Dags att dra vidare...

 (...vi förbereder och ser fram emot att få göra en nattsegling...)

 
 
Mar Menor, Spanien
 

Nu äntligen så ser det ut att komma ett väderfönster vi kan segla på. Om ingenting ändras så blir det den sista dagen här i Mar Menor. På måndag så drar vi hela gänget iväg mot Balearerna.

 

Kapten Betong har varit lite behjälplig på ett par av båtarna. Susans försegel är nu fixat, det går att rulla in och ut och hissa och hala. Riggen är också fixad, några vant var alldeles för slappa så nu är vajrarna korrekt spända och masten står stadigt. Ja och så några andra små ting, ack så viktiga också. Det är av ren vänlighet Kapten lägger sin, ja kanske faderliga, hand över Susans båt. Hon seglar ensam i en rätt liten båt. En riktigt tuff tjej, mycket tuffare än de flesta killar. Hon fixar och lagar en del själv...men det där supertekniska ögat som Kapten äger, där han hela tiden håller koll och noterar förändringar och svagheter, ja den fattas. (Ja den fattas ju för de flesta av oss). Så nu kändes det gott att kunna se över hennes båt så vi är trygga med att hon också kommer över den stora överfarten utan krånglande båt. Hon har ingen AIS men däremot kan hon ropa över radion, om vi andra inte kommit för långt ifrån vill säga.

 

Det som är roligt är att Susan är väldigt engagerad i sin båt. Så häromdagen så stod tre stora starka män nere på hennes däck, medan hon skickades upp till masttoppen. Så hon är ingalunda passiv, tvärtom. Ja vi höjer henne lite till skyarna för hennes mod och fantastiska personlighet. Och vilken förebild för andra. För så väl män som för kvinnor, men särskilt för kvinnor. Hon har en hur enkel båt som helst. Och nu är hon och båten ute på äventyr. Det känns så enkelt. Vi frågade henne om hon känner sig ensam emellanåt. -Näää...som i regel inte...men det händer såklart. Sen bländade hon av sitt fantastiska leende. Det är sannerligen en konst i sig att kunna trivas i sitt eget sällskap och vara ensam med alla beslut och ansvar för en båt och segling. Hennes seglingar är inte alltid odramatiska, hennes autopilot gick sönder mitt ute på Biscaya och för ett par seglingar sedan så lossnade hennes bom. Eller som hon sa; -När det händer för mycket saker och jag får rusa runt på båten som ett skållat troll för att lösa, då skriker jag åt högt och havet och vågorna!

 

 Susan i toppen och tre stadiga män på däck!
 

Medan Susan hissades upp i sin mast och så passade vi andra på som inte hade båt att underhålla, att följa med den holländska båten Witte Raaf ut på Mar Menor för lite segling och senare shopping på land. En fantastisk solig och varm dag och vi fick alla hjälpas åt att segla henne. Vilken båt...i knappa vindar så kom hon med fulla segel upp i närmare sex knop. Det bjöds på fika ombord. Och när vi senare skulle ankra för att ta oss i land, så ankrade vi med just inget vatten alls under kölen. Styrman Pimpsten som stod vid rodret tyckte att en något större marginal till botten skulle vara att föredra (vi hade aldrig valt att gå på så grunt vatten med Wilma). Men Witte Raaf Kapten bara log och sa -Kör framåt du bara, vi kommer nog loss om vi fastnar...

 

 Vi är ett helt gäng på båten Witte Raaf...fin segling på Mar Menor...
 

Det såg inte ut som någon annan hade lust att ta över rodret där vi gned kölen mot botten. Ekolodet visade siffrorna 0,00 meter, emellanåt hade vi bottenkänning. Så Styrman Pimpsten fick fortsätta manövrera medan vi försökte finna en plats så nära land som möjligt för att droppa ankaret på. Väl säkrade i botten av Mar Menor så tog vi oss alla i land och vi promenerade ett par kilometer för att komma åt en mataffär. Så nu finns det åter färsk frukt och färska grönsaker ombord på Wilma igen. Klockan var rätt mycket när vi återvände. Efter mörkrets inbrott. Och Kapten Betong och Styrman Pimpsten som inte lämnar varandras sida många minuter, hade varit ifrån varandra en hel lång dag.

 

 Bottenkänning med Styrman Pimpsten vid rodret...
 
 

Nu håller vi koll på vädret och håller koll på att vårt fönster inte stängs. Vi förbereder lite men i övrigt så är vi nog alla klara för att kasta loss. Så det blir till att njuta av sol och bad en sista dag. Vi blev i Mar Menor mycket längre än vi tänkt. Vädret ville så. Men vilka fantastiska dagar och vad härligt att ankra på en plats där det aldrig blir svall och vågor även när det blåser. Hit återvänder vi gärna igen. Men nu vill vi vidare...mot Balearerna. Vi hoppas inget kommer i vägen, så vi kan kasta loss.

 

Som vanligt så kan ni följa oss på marinetraffic.com. Du hittar länken HÄR.(ibland krånglar marinetraffic så sätt inte morgonkaffet i vrångstrupen ifall Wilma försvinner på skärmen...)

 

Njut av sommarvärmen där hemma, vi gläds med er. Nästa gång vi hörs så hoppas vi att det är från ön Formentera eller Ibiza. Vi har 120 nm att segla, så det lär ta sina timmar. På återseende!

 

Skepp o Hoj!

 

Kloka Astrid...

(...och om människors klagan över sin orättvisa lott...)
 
Kloka Astrid... (Bild lånad från Expressen)
 
 
Mar Menor, Spanien
 
 
Som långseglare träffar man ju på alla slags människor. Det ger krydda åt livet, där olika nationaliteter, kulturer och sedvänjor ska stöttas och blöttas intill varandra. Vi har lärt oss så otroligt mycket längs med vår resa. Ja inte bara geografi och historia, genom de platser vi besökt. Utan även hur vi människor är och hur vi fungerar ihop med andra. Vi är ju rätt glada och öppna personer och vi ger oss gärna positivt i diskussion kring precis vad som helst. 
 
Med de vi har runt i kring oss nu så bara njuter vi av våra vänner. Så fantastiska personer. Några av dem är sannolikt vänner för livet. Lite i kanten av detta sällskap så finns det även några fler, som vi av olika anledningar träffar också. 
 
Härom kvällen så hamnade vi i en intressant diskussion. Av någon anledning så kom vi in på olika länders skatter. Det var efter vi berättat om Astrid Lindgren, att hon skrev en satirisk saga vid namn Pomperipossa. Detta efter att Astrid fått betala 102 % i skatt som egen företagare. Pomperipossa menade att hon inte alls hade något emot att betala skatt, men att 102 procent ju faktiskt inte existerar. Att man inte kan betala mer än man tjänat.
 
Ja så såg den svenska marginalskatten ut på den tiden. Den satiriska sagan Pomperipossa satte rejäl skruv på de svenska politikerna, vilket i sin tur resulterade i de så kallade Haga-överläggningarna. Man gjorde efter detta om det svenska skattesystemet, där man satte tak för hur hög en skatt får bli. 
 
Fantastiskt vilken makt pennan kan ha, när den används av en klok kvinna som Astrid. 
 
När vi satt där i natten med vännerna och diskuterade så blev det lite jämförelser våra länder emellan. Vi själva tycker det är rätt att den som tjänar mer ska betala mer i skatt. Förra året så betalade vi själva väldigt mycket i skatt i förhållande till inkomst. Eftersom vi det året redovisade de vinster vi gjort från våra tidigare verksamheter. Vi har båda i perioder haft hyggligt god inkomst och vi har aldrig klagat...har vi betalat mer i skatt så beror det på att vi tjänat mer också. 
 
Vi känner oss fantastiskt lyckligt lottade som är svenskar. Tänk bara hur trygga vi är. Och även om det på olika sätt har blivit försämringar i det sociala skyddsnätet, så har vi det globalt sett fantastiskt bra. Det är lätt att vi faller i klagan. Men vi får inte glömma, att vi lever oerhört tryggt ändå. Inga människor i Sverige behöver annat än frivilligt frysa eller gå hungriga. 
 
För vår egen del så tycker vi det är lite som att kasta sten i ett glashus, om vi skulle falla i klagan över höga skatter i Sverige. När ni där hemma sliter och drar ert strå till stacken så har vi kunnat tillfälligt trycka på pausknappen i livet och ge oss ut på ett litet äventyr ett tag. Vi känner ödmjukhet och tacksamhet.
 
Därför blir det lite tilt och error när vi möter någon som beklagar sig över orättvisan att ha fått betala hög skatt. Oss veterligen så beror en riktigt hög skatt på att att man tjänat MASSOR av pengar. Så något blev ju förhoppningsvis över. 
 
En person i vårt sällskap förklarade hens lands sjukt höga skatter och hens orättvisa lott. Men vi vill gärna tro att det ändå har blivit någonting över. Särskilt om man guppar på en båt i Medelhavet...
 
 
Vi blev efter diskussionen nyfikna och gick hem och googlade på olika ländersk skattesatser. Vi diskuterade främst marginalskatten. Men man kan även jämföra andra skatter, tillexempel ren inkomstskatt. (marginalskatt är lite klurigt att förstå men enkelt beskrivet så är det ett mått på hur mycket en inkomsttagares skatt ändras om inkomsten ökas eller minskas med ett viss belopp). 
 
Vi fann fakta. Här kan man gå in och jämföra olika länders skatter: Klicka HÄR eller titta nedan;
 
 
 
Vi gjorde en liten jämförelse några länder emellan.
 
Nedan visar hur stor marginalskatten är för den som tjänar mycket över snittlönen (167% av landets genomsnittslön). Hen i sällskapet som tyckte dennes lott var orättvis betalar minst (Schweiz)...så även om man gör om räkneexemplet och väljer inkomstskatt istället för marginalskatt. Och intressant är att när man istället väljer "genomsnittslön" så hamnar inte alltid Sverige högst upp. För vanliga inkomsttagare så är skatten i Sverige inte galet hög i förhållande till andra länders...Nederländerna har många gånger högre skatt än Sverige på vanligt knegarbete...
 
Obs! Marginalskatt gäller nedan...nu finns det ju en massa andra skatter som påverkar ens privatekonomi...punktskatt, mervärdesskatt... Men kanske rimligt är att den som tjänar riktigt stora pengar faktiskt betalar mer än "Ensamstående Emma" som städar och har tre barn att försörja..
 
Den som tjänar 167 procent mer än snittet betalar i marginalskatt följande;
 
 
 
Se, vi trodde innan vi kollat upp att Schweiz har de högsta skatterna i världen...men av denna tabell att döma så stämmer det ju inte alls...
 
 
Ja detta inlägg innehöll minst sagt lite andra bullar än de annars brukar serveras i vår blogg. Men vart vi ville komma var väl det att vi tycker kanske att vi som lever gott och kan ge oss ut på seglingar, inte är de som primärt ska klaga. 
 
Att vi tycker att det är lite av ett hån mot de som kämpar och sliter med att få vardagen att gå ihop. 
 
Vi önskar för egen del att vi aldrig tappar huvudet och förståndet och börjar klaga på vår lott i livet. Om någon av er därhemma skulle höra oss två klaga på de svenska skatterna, så hoppas vi att ni skickar en stor fet bomb mot Wilma. Så vi sprids över havet som ett bättre konfetti. Vi är oerhört priviligierade. Därför blir vi samtidigt lite upprörda när vi träffar på någon som klagar på skatterna, som kommer från ett av världens rikaste länder med ett av världens högsta levnadsstandard på jorden...
 
Ja det är synd om en del...
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 

I vår ankarvik

(...umgås vi under trevliga former...vi målar flaggor och äter upp varandras mat...)
 
 Susan saknade flaggor och hon bjöds in till Styrman Pimpstens stora flaggtillverkardag ombord på Wilma...
 
 
Mar Menor, Spanien

 

Det hör till god kutym att hissa en gästflagga när man kommer till ett nytt land med sin båt. I vissa länder kan de till och med ta lite illa vid sig om man underlåtit sig denna sjöregel. Gästflaggan ska hissas och placeras under styrbords spridare.

 

Det går som regel att finna gästflaggor att köpa i båttillbehörsaffärer. Priset brukar landa på 10-15 euro per styck. Men ibland finns inte just den flaggan du söker...eller som nu...här finns ingen båttillbehörsaffär över huvud taget.

 

Vi lågbudgetseglare på Wilma har enkelt löst detta angenäma bekymmer med att vi tillverkar gästflaggorna själva. En bit lakanstyg, billigt inköpt på svenska IKEA och textilfärg från Panduro Hobby. Lakanstyget är så tunt så din flagga får sin baksida färgad på en och samma gång som du stryker färg på ovansidan (vi använder baksidan av bordstabletter som skydd, de med jultomtar på...). Lite färgbättringar brukar behöva göras på baksidan av flaggan, på sömmar där tyget är tjockt. Därefter ska flaggan torkas. Sen ska den strykas med ett strykjärn på baksidan, för att färgen ska sitta rejält samt tåla tvätt. Men HÄPP...Styrman Pimpsten har funnit ut att hon inte behöver rota fram strykjärnet varje gång det vankas flaggtillverkning ombord. Det räcker med att hänga ut flaggorna en solig dag och så gör solen jobbet. Sen kan det regna hur mycket som helst på flaggorna. Färgen sitter som ett förrymt tuggummi i ett barnahår.

 

Här i vår ankarvik så växer vår båtfamilj. Sex segelbåtar är nu upptagna i gemenskapen. Vi ligger alla och väntar på den sydvästliga vind som är utlovad till på måndag. Den som ska fylla allas våra segel och föra oss till Formentera och Ibiza. Det ska bli mycket trevligt och spännande när vi alla kastar oss loss och iväg samtidigt för att segla samma sträcka. Som en regatta...där vår sistaplats endast möjligtvis kommer att hotas av Susan. Hennes lilla båt är så liten och söt. Något större än de laktrits- och hallonbåtar man finner i godishyllan. Men inte mycket större...

 

Styrman Pimpsten tog fram symaskinen. Av det vita lakanstyget så syr hon först vita neutrala flaggor. Pimpsten passade på att bjuda in Susan. Susan är en soloseglande tjej utan symaskin under huvudkudden. Hon ville väldigt gärna komma och ha en pysseldag ombord på Wilma. Hon stod såväl utan flaggor som sällskap, så vi slog två flugor på smällen.

 

 Skaparglädje ombord på Wilma...
 

Vi laddade med varsin stor kopp te och gick till verket. Italien, Grekland, Tunisien, Malta... Skaparglädjen gick inte att ta miste på...

 

Stolta över våra flaggor hängde vi därefter upp dem på tork. Jo...ja...kanske såg det ut som två tolvåringar hade varit i farten. Men de var ju tillverkade av glädje och av kärlek. Till en mycket ringa kostnad. Och det gillar Billiga Maj och plånboken.

 

Annat som händer i vår vik. I morgon ska vi hissa upp Susan i masten. Hon har problem med sitt försegel. Hon får inte ner det helt enkelt, något har låst sig i masttoppen. Vi ska även göra en liten utflykt då vi alla är inbjudna att mönstra på en vacker holländsk båt och segla tillsammans (senaste tillskottet i vår ankarviksfamilj). Vi ska göra ett strandhugg så vi alla kommer åt en mataffär. Det behövs köpas lite färska grönsaker och frukt innan det bär av till Balearerna (roligare och miljövänligare att en båt tar oss alla till affären, istället för att sex båtar gör samma sträcka...). Igår kväll så la vi gemensamt upp lite planer ombord på propellertappar-båten, över en fantastiskt god pasta. Ja fattas bara annat när den är kokt av en italienare.

Skratt och gemenskap råder i vår lilla ankarvik. Och inte behöver man ens laga mat varje dag, då vi går runt hos varandra om kvällarna och turas om att tömma varandras kylskåp på godsaker...

 

Som ni hör, det går ingen nöd på oss...

 

 Soluppgång i vår ankarvik. Vi är sex stycken båtar nu som umgås och trivs ihop i väntan på rätta vindar...Här syns Goodvibes och den holländska båten Witte Raaf som vi ska göra en dagsutflykt med...
 
 Styrman Pimpsten svalkar sig med ett bad...här mår vi gott!
 

Skepp och Hoj