Grekland levererar...

(...och vi njuter av ensamhet och avskildhet...)
 
 

Fiskardo, Kefalonia, Grekland

 

Med vindar som inte alls skulle leda oss österut så valde vi att under ett par dagar segla runt den vackra grekiska ön Kefalonia. Fantastiska fåglar, sköldpaddor, maneter och delfiner har gjort oss sällskap i de klaraste vatten.

 

 

 En annorlunda manet med små fiskar som simmade och uppvaktade den runt omkring...se den korta filmsnutten nedan...
 
 
 

Första natten ankrade vi upp helt ensamma i en vik som klingar till namnet Petani. Genast när vi hade droppat ankaret så hoppade vi i nakna och fria och njöt av eftermiddagens sista strålar.

 

 

 Vi hoppar genast i vattnet för ett svalkande bad...nakna och fria med Kaptens vita bak i vädret...
 

Senare avnjöt vi en god middag i sittbrunnen allt medan månen gjorde entré och solen sorti. Detta är nog en av de mest magiska platser vi varit på och vi knyter den till våra hjärtan som ett fint minne för livet. Stillheten och naturen utan andra människor i närheten. Varken telefon eller internet kunde nå oss, denna sidan av ön visade sig vara så gott som obebodd. Så fort solen gått ner så kände vi oss plötsligt trötta och vi gick och la oss tidigt, uret visade inte mer än halv nio och vi somnade bums.

 

Den vackra klippan i solnedgång...
 

Vår vik var inte sämre att vakna till, där morgonens första strålar letade sig in som solkatter i sovhyttstaket. Att långsamt få vakna upp och dröja sig kvar i fantasins och drömmarnas värld är en ren skär lyx, något som vi vuxna sällan tillåter oss göra. Men snart tog vakenheten över och med en kopp te urdrucken så lättade vi ankare och seglade norrut.

 

 Samma vackra klippa i morgonljus...
 

Vattnet låg spegelblankt den första timmen men därefter kunde vi börja segla. Som vi njöt. När vi kom till byn Fiskardo så fann vi en liten smal vik intill denna. Med ankaret ner i plumset i mitten av viken så backade Styrman Pimpsten den tunga och motvilliga Wilma, hon gillar ju inte riktigt att manövreras bakåt, tills vi nått tillräckligt nära land. Då hoppade Kapten i vattnet och simmade i land med en tamp och fäste den runt ett träd. Här ligger vi nu nerbäddade och njuter av mörkret och stillheten.

 

 Vår vik är så smal så man får droppa ankaret i mitten av viken backa in mot land och fästa aktern med ett par linor i första bästa tall eller stenblock...
 
 
 Så här har vi seglat i dagarna två...nu ligger vi vid den norra delen av ön inte långt från en by som heter Fiskardo...
 

Vi kan säga en sak och det är att Grekland levererar. Så här långt så har vi blivit glatt överraskade av något nytt varje dag. Och i morgon väntar nya äventyr...som vi längtar!

 

Skepp o Hoj!

Vi firar kärleken...

(...och finner blinda katter och inhemska druvsorter...)
 
 
Kapten har klätt upp sig och letar restaurang med sin fru...bröllopsdagen ska firas!
 
 
Argostoli, Kefalinia, Grekland
 
 
Nu har vi gjort det igen. Ätit på restaurang. Denna gång var det vår bröllopsdag på riktigt och vi ville få uppleva äkta grekisk mat. Vi knatade bort från turisthaken och fann en liten restaurang som verkade drivas av en familj. Den tafatte sonen hade fått äran att servera gästerna. Charmerande och förlåtande tyckte vi det var, för han gjorde verkligen ett gott jobb även om han aldrig någonsin kommer att bli erbjuden att servera på en Nobelmiddag. Ungdomligt så hasade han runt med fötterna i marmorgolvet, han var nog lite höjdrädd och han bar på en osynlig hösäck på ryggen. Pojken verkade inte kunna så mycket kring mat och dryck men han talade om att morsan stått och gjort en lammgryta som var jättegod. Den hade han nog tjuvsmakat för det lyste i ögonen på grabben. Självklart föll vi  för hans rekommendation!
 
Fördelen tycker vi när man hittar den där lilla restaurangen runt hörnet, är att maten brukar vara mycket vällagad och god. Inte sällan har de ställt morsan vid grytorna, som här. Dessutom så sjunker restaurangpriserna vilket ju aldrig skadar en lågbudgetseglare. 
 
Vi beställde in tzatziki till förrätt och jisses, grekerna har verkligen skallen rätt påskruvat vad det gäller mat. Inte alls som hemma utan så krämig och fin så man äter den gärna med sked. Nu fick vi till tzatzikin även bröd och oliver, tomatröra, feta och kikärtsröra.
 
Vi fick in morsans lammgryta, en rykande het kleftiko som rätten heter. En mustig gryta med lamm, potatis, tomater, oregano och fetaost. Mums! Det smakade fantastiskt bra. 
 
Grekisk lammgryta...mums!
 
 
Vi hade beställt in ett inhemst rött vin. Faktum är att grekerna inte är kända för sina viner. Som regel känner vi skandinaver bara till Retsina och den är ju svår att jubla över med dess smak av kåda. Men grekerna kan göra bra viner och det är ett mycket intressant vinland då de har en hel del inhemska druvor. Vårt inbeställda vin kom från familjen Tsantali och var gjord på druvorna Merlot och Xinomavro. Denna Xinomavro tillhör en av världens äldsta druvor och hanterar man den varsamt så kan den ge viner i stil med Pinot Noir och Nebbliolo. Det var friskt och påminde om en Pinot Noir, inte så alkoholstarkt men ändå med en hög fin syra som gjorde sig fint till lammgrytan.
 
 
Xinomavro är en grekisk druva...här finns den tillsammans med den betydligt vanligare merlot-druvan...
 
 
Ja nu blev det en massa tråkigt snack kring mat och vin här på bloggen. Vin kan nog Styrman P nörda in sig på. Men för er andra som inte rör i er så detaljerat i den kulinariska världen så kan vi säga att vinet smakade rödvin och lammgrytan smakade lammgryta. Check på den!
 
En annan intressant sak kring vårt restaurangbesök var att det huserade ett gäng katter bland restaurangens bord. De höll sig bara ute och sprang inte in i själva restaurangen, så det var fräscht på så vis. Sannolikt fanns inte en råtta på flera mils avstånd. Egentligen är det sorgligt med alla dessa katter. Men det intressanta bestod i att det tog två sekunder för Styrman P att notera att de var alla inavelskatter. Katterna hade sannolikt en homozygot uppsättning av PRA-genen, vilket ger defekter på ögonen med blindhet. Konstigt vetande så säg men sån är hon, Styrman P. 
 
För två förrätter och två varmrätter och en flaska vin så betalade vi strax under 400 kronor. Helt ok för snåljåpar som oss. Men nu måste vi återvända till all mat vi har ombord på Wilma. Vi har ett matlager som räcker i flera veckor och som inte får förfaras. 
 
 
Strax lämnar vi viken och seglar österut...
 
 
Mätta och nöjda så blev det en romantisk promenad i den ljumma kvällen i Argostoli. Nu är vi klara för att kasta loss och segla vidare. Vi har vårt DEPKA och vi får nu fritt röra oss i grekiska vatten. Vi är nog lite otåliga för vi har så mycket skoj att uppleva. Dels ska vi gå Korintkanalen. Tyckte ni tunneln genom Hallandsåsen blev försenad så var det inget mot denna. Svenska Banverket kan om de deppar, trösta sig med att Korintkanalen tog 1826 år att bli klar. HÄPP!
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 

Nu har vi klippt Joniska Havet...

(...och seglingen bjöd på delfiner, översköljande vågor och bleke med bad...)
 
Vi firar våra ankomst till Grekland med en Mythos. Notera att Kapten är nyklippt och fin i barret...mycket kan hända ute på Joniska Havet...
 
 
Argostoli, Kefalinia, Grekland
 
Vi kom fram till Grekland och ön Kefalinia vid mörkrets inbrott. Vi insåg att klockan var för mycket för att kunna ordna med seglingstillståndet DEPKA. Vi valde då att inte gå hela vägen in till Argostoli (huvudstaden på ön) utan innan det blev helt mörkt så droppade vi ankaret i en vik för lite välbehövlig sömn.
 
Resan hade gått fantastiskt bra. Enda lyxproblemet vi hade var att det första dygnet inte blåste mycket, så det fick bli en hel del motorgång. Men då kan man göra annat när havet är platt. Man kan dels sova middag på däck...
 
Kapten tar en lur och Styrman P är inne och diskar...vi fördelar arbetsuppgifterna rättvist ombord!
 
 
Något vi inte hann med innan vi kastade loss från Italien var att klippa håret på Kapten. Det är normalt väldigt svårt att göra ute till havs för antingen så blir kunden blind...eller döv. Saxen kan fara lite hur som helst men knappast korrekt i håret som den ska. Att få fånig frilla kunde väl Kapten acceptera, kanske till och med bli lite halvblind. Men att bli lobotomerad med en frisörsax ville han inte. Nu när havet lågt helt platt så bokade han en tid hos sin frisör framme på däck och med bästa utsikten från frisörstolen (en IKEA-pall) så såg han sitt tuffs och ruffs försvinna medan delfinerna hoppade kring båten. 
 
 
Utsikten från frisörstolen...
 
 
Efteråt så stannade vi båten så Kapten fick ta sig ett dopp i det blå. En rätt stor swimmingpool för där han hoppade i så var det över 2000 meter djupt under honom.
 
Kapten tar ett bad i Joniska Havet...shampoflaskan flyter och ingen fisk kom och bet honom i BEEEP, naken som ha var...
 
 
Med nyklippt och ren Kapten och alla ombord så började det snart blåsa upp och vi kunde äntligen få segla.
 
 
Härliga vindar och Wilma forsar fram i fem fina knop...
 
 
Vi seglade hela kvällen och största delen natten innan vinden dog av igen. På morgonen slängde Kapten sedvanligt ut sin fiskelina...
 
 
Se där...det nappar i Joniska havet...
 
 
En fin firre lika lång som stora skärbrädan fick Kapten på kroken. Nu ligger firren i frysen. Någon vänlig läsare kanske kan bekräfta att det är en liten tonfisk vi fått på kroken. Jippie...Kapten är själaglad som ni förstår!
 
I övrigt ägnades tiden åt en hel del lyssnande på nedladdade radioprogram, främst "På minuten" och "Sommar i P1" . Ja och så äter vi och fikar titt som tätt också samt vilar och solar. Vad vore livet på havet utan käk och sol...
 
Pimpsten njuter av seglingen...
 
 
När det börjar blåsa igen framåt andra natten så jublar vi på nytt. Nu reser sig svallen rejält och det är inte tu tal om någon hårklippning. Nä nu är det säkerhetslinorna och flytvästar på. 
 
Under natten när det är Kaptens tur att gå och lägga sig så har det börjat blåsa upp rejält. Styrman P ändrar lite kurs för att bättre kunna skära vågorna och hon trimmar seglen så Wilma får upp en rejäl fart. På kryssbogen går hon som en projektil genom natten och gör mellan 6 och 7 knop. När Kapten gick och la sig så låg Wilma någon distans bakom vår vän på Vaare. Men med Wilmas nya fart så går vi fort om och förbi och är 3,5 distans framför Vaare när Kapten på Wilma vaknar. Han inser att det gått undan medan han kramat sin kudde. 
 
Till saken var att när Kapten kom upp ur båten så fann han sin kvinna vid rodret ståendes naken!!! Japp...hennes kläder var dygnsura och kläder, filt och dynorna hade hon hängt upp på tork för två rejäla vågor hade sköljt över Wilma. Vid ett tillfälle hade Wilma tryckts ur kurs av en stark våg som fått autopiloten att protestera. Styrman P gillar att segla som ni förstår och hon kan rekommendera andra seglande kvinnor att börja latja lite och utmana sin egen segling medan gubben ligger och sover. Han är intet vetandes och skulle det vara några problem så finns han ju att väcka. 
 
 
På så vis så kom vi fram till Grekland på rekordfart. Redan måndag kväll kunde vi droppa ankaret i den lilla viken. Vi som var övertygade om att vi skulle komma fram först på tisdagen. 
 
 
Värre utsikt kan man ha första ankringsnatten i Grekland. 
 
 
Efter välbehövd sömn (och jisses så tungt och gott man sover efter några dagar på havet) så lättade vi ankare och gick den korta biten in till Argostoli. Vi sökte upp hamnpolisen och vi fick veta att vi först måste gå till skattekontoret och betala vår DEPKA-avgift. Nu visade sig skattekontoret vara stängt så det gick inte göra mer den dagen. Vårt tillstånd får därför dröja och inte verkar grekerna ledsna för det, inte heller vi. 
 
 
Argostoli...här har vi droppat ankaret nu...
 
 
Vi har anledning att återkomma men nu ska vi iväg och ordna vårt DEPKA. En liten rolig sak som polisen sa till oss igår, var att det är viktigt att vi får vårt DEPKA-dokument stämplat årligen. Och det får inte passera årsdagen för då blir straffavgift på 500 euro. Men så skrattade hon och sa; -Händer det, då river ni ert DEPKA och hävdar att ni aldrig haft något och så söker ni nytt och betalar istället 50 euro! 
 
Vi gillar Grekland och grekerna...skönt stil helt enkelt. Inte verkar de ha bråttom heller...det som inte blir gjort idag kanske blir gjort i morgon. Man måste ju hinna filosofera också...
 
Skepp o Hoj!