Den nyckfulla naturen...

(...har återigen spelat sitt spratt...men allt är gott med oss...)
 
 Ibland är naturen snäll emot oss...men emellanåt inte alls...
 
 

Cala Liscia, Sardinien, Italien

 

Hej Hopp. Allt är bra med oss...vi fick några omtänksamma frågor och funderingar från vänner och familj med anledning av den tsunami som slog in mot Menorca och Mallorca häromdagen. Särskilt Ciutadella drabbades och där var vi ju nyss känns det som. Nu var det ju inte en tsunami av gigantiska mått, men gott och väl för att ställa till lite oreda. Tacksamt nog så var stränderna inte fulla med människor då tsunamin slog in. Men uteserveringar precis intill vattnet och båtägare fick känna av den med stök och bök innan de fått ordning på allt. Ingen verkar ha skadats tack och lov. Enligt uppgifter så ska vågorna ha varit 1,5 meter hög. Det är sannolikt värre att vara på en strand med småbarn när en sådan våg kommer, än att ligga på ankare en bit utanför i viken. (denna tsunami var dock inte orsakad av ett jordskalv, utan det var en meteorologisk tsunami som uppstår på grund av lufttrycksförändringar). 

 

Så allt gott med oss.

 

Nu har den värsta blåsten dragit över för denna gång, ny är på väg. Vi vet inte om detta är helt normalt för Medelhavet. Det är ju lite känt för att blåsa allt eller inget här. Men vi hör folk omkring oss som säger att vädret är lite upp och ner denna sommar, och var så även i vintras. Efter nyår så avlöste stormarna varandra och hela våren och försommaren var kall. Stormar fick vi erfara i Gibraltar och i Marocko tyckte vi inte alls det var så varmt. Där pratade alla vi mötte om det, att det var ovanligt kallt.

 

Och hemma i Sverige så är det ju extremvärme nu med skogsbränder som härjar. Medan vintern var kall och lång med mycket snö i hela norra Europa. Man undrar ju lite om detta tillhör naturens normala svängningar, eller om det är miljöförstöring eller något annat vi inte känner till... Vi själva seglar ju just nu där vi har två kontinentalplattor som ligger mot varandra, med risk för såväl skalv som vulkanutbrott. Området är rätt aktivt, med mindre skalv emellanåt och vulkanen Etna har börjat vakna till liv igen. Hon har haft flera utbrott på senare år, små tack och lov. Så det blir nog något större utbrott ”snart” vad det lider. Men det är ju omöjligt att veta om ”snart” i det här fallet är år 2018 eller om 175 år. Oavsett, så måste den säkraste platsen i området vara att befinna sig på en båt ute på havet.

 

Det är spännande med naturen så säg.

 

Här har vinden bedarrat en aning och vi kommer kasta loss idag och ta oss till ytterligare en ankarvik innan vi seglar in i Maddalena Arkipelagen. Vi vill bunkra upp med lite färskvaror och fylla på med vatten även om vi har rätt gott om det sistnämnda ännu. Vännerna önskar sig en tvättautomat och att få fylla på diesel också. I nästa ankarvik så finns allt detta att tillgå i byn som ligger bara en kort jolle-färd ifrån.

 

Något att nämna kring ankring här i Italien. Det är förbjudet att ankra närmare än 300 meter från en badstrand och 100 meter från övrig kust. Men förhåller man sig till detta så är Italien (i vart fall så här långt) väldigt tacksamt att segla i.

 

 Häromsistens så stämde vi av hur långt ifrån strand vi var...107 meter ifrån så det var lugnt (7 meter tillgodo och vi låg med aktern mot strand med sträckt kätting). Men hade det varit en offentlig badstrand så måste vi hålla oss 300 meter ifrån. Faktiskt rätt enkla och bra regler i vårt tycke, vi har inte haft svårt så här långt att förhålla oss till regeln.

 

Jo, och på tal om vädret så går vår segling långsammare än vad vi först trott. Inte för att det gör oss något, vi seglar inte efter någon tidtabell. Men vi hindras inte sällan av att det kommer hård blåst som drar in och som vi får ligga och vänta ut. Vi är därför glada och tacksamma för att vi inte har ett djärvt mål att nå och ett datum för när vi behöver vara tillbaka. Detta gör att vi heller aldrig behöver ”chansa” på vädret. Vi seglar när vi vet att det är säkert.

 

Nä, enligt devisen ”en sjöman kommer när han kan” så fortsätter vi vårt glada äventyr. Dock så ser och hör vi om seglare som spänner sin båge väldigt hårt, där de under några få månader har som mål att komma så långt bort som det bara är rimligt. Det blir inte särskilt avslappnande när man har klockan (förutom vädret) att hela tiden titta på vill vi tro. Man kliver aldrig riktigt ur ekorrhjulet då...

 

En del inser längs med resan att det är rätt stressigt att tvingas segla på varje seglingsfönster. Vi har följt S/Y Nannys äventyr och de gjorde det kloka valet att ändra sig och ”bara”segla till Karibien under deras 3,5 års ledighet, istället för att hinna ta sig jorden runt. Det har varit minst lika roligt att läsa om deras äventyr iallafall. Man får möjligheten att besöka många platser som man annars bara hade seglat förbi. Besättningen på S/Y Nanny ser ut att ha haft det väldigt skoj och avslappnat under deras tid i Karibien, men nu är de på väg hem...bra gjort!

 

Ja hellre ser vi bilder på glada leenden i vackra ankarvikar än rynkade pannor ute på stora hav. Vi blir glada när vi ser att människor drar ner på sitt tempo... Vi människor behöver chilla mer!

 

Så ha en trevligt dag, har du semester så chillar du säkert redan. För inte far du väl runt med fullt schema fast du är ledig. Då är det dags att stryka några beting, boka av och låta luft komma till din almanacka. Och se vad den lediga tiden gör med dig när du inte per automatik fyller på med nytt.

 

Låt det ske, och det går (fast det kan ta lite tid att ställa om). Lycka till!

 

 

Skepp och Hoj!

Att segla i bollhavet...

 (...är något helt nytt för oss...men rätt skoj...)

 Livräddad boll...Kapten kastade sig i havet och gjorde därmed en heroisk insats...
 

 Cala Liscla, Sardinien, Italien

 

Vi lämnade viken med de höga svallen på söndagsmorgonen. Vattnet låg platt utan en krusning och det var skönt att få lite stilla med lugn och ro efter ett drygt dygns rejält gungande. Vi puttrade ut ur viken och när vi kom ut på havet så fann vi en badboll som flöt mitt ute på havet och vi gjorde en livräddande insats och bärgade bollen. Det visade sig vara lättast för Kapten att hoppa i vattnet och hämta bollen...vattnet låg spegelblankt. Hö hö hö...det måste ju vara detta man menar när man säger bollhav... Vårt lager av funna bollar ökar stadigt men säkert, vi kan snart öppna en sportbutik.

 

Efter lunch så kom äntligen vindarna och vi kunde hissa segel. Efter tio timmar till havs kom vi fram till Baia di Santa Reparata, en vacker ankarvik för lite nattlig vila. Nu seglar vi bara med båten Goodvibes för tillfället då vännen på Vaare har gjort en avstickare till Korsika och Susan har valt att segla söderut längs med Sardiniens västkust.

 

Vi paddlade över till Goodvibes för en enkel grillafton och efter många skratt och god mat så tackade vi för oss och tog oss tillbaka till Wilma och somnade gott. Vi fick en lugn och stilla natt.

 

Dagen därpå, på måndagen så gick vi ut ur viken vid 11 snåret. Vi hade bara 15 distans att göra till vår nästa vik. Vi fick en fantastisk segling där vi kryssade oss fram.

 

Wilma fångad på bild under dagens segling...
 
 Två dagars segling...två ankringar...
 
 

Så nu ligger vi i en bukt som heter Cala Liscla, som ligger precis intill Maddalena arkipelagen som även är ett naturreservat. Man måste lösa seglingstillstånd för att segla här. Så det gör vi lämpligt innan vi lämnar denna vik, så vi slipper straffavgift. Men vi ligger även här för att vänta ut det blåsväder som nu har slagit till med full kraft. Lite svårankrat är det för att bottendjupet stupar rätt plötsligt. Det går från 2,2 meter till 15 meters djup på bara några få meter. Vi droppade ankaret där det var 9 meter djupt. Som i ett trollslag så började det blåsa upp rejält, bara någon timme efter att vi kommit fram. Tre båtar i viken började dragga och vi själva har släppt ut 75 meter kätting. Vi sitter gott fast i botten men vi hoppas att det inte ska bli en vindändring åt syd...då sitter vi uppe på stranden. Att lägga ankaret längre ut vill vi inte heller...för där är det väldigt djupt.

 

Vi är såklart glada för våra 100 meter 10mm grova kätting och vårt 33-kilos tunga Rocna-ankare. Det är nu skillnaderna visar sig båtarna emellan, vilken utrustning man har valt på sin båt. Så det blir att hålla lite vakt på vindrikningen...men den ska ligga västlig hela tiden är sagt. Men i övrigt, inga svall härinne som i förr-förra viken. Vi har det gott.

 

 Det blåser duktigt...Kapten har lagt ur mycket kätting...men inga direkta svall tack och lov...
 

Många seglare har nog valt att gå in i hamn. Men vi avstår gärna för här intill kostar hamnen 120 euro per natt (1200 kr ca). Det byar i skrivande stund mellan 20-25 meter per sekund och på var och varannan ankrad båt så ser man båtägarna stå i fören och hålla koll och hålla tummarna för att de inte ska börja dragga. Däremot har vindsurfarna vaknat till liv...de far som projektiler över viken.

 

I dagarna två kommer vi ligga inblåsta. Men sen hoppas vi att vi får vår belöning. En underbar segling i naturreservatet La Maddalena. Vi hoppas det finns plats för två båtar till...för tittar man på Marinetraffic så ser man att det är rätt så knökfullt här. Vi har ju lyckats pricka in högsäsong...precis som vi inte skulle. Pah! Men vad gör väl det...seglingen blir mer lik den i Stockholms Skärgård kring midsommartid och det kan ju ge en lite barndomsminnen tillbaka.

 

 Här är alla AIS-mål på Marinetraffic. Rosa markeringar är fritidsbåtar. De flesta båtar saknar AIS så i verkligheten så är det fler båtar än så här. Men lite säger ju bilden om vilka områden som är populära...
 

Skepp o Hoj!

 

 

Film - S/Y Wilma on anchor...

(...this life is not for you who easily get seasick...)
 
 
 
Isola Piana, Sardinia, Italy
 
 
We knew it would start to blow and come swell into our bay, but there were no other sheltered bays nearby so we decided to stay. 
 
Strange winds and high waves made us think we were going on a rollercoaster. What can you do after 12 hours - just laugh!
 
Watch the movie and don´t forget to put the sound on! Welcome to our World!
 
 
 
 
Skepp o Hoj!