Vi tränar på svart bälte...

(...i sparsamhet men att samtidigt på få ut så mycket som möjligt av långseglarlivet...)

Kapten på span efter Cornish Pasty...
 
 
Gibraltar, Gibraltar
 

Det är långt ifrån vanligt att man pratar öppenhjärtligt kring långseglarekonomi. Men alla är till synes nyfikna... Till och med våra sjundeklassare som vi kopplade upp oss emot, ställde den frågan. Nä, möjligtvis så finnar man att läsa om temat på ekonomibloggar som inriktar sig på enkelhet och sparsamhet (fast utan segling då). Några av dessa läser vi med stor förnöjsamhet, för de kan ge en del spartips och idéer. Men framför allt så är de roligt skrivna, så de hamnar helt enkelt under nöjeskategorin.

 Så innan vi sätter tänderna ordentligt i Gibraltar så kommer dagens inlägg att glida in på ämnet ekonomi. För nu har vi kunnat sammanfatta februari månads totala kostnader.

 Vi har ju alltid ett mål med vår slant, en budget för vad saker får kosta i slutänden. Och här vill vi vara tydliga och berätta att själva båten, Wilma, har ett eget konto (det är lite som att ha en tonåring i sitt hem). Det kontot kan vi inte riktigt budgetera för utan det avser underhåll och reparationer av olika slag (som tonåringar, de äter och växer likt ingen annan). Som med motorbytet som sved i lädret rejält...vi visste att vi kanske någon gång efter många års seglande skulle behöva byta motor en vacker dag. Men vi hade aldrig trott att det redan skulle ske i Portugal efter ett och ett halvt år.

 Vi anser (då vi aldrig gör några övriga onödiga inköp till själva båten) att det får kosta vad det kostar. Skulle vi slarva med båtvården så skulle det ju till slut kosta på säkerheten och hon skulle sannolikt sjunka i värde också. Genom att upprätthålla underhållet så ser vi till att vi har en trivsam, säker och väl fungerande båt.

 

Övriga kostnader kan vi däremot absolut räkna på. Och påverka. Lättast är matkostnaderna. Vad som lättast spräcker den budgeten är restaurangbesök. Det kan vara en enorm skillnad på att gå ut och äta mot att fixa något hemma. Här får man se upp för latmasken, att man inte faller åt att ta något ute på stan för man är trött, hungrig och har glömt att planera (det gäller inte bara oss långseglare, utan även ni därhemma om man önskar leva sparsamt).

 Hamnhyror är desto svårare att räkna på, för det kostar olika beroende på hamn och säsong (just nu när det är lågsäsong så är hamnarna billiga, där vi här betalar 9,45 pund per natt medan det finns hamnar i Medelhavet som under augusti kostar 300 euro natten). Därför strävar vi efter ankring som är gratis. Men samtidigt så ska vi ju finna bra ankringsplatser (vilket inte alls finns överallt, särskilt inte i engelska kanalen) och emellanåt är det skönt och nödvändigt att lägga sig i hamn. För att bunkra vatten och om det ska blåsa upp. När man väl är i en hamn så ligger man som regel billigare ju längre tid man stannar. Som i Lagos nyligen, där vi stannade sju nätter. Det var billigare att ligga sju nätter än fem nätter, då det finns en tariff för en dag, en vecka och en månad...(det blir billigare ju längre du stannar...).

 Att vi valde att gå in i Gibraltar berodde på att vi har saker som hör till Wilma-kontot som vi behöver fixa. Något vi vetat om sedan vi lämnade varvet på Lissabon. Och vi sa där att ”vi tar det i Gibraltar”. För här är det taxfree och det vill vi dra nytta av. På så sätt så blir ju kostnaderna för Wilma-kontot lägre, och det kan ju kompensera hamnhyran på olika sätt. För vi hade behövt söka en hamn oavsett för de saker vi nu beställer till båten (man kan liksom inte kräva att en hamn tar emot varor som du beställt om du samtidigt ligger ankrad utanför i viken...)

 Som exempel. Nu har vi gjort 50 gångtimmar på Wilmas nya motor. Och det är dags att byta olja i motor och backslag. Oljan här i Gibraltar kommer att kosta oss motsvarande 300 kronor. Vi hade knappast landat under det dubbla någon annanstans. Och med en besparing på säg trehundra pix så ligger vi ju tre nätter gratis här i Gibraltar. Där vi samtidigt kan dra nytta av allt det en hamn faktiskt erbjuder (för oljebytet måste vi ju göra).

 

Så vad är det då på vår agenda vi har att göra här i Tax-free-Gibraltar?

 Jo vi upptäckte på varvet i Amora att den ankarkätting vi köpte i Holland förra året. Att den kvaliteten inte höll måttet. Vi har ett mindre vanligt länkmått på vår kätting, en engelsk sådan för att det ska passa i vårt manuella ankarspel. Men nu visade sig förzinkningen inte ha varit av bästa kvalitet. För den hade börjat rosta. GAAAH! Rätt irriterande är det att köpa nytt som inte visar sig hålla måttet. Den var beställd från England, och utlovad bra. Men vi misstänker att vi blev lurade och att den var Kinatillverkad (allt är inte bra med Kina...vi har själva ledsnat på allt billigt för mycket är rena skiten). Ja så det var ju en liten nit...så vi målade vår ankarkätting på varvet. Kanske någon noterat detta på något foto...att den numera är ROSA.

 

 Kan vara svårt att se på bilden...men Wilmas kätting faktiskt är rosa till sin färg då vi målat den...
 
 

Samtidigt har vi pratat om att vi i Medelhavet för att kunna ankra så mycket som möjligt, behöver mer kätting (djupare ankarvikar samt att ju mer det blåser, ju mer kätting lägger man ut). För varje natt vi kan ligga på ankare istället för i hamn gör ju stor skillnad på ekonomin.

 Så nu har vi beställt 50 meter ankarkätting från England på nytt (vi behåller den andra men använder den bara när vi behöver förlänga).Vi har beställt själva (inte via någon firma och mellanhand) från ett företag som säljer rätt sort och till hög kvalitet. Typ varannan länk är kvalitetsstämplad och vi får ett äkthetsintyg på kättingen (ja tänk vad marknaden har ställt till det, att det finns kättingar gjorda för ankring som inte tål vatten...vilket hästskojeri). Och vi slipper betala moms då vi ligger i Gibraltar. Men däremot så går fraktkostnaden på. Men nu är det så fiffigt så vi har beställt varor från denna firma tillsammans med en båtgranne, Marcus. Han har också beställt kätting samt ett Rocna-ankare. Så vi delar därför på fraktkostnaden. Smart va?!

 Därtill så har vi även beställt sjökort till plottern för hela Medelhavet. För dessa tar slut kring Ibiza för oss... Och även det blir ju taxfree... Och framför allt så ska vi bunkra diesel...tanken och varenda dunk ska fyllas med sannolikt Europas billigaste diesel. Senast vi tankade var i Frankrike innan vi gick över Biscaya för snart åtta månader sedan. Och vi har lite mer än en kvarts tank kvar! (man får se till att segla mycket och inte gå för maskin).

 Så visst kostar det att ligga i hamn för oss. Men vi hade behövt köpa kätting oavsett och likaså sjökort (kättingen väger multum så den släpar man inte ombord när man ankrar). Och medan vi väntar här på våra saker så passar vi på att upptäcka omgivningarna och sköta annat praktiskt som att tvätta kläder och lakan.

 

Av den anledningen så har vi fram tills nu faktiskt inte sett så mycket av Gibraltar. Utan vi har arbetat med att lösa våra beställningar och fixat ombord, städat och röjt och lite så. Vi tog även en tur till mataffären här för att spana in om vi kunde finna riktigt bra engelskt bacon (bacon i många länder är ett skämt). Likaså är vi här i Gibraltar för att bunkra upp nytt högkvalitativt Earl Grey-te (te i många länder är ett skämt). Sen därtill så älskar Kapten ombord Cornish Pasties (en liten sydengelsk pirog med potatis, lök, kålrot och köttfärs). Vi fann dessa i frysdisken under ett annat namn. De får inte heta Cornish när de inte är gjorda i Cornwall. Men nu kan kapten få tag på sin älsklingspirog...

 Vi handlade inte så mycket, utan vi spanade mest runt. Vi håller dessutom på att äta oss ur frysen. Vi hade ju den avstängd en natt när vi hade vårt haveri på densamma. Och fast maten fortfarande var frusen efter ett dygn så vill vi inte låta maten ligga där i evigheter. Dessa små bakterier kan man ju inte se med blotta ögat. Så nu lagar vi oss ur frysen och så kan vi stänga av och frosta den så blir även det gjort. Så därför kom vi ut ur butiken med bara några få ting...

 Vad sägs om äkta smör, 500 gram för 80 pence. Vi köpte tre paket.

 

 

Ja och det är så vi hela tiden jobbar med slantarna. Det man förlorar på karusellen får man ta igen på gungorna...blir något konto dyrare ena månaden så blir kanske något annat billigare...eller man ser till att det blir så. Tanken är att över året så ska vi landa på vår budget.

 

Februari månad hamnade vi som följande;

Matkostnader (inklusive kemtekniskt och busstur till IKEA) 215 Euro

 Café o Restaurangbesök 55 Euro (fördelat på fem besök)

Under februari så blev det 15 nätter i hamn, fler än vi planerat. Dels så var det ju fullt i ankarviken i Rio Alvor där vi gick till Lagos istället. Och så krävde ju blåsvädret nu att vi sökte hamn...och direkt efter vi sjösatt så var ju hamnen inne i Lissabon svajna-dyr (..skånska...på svenska heter det svindyrt) vilket grävde en liten grop (56 euro för bara två nätter...)

Kostnader för hamnar totalt 256 Euro för februari.

Det gör en totalkostnad på 526 Euro för två personer. I detta ingår ALLT utom Wilmas konto (reparationer, underhåll och bunker). Men vi tror inte vi handlat något till Wilma sedan sjösättningen. Allt trasigt vi hade när vi låg i Rio Formosa, löste vi ju utan några sekiner.

 

Tanken är ju inte att vi ska leva som sparsamma råttor i en liten sandhåla någonstans...utan att vi ska maxa slantarna så vi får så mycket som möjligt för dem. Och vi ska väl kunna putsa på dessa siffror betydligt mer, framför allt med mer ankring framöver.., (En goding vi har är att den diesel vi använder till att myselda i kaminen med om kvällarna är gratis, vi fick gammal diesel av vår vän Hamish på varvet i samband med hans motorbyte...och den duger fint till reflexkaminen. Woop woop!)

Här kommer en liten bonuslänk där du kan läsa vad saker och ting kostar i de olika länderna och hur prisläget ligger i förhållande till Sverige. På så sätt kan vi dra nytta av vilken typ av vara vi ska bunkra var. Länk kommer HÄR.

 Japp...och nu så kan vi nog börja leva lite som turister här i Gibraltar och se vad denna speciella plats har att erbjuda en besökare. Det väntar eventuellt en överraskning...vi vår väl se vad det kan vara!

 

Skepp o Hoj!

 

 

Sjöslag...

(...och då syftar vi inte på en fest som spårat ur...)

 På plats i Gibraltar...vacker fasadkonst...
 
 
Gibraltar, Gibraltar
 
 
Vid midnatt började det blåsa upp.

 Här i Marina Bay så ligger vi förtöjda på ett sätt som gör att båten spelar skönt och ledigt i sina förtöjningar. Vi ligger förtöjda med fören mot kajen men det saknas en ”fingerpontoon” eller y-brygga, som vi ju vanligare ser hemma i Sverige. I aktern sitter vi fast med hjälp av en lazy-line (en lat-lina). Det vill säga, du fångar upp ett snöre framme vid kajen som du sedan följer (för den leder dig bak mot aktern). Och i den änden kan du då få upp den kraftiga förtöjningslinan som ligger på botten av hamnbassängen. Så fäster du den förtöjningen i aktern på din båt och tajtar hem ordentligt så båten inte kan glida fram och slå fören i kajen.

 

Fördelen är att din båt gungar fritt från andra båtar, inga fendrar som skaver mot varandra (även om vi fendrat ordentligt utifall att...). Inte heller kan det kan rycka och dra i förtöjningarna när blåst och oväder drar in, som det gör när man ligger med bredsidan intill en brygga. Nackdelen med detta sätt att förtöja på, är helt klart när du ska kliva på och av din båt. Vi balanserar ute på Wilmas korta peke, som vi dessutom förlängt med vår planka (den som normalt hänger i mantåget. Man ser ofta en planka på långseglarbåtar, kan vara bra till mycket). Så vi måste helt enkelt gå på plankan varje gång vi ska i land...den är smal och det finns sista steget inget egentligt att hålla sig i då du redan passerat förstaget. Utan det är balansträning som gäller. Många andra seglare ser vi har fixat sig en bredare gångplanka som de hissar och sänker med hjälp av ett fall. Men vi kör så här tills vidare...alltid spännande att se om man lyckas kliva ombord, eller hamnar nere i vattnet.

 

Ja och så kom då blåsten in över Gibraltar. Och det kändes som vi var ute och seglade, när Wilma spelade så fint i sina linor. Vi är tacksamma för att vi förflyttat oss, här ligger vi trygga. Ovädret har redan dragit över.

 

På promenad i staden...
 

 Men det var något helt annat vi ville nämna. Om den plats vi passerade på vägen hit. När man kommer in i Gibraltar Strait (den avsmalning som blir i Gibraltar Sund och som skapar strömmar då allt vatten mellan Atlanten och Medelhavet bråkar med varandra på grund av tidvattnet) så passerar man en plats som heter Trafalgar. Och det var här som Slaget vid Trafalgar ägde rum den 21 oktober 1805 (vid Kap Trafalgar som ligger på den spanska sidan). Detta var en del av Napoleonkriget.

 

Detta sjöslag var det sista i historien som utspelades enbart mellan segelfartyg. På den brittiska sidan stod en man vid namn Horatio Nelson, mera känd som viceamiral Lord Nelson. Och på den fransk/spanska sidan stod Pierre-Charles de Villeneuve. Det blev en förkrossande seger till Storbritannien, fast man var underlägsen i antal skepp. Och även om Lord Nelson strök med under slaget (men han dog först när han visste att slaget var vunnet och Storbritannien segrat och därmed hindrat Napoleon från att överta England) så blev han hyllad som en stor hjälte. Och idag så står Horatio Nelson staty på en hög pelare på Trafalgar Square i London. Samt att det även finns en staty av honom här i Gibraltar.

 Lord Nelson i Gibraltar...

 

Det finns många konstnärer som avbildat slaget vid Trafalgar. Där den mest kände kanske är William Turner. Mannen som var galen i gult (ja han målade alla sina motiv i gul ton).

 

 William Turner har målat Slaget vid Trafalgar...

 

Ja och här seglar vi förbi denna historiska plats. Liksom vi gjort vid många andra historiska platser längs med vår resa. Historiens vinglag slår oss då och då. Man blir förundrad. För ibland så tror man att händelserna bara ägt rum i historieböckerna, som uppdiktade berättelser. Men dessa platser finns på riktigt. Häftigt. Här har vi seglat i samma vatten som Lord Nelson. Tänk bara en sån sak. Fast till skillnad från den gubben så lär nog vi inte hamna på en piedestal på Sergels Torg efter detta (hoppas vi). Tack och lov!

 

 Kapten står staty på Sergelstorg...njaaa...han gör sig bättre på Wilma...
 
Skepp o Hoj!

 

19 meter höga vågor ute på Atlanten!!!

(...en seglare rör sig i första hand efter vädret...och i andra hand efter ingenting annat än vädret...)
 
Vi har sökt säker hamn i Gibraltar...
 
Gibraltar, Gibraltar
 
 
En seglare tittar alltid på kommande väder...inte sällan flera gånger om dagen. Och man måste alltid vara beredd att flytta på sig och lämna sin ankarplats eller olämplig hamn ifall vädret riskerar stöka till det för dig.
 
Båten är vårt hem och vårt transportmedel. Och en god sjöman tar i alla lägen ansvar för sitt flytetyg, sin besättning och omgivning. 
 
Som exempel så var det under förra veckan ett ovanligt lågt lågtryck som skapade 19 meter höga vågor nära handelsfartygens huvudfarled mellan Amerika och Europa. Nu i natt så skulle det dra in ett djupt lågtryck igen där vi på vår ankringsplats i Olhão kunde få uppemot 26 sekundmeter i vindbyarna. Detta ställe där vi låg var ganska skyddat för vågor, men inte alls för vind då ön Culatra är en väldigt låg ö (ön är egentligen bara en sanddyn).
 
Därför tog vi beslutet att söka oss rätt långt ifrån området. Vi hade som alternativ att gå till Cadiz, men avståndet gjorde att det krävde en segling i mörker hur som helst. Och då tänkte vi att vi likaväl kunde fortsätta till Gibraltar. Och där på andra sidan Gibraltar sund så var vi dessutom väl skyddade från det ovädret som väntas in.
 
Så här såg förra lågtrycket ut...och hela den Portugisiska kusten inklusive Algarve var drabbat. Nu ville vi söka skydd bakom Gibraltar Strait, inne i Medelhavet...
 
Även i skyddad hamn så blir det lätt stökigt och ryckigt i alla förtöjningar. Och det är varken skönt och kan innebära risk för att båten skadas på ett eller annat sätt. Skönast är det ju om man kan undvika oväder över huvudtaget.
 
Så inatt kommer vi sova gott i vetskap om att vi här ligger bortom ovädret, även om vi säkert kommer märka av det till viss del. 
 
 
Idag har vi tagit det lugnt, städat och plockat ombord. Och bekantat oss med andra seglare i hamnen. Vi gick en promenad och fick oss en första smak av Gibraltar. Vi har mycket att utforska och uppleva. Vi har skäl att återkomma...
 
Vill du läsa mer om de 19 meter höga vågorna så kommer länk HÄR . 
 
Skepp o Hoj!