När båtar trasslar ihop sig...

(...så brukar det inte vara av kärlek...vår entré till La Maddalenas blev lite körig...)

 Nu ligger vi tryggt i naturreservatet, men så var det inte när vi kom hit...
 
 
La Maddalenas, Sardinien, Italien
 

Vi förflyttade oss redan dagen efter vår bilutflykt med kurs mot La Maddalenas. Där ute väntade vännerna på Goodvibes. Vi ställde frågan till dem innan om hur fullt med båtar det var i ankarviken deras. La Maddalenas är ju ett populärt ställe att segla på och vi ville garantera oss en plats när vi väl dök upp.

 

Så vi frågade;

-Is it full? superfull? supermegafull or supersonic-mega-full of boats in the bay?

 

Svaret vi fick var att det faktiskt var gott om plats, i vart fall så fort alla dagseglare gett sig av. Vi bestämde därför att kasta loss från Cannigione på eftermiddagen, kring 15 tiden för att hinna dit lagom till alla daycruisers gett sig av.

 

En kort och fin segling hade vi. Till en början platt vatten och vi gjorde sju knop. Men när vi någon timme senare rundade en av naturreservatets öar så fick vi vinden i nosen och vågorna emot oss. Seglingen blev nu inte alls lika bekväm då Wilma fick tugga sig fram i den krabba sjön på en hård kryssbog. Vi slog ett par gånger, vi vill ju inte bara starta motorn av ren lathet för vi hade varken bråttom eller led nöd på något sätt, Kapten hade till och med fått kaffe och kaka där ute på böljorna. Så vi kunde gott låta oss bli rufsiga i håret, där vinden nu tagit fart och vågtopparna börjat släppa sitt vita brus.

 

 Mot La Maddalenas...
 

När vi kryssat och slagit ett par-tre gånger så kom det ett textmeddelande från våra vänner på Goodvibes. De undrade hur långt vi hade kvar, om vi kunde skynda på lite. De hade hamnat i ett bekymmer där i sin ankarvik. En motorbåt hade kommit för nära dem när den skulle lämna viken, med den följden att vännernas ankarkätting trasslade in sig i den andra båten. Kapten på Goodvibes höll nu på att dyka men kunde gott behöva en hjälpande hand från Kapten Betong.

 

Vi hade fått veta att polis var på plats och andra assisterande båtar och vi förstod att situationen inte alls var rolig, utan tvärt om rätt komplicerad.

 

Vi slet ner seglen och startade motorn och gick kortaste och snabbaste väg mot vännerna. Vi kände oss för övrigt rätt så vana att sticka iväg på räddningsuppdrag. Nyligen så hade vi räddat ett rymmande solparasoll på stranden i Cannigione...Kapten Betong hade klättrat ner bland klipporna för att fånga tag i den. Vid återlämnandet av parasollet så hade den snopna mannen som sett sitt parasoll flyga iväg kysst Styrman Pimpsten som tack. Ja inte på munnen då, utan på handen. Han ville prompt bjuda på kaffe som tack och han berättade att han var stadens hårfrisör och klingade till namnet Sebastian. Men vi tackade snällt nej och sa att han i sin tur kan hjälpa en annan medmänniska med något. Det är roligare att lämna stafettpinnen framåt än tillbaka där den kom ifrån.

 

Ja det var den ”lilla” räddningen. För tidigare i veckan så såg Pimpsten från byssans ventil hur en ensam jolle fort drev bort och ut från viken. Vi hoppade i vår dinge och for efter den. Glada blev vi när vi såg att jollen var namnad med moderbåtens namn, Boomerang. Vi visste på så vis vems jollen var och kunde knyta fast den där den hörde hemma. Nu var ingen ombord så vi lämnade ett visitkort med förklaring. Allt för att Boomerangs besättning inte skulle tro att någon olovandes hade försökt ta sig ombord. Vi tänkte att de sannolikt skulle märka att deras jolle inte var upphängd på samma sätt som när de lämnade båten.

 

Ja så kom det tredje räddningsuppdraget på kort tid...att bistå vännerna i deras prekära situation. Vi kom snart in i bukten och där såg vi en flott motorbåt av märket Riva, modell större samt våra vänners båt Goodvibes. Runt omkring dem så cirkulerade det två ribbåtar, den ena med ljussirener och text på sidan som förkunnade att det var någon form av sjöpolis. Vi fick fort i vårt ankare och slängde i jollen på rekordfart. Styrman Pimpsten stannade kvar på Wilma för att hålla lite koll på henne så vi säkert visste att vi satt fast i botten. Allt medan Kapten hoppade ner i jollen med dykutrustning och for bort till vännerna.

 

 Vännerna har bekymmer...deras ankarkätting sitter inlindad i Riva-båtens propeller och resterande kätting ser ut som ett trassligt garnnystan...
 
 Kapten paddlar snabbt över för att assistera...
 

Det tog rätt lång tid att få isär båtarna. Riva-båten hade drivit bakåt mot Goodvibes när denne skulle ta upp sitt ankare och kommit så nära att deras propeller hade trasslat in sig i Goodvibes ankarkätting. Snabbt hade ankarkättingen snurrat upp sig kring propellern och lyft Goodvibes ankare från botten. Den stressade Kaptenen på Riva-båten hade fortsatt köra båda motorerna fast våra vänner ropade åt dem att stänga av den ena vars kätting nu fortsatte att snurra upp sig kring. Riva-båten fick till slut i sitt ankare för att förhindra vidare draggning och stängt av motorerna. Och så kunde operation ”TRASSLA UT” börja. Men innan man kom så här långt så hade det varit rätt så kaotiska minuter för vännerna.

 

Kaptenen på Riva-båten var inhyrd och han var rätt ledsen för att han ställt till det. Rivabåtar är lyxiga sådana, de ligger i mångmiljonklassen. Gästerna de hade haft ombord hade blivit hämtade av annan båt, så det var bara besättningen kvar. De hade även tillkallat dykare som nu höll på att jobba med att trassla ut kättingen från Riva-båtens propeller. Allt medan vännerna på Goodvibes nu tillsammans med Kapten Betong jobbade från deras håll. De dök ner och lyckades schackla loss ankaret och ta upp på däck med hjälp av ett fall. Men kättingen, den satt obönhörligt i den andre båtens propeller och var så illa tilltrasslad att tiden gick och solen höll på att gå ner.

 

 Trassel...stundtals som ett garnnystan...
 

Till slut så kom Rivabåten loss och då var det bara Goodvibes galet uppsnurrade ankarkätting kvar att reda ut. Medan dykbåten bogserade Goodvibes sakta över viken så trasslades det sista ut. Därefter kunde ankare och kätting kopplas ihop på nytt och de kunde ankra om. Vännerna kunde pusta ut!

 

 Rivabåten har kunnat lämna bukten och dykbåten hjälper till att bogsera vännerna tills dess att de blivit klara för att ankra om...
 

Vi gick senare över till Goodvibes för en välbehövlig sundowner, lokalproducerat vin från den lilla bondgården vi dagen innan besökt, samt pecorino-ost och delikatesskorv. Vi summerade händelsen och vi fick veta lite mer om vad som hade hänt. Det hade blivit lite småskador men mest så hade Riva-båten farit illa, inte minst lackskador hade den andra båten fått. Vännerna berättade att de bådas försäkringsbolag hade kontaktats och det hela ska lösas via Riva-båtens försäkring som ju var den olycksorsakande båten.

 

Nu slutade det hela tack och lov väl ändå. Ingen blev ju skadad. Vilket är ju det allra viktigaste. Samt att inget är mer skadat än att Goodvibes kan fortsätta sin segling utan avbrott.

 

Ja vi säger bara...vilken grej...

 

Skepp o Hoj!

1 felix%25252525252525252525252525252525252525252525252525252525252525252525252520norberg:

skriven

Hej på Er.Undrar om inte WILMA skulle ha en flagga på båten som säger att vi reder ut era ankarbekymmer, och helst innan mörkret skymmer.Har Ni andra problem kan vi lösa dom sen.Lev väl, och att hjälpa andra är inte fel. Kram på Er FELIX

Svar: En räddningsskuta kommer här med buller och bång, vi hjälper paraplyer på rymmen, jollar och ankarbollar på språng. Människor på flykt fick vi även rädda, ja vi löser nog allt - men kan trots allt inte fånga en gädda. Ha det så gott, Kram från oss.
Projekt Sunshine

2 felix%25252525252525252525252525252525252525252525252525252525252525252525252520norberg:

skriven

Kan inte nå Er på min dator. FELIX

Svar: Hej, jo det går fint. Nu har jag läst och godkänt så blir det synligt. Ett svar bör även skickas till din mejl. Jag måste godkänna först så det syns inte direkt när du skriver//Kram Helena
Projekt Sunshine

Kommentera här: