Rött Regn

(..i väntan på rätta vindar...)

 Är du ett knott? Då får du inte komma in här i mitt fort...Kapten har sytt myggnät med tryckknappar...
 
 
Melilla, Spansk enklav i Afrika

 

Vi vaknade till under natten av ett stilla regn som föll över Melilla. Dagarna är behagliga här, men vi har inte haft någon strålande sol från en klar himmel de senaste dagarna. Mannen på båtvarvet tröstade oss med att säga ”nästa vecka, nästa vecka kommer solen”. Ja ja...det återstår att se om vi är kvar nästa vecka. Och vi vill ha sol nu!

 

Dagarna fylls därför av vad vi kan tro är ”lite av den anonyma delen av att vara långseglare”. Den som man inte alltid skriver om. Den lite mer grå vardagen. Krånglet. Oflytet. Väntan.

 

Som exempel.

 

Det stilla regnet vi hade visade sig innehålla Saharas röda sand i mängder. När vi vaknade var hela däcket fullt av röd sand. Vi höll ofrivilligt på att anlägga en sandlåda vilket vore lite sent i livet (våra barn har förvisso barnasinnet kvar men de flesta är kring trettio och släppt hink och spade). Dessutom så är de ju i Sverige och inte här. Kapten fick spola av däcket. Vi hade nytvättade kläder på tork och en av Styrman Pimpstens vita tröjor var inte längre vit. Den hamnade på nytt i smutskorgen utan att ha hunnit bli använd emellan.

 

Vi har äntligen sluppit den stormiga blåsten som präglat vår del av Medelhavet ända sen vi kom till Gibraltar. Jisses så mycket det blåst. Hålla i hatten är bara förnamnet, det har mer handlat om att bita i löständerna. Tampar och färg har skavts. Men i samma takt som vinden äntligen mojnat så har det lockat till sig mygg och knott istället. De kommer nattetid. Kapten sydde myggnät för glatta livet här i veckan. Så nu kan vi stänga in oss i sovhytten där såväl dörrhål och fönsterventil nu är myggsäkrat. Kapten är allergisk mot myggbett...förutom irritationen över dessa surrande och stickande små varelser så får han utslag likt bölder stora som kamelpucklar. Vi har i vårt skeppsapotek därför en rad allergimediciner för att stävja utslag och kli på Kaptens kropp. Ja nu var det bra med myggnät. Men frågan är..VART KOMMER DE IN??? Fast vi numera kan kalla sovrummet för Fort Knott Not så letar det sig in ett par eller fem ändå. Vid halv två tiden på natten så tänder Kapten lampan och går på mördarjakt. Nu håller Kapten på att fixa nya och ännu fler mygghinder. Vi får se vem som vinner, Kapten eller myggen... Kapten är hur som helst på stridsstigen så det är bara att huka sig!

 

Vi hade tänkt att segla vidare. Vi såg ett fint väderfönster som nu på onsdag. Men nu har det stängts. Perfekta vindar. Fast åt fel håll. Nu tittar vi på fredag som ser ut att kunna funka. Men det har blivit många fler dagar i varje hamn än vi tänkt för vinden inte blåser i vår riktning. Nä vi har inte bråttom. Inte alls. Men det är svårt att planera. Prognoserna ändras hela tiden strax före vi tänkt att kasta loss...som en slags oskriven lag slår det om. Vi misstänker starkt att prognosmakarna är mutade...

 

Och med tre grå dagar på varandra så fick vi starta motorn för att ladda batterierna härom kvällen. Första gången på evigheter. Jo visst finns det ström och vatten att tillgå i hamnen, men det kostar extra. Och vi är snåla. Här använder de sig av ett litet udda sätt att debitera för detta. Man betalar för vatten och el per dygn oavsett hur mycket du använder. Ja hör på den. Så man betalar inte för förbrukad liter och kilowatt. Har du kopplat upp dig och inte använder något så kostar det också. Därför skyr vi deras erbjudande som pesten. Vi sätter istället sport i att hämta vatten i dunkar från gratis-tappen på andra sidan hamnbassängen. Vi tar vår IKEA-kärra till hjälp. Den som vi fiskade upp ur sopcontainern på varvet i Amora, som våra vänner Stephen och Victor slängt. Jo båtägare brukar byta ting med varandra, inte sällan vid sopstationer. Gratis är gott. Och så får vi motion samtidigt vilket besparar oss ett dyrt gymkort...

 

Häromdagen la spisen av. Den blinkade varningslampa. Blink, blink och det var ingen flört direkt. Mer som ett hån åt den kaffesugne. Ja och det finns ju inte direkt någon Nisse på Manpower att ringa när saker går sönder. Det är något att ta fasta på om du går i långseglar-tankar. Nä här får man vara sin egen Nisse och laga. Som regel får man uppfinna med ett gem och morsans avlagda virknål. Så kaffevattnet och pannkakssmeten fick snällt vänta medan vi kopplade ifrån strömmen och lyfte på spisen för att felsöka. Många turer, tester och mekande timmar senare så kunde vi åter bruka vår spis. Vi älskar vår spis, tro inget annat fast vi fått mecka en del. Vi börjar dessutom bli experter...

 

 Pannkaka till slut...
 

Kapten behövde hitta på något. Vi väntar ju på rätt vindar. Det finns ju alltid något att förbättra när inget direkt är trasigt. Nu ville Kapten ha en bit glasfiber för att plasta locket till trälådan som står på däck. Lådan är idag av trä och är fernissad. Men trots att vi fernissat den årligen så hinner solen äta den snabbare än vi hinner underhålla. Så nu vill locket spricka av alla starka solstrålar. Den behöver dessutom vara tålig då den fungerar som avstampsbräda. Jo ibland när vi lägger till i eländigt väder, särskilt i stark frånlandsvind, så har man inte så lång tid på sig att snöra fast båten. Och är bryggan låg så får Styrman Pimpsten kasta sig likt Tarzan över mantåget och ner på pontonen. Tekniken är förvånansvärt god hos tanten trots åldern. Vår lösning på det hela är att vi plastar och målar locket på ovansidan, men behåller sidorna fernissade. Nu hade vi polyester ombord, men saknade glasfiber. Kapten gick bort till varvet på andra sidan hamnen. Han fann en man och frågade om vi fick köpa en bit glas. Ja inga problem. Så vi tackade och betalade. Och extra glada blev vi att killen var marockan. Vi lyckades betala med våra sista dirham som låg och skramlade i börsen till ingen nytta. På så vis blev ju glasfibern ”gratis” för oss då vi inte lyckats finna något växlingskontor här och inte heller har planer på att ta oss in i Marocko igen.

 

Senare gick vi till mataffären och där fyllde vi på rejält med mat. Grönsaker, frukt och kött. Vi fann otroligt mycket mat med kort datum som var nedsatt till halva priset. Vi jublade. Vi som har stor frys ombord. Det värmer gott i snålhjärtat...vi lever extremt billigt nu...

 

Annat. Melillianerna verkar vara aktiva sent på kvällen och i viss mån på morgonkvisten. Siestan är ovanligt lång här och vi haltar totalt mot deras öppettider. Vi sökte ett apotek och de håller ”liiite” lunchstängt mellan klockan 13-17. Vi lyckas alltid pricka in siestan...(kanske därför vårt liv är billigt...vi hittar inget ställe som har öppet...).

 

 

Men samtidigt...vi har det ju bäst i världen. Man får inte glömma det när myggorna bits, det regnar rött och blåser åt fel håll. Som exempel så är Melilla hamn nog den lugnaste vi legat i. Inga vågor letar sig in i hamnen, inte ens när det blåser eller går förbi stora båtar ute på redden. Vi betalar bara drygt 5 euro per natt för Wilma här. Dagarna är varma och behagliga här. På natten svettas vi till och med...jo lite märks det ju att vi är i Afrika fast vi klagar på att det varit mulet i dagarna tre.

 

Om saker går som vi vill nu, så kommer vi snart att segla över till Europa igen. Där ska vi sammanstråla med en god vän från Gibraltar. Ni vet killen som himlar med ögonen. Han vi kallar för ”vägkorsningen” då han är en blandrashund, fast människa då. Han besitter dessutom en otrolig humor...vi bara skrattar när vi ses. Jo han ska samma väg som vi och vi bestämde därför att slå följe ett tag. Det är en av de trevliga sakerna med att vara långseglare...man hittar vänner som är minst lika knäppa som du själv.

 Ja detta var en liten rapport från oss.

 

 Skepp o Hoj!

Kommentera här: