår frukost. Väl framme så dukade vi upp och allt var lugnt och stilla på kajen. Redan varmt för det tidiga klockslaget och endast fåglarna förde läten. Vi satt länge och njöt.

Vi hade några punkter på dagordningen. Och vi började med våra ärenden, vi åkte iväg och såg många människor i farten medan vi uträttade våra uppdrag. Lite förvånad blir man att människor strosar runt så mycket i affärer när solen står högt på himlen utanför. Väl tillbaka så hade klockan gått och vi kände kurret i magarna igen. Lunchdags. Innan vi startade grillen så pratade vi med en av husbilsägarna som parkerat sig på kajen över helgen. Han berättade att nu skulle de dra vidare gänget, för det var Ullared som stod på deras dagordning. Inte alls avundsjuka över deras plan så såg vi dem åka vidare. Själva är vi världsdåliga på att shoppa, vi handlar enkom det vi behöver och det är ett nödvändigt ont när vi måste bryta upp för att skaffa mer material eller mat till middagen.



Grillen är vår kompis!



Påskens rester; prinskorv, lamm, färsk gullök, köttbullar och tomater på spett.

Fortfarande rådde lugnet på kajen, nu hade vi blivit så gott som ensamma på hamnområdet då Ullared fått ärva påskfirarna.

För att undvika träsmak så plockade vi ihop efter maten och drog iväg snabbt för att hjälpa en bekant som ser dåligt att tjära sin båt. En snabb historia, endast en halvtimmes jobb. Nu kan det ju tyckas vara en enkel sak om man inte heter Helena. Väl klara så tittade Tjoppe upp på sin kompis och föll i skratt. Tjäran satt förvisso på båten, men lika mycket på Helena. På armarna, i ansiktet och i håret. Helena stod snällt som ett barn när Tjoppe försökte torka bort den värsta Tjäran från Helenas ögonvrå. -Du är allt bra knasig du, Helena, tjära ner sig sådär. Med en sämre bortförklaring så försvarade Helena sig med att tjäran är en ren naturprodukt och så luktar man gott. Nästan lite rökig whisky.




Lite tjär och galen så var vi snart tillbaka på vår båt och vi lämnade solljuset och värmen uppe på kajen och gick ner under däck. Vi har backat bandet lite och fortsatt nere under däck där vi senast lämnade stället. För Tjoppes del innebar det listsättning och Helena fick trots missödet fortsatt förtroende att måla. Dörrkarmarna skulle få färg.



Fina eklister börjar nu pryda runt garderoberna i främre salongen.



Eklist runt skylighten likaså.



Och dörrkarmarna fick ett lager färg, inget spill, varesig på Helena eller golvet. Men så är inte denna produkt lika väldoftande och naturlig som tjäran.

Helena blev klar med målandet något före Tjoppe. Det bestämdes att Helena skulle olja på dörrarna som vi lagt upp på däck. Det står en pensel i en burk sa Tjoppe och Helena hoppade upp, såg penseln i burken och började pensla på för glatta livet. Lite konstig produkt dock, tänkte hon medan hon stod där, men oljor finns ju i en uppsjö varianter. Snabbt klar så kom hon ner under däck och sa; -Klart, jag har oljat dörrarna nu. Tjoppe tittade kritiskt på Helena. - Ja, det gick fort. Använde du penseln i burken. -Javisst, det gick jättesmidigt.



Nyoljade dörrar.

När Tjoppe var klar med listandet så kom han upp på däck. Han tittade på resultatet och såg lite konfunderad ut.  -Vilken olja använde du? Frågade han Helena. Hon svarade självsäkert på den dumma frågan att; -Den som penseln står i, som du sa att jag skulle göra!! Tjoppe började skratta och han förstod plötsligt varför det hade gått så fort att olja dörrarna. -Det är lacknafta i burken, du skulle ha använt den där! Och så pekar han på en burk längst ut till vänster på flanken. Nu skrattade båda hjärtligt. -Ibland är du så knasigt rolig, sa Tjoppe och öppnade den riktiga oljeburken och gjorde om arbetet.



Tjoppe stryker rätt! Det kan tyckas självklart att veta vilken burk man alltid ska ha. Men den som byggt om en madam på åttio ton ska veta att det finns mååånga burkar att välja på. Det är nästan så tesen tusen moment och tusen burkar går att använda. Nu är burkinnehållet något som Tjoppe är bättre på än Helena. Men så växte han så gott som upp i en båttillbehörsaffär med en massa burkar på hyllorna, med Liverpool Shipshape-ordning på.        

-Jag känner iallafall igen tjära, sa Helena och tog en hårtest som hon målat svart tidigare under dagen...och whisky, så luktade hon på håret. Med en spelad sårad min så städade hon undan för dagen. Det hade blivit dags att åka hem.

Med nylacknaftade och nyoljade dörrar så lämnade vi båten och åkte hem.
 


På gården så hade blommorna slagit ut i full blom. Och väl inne så blev det en rejäl dusch för Helena och god mat.



Ost-och bacongratinerad broccoli och blomkål. Vi åt gott och dammade av tv:n som vi inte använt på länge och njöt en liten stund av underhållningen innan sänggång.

Kurs genom vatten!

Tjoppe och Helena