Mitt i natten

(...kan man behöva tvingas upp av mystiska ljud...)

 
 
Cala son Saura, Menorca, Spanien
 

Har vaknat till mitt i natten.

Ett liv som långseglare ger en inte sällan mystiska läten. Något repetitivt ljud som väcker dig och som till slut tvingar dig upp. Vet man vart ljudet kommer ifrån så har man inte alls lika bråttom. Utan man ligger i sitt trötta tillstånd och väntar ut, hoppas och ber att ljudet ska ge med sig. Det är lite samma känsla man hade som småbarnsförälder och babyn vaknade mitt i natten och började gny. Man ber till högre makter att babyn ska somna om. Fast för oss då, att ljudet ska dö av och försvinna.

 

Nu kom ljudet från jollen. Beroende på väder så lägger vi jollen ibland efter oss. Eller så placerar vi den långsides parallellt med Wilmas skrov och fendrar av så den inte slår emot skrovet.

 

Nu blåste det rätt så duktigt vid tidpunkten för sänggåendet. Så vi la jollen i aktern, där den då ligger bäst. Men så händer det då att det under natten blir vindstilla och då spänns inte längre jollens förtöjning.

 

Styrman Pimpsten vaknade och hörde av ljudet från jollen som låg och dunkade i Wilmas roder. I de små böljor som uppstod i den stilla natten så fortplantade sig lätet vidare in till den sovande besättningen.

 

…dunk...dunk...dunk...dunk...dunk...

 

Japp, det är bara att ge sig upp och peta ut jollen en bit. Eller flytta om jollen, lite beroende på lust och ork.

 

Pimpsten var som sagt upp och när hon väl var tillbaka i bingen på nytt så var hon fullt vaken. Det kunde ju passa sig lika bra ändå tänkte hon, att ta upp datorn och se om det går att få iväg ett par rader. Med ett svagt internet, likt ett glas med för mycket utspädd saft, så försöker vi hantera denna till snudd på ickevara här i vår ankarvik. Vi står uppe på däck och försöker fånga de förgängliga signalerna. Och under dagen, med temperaturer kring trettiostrecket och gassande solsken, så går det inte att släpa med sig all elektronik ut. Datorn skulle baxna av värmen och det skulle vara omöjligt att se vad det stod på skärmen. Så därför så är natten den bästa tiden för att lägga upp ett inlägg. Svalt och skönt kan man sitta ute under stjärnorna.

 

Ja om detta inlägg går att få iväg återstår att se...

 

Vi är på Menorca nu. Vi ligger i en fantastisk liten söt vik på den södra sidan av Menorca, i Cala son Saura. Klarare vatten är svårt att finna och när det blir vindstilla en solig dag så skapas skuggor under båtarna. Det ser ut som båtarna svävar fram för gränsen mellan hav och himmel smälter ihop. Lite läskigt och mystiskt. Och man ser ner till botten lika bra som i ett dricksglas med vatten.

 

Ena morgonen när vi tittade ut genom sovrumsventilen så såg vi vårt Rocna-ankare där nere på botten, halvt nedgrävt i sanden. Och samtidigt passerade en stor stingrocka. Superhäftigt och Pimpten hann tänka ”en rocka bredvid Rocna”.

 

Och på tal om djur så såg vi på vägen hit en svärdfisk som hoppade högt ovanför vattenytan. Först ett hopp nära båten och vi förundrades båda. Sen dök den upp i ett andra skutt, säkerligen två meter upp i luften. Vi hann tänka KAMERA men denna gången så var svärdfisken på väg bort ifrån oss.

 

Och så ytterligare ett hopp och vi fick den faktiskt med på bild. Men tyvärr med dålig bildkvalitet för nu var avståndet mellan Wilma och fisk rätt stor. Men häftigt i vart fall...

 

 ...en svärdfisk på språng...
 

Här blir vi i ett par dagar innan vi drar vidare. Under tiden så firar vi midsommar, vi simmar och badar och utforskar land. Vi njuter av värmen som stundtals tvingar en i för ytterligare ett dopp.

 

Ja våra bekymmer är andra än era, som ni hör. Stark och stekhet sol, inget internet och nattliga ljud från jollen som ligger mot skrovet och dunkar. Jo vi kan stå ut. Rätt länge faktiskt.

 

Nu håller vi tummarna att det går att finna internet ute i nattmörkret. I så fall så får ni glädjen att läsa dessa rader. I annat fall så läggs nog texten i datorns papperskorg vad det lider...

 

Skepp o Hoj!

Kommentera här: