Livets kontraster

(...vi kan nu njuta av slappa dagar och behöver inte längre rädda liv...)

 
Sammansvetsade och glada i varandra njuter vi av livet...
 

Ibiza, Balearerna, Spanien

 

Efter vårt sjödrama ute på havet så la vi oss första natten i en vik på ön Formentera, en ö söder om Ibiza. Vi förvånades över det klara turkosfärgade vattnet, där vi kunde se ner till sandbottnen utan problem och kontrasten mot nattens dramatik kändes med ens komisk, overklig och snudd på grym.

 

Bara några timmar tidigare hade vi räddat livet på elva män där det stora havet höll på att ta dem. Samma hav som vi nu njöt till fullo av. Där ankrande båtgrannar spelade hög musik och fnittrande kvinnor stod på däck i bikini och höll takten. Longdrinks och vickande höfter och skrålet från deras män som satt i sittbrunnen. Från sannaste mardröm till paradiset på bara tio timmar. Vi var tvungna att nypa oss i kinden. Livets kontraster kan ibland te sig knivskarpa.

 

Men vi var trötta. Så vi lät våra båtgrannar fortsätta njuta av livets goda medan vi somnade tungt för att ta igen den dramatik och sömnbrist vi båda bar på.

 

Nackdelen med vår valda vik var att den låg precis intill den stora båthamnen på Formentera. Där passerar de snabbgående färjorna i tid och otid. Passagerarfärjorna drar upp sjö och skapar svall som får de ankrade båtarna att guppa likt isbitar i ett grogglas under omrörning. Med den vindriktningen vi hade så kom svallen dessutom i sidan på oss och gav obekväma rörelser. Vi bestämde därför att under nästkommande dag gå till den något lugnare viken vid Espalmador. Det är en liten ö, obebodd sånär på ett hus. Dock finner man en lång strand och det klaraste vatten som lämpar sig för bad och dyk. Ingen restaurang, ingen affär. Bara det lilla huset längre bort i slänten. Och i övrigt ingenting annat än det naturen själv skapat.

 

 Vi har just kommit fram till Espalmador där vattnet är turkost. Kapten håller på att rigga upp våra hängmattor...
 

Vi båtar som gjort sällskap från Mar Menor var åter samlade och vi fick tillsammans några underbara dagar. Med promenader på ön...trevliga middagar...snorkling kring klipporna intill och en biokväll minsann. Vännerna på S/Y Goodvibes hade riggat upp ett stort lakan som de hängt över en stor solpanel. Och med denna hemmagjorda bioduk så kurade vårt gäng ihop oss i soffan och vi såg på en må-bra-film.

 

 Vi utforskar Espalmador...
 
 Vi leker lite, Kapten har fastnat med fötterna i den lustiga sanden som man sjunker ner i...
 
 Espalmador är en mycket liten ö där det just inte finns något. Men dock gott om små ödlor...
 
 Det var skönt att få lite landfäste under fötterna. Det hade gått flera dygn sedan vi satt en fot på landbacken...
 
En stark kontrast till situationen vi hade ute på havet tidigare samma vecka kan man lugnt säga...
 
 

Efter fyra dygn vid Espalmador så drog vi vidare till Ibiza. Vi sökte oss en vik på den norra sidan av ön inför den vridande vinden. Seglingen gick undan i den friska vinden och Wilma kämpade sig upp i 8,6 knop som mest. Tyvärr var den ankarvik vi tänkt gå till redan full av båtar. Så vi gick in i nästa vik. Kanske inte lika skyddad vik och dessutom helt utan kommersiell verksamhet. Vi som börjar lida brist på en del matvaror ombord. Men i övrigt helt perfekt. Vi satte vårt ankare säkert i den fina sandbotten och väntade in våra vänner som kom bakom. Sist kom Susan efter ett par timmar. Det blåste nu rätt rejält nu och emellanåt så drog det förbi starka vindbyar som fick vattenytan att skumma och masten att skaka. Susans försegel hade krånglat när hon skulle rulla in det och det stod nu en flik ut likt ett segel revat för hård storm. Hon försökte sätta ankaret men hennes båt ville segla på den lilla tygtrasan. Det slutade inte bättre än att hon kysste Wilma där hennes båt dansade förbi oss och hennes ankare trasslade till sig i vårt. Och där tog de tag i varandra och hennes båt sköt fart mot vårt skrov. Vi fångade upp henne och fick fram ett par fendrar emellan båtarna som skydd.

 

Med båtarna sida mot sida så hoppade Kapten över på Susans båt. Han fick upp ankaret och Susan kunde styra bort en bit där de fick till det krånglande förseglet. Och sen kunde ett nytt ankringsförsök göras. Nu gick det bra och Susan droppade ankaret på insidan strax bakom Wilma.

 

 Styrman Pimpsten har för tillfället förlorat sin Kapten för en annan kvinna och båt. Ett krånglande försegel var orsaken men snart var det fixat och vi alla låg fint ankrade inför natten...och Kapten slapp simma hem...
 
 

Susan som väntar på sin beställda autopilot för att lättare kunna manövrera och köra båten när hon behöver göra annat ombord, var väl måttligt glad efter att ha kört in i oss. Men vi skojade friskt och sa att vi börjar bli vana med att bli rammade och påkörda. Och det var ju rätt båt som hon trasslade in sig i, betongbåt som Wilma är.

 

Problemet var att nu stod Kapten på Susans båt. Och ingen av oss hade någon jolle sjösatt. Så Kapten tänkte att det får väl bli ett kvällsdopp och simma tillbaka till Wilma. Men vår båtgranne på Witte Raaf blåste snabbt luft i sin jolle och sjösatte den. Och så fick Kapten skjuts hem till Wilma.

 

Ja allt löser sig. Och nu är vi på Ibiza. Party-ön nummer ett. Men här verkar inget party råda. Allt vi ser är klippor, berg och skog. Men faktiskt också en restaurang. Inget annat. Men en restaurang där uppe i slänten. Den får vi nog spana in lite närmare...

 

 

Skepp o Hoj!

 

 

1 Yvonne Bruddesta:

skriven

Så söta Ni e på bilden - ett sammansvetsat radarpar. Vi är stolta att vara Era vänner. Puss och Kram från Viktoriagatan

Svar: Tack snälla...jo vi är nog sammansvetsade...så mycket man nu kan utan att för den sakens skulle sitta fast i varandra på riktigt =) . Kram kram på er goa vänner.
Projekt Sunshine

2 felix%25252525252525252525252525252525252525252525252525252525252525252525252520norberg:

skriven

Hej på Er. Att kommentera allt Ni får uppleva börjar bli svårt så det vore bättre att jag låg som en trål i Wilmas kölvatten och kunde ta del på närmare håll.Men att ändå kunna ta del av Ert äventyr via bloggen gör mig så lycklig och jag hoppas att fortsättningen blir ett stort nöje och lärorikt för Er båda.I Svedala är det mesta O.K.varmt sommarväder som håller i sig, hoppas jag. Kram till Er båda FELIX

Svar: Härligt Felix att vädret håller i sig. Vi vet hur mycket du uppskattar när solen och ljuset tittar fram. Och inte ska du behöva ligga i en trål i kölvattnet av Wilma, även om du vore närmare oss. Istället ska du knacka på skrovet och fråga om du får ta plats någonstans. Tyvärr är lådan på däck upptagen av att Styrman Pimpstens syster har tingat den. Men kanske du kan bo i sjösäcken i verkstan?! Ha ha ha. Ha det så gott, Tjoppe ringer dig snart... Kram
Projekt Sunshine

3 Anna / Boihusbil:

skriven

Underbart med stark kärlek! Blir glad av er bild :) Och viken ni stannat i ser ju onekligen helt fantastisk ut. Älskar det där turkosfärgade vattnet, tänk att det är samma vatten överallt, som kan vara så förrädiskt på vissa ställen och så ljuvligt på andra.

Svar: En sann reflektion, att vattnet kan vara både underbart och förrädiskt. Och tack för att du gillar bilden. Jo visst blev den fin och den speglar nog så vi känner...på ett sätt är vi nog världens tråkigaste och mossigaste par som nästan aldrig lämnar varandras sida. Men man lever så tätt i hop och behöver hålla ihop för ett kringflackande på vårt och ert sätt kräver det på något sätt. Antingen så blir man nog bara mer sammansvetsade som par, eller så slår det gnistor och man får gå isär. Tror dock att de flesta blir stärkta i sina relationer. Vi följer er, och du skriver så bra. Kram från oss
Projekt Sunshine

4 Christina :

skriven

Hej go vänner 🤗😃
Var upp till Felix en sväng idag, och där stolpade han runt med sina hjälpmedel 😉😃 En go gubbe som fixade fram det jag var i behov av... passade på att göra en Egen beställning av skydd...., ni kanske kan få se den när ni hälsar på 😉
Vi följer er likt såna där vakter som vissa betydande personer har i samhället på ett dolt avstånd....😍😍😍
Spännande tillvaro från två olika håll👍🏻
Det var tydligen åskväder här den gångna natten, men därav märkte jag nothing 🙃
🤭 .... nu blir det att spana in killen i gult några meter upp i det blå.... rund o go e han 😉😉😉😄😄😄
Kram på er 😘🤗

Svar: Härligt att gubben i gult valt att göra er sällskap, runda och goa gubbar gillar vi ju (blink, blink). Så trevligt med ett besök hos Felix. Och så skönt att ni vakar lite extra över oss, vi förvuxna ungdomar som är ute och flänger på det blöta blå. Det är tur att det är någon ordning och redan på några. Och vi känner likadant, att ni tillhör vår skara av trygghet. Skulle det vara något så är ni bara ett telefonsamtal bort. Krama om varandra från oss så hörs vi. Hälsa mannen som stolpar runt med hjälpmedel. Kram
Projekt Sunshine

Kommentera här: