Rio de Cedeira

Efter en trevlig dag på havet med sällskap av delfiner flertalet gånger så ligger vi nu ankrade i Rio de Cedeira. Vi fortsätter till A Coruna i morgon är tanken.
 
Skepp o Hoj!

Att segla

 
 Vi ligger nedkrupna i våra bingar medan det nedladdade sommarpratarprogrammet ljuder ur vår lilla högtalare. Vi lyssnar och känner in vad någon annan velat förmedla till svenska folket genom sin egenförfogade timme till radions P1 klockan 13. Vi känner igen, förvånar, betraktar och analyserar det som når våra öron. Så mycket vi inte känner till om andra. Så många föreställningar och fördomar som dränker oss. Vi tror utan att veta. Men så får vi en inblick och förståelse för någon annans tankar och erfarenheter. Så berikande. Vi lyssnar vidare. Utanför håller kvällen på att ge upp för den analkande natten.

Så lyser ett sken in i styrhytten. Det röda skenet landar på väggen och det kommer från den öppna nedgångsluckan. Luckan vi inte haft ditsatt på länge. För den varma sommaren kräver det extra syret och svalkan vi bara kan få om natten. Nu flödar ljuset in genom lucköppningen och vi blir nyfikna. Vi reser oss ur sängarna, nakna. Väl medvetna om att vi är ensamma kring vår båt där vi guppar i vår länk till ankaret som grävt ned sig i sanddyn. Vi tittar nyfikna ut. Och så möts vi av en fantastisk röd himmel. De spanska kullarna mörknar mot den röda kvällssolen. Vattnet ligger stilla.

Ögonblicket är magiskt. Vi är förtrollade. Och aldrig hade vi kunnat tro att vi skulle kunna bli kungar över landet tid och evighet. Men det är vi. Himlen är vår, havet likaså. Vi har stannat i närvaron.

Att segla ger perspektiv. Att segla ger liv. Vårt liv. Tillbaka.

-------------------------

Ja som texten ovan beskriver den situation som vi befann oss i för en timme sedan, så ger detta seglarliv stundtals mersmak. Med fantastiska solnedgångar och det fria gungandet i en vacker ankarvik. Vi kan inget annat göra än att tacka oss själva ödmjukt för vårt livsval att uppleva och upptäcka vår omvärld från Wilmas köl. Vi har haft en stilla och lugn dag med lång sovmorgon. En härlig fikastund i våra danska vänners sittbrunn med prat om båtar och livet. Och efter det en välgörande promenad i Viveiros ädre kvarter. Vi stannade till vid ett konstverk. Det var inte de tre vise männen även om antalet stämde. Inte heller ku klux klan, även om tanken slog oss. Nä detta var något annat. Men det fanns ingen skylt att läsa och ingen information att finna. Så innan vi åkte tillbaka till Wilma så gjorde vi de stela männen lite sällskap för en sekund. De fotograferades i sina stela poser. Därefter traskade vi glatt ner till jollen i hamnen och åkte tillbaka mot vår ankarvik. För att få soppatorsk halvvägs så vi fick paddla sista biten i motström. Men solen var skön och motion önskvärt. Vi plockade upp jollen på däck och förberedde för avfärd. Och som avslutning så la vi oss i sängarna till ljudet av en sommarpratare tills kvällssolen fick oss att titta ut. Vi önskar att vi kunde dela med oss av känslan. Men kanske att ni kan förnimma lite av vad vi ser, upplever och känner. I morgon far vi iväg på nytt äventyr västerut. Vi vet aldrig vad som väntar. Men säkert något gott.

 Vilka är ni, ni svarta män?
 Varför är era instrument så tysta?
 
Vi får somna utan svar....
 
Godnatt!

En film från Cudillero

Som ni kanske märkt så släpar vi i våra filmer. Dessa kräver lite bearbetning, redigering, ordentlig strömförsörjning ombord (på svaj har vi ingen landström utan 12 v) samt ett schysst internet för att färdigställa. Men den som väntar på något gott....
 
Varsågod, filmtajm... (och denna filmen spelades in i Cudillero, där vi var för några hamnar sedan...)
 
 
I övrigt så har vinden bedarrat. Men såpass blåste det att vi fick stökigt ombord vid några vindtryckare. Ett glas åkte i backen och gick sönder och i verkstan gled en hel stor låda i golvet (durken), vilken den inte brukar göra ens när vi är ute på havet. Nu på morgonen är dock vattnet platt och solen lyser på husen som ligger på bergssluttningen. Det lovar en vacker dag och en ensam fiskare i en eka försöker fånga kvällens middag strax intill Wilma.
 
Idag börjar vi så smått förbereda för avfärd i morgon. Stämmer väderprognosen så tar vi ett ben längre västerut i morgon bitti. Men hur långt vi går har vi inte bestämt riktigt. Men troligtvis seglar vi till den otroligt vackra ankarviken i Ria de Cedeira.
 
Skepp o Hoj!