Inställd segling...

(...våra planer ändras för nästkommande seglingssäsong)

 (arkivbild, vi är inte ute och seglar nu...)


Välkomna eventuella nya läsare. Läs gärna vår resumé av seglingssäsongen 2018 som du finner HÄR så får du en snabb uppdatering...ha en trevlig läsning!

 

 

Naxos, Kykladerna, Grekland

 

Vi har haft möte ombord med hela besättningen. I detta fall Kapten Betong och Styrman Pimpsten. Även Wilma har närvarat.

 

Vad vi inte berättat för er läsare, är om våra seglingsplaner för nästkommande säsong. Av olika anledningar vill vi inte berätta exakta mål, i vart fall inte så långt innan. Förväntningarna börjar då byggas upp och plötsligt finns där något man lovat. Inget skuld på er läsare, utan det är något vi undermedvetet lägger på oss själva. Så vill vi inte ha det...vi vill segla fritt och valfritt.

 

I detta fall har vi hållit extra tyst om vårt nästkommande års seglingsmål, som varit lite mer djärvt och innefattat en hel del planering och byråkrati. Vi har velat se att resan blir av innan vi berättar om den. Tyvärr blir det inte så, ryssen kom i vägen!

 

Vi hade långtgående planer på att segla upp i floden Dneprs i Ukraina för att besöka ”The lost Swedish village” Gammalsvenskby. Byns historia börjar år 1781 då kring ett tusen estlandssvenskar deporterades från Dagö (som på den tiden tillhörde Sverige). Deras vandring ner mot Svarta Havet blev en katastrof och många stupade längs med vägen. Väl framme på plats så fanns inga av de hus de blivit lovade och den bördiga jorden visade sig vara torr och nästan omöjlig att odla på. I mars 1783 så var det bara 135 människor kvar vid liv av de svenskar som utvandrat från Dagö.

 

Sakta byggdes Gammalsvenskby upp där gatorna till och med fick svenska namn. Kontakten var nästan obefintlig med Sverige under ett århundrade och återupptogs inte förrän i slutet av 1800-talet. Trots detta lyckades svenskbyborna behålla sitt modersmål, sin lutherska tro och sina svenska traditioner.

 

I samband med den ryska revolutionen på 1920-talet så ordnades det en möjlighet för svenskättlingarna att flytta till Sverige, vilket många valde och de flesta slog sig ner på Gotland. Några av dem kom senare att flytta tillbaka till Gammalsvenskby efter att oroligheterna lagt sig. Dock drabbades byn hårt av hungersnöd på trettiotalet och det var också mycket svåra tider när Ukraina ockuperades under andra världskriget.

 

Efter Sovjetunionens fall så kunde kontakten med Sverige återupptas. Idag bor det 150-200 personer i byn med svenskt ursprung. Gotlands Kommun, som har ett vänortsavtal med Gammalsvenskby, samt Svenska Kyrkan har bidragit ekonomiskt under årens lopp. Svenska kungaparet var där på ett officiellt besök år 2008. Den mycket engagerade Föreningen Svenskbyborna arbetar för att bevara och sprida kunskap om svenskbybornas mycket säregna historia och de arbetar även med hjälpverksamhet till förmån för Gammalsvenskby. Många svenskar känner inte till Gammalsvenskbys existens, men vi har skrivit om den tidigare på bloggen så du kanske tillhör en av dem som vet.

 

 Emil Norberg i Gammalsvenskby lever inte längre, däremot bor andra från familjen Norberg i byn som lever och har hälsan. (Bild lånad från Föreningen Svenskbybornas hemsida, länk finner du längre ner)
Kan det finnas ett avlägset släktband med Kapten Betong månne??!
 
 

En av familjerna i Gammalsvenskby bär efternamnet Norberg, samma namn som vi. Det har för oss varit en dröm att glida upp med Wilma i floden och ta sig fram till familjen Norbergs hus, knacka på dörren och sen skaka hand med våra namne. Tanken har varit att samtidigt ordna en insamling, för hjälpbehovet är stort. Främst behöver byn pengar till mediciner och operationer. Men även medel för fortsatt svenskundervisning i byns skola.

 

 Bild lånad från Wikipedia (bild Jan R Eriksson)
 
 

Inför vår planerade segling har vi varit i kontakt med Ordföranden i föreningen Svenskbyborna och även Jörgen Hedman, en svensk historiker som forskat kring estlandssvenskarnas historia. En segling av detta slag kräver kunskap, vägledning och kontakter, inte minst lokal hjälp.

 

Vi hade i samband med vår planerade segling hoppats kunna göra den massmedialt uppmärksammad och vi hade börjat dra i de kontakter vi har med tidningar, radio och tv.

 

Som ni säkert känner till så är relationerna mellan Ukraina och Ryssland rejält spända, särskilt efter det att ryssarna beslagtagit Krimhalvön. Gammalsvenskby ligger inte långt ifrån detta område. Oroligheterna har främst varit koncentrerade nära den ryska gränsen och så direkt kring Krim såklart, och fram till alldeles nyligen så har sjövägen till Gammalsvenskby varit seglingssäker.

 

 Så här hade vi tänkt komma seglandes nästa sommar och samtidigt besöka Bulgarien och Rumänien längs med vägen. Rumänien är ett land vi gärna vill besöka då starka släktband finns med landet på Styrman P´s sida. Där det röda sträcket slutar ligger Gammalsvenskby...
 
 

Men så häromdagen så började konflikten trappas upp. Ukraina har svarat med undantagstillstånd efter att ryska fartyg öppnat eld mot och rammat ukrainska stridsfartyg (samt gripit 24 besättningsmän). Den tidigare idén om att segla till Gammalsvenskby känns inte längre fullt så upplyftande och UD har avrått svenskar från att resa till området. Undantagstillståndet gäller i de farvatten vi behöver ta oss fram i och inkluderar även området där Gammelsvenskby ligger. Nu är det flera månader kvar till sommaren, men vi har en intuitiv känsla att detta är ett dåligt tillfälle. Experter tror att konflikten kan eskalera ytterligare och då vill vi inte bli fast där med vår båt och våra liv. Det går väldigt långsamt att segla ifrån ett krig.

 

När vi var i Portugal förra vintern så träffade vi en seglare som berättade för oss om sin segling i Kroatien. Han var där just som kriget bröt ut i området i början på 90-talet. Han blev fast i flera månader och kunde inte lämna platsen, vare sig med eller utan sin båt. En natt lyckades han segla iväg med andan i halsen, tyst och nedsläckt, allt medan bomberna hördes in över land. Han var märkbart berörd av händelsen fast det gått över tjugo år - och då slutade allt ändå väl för hans del.

 

Vi är såklart både ledsna och glada på en och samma gång för vårt nytagna och kloka beslut. Vi är generellt inte oroliga av oss som personer, men inte heller dumdristiga. Vi var ju som exempel i Al Hoceima i Marocko i våras och där hade det varit oroligt bara ett och ett halvt år tidigare. Där låg konflikten mellan minoritetsfolket berber och regimen i landet. När vi besökte Al Hoceima var det åter lugnt. Motsättningarna mellan Ukraina och Ryssland däremot känns däremot inte lika lustiga. När två länder träter kan det blossa upp till ett regelrätt krig och Ryssland är ju dessutom en stormakt, vilket gör situationen än läskigare.

 

Ja ja...Ukraina lär finnas kvar för framtiden, likså Gammalsvenskby. Vi kommer därför inte att segla upp i Svarta Havet överhuvudtaget nästa sommar. Men det finns så mycket annat att segla på, inte minst Grekland som vi inte hunnit se så mycket av. Vi har flera kort i rockärmen men vi spänner inte vår båge så hårt utan vi avvaktar och ser hur världsläget utvecklas medan vi seglar runt i trygga vatten och ankrar, solar och badar.

 

 Så här ungefär hade vi tänkt segla...men nu blir det inte så...vi kommer som det ser ut att mestadels segla på Grekland...
 
 

Vi hade alltså tänkt att räcka över en stöttande slant till Gammalsvenskby nästa sommar. Pengar som vi hoppades kunna knåpa ihop med hjälp av er läsare och andra seglare, samt genom den massmediala uppmärksamheten uppdraget hade kunnat få. Nu blev det inte så.

 

Nu vet vi att de flesta av er är lite trötta på alla som rycker och drar i en, för donationer till alla tänkbara behjärtansvärda ändamål. Det förstår vi. Men skulle du som läsare kunna tänka dig att lägga en liten julslant till svenskättlingarna, som uppskattning för den text vi producerar varje vecka år efter år. Det har blivit många timmars förhoppningsvis uppskattad läsning. Vår blogg är dessutom helt reklamfri, något vi betalar för att få. Vi tjänar inte ett öra på bloggen och det är gratis för dig att läsa. För oss är det viktigt att du som läsare ska veta att vi står oberoende och att inga ekonomiska intressen finns. Våra ord är äkta!

 

Wilma får inte segla till Svarta Havet som planerat (foto: Sabina Dethloff Wijkström) 
 
 

Nu ska vi ta kontakt med berörda och berätta att vi inte kommer att genomföra vår resa nästa sommar, utan att vi skjuter på den på obestämd tid. Sen håller vi tummarna på att konflikten inte bara lägger sig, utan löser sig - för den lilla människans skull. Vi alla förtjänar en trygg tillvaro med mat i magen och tak över huvudet, liten som stor.

 

Tack på förhand våra fina läsare. Det är sannerligen kul att dela våra äventyr med er. Och vi tror säkert vi kommer till andra spännande platser vi kan skriva om. Så detta behöver inte bli sämre, inte alls. TACK!

 

 

Skepp o Hoj!

 

Information kring Gammalsvenskby;

 

Vill du skänka en liten slant till byn så kan du göra det på Föreningen Svenskbybornas postgiro 187879-2 och ange ”Gåva till byn” och ditt namn. Det går även att swisha till föreningen, tel 123 225 22 86. Ange alltid ditt namn och vad pengarna avser. Som exempel så kan du bidra med pengar för fortsatt svenskundervisning i byn, eller till mediciner och operationer där hjälpbehovet är stort. Länk till föreningen kommer HÄR.

 

 

Vår plan bestod i att vi skulle ha ordnat ett flaggspel, med gula och blå vimplar om vartannat (våra båda länders flaggor bär dessa färger). Där ni läsare hade fått  "köpa" en (eller flera) vimplar för 100 kronor styck och att ni kunnat lämna en hälsning till byn skriven på vimpeln. Sen skulle vi seglat upp i floden och ankra alldeles intill Gammalsvenskby. Vi tror det hade varit en vacker entré, vad tror ni?

 

Varför inte passa på att titta på en dokumentärfilm om Gammalsvenskby i Ukraina av Alexandra Drotz Ruhn, där kan man höra hur den gammalmodiga svenska dialekten låter. (filmen hittar du nedan)

Mer fakta om byn finner du HÄR.

 

Over and Out

 

Fårskallar, tips och sillsallad i flaggan

(...ett spretigt inlägg om Naxos och Grekland...och kanske lite om Sverige, Norge och Finland också)
 
 
 
Välkomna eventuella nya läsare. Läs gärna vår resumé av seglingssäsongen 2018 som du finner HÄR så får du en snabb uppdatering...ha en trevlig läsning!
 
 

Naxos, Kykladerna, Grekland

 

En fiskegubbe här i hamnen har uppenbarligen ledsnat på Meltemivindens ständiga framfart. Gissningsvis så bor han ombord, det verkar så. Han hänger sin tvätt på tork där han spänt en lina mellan styrhytt och förstag. Hans uppfinning ersätter klädnypor minsann. Vi tror att gubben genom åren förlorat många nypor som klädesplagg och att han en dag fick nog. Uppfinningen består i att han knutit öglor längs ett snöre, många – där de dinglar snällt på rad. Vill han sen torka exempelvis en tröja så tar han en ögla och gör en strypsnara om ärmen. Fiffigt! Ju mer det blåser desto hårdare stryper snöret om plagget, desto mindre risk att plagget lossnar och hamnar i vattnet. Vi tror att  säkert det finns en och en annan seglare som gillar konceptet. För vem har inte offrat några plagg åt havsgudarna oavsiktligt?! Enda nackdelen är väl att det blir lite krusade ärmar efter snöret...men vi båtfolk glider ju inte direkt runt i nystrukna kläder oavsett!

 

Mer tips...

 

Naxos är känd för sin fina potatis, och vi kan inget annat än att hålla med. Häromsistens tittade vi på ett tv-program som kom med ett smart tips. När du vill baka potatis, varför då betala dyrt för bakpotatisen?. Det är ju bara storleken som skiljer, och så priset då! Om man tar två mindre potatisar och skär bort en liten skalk på vardera potatis och sätter ihop dem vid snittytorna så blir potatisen helt plötsligt dubbelt så stor – Vips så blev det en bakpotatis. Packeteras den sen in i folie så syns ju inte fusket. Nu är det inte vi som ska ta åt oss äran av tipset, utan SVT!

 

En fundering...

 

Gillar finländare Grekland mer än andra? Tänker på att den grekiska flaggan är blåvit precis som finländarnas. Grekiska flaggan är polkagrisrandig med nio ränder som står för valspråket ”Frihet eller Död”. Det hade kunnat vara ett finskt valspråk för våra grannar i öst tillhör verkligen ett hårdnackat folk. En hel by kan, om det behövs, överleva på två morötter, ett kålhuvud och en skål jävlar anamma i trettiosex dagar, MINST! Nu tillhör valspråket ”Frihet eller Död” grekerna och när man uttalar detta på grekiska så finns där nio stavelser. Ja läs själva; Ελευθερία ή Θάνατος. (Lätt va??!) Därav nio ränder...ni hänger med...nio stavelser – nio ränder. Någon har tänkt till, en filosof kanske. Den lilla flaggan som ligger inlagd i inre hörnet representerar kristendomen, en kompromiss misstänker vi där kyrkan ville vara med och bestämma. 

 

 Den grekiska flaggan...22 augusti 1978 kom denna till... (bild från Wikipedia)
 

Fram till 1978 så såg den grekiska flaggan ut så som den lilla rackaren i hörnet (se bild nedan), som en bakvänd finsk flagga med ett vitt kors på blå botten (istället för tvärt om). Precis som småbarn brukar kunna rita fel där de vänder på färgsättningen. Kanske ledsnade grekerna på att deras flagga ideligen blev felritad av invånarnas yngre befolkning, och att man därför gjorde om den?

 

 

 Greklands nationsflagga till lands 1928-1978, ska inte förväxlas med den finska...(bild från Wikipedia)
 
Finlands flagga...bilden lånad från Umeå Musiksällskap, de vill säkert att några klickar in på deras hemsida som du finnerHÄR.
 
 

Men inte bara grekerna har ägnat sig åt att lägga en liten flagga i flaggan, vi svenskar är minst lika knäppa. När Sverige var i union med Norge så var vår svenska handelsflagga försedd med en liten flagga i hörnet som innefattande de båda ländernas flaggfärger. Den lilla mishmash-flaggan gick under benämningen ”sillsalladen”. Unionstecknet i flaggan togs bort 1905 efter unionsupplösningen, samtidigt valde svenskarna att anta en ljusare blå färg. Vi ska vara glada att små svenska barn inte behöver lära sig sillsalladen, då hade nog många ritat den fel!

 

 Sveriges unionsflagga 1844-1905. Här med en sillsallad i hörnet (bild lånad av Wikipedia)
 

Det helt sjukaste med Naxos är nog Naxos-sjukan (Naxos Syndrome). Det är en mystisk sjukdom där den som drabbas förskaffas med ullhår och konstiga handflator och får problem med hjärtat. Det är en sjukdom som hör till sjukdomsgruppen ARVC. Säger det dig inget? Blir du klokare om vi säger; Arytmogen Högerkammarkardiomyopati? Nä hä...inget napp där heller. Men om vi nämner fenomenet med unga fotbollsspelare som plötsligt mitt i en match faller ihop på fotbollsplanen utan särskilt anledning, där de dör på studs. (Kan även en ishockeyspelare göra och då pratar vi sudden death på riktigt). Vid obduktion visar det sig inte sällan att den döde lidit av ARVC. En riktigt lömsk sjukdom där bäraren ofta inte känner till att hen är sjuk, förrän man plötsligt dör. Lite för sent då. Enkelt beskrivet så beror sjukdomen på mutationer i generna och sjukdomen är ärftlig. Den variant som finns på Naxos (det är dom som får ullhår) har bidragit till att man lärt sig mer om sjukdomen då den kunnat studeras hos de familjer på ön som bär på den muterande genen. Så möter man en person på Naxos med väldigt krulligt hår så får man inte skrämmas...personen kan ha taskigt hjärta.

 Ullhår kan vara ett tecken på Naxos Syndrome (länk till bilden hittar du under nästa bild)
 
Annat tecken på Naxossjukan... (bild lånad HÄR)
 
 
Efter att ha gått med blicken högt och vaksamt i jakten på folk med ullhår här på Naxos så kan vi berätta att vi inte sett några mänskliga fårskallar än. Skämt å sido, sjukdomen är allvarlig och lömsk. Så inget illa ment egentligen. Faktum är att även svenska ungdomar/unga vuxna kan ha ARVC (fast utan varianten med ullhår) men den är ytterst ovanlig. Däremot är sjukdomen mycket lömsk. Så har du någon ung idrottare som klagar över problem med hjärtat och som kanske svimmar i samband med fysisk ansträngning så kan det vara bra att känna till att denna sjukdom existerar En utredning kan vara på sin plats. Info om sjukdomen finner du HÄR.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 

Det går lika bra med selleri...

 (...en redogörelse för hur man som seglare får lösa saker och ting i brist på rätta grejer...)

 
 

Välkomna eventuella nya läsare. Läs gärna vår resumé av seglingssäsongen 2018 som du finner HÄR så får du en snabb uppdatering...ha en trevlig läsning!

 

Naxos, Kykladerna, Grekland 

 

Att leva på vårt vis bjuder stundom på överraskningar. Det kan det nog göra för er där hemma med. Men det mesta i Sverige är betydligt mer välordnat och organiserat jämfört med Europas södra breddgrader, för att inte tala om resten av världen. Det är väl bra att saker är välordnade, tänker vän av ordning. Kan så vara men samtidigt så kan det göra livet lite tråkigt. Ta exempel de svenska lekplatserna som blivit supersäkra med tiden. Numera är det smått omöjligt att framkalla ens ett blåmärke vid vild lek och barnen tycker de nya lekplatserna är dödstråkiga (du kan läsa om det HÄR). Som seglare ter sig livet lite mer osäkert än om man bott kvar i sitt hus eller lägenhet i norr. Särskilt om man som vi rör sig i främmandeland. Bara en sådan sak som att leta upp en mataffär på varje ny plats man kommer till. Eller vilken överraskning det kan bli när man tror sig köpt skinka på burk men det visar sig vara leverpastej som Kapten hatar! Man kan även gå vilse i sin jakt efter en mataffären, och det utan demens!

 

Exemplet bil. Har du bil i Sverige och den skulle gå sönder ute på vägen så finns allehanda hjälp att tillgå. Bärgare kan du ringa direkt där du står, det kan köras fram en taxi, hyrbil kan ordnas och det finns sannolikt en verkstad någonstans i krokarna som kan ta sig an ditt bekymmer. Det kräver inget större avbrott från din dagordning och schema, du är snart på banan igen. Som regel vet du hur du ska gå tillväga när det oväntade inträffar och det finns företag som bara väntar på att få assistera dig (och som därefter skickar en sur räkning). Supersmidigt. Har du bara pengar så finner du råd. Där vi befinner oss får vi tänka annorlunda, ofta hjälper inga pengar i världen.

 

På Naxos går inga bussar på vintern över huvud taget, inte dit vi vill åka i vart fall. Vägarnas standard är dessutom gigantiskt mycket sämre här, stora hål i gatorna och trasiga trottoarkanter med rullgrus i kurvorna. Det finns inga cykelvägar eller vägrenar och det ligger inte inpräntat i människors medvetande att man ska hålla ut och sakta ner när man passerar oskyddade medtrafikanter. Det är kanske därför vi nästan aldrig ser människor som är ute och promenerar eller cyklar utanför stadskärnan (de är rädda om livhanken).

 

I förrgår när vi var ute och cyklade så fick Kapten Betong punka på cykeln (dåliga vägar, sa vi det?). Nu har vi en cykelväska med oss innehållande pump, lagningssats, skruvmejsel och skiftnyckel (ja bara en sån sak). Allt för att kunna laga cykeln på plats. Vi fann hålet i slangen fast vi inte hade vatten med och vi lagade det. Sen cyklade vi vidare. Efter någon kilometer så blev det ett nytt hål. Gaah! Denna gång hittade vi inte hålet och det slutade med att vi fick leda cyklarna med tung packning, en liten nätt tur på fem kilometer. Och då hade vi cyklat dryga milen redan.

 

Dagen därpå så plockade Kapten bort slangen och bytte den mot en helt ny efter att han inte blivit riktigt klok på var luften pös ur. Den gamla slangen såg ut som en bättre prickigkorv efter alla lagningar som gjorts, så det var nog hög tid. Med cykeln lagad så låste han den vid vår lyktstolpe (den tillhör nog staden när vi tänker efter). Döm om förvåning när däcket var platt nästa dag. GAAAH igen! Kapten får undersöka saken närmare en annan dag...

 

Man får helt enkelt lösa saker själv på bästa vis. Tur har du om du finner varor, tjänster och service av någorlunda skandinaviska mått. Långseglar man så har man ju inte heller tillgång till familj, släkt, grannar och gamla vänner...de som man normalt kan be om hjälp när livet kör ihop sig. Nu är seglare bra på att hjälpas åt och vi klagar inte på något sätt. Men helt klart skiljer sig detta liv från det vi hade hemma, säkerhetsbältet och livremmen är bortplockad och man får lösa saker själv. Det ligger en tjusning i det, och emellanåt även en förtvivlan. Framför allt så är det nyttigt och lärorikt att ge sig iväg. Det borde fler göra.

 

Händelser ur långseglar livet;

 

Styrman Pimpsten lagade häromdagen en riktigt god Boeuf Bourguignon (eller om det nu blev en annan gryta). I receptet ingår en rad ingredienser. Bland annat gul lök och schalottenlök. Inget av dessa kunde vi inte finna i vår matbutik och den är ändå rätt stor med hyggligt brett sortiment. Ja vad gör man? Antingen får man tänka om och laga någon annan rätt, eller så får man göra några avsteg från originalreceptet. Det blev det sistnämnda och grytan blev jättegod och smakade vad den skulle (men framlidna franska kockar vänder sig nog i graven). De små fina schalottenlökarna uteblev helt av förklarliga skäl och den gula löken var ersatt med rödlök. Det verkar bara odlas rödlök här istället för gul lök om man ska tro mathyllan. Hemma skulle vi nog klaga på vår matbutik om vi inte fann någon av dessa varor. (Vi funderar, skördas gul lök och röd lök vid olika tider på året?)

 

 Det vankas Boeuf Bourguignon ombord...här utan gul lök... 
 
 

En annan dag kokade Styrman P ärtsoppa. De gula ärtorna släpades med flyg ner förra gången vi var i Sverige (för våra klassiska gula ärtor finner vi inte här). Den gula löken fick ersättas med rödlök (förstås). Men vi hade ingen mejram ombord, bara timjan som båda ingår i receptet. I matbutiken fann vi ingen mejram heller så det blev ärtsoppa utan mejram. Resultatet blev jättebra ändå, timjan är nog är den viktigaste kryddan av de två konstaterar vi.

 

 Styrmans ärtsoppa, här utan mejram!
 

Längs med vår segling så har vi emellanåt saknat de mest självklara livsmedlen. Som i Holland där det inte fanns någon jäst, inte ens torrjäst. När vi frågade efter varan så visste inte den unga kvinnan (som jobbade på brödavdelningen) vad jäst var för någonting. Inte ens när en holländare hjälpte till och förklarade på deras eget språk (holländska tänka sig) så kände denne inte till att man måste tillsätta något för att få brödet att jäsa (hon kanske tror på storken också). Hon satte av mot kontoret för att fråga sin chef efter jäst. Strax kom hon tillbaka och hälsade att de inte säljer jäst. Det närmaste var mjöl med torrjäst redan iblandat, self-rising flour som det så vackert heter. Så hade Pimpsten velat baka ett mörkt bröd så hade det inte gått för sig för jästen låg bara i förpackningar med ljust vetemjöl. Hmm...lite konstigt låter det i ett svenskt öra. Däremot så är de stora på bake-off-segmentet...detta industriproducerat bröd som är bakat till 80 % där butiken bakar av de återstående tjugo procenten. Lite fusk tycker nog en bagare och är han fransman skulle inte ens kalla det för bröd.

 

Här på Naxos saknar vi varor som gul lök, crème fraiche, palsternacka och kålrot. Ja och så gul lök, schalottenlök och mejram och mycket mera.

 

 En liten förhandstitt på nya byssan...hyllan mellan kök och salong satte vi sågen i så en ugn fick plats. Tidigare så var det en för ögat rätt "stökig" plats med diverse prylar på...
 
 

Nu har vi installerat ugnen ombord och den skulle invigas häromdagen. Kapten Betong fick välja vilken premiär-rätt som skulle tillagas. Han önskade sig kanelbullar (de blev dock inmundigade till en fika och inte som kvällsmat). I mataffären gick det inte att finna pärlsocker eller klassiska bullformar (dock färskjäst – tur att vi inte var i Holland) Det fick bli bullbak utan de saknade tingen och det funkar ju...även om en kanelbulle jäser bättre på höjden i sin form, än utan. Det slutade inte där, för Styrman fick använda ett rostfritt rör som kavel. Hennes ligger nedpackad i en låda hemma i Sverige. En kavel finns kanske att köpa (har inte kollat) men vi tycker inte det ryms en kavel ombord. Kapten vill dessutom gå säker när han passerar byssan.

 

 Ingenting går upp mot Styrman Pimpstens bak! Här utan pärlsocker...

 

Det slutar inte med maten utan det gäller andra ting också. Som exempelvis litiumbatterierna som överhuvudtaget inte gick att uppbringa här.

 

Något vi inte finner är kabelklammer, sådana man fäster en kabel med ut efter en vägg. Vi fann någon sort som var tillverkad i plast med spik i, men de var inte i rätt dimension. De funkar heller inte på båt då spikarna rostar med tiden. Tittar man hemma hos folk och bakom butiksdiskarna så ser vi att eldragningarna i Sydeuropa skiljer sig mot hemma. De ligger sladdar huller om buller utefter väggar och under bord och soffor, även till fasta installationer och det verkar inte bekomma folk. Känns som funktion går före estetik och man ser ingen anledning att förena de tu.

 

 Den gamla säckkärran kunde Styrman Pimpsten ta till mataffären så fort färgen torkat. Nu är gammal rost väck och den är vackert svartmålad med Wilma märkt där det tidigare stod IKEA...
 

Häromdagen gick Styrman till mataffären med sin säckkärra, den gamla från IKEA som vi funnit i en sopcontainer i Portugal. Den är numera målad med svart hammarlack och namnet Wilma står fint textat där det tidigare stod IKEA (mer romantiskt så). Halvvägs hem så lossnade ena hjulet för sprinten hade nötts av. Efter att hon konstaterat att ryggsäcken inte innehöll något som kunde ersätta sprinten så satte hon av mot den hårfrisörsalong som låg alldeles intill. En hårnål borde ju kunna göra jobbet! De arbetsamma frisörerna tittade förvånat upp när Styrman dundrade in med sin vagn. Två kvinnor satt i varsin frisörstol och de höll på att förvandlas till rymd-ufon (de utgjorde ett minst lika udda inslag i stadsmiljön som Styrman). Hårnål?! Det tog några sekunder innan de förstod att ett sådant ting kan användas på fler platser än på huvudet. De fann en vacker rosa hårnål och Styrman P erbjöd sig att betala, men de ville inte ha något. Tack och bock och färden hem kunde fortsätta med den temporära lagningen och den höll hela vägen. Väl hemma så utbrister hon sin till Kapten;

 

-Jag har varit hos frissan!!!

 

Två sekunders förvirring uppstod i Kaptens ansikte. Han synade sin fru och hon såg likadan ut som hon gjorde innan hon försvann inåt stan. Sen slog det honom att han lämnat över sin plånbok till henne och då snörptes det åt kring halstrakten och ansiktet vitnade. Man vet ju vad det kan kosta när kvinnor får för sig att göra sig fina. (Nu har Kapten en annorlunda fru som aldrig går iväg för att fixa håret, för hon äger en egen sax, häpp!).

 

 Styrman Pimpsten har varit hos frissan...

 

Här finns inga butikskedjor såsom Biltema, Jula, och Claes Ohlson, inte heller några bygghandelskedjor. Därför kan det vara en utmaning att hitta rätt grejer för hemmafixaren. Finner man rätt typ av butik så brukar ändå sortimentet halta. Ska man måla så hittar man penslar men inga rollers som exempel. Skruvar finns men i bara i några få storlekar...absolut inte den storlek du själv behöver. Därför, när vi väl finner en välsorterad butik, brukar vi köpa på oss för att ha ett litet lager ombord av sånt vi vet går åt förr eller senare. Här gäller det verkligen att passa på och då gillar vi egentligen inte att ligga på lager.

 

Inköpslistan på saker vi inte funnit blir allt längre. Vi tänker köpa en del i Sverige och ta med oss tillbaka ner; Cykel-lagnings-sats, blåkläders snickarbyxor (folk använder inte arbetsbyxor här), gula ärtor från Öland, mejram, kabelklammer och kabelskor, bullformar..

 

Det mesta är som sagt smidigt och enkelt hemma. Vi tror de flesta inte förstår hur bra vi svenskar har det. Super-Bra helt enkelt...men kanske lite tråkigt också....

 

Skepp o Hoj!