Cannigione...

(...är inte alls en pastasort utan namnet på en liten vacker by på norra Sardinien...)
 
Väggkonst i Cannigione...
 
 
Cannigione, Sardinien, Italien
 
 
Fettuccine, tagliatelle, linguine...och Cannigione, eller?! Nej det vackert klingande italienska namnet Cannigione är inte en pastasort utan en plats, en by som ligger alldeles intill La Maddalena Arkipilagen. Genuint och smakfullt så ligger Cannigiones små hus alldeles intill vattnet vid foten de gröna kullarna som breder ut sig längs med kusten här. Man blir lite förälskad. 
 
 
 Låg bebyggelse och en strand för de badsugna...
 
Utsikten från där vi går i land med jollen...fem minuters promenad så är vi inne i den lilla byn bland små butiker och restauranger...
 
 
Med sex ankarnätter utan en fot satt på landbacken så var det skönt att komma till en by där vi kunde klampa runt i. Det är något konstigt med italienarna...vad de än berör som har med mat att göra så blir det himmelskt gott. Det enkla är så mycket godare än annars. Den annars så tråkiga Pizza Margherita med bara ost och tomat är den man gärna vill ha nu. En italiensk tomatsås där smakerna och balansen mellan syra och sötma sitter perfekt. Den smälta osten som mjuk och len i sin ton ackompanjerar tomatröran med en fantastisk struktur. Ostens täcke är inte alls för tjock. Men ändå vill den rinna. Den rinner gärna lite av pizzan, ner på tallriken, ner på hakan, ner i gommen och ner på tröjan. Likt en kärleksfull brottningsmatch så hanterar man maträtten efter bästa förmåga. Och man är bara lycklig. Inget degigt pizzabröd. Inte för tunt eller för hårt. Inte för tjockt. Kryddorna. Dofterna. En enda stor tallrik med kärlek. Vi har kommit till mathimmelen och vi hoppas att ifall det är dags för ett möte med Sankte Per redan nu, att han är förklädd till en pizzabagare från Cannigione med en Pizza Margherita i var hand. Tänk om man blev nekad tillträde och inte fick komma upp till den saliga italienska mathimmelen utan blev hänvisad ner i källaren. Där kall gröt och torra kex från snålaste Småland råder...
 
 
Kyrkan i Cannigione...
 
 
Men vår sparsamhet då, där vi älskar att bara LITE glänta på plånboken? Vi kan inget annat göra än att vädra den lite mer nu. Släppa ner lite kulinariska toner mellan euromynten. En gelato, italiensk glass. Lika förförisk som pizzan. Pasta, al dente och rykande het som fått sås och permesan på sin topp. Italienskt rödvin, där den milda och snälla Sangiovesedruvan utan hög alkoholhalt sitter som smäck. Till och med Aqua Minerale, vanligt mineralvatten smakar bättre här. 
 
Ja som ni hör så har vi inte bara lagat svensk pytt i panna ombord på Wilma senaste dagarna. Utan vi har fallit lite för det som italienarna erbjuder i matväg såväl från mataffären som på restaurang. Vi njuter och vi har nog aldrig känt oss mer harmoniska än här vill vi tro. Cannigione...vi vill gärna tro att detta bara är ett av alla de underbara platser på Sardinien som vår herre skapat på jorden. Människorna är vänliga här, de verkar öppna till sinnet och är mycket hjälpsamma. 
 
 
Vi vandrar ledigt och lätt genom Cannigiones vackra gator...det är varmt...30-35 grader om dagarna...
 
 
Sardinien tillhör ett av världens Blå zoner där människorna lever mätbart längre och är friskare än oss andra. Särskilt i provinsen Nuoro som ligger strax söder om oss. Där finns en ovanligt hög koncentration av manliga hundraåringar. Ja damerna blir gamla de med. Och vi kan förstå det. På Sardinien stressar ingen till synes men de rör sig och gnetar på. Sannolikt så äter de himmelskt god mat som lagas från grunden av fina råvaror. Människorna här ser nöjda och glada ut, chilla och avslappnade. Att vara lite avskärmad från resten av världen då Sardinien är en ö har nog gjort dem gott. Det känns inte som Mc Donalds kommer slå ner sina bopålar i Cannigione i första taget...vi tror faktiskt inte att en italienare skulle gå dit ens. Och sen...klimatet...Gaaah! Gud hade en bra dag när han skapade Sardinien och Cannigione...
 
Nu tror ni säkert att vi på Wilma fått värmeslag och blivit djupt religiösa. Men det har vi inte, inte i vanlig bemärkelse. Men visst...saliga är vi...i maten, i klimatet, i naturen och i folket. Ska vi försöka hitta något på minussidan så skulle det väl vara prisläget. Matpriserna i butikerna och på restaurangerna ligger betydligt högre här än i Spanien och Portugal...vi snuddar på svenska priser. Samt att det är svårt att finna ställen att göra sig av med sopor på. Det finns gott om små papperskorgar ute på stan, men inte någonstans där vi båtägare som ligger på svaj i viken kan göra oss av med vårt avfall. Så nu packeterar vi om våra sopor till minimala sådana, så vi lätt kan slinka ner en liten påse i en av de mindre korgarna utmed vår promenad. Inget världsligare problem för oss och papperskorgarna töms dagligen på stan och inget ligger nerskräpat på backen. Cannigione är ett prydligt och rent ställe och hit verkar inga grisiga turister hitta, bara de skötsamma.
 
 
 
Här är vi, i Cannigione...
 
 
Vi bunkrar mat och vatten och utforskar omgivningarna. Och skulle vi inte till La Maddalena då? Jo jo...det kommer. Vi ska bara njuta lite och göra annat skoj först, samt vänta ut det blåsväder som kommer dra över oss i helgen...
 
...sen så...
 
...för vem har bråttom iväg från Paradiset? Inte vi i vart fall.
 
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 
1 felix%25252525252525252525252525252525252525252525252525252525252525252525252520norberg:

skriven

Hej på Er. Att komentera er seglats är inte så lätt,vet inte om den når Er, men jag blir så lycklig av att bloggen fungerar så jag kan följa Er i meddelhavet. Just nu sitter jag och hoppas på att bränderna i sverige ska komma under kontroll om inte borde jag nog flytta till sardinien.Vi höres hoppas jag.Kram till Er båda FELIX

Svar: Hej Felix, visst kommer dina kommentarer fram. Jag ska bara läsa och godkänna dem för publicering först innan, så därför verkar det lite tomt och öde i kommentarsfältet tills detta är gjort. Jo vi får hoppas att bränderna i Sverige kommer under kontroll snart. Och oavsett bränder så kan vi säga att du hade gillat Sardinien. Härlig lunk på folket, skönt klimat och alla är vänliga. Här blir man dessutom stengammal så du med dina gener hade passat fint här. Det sägs att deras rödvin och ost här är bidragande till deras långa liv. Tja...det går väl att leva på rätt länge ju...eller vad säger du?! Kram från oss.
Projekt Sunshine

2 Christina :

skriven

Gomorron härliga njutisar 😘😉
Förstår att ni mår bra och inmundigar godsaker 👍🏻 Vi själva tog en sväng till Lysekil/GES och skulle kika på på konserten..... men vi njöt av allt liv o rörelse i byn och gick till först Pråmen på en förrätt och sedan till NYA kina/thai restaurangen .... före detta Coloseo vid ICA... nya ägare.... vaa gött det va 😃😃😃😄😄. Är lite skinnflådd i mun efter den heta maten, men dit skall jag gå igen 😅
Fick ta det lite lugnt och lägga mig tidigt då jag måste till kyrkan idag fm... min fars syster 96 år gick till sista vilan och så är det tacksägelse idag .... min far e nu 4 syskon kvar av 15 så det är lite tungt🙁
Men sånt är livet.... man får flyta med ...
Annars så har ”tuggummit” varit borta 1 vecka.....🙃 och det blåste rejält det gångna dygnet så det vart nog lite för mycke i Pinnevik...men verkar som de vart nöjda 😃
😘🤗 på er 🌞

Svar: Härligt att höra att allt rullar på där hemma...både i moll och i dur. Ledsamt med faster, men vilken fin hög ålder hon hann pricka in före hon knatade över till andra sidan. Jo tacksamhet är väl det man får känna fast självklart samtidigt sorg och saknad. Kul med ny restaurang i stan, trots tungflåddheten..hi hi hi...och GES...hade varit kul att se dem. Ha det så gott och ha det fortsatt fint. Kram från oss
Projekt Sunshine

Kommentera här: