Grekiskt nyårsfirande...

(...utan champagne och fyrverkerier...)
 
 

Naxos, Kykladerna, Grekland

 

Innan vi visste ordet av så var det nyårsafton. Timmarna rusade på och plötsligt satt vi där på restaurangen strax före tolvslaget. Först var bara vi där, vi som bokat bord till klockan tjugo-noll-noll. En rätt så traditionell tid för en skandinav. I sällskapet var vi två danskar, två tyskar en norrman och så vi två galna svenskar. Det kändes lite speciellt att sitta ensamma där i matsalen och bli uppassad medan alla andra bord gapade tomma på folk. Livemusiken var utlovad till klockan 22.00.

 

 Servitören fotograferade vårt sällskap...lite suddig bild...men tydligt syns att vi sitter ensamma i lokalen och klockan är 21.00. Men inte ett ledset öga för det...
 
 

Vi åt och njöt av maten och den vackra utsikten över hamnen. Wilmas julbelysning i masten där hon stoltserade med formen av en julgran. Tänk att vi bidragit till Naxos härliga jul- och nyårsstämning denna vinter.

 

När klockan var tio, två timmar kvar till tolvslaget så syntes ännu inga andra gäster. Och det var inte en tillstymmelse till något musikaliskt band (inget omusikaliskt heller för den delen). Servitören hade i förbigående dryftat något om klockan elva... Vi glömde med tiden av att det skulle spelas musik, för maten lät sig njutas och drycken med rus fick oss att prata högt med yviga gester likt tvättäkta sydeuropéer.

 

Men så plötsligt, när det var mindre än en halvtimme kvar till tolvslaget...då trillade folket in. Och så mycket folk...galet och vansinnigt roligt att se. Familjer med barn och gamla farmor – alla var med. Köket sprang med sina stora fat mellan borden och ett band fann sina stolar på ett litet podium. Så började de spela grekisk musik.

 

Sen i ett trollslag så var restaurangen full av folk...Ursäkta dålig bildkvalitet...men vi har ändå blurrat folks ansikten så de inte går att känna igen så lätt, vi ville ogärna gå runt och fråga alla om de ville vara med på bild på en svensk blogg. 
 

Intresserat studerade Styrman hur grekerna firade sin kväll. Genomgående så var grekernas ansikten rätt så allvarsamma. De sjöng förvisso med i sången men vi visst ju inget om vad sångtexten berättade, kanske var det om jämmer och elände, såsom förtryck och ekonomisk kris. Men helt klart så kan man påstå att grekerna inte gärna tappar fejset. De var inte alls sura, så missförstå inte. Men allvarsamma där små leenden emellanåt spricker upp men snart sluts igen. Greker tillhör inte det skrattande folket precis. Vårt bord lättade garanterat upp stämningen vill vi mena.

 

 Bandet spelade en härlig musik...Styrman är svag för de grekiska tonerna...
 

Några minuter före tolvslaget delades tomtebloss ut till varje person. Och när klockan slog midnatt tände vi alla våra bloss i den nedsläckta lokalen. Stämningsfullt och utanför fönstret syntes inte en enda raket. Inte ett fyrverkeri så långt ögat kunde nå. Egentligen en fantastiskt tradition. Att skrämma ljudkänsliga hundar, skapa panik i ladugårdar där kor och hästar löper amok av rädsla från nöjes-explosionerna – är ju egentligen bara vansinnigt. Så vi vill verkligen slå ett slag för att fira tolvslaget med tomtebloss. I restaurangen befann sig sannolikt 100 personer, kanske fler. Med 100 tomtebloss så blev stämningen magisk. Dessutom så slapp vi alla stå ute och frysa, halka i snön och dricka bubbel fast det inte är gott. Här var det ingen som drack champagne denna kväll, i allas glas fanns inhemskt vin av svagare karaktär.

 

När vi lämnade lokalen så hade klockan passerat ett på natten. Kapten Betong betalade snällt notan, blyga 49 euro kändes på tok för billigt. Var sin förrätt, varmrätt och nyårskaka samt tomtebloss, till det bordsvatten och flera karaffer med vin (ja emellanåt ställer de fram en karaff som inte är beställd och som inte heller kommer med på notan). Så när Kapten gjorde upp skulden så håvade han fram en 20 euros sedel och gav till vår servitör som dricks. Han såg smått chockad ut och kvällens bredaste leende var ett faktum.

 

Vårt sällskap var så gott som först att lämna festen. När vi gick var stämningen bland grekerna mer uppsluppen än tidigare och servitörerna hade fullt upp med att dela ut den traditionella nyårskakan som restaurangen bjöd alla sina gäster på. Vi rumlade ut på gatan och vi kom efter en kort promenad bort till våra båtar. Knökmätta och lite smårunda under fötterna så kom alla ombord utan något ofrivilligt nyårsdopp. Och nu med en erfarenhet rikare. Vetskapen om hur man firar nyår på grekiskt vis (och det gör vi gärna om).

 

Skepp o Hoj!

 

 

 

Kommentera här: