Kärt återseende...

(...och vi har blivit bortskämda med god mat, umgänge och en DUSCH!)
 
Styrmans syster mötte upp oss nere vid stranden...
 
 
Naxos, Kykladerna, Grekland
 
 
Vi kan inte hitta hamnkaptenen för tillfället. Vi har därför ännu inte kunnat göra upp om betalning och vi har inte heller dykt på Wilma (förklarar strax varför). Här i Naxos hamn ligger man med fören eller aktern mot kaj (det vanligaste sättet i Medelhavet). För andra seglare som har en båt av mer modernt snitt är det enkare, de har som regel har en badbrygga bak på sin segelbåt att kunna hoppa ifrån. Medan vi på Wilma med hennes v-formade för-o-akter får vara balanskonstnärer och balettdansöser när vi ska i land och ombord (jo Kapten som balettdansös är en gullig syn). Inte oss emot, vi är vana att riskera att ramla i vattnet varje gång vi ska passera gapet mellan båt och kaj där vi lagt ut vår smala bräda att trippa på. Men tids nog när vi kommit åt en brädgård så ska vi fixa oss något bättre landgångsaktigt.
 
Ja och så ska vi dyka på båten för här har vi ankaret i mitten av bassängen där vi backat bak och fäst oss med tampar i aktern mot kaj. Med Naxos som vinterhamn där vi ska möta blåst och busväder emellanåt så ska vi säkra upp oss och fästa oss i botten vid sidan av ankaret vi har. Vi tror (men vet inte än) att det går en vajer eller liknande på botten som vi ska länka fast oss i (som en lazyline men här fattas snörena så man måste dyka). Vi blev lite fulla i skratt när hamnkaptenen tittade på Kapten Betong och nästan underförstått menade att; "du dyker väl?". Som att det stod skrivet i pannan på Kapten eller det syntes på honom. Men han antog kanske att vikingar från Sverige löser det mesta själva. Jo och ja blev svaret, visst dyker Kapten. Så vi är därför inte ännu riktigt ordentligt förtöjda (för vintern) men blir väl när vi finner hamnkaptenen och får utförlig information om vad vi behöver göra. Tills vidare ligger vi ändå tryggt fast det blåser väldigt mycket just nu.  
 
När vi inte fann hamnkaptenen så tog vi oss istället iväg till busshållsplatsen. Det blev en busstur söderut på ön och vid en vacker badvik mötte vi upp Styrman Pimpstens syster. Det blev ett kärt återseende och vi åt en god lunch ihop på en taverna och sen promenerade vi till familjens superfina hus här på ön. Systerns bonusmamma väntade där och vi fick se huset (som är i tre våningar med badrum på varje plan, mumma för en duschlös seglare). Kapten tittade över lite lampor som krånglade i huset, det mörknar rätt tidigt om kvällarna här nu så det är klokt att kunna tända i alla rum och förråd. Under tiden så grävde Styrman P runt i ett par kassar med saker som systern tagit med till oss från Sverige...knäckebröd, sill, skånsk senap, torkad dill, lingonsylt, glögg, julnubbe och en massa annat som stått på vår önskelista. Som en lilla julafton i självaste oktober. 
 
Systern fixade middag, grekiska köttbullar med en kantarellsås gjorda på hemmaplockade kantareller och kokt potatis. GAAAH! Så gott! Kantareller är ju himmelriket. Till detta blev det en massa skratt och trevligt snack och så kronan på verket. EN DUSCH! Varmt och skönt vatten och en rejäl tvagning. 
 
Tiden gick fort som alltid när man har trevligt. Så vi kände på kvällen att vi behövde ta oss tillbaka till Wilma för att nästkommande dag leta upp hamnkaptenen (som idag alltså). Vi tackade för oss och knatade i mörkret bort till bussen som tog oss hem till hamnen.
 
Det blev en rivstart på vår vistelse här och än är det inte över. Nya upptåg är planerade och det är väl tur, för det blev bara ett foto taget igår. En selfie på de två systrarna och Kapten Betong. Men ingen bild på familjens vackra hus. Inget foto över Naxos vackra vyer, små tavernor och underbara badstränder. Så vi har anledning att få återkomma...
 
Vi vill såklart tacka systern lite extra för hon skämde verkligen bort oss (och för att hon släpat en massa saker från Sverige där hennes resväska inte inrymt några kläder till henne själv utan bara en massa sylt och sill och annat till oss). Även ett stort tack till mamma Gunilla som öppnade sitt hem för oss. Det var kul att ses igen, för det är många år sedan Styrman P träffade sin systers bonusmamma. Låter släktbanden krångliga och har ni svårt att få ihop det? Fråga inte...det är som ett trassligt nystan. Sen tiden det skulle ta att förklara...ha ha ha. Men trevligt är det när stridsyxorna är nergrävda och inte några gamla familjegroll skummar under ytan. Systerns familj har alltid inkluderat Styrman P trots att ett egentligt släktskap saknas, känns gott i hjärtat även om tillfällena att ses inte har varit så många. 
 
Skepp o Hoj! 

Kommentera här: