I väntan på rätta vindar...

(...går Kapten lös med storborsten och Styrman med sleven i byssan...)
 
Men vad gör Kapten???
 
 
Al Hoceima, Marocko
 
Det ser ut som lågtrycket utanför Portugals kust börjar försvagas nu och vi siktar in oss på att segla vidare på söndag. Mer moderata segelvindar kommer erbjudas i tacksam vindriktning och planen är att vi seglar mot den spanska enklaven Melilla. Ja det är inte bara den där stenbumlingen i Al Hoceima-bukten som spanjorerna håller om sitt grepp. Nä Spanien har två landområden till. Dels Ceuta, som ligger mitt emot Gibraltar på den Marockanska sidan. Och så Melilla, som ligger strax öster om Ceuta. Al Hoceima ligger mellan dessa två. Det ska bli spännanade att besöka Spanien i Afrika...
 
Ja, det förutsätter att vi lyckas klarera ut på söndag. Vi har nog skakat liv och väckt alla myndigheter här i Al Hoceima för att varsko om att vi vill ha stämplar i passen en söndag morgon. Inga problem har vi fått till svar. Men vi tror ju inget förrän vi sett det hända. Det blev dock vid ett litet annorlunda tillfälle som vi tog upp diskussionen kring utklarering med dem. Vi hade startat grillen ombord. Och vi väntade på att grillglöden skulle bli så där perfekt för vår nyinköpta t-bensstek som vi inhandlat i den lilla slakteributiken uppe i stan. Ja här går man loss på finaste Marockanska bergskossan för sjuttio kronor kilot. Och med köttet i marinad och grillen startad så stod det plötsligt fullt med folk ute på vår brygga. Ja detta var inga potentiella matgäster som hade lockats dit av grilldofterna. Utan det var security och annat uniformsprytt, som upprört viftande med en brandsläckare. Ja, de trodde helt enkelt att det brann på Wilma. Här i Marocko har man nog inte samma BBQ-sed som vi svenskar har. Vi har det liksom i ådrorna att vi känner skillnad på brandrök och grillrök...
 
Vi var glada att det var nötkött vi tänkte grilla (de är ju muslimer). Och det var faktiskt tredje gången vi slog till med en grillafton. Vid de två tidigare tillfällena hade vi grillat senare på kvällen (vi grillade fläsk). Efter mörkrets inbrott, när personalen lämnat jobbet...
 
När det konstaterades att det inte brann (iallafall inte okontrollerat) så lugnade de sig. Vår kompis Nabil, vicechefen, sa att det var förbjudet att grilla (det lät som beslutet var taget i stunden..). Ja det är ju inte ovanligt att grillförbud råder i en del gästhamnar. Men är ju lite rädd för att eld ska spridas. Och i en hamn full med båtar så är det ju ett mardröms-scenario. Men dessa båthamnar brukar tydligt informera om detta, där de också brukar påbjuda en plats där man FÅR grilla. Anholt är ett lysande exempel på detta. Här stod ingen information alls att läsa. Dessutom så var ju den enda potentiella båten att elda upp vår egen stenbåt. Hö hö hö...det hela löste sig gott, vi tog med grillen upp på kajen där vi fick (tillfälligt) lov att fortsätta vår grillning. 
 
Ja, så passade vi på att boka utklarering med Nabil när han och hans mannar ändå hade behövt rycka ut. Alla gubbarna fick lämna oss utan att varesig få släcka eld eller bli mätta. Ja...nu kanske någon därhemma tror att vi hade ett stort rökmoln som ringlade sig upp över båten och som fick alla att ana oråd. Men det törs vi nog säga...att det var mycket beskedlig grillning. Vi tror inte en svensk brandkår eller någon annan för den delen hade reagerat så kraftigt som våra vänner här gjorde. Ja lite som att tända ett värmeljus och mena att det är en stor majbrasa. Vi tror dock vårt grillbeteende var annorlunda och exotiskt. Det finns inte riktigt på deras världskarta att man kan göra som vi. Det verkar förbehållet restauranger att grilla, inget du gör själv. Så var vi konstiga innan vi kom hit, så anses vi nog nu vara rejält knäppa. (Och tur för dem att vi inte är några surströmmingsälskare...hö hö hö).
 
Vi brukar faktiskt inte sticka ut med att störa och hålla på våra svenska seder in absurdum. Vi vill helst visa respekt och hänsyn. Men vi trodde att en grillning i en liten Biltema-grill var helt i sin ordning när vi inte kunde se en enda människa här i hamnen, förutom oss själva. 
 
Matlagningsdagar ombord på Wilma...
 
 
I övrigt så har vi fixat och vårdat ombord i dagarna två. I Styrman Pimpstens skafferi bor mest råvaror och basingridienser. Därför finner man till exempel inte en färdig marinad i våra skåp. För det är världens lättaste att slänga ihop den godaste marinaden. Olja, soja, grillkrydda, vitlök, lite peppar och honung om man så önskar. Sen lägger man köttet i en påse med grilloljan. 
 
Här marineras köttet som snart ska läggas på grillen...
 
 
Och om man ändå står vid spisen så lagas det gärna annat på en och samma gång. En ungesk gulaschgryta blev till och en stor laddning kinesisk wokgryta. Gulashen blir morgondagens middag och woken ska ner i frysen för kommande dagar på havet. 
 
Förberett för gulash och wok...När vi ändå köper kött så ser vi till att det blir till flera middagar. Och wok är ju perfekt där vi får snurr på alla grönsaker ombord. Vitkål och morötter är basen. Här med paprika, rödlök, squash och stjälkselleri. Inget får förfaras...(superenkel woksås; pressad apelsin, soya och vatten...hoppar redning med arrowroot).
 
 
Så en timmes arbete i köket gav fyra middagar (gulaschen klarar sig själv när den hamnat i grytan)... Inte sällan fastnar vi människor i åsikten kring att vi inte hinner med att laga mat. Men det är nog en sanning med modifikation. Med planering så blir inte bara maten vällagad från grunden, utan det är också trivsamt att pyssla och skapa god näringsrik mat. Så man kan nog skylla på mycket annat...men tidsbrist är nog inte rätt ord. Att åka förbi pizzerian för en take away tar också tid. Det tar alldeles för lång tid i våra ögon och definitivt så är det inte värt pengen. Vi skulle aldrig ha råd att segla då. Men det är klart...skafferi och kyl behöver innehålla råvaror och inte någon färdigmat. Att laga mat. Och värma mat. Är två olika saker. Och medan du pysslar i köket så hinner man annat mellan varven...fika, småplocka, tvätta...kolla fejsbok...lyssna på musik. Slå ihop en efterrättspaj i farten...(ja för er som äger en ugn då...)
 
Kvällsutsikten från Wilma... Och den grillade t-benssteken blev makalös god. Mör och saftig...och kokt färsk potatis till som vi åt med smör och salt. Simple but perfect!
 
 Kapten tar hand om sittbrunnsramen i väntan på rätta seglingsvindar...
 
 
Ja och annat vi roat oss med i dagarna är att Kapten har skrapat bort den gamla fernissan runt sittbrunnen. Han slipade sen träytan för att den skulle bli fin och jämn. Detta brukar vi göra en gång om året. Men denna gång blev det inte ny fernissa...utan vi oljade bara ramen och det blev fantastiskt fint. 
 
Vi har också tvättat upp alla kläder och till och med våra stora madrassöverdrag. -Vi gör det praktiskt, sa Kapten. Och så la han de stora tygsjoken på bryggan och tog tvättmedel och stora borsten till hjälp. 
 
Visst kan man tvätta såhär! Vattenslang och storborste!
 
 
När man lever ombord så blir vintrarna gärna lite fuktiga och det skapas lätt en unken doft i textilier. Vi har varit rätt noga med att hålla torrt och tvätta upp filtar och andra textilier vartefter som. Så därför eldar vi gärna i kamin hela vintern, inte bara för besättningens välmående...utan även för att hålla båten i en torrare miljö. Ja båtar badar ju bokstavligen i fukt då de ligger i vattnet. Så därför med en vinter i ryggen så gillar vi att skrubba och tvätta och vädra. Nu var det madrassöverdragens tur. 
 
Ja och mer...
 
Och vi har varje dag promenerat upp till stan för motion och inköp av mat och annat..
 
-Tio spänn på att det står STOP på arabiska på denna skylt...
 
 Vi inhandlade en blå tratt, för att kunna hälla över vårt goda marockanska bergsvatten från stordunkarna till de mindre som vi har i byssan. Jo vi har trattar...men används till diesel och bensin... Detta naturliga bergsvatten är fantastiskt gott. Vi fann tratten i denna fantastiska butik...tala om många artiklar på hyllorna...
 
 Det var en liten åsna...det känns som den har krymt...
 
 Vacker väggkonst...
 
 Blå himmel och underbart skön (svenskt) sommartemperatur...
 
 
Ja vi har inte mycket mer vi kan förbereda oss med. Vi står klara. Men än väntar ett par dagarn innan vi kapar förtöjningarna. Vi får se vad det blir. Kanske en utflykt. Kanske inte. Oavsett vad, så ska vi inte starta grillen. Känns tryggast så!
 
Skepp o Hoj!
 
 
 

Kommentera här: