Underbara höst

Vi suger i oss av den vackra svenska hösten. Det har varit en torr och solig september månad. Vi har uträttat en massa ärenden i stort och smått och nu längtar vi tillbaka till Wilma och vår stabila punkt i livet. När man seglar har man hela sitt hem med sig och det är därför din fasta punkt. Det är mer så att utsikten utanför hyttfönstret förändras ständigt. Men som nu när vi är hemma på besök så blir det mer ett kappsäcksliv. Rätt rotlöst och mycket flackande...vi gillar att träffa våra nära och kära. Men på något sätt är alltid ens egen kudde den bästa.
Vi upptäckte en sak under vår segling. I varje hamn gör man nya bekanskaper med andra långseglare, många gånger följs man åt en bit och man blir goda vänner. Man delar information och kunskap med varandra. Brukligt är därför att man växlar kontaktuppgifter med varandra. Vi insåg att nästan alla har gjort fina visitkort inför sin långsegling, som de lämnar över. Och så vi...en handskriven post-it-lapp. Känns sådär. Våra gamla visitkort har blivit inaktuella då de användes i vårt företagande och inte alls syftade på någon segling. Så sagt och gjort så har vi fixat nya fina visitkort nu medan vi varit hemma. I dagarna väntas leverans. Vi lägger upp en blänkare på bloggen när vi fått hem dessa. Känns förväntansfullt.
En vacker bohusländsk brännmanet.
 
I helgen väntar underbara Öckerö...vi trivs där och med våra vänner. Synd att inte den platsen ligger på samma breddgrad som Lissabon. Men va sjutton...man kan inte få allt.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 

En längeseglares betraktelse del VI

 Ja detta inlägg är i största grad en betraktelse som inte sträcker sig över vetenskap alls, utan är fångad av intryck som kommit i vår väg de senaste veckorna. Ibland ser man saker och hör saker som rör ett och samma område och då kan tankarna börja gå.

En vän till oss blev bortbjuden på en middag hos några nya vänner. En liten parsittning med god mat och dryck. Värden och värdinnan var lite smådragna redan vid gästernas entré. Under middagen så haltade dynamiken i sällskapet då värdparet försökte hyvla på gästerna mer alkohol än de själva önskade. Ni vet då syndaren söker sällskap och på så sätt få legitimera sitt egna generösa drickande. Värdparet fyllde på sina egna glas friskt. Och det slutade inte sämre än att värden inte alltför sent under kvällen fick be gästerna om ursäkt och bära in sin fru till sängen då hon hade somnat i sitt alkoholrus över middagsbordet. Kvar satt gästerna och tittade lite på varann och funderade över –Vad hände?

Nu råkade vi själva ut för en liknande händelse. Visserligen somnade ingen men det ligger något gemensamt bekämmande över de båda situationerna.

Vi gick på lokal. Ibland kan vi tycka om att byta miljö och få sätta oss på en restaurang eller i en bar och ta en öl och prata om ditt och datt. Så nu satt vi där med en varsin öl och en medelålders man dyker upp i baren för att beställa. Genast blir vi fångade i hans nät;  –Hej, vilka är ni och vad gör ni här? Mannen var glad och förfriskad  men inte alls otrevlig. Vi småpratade lite medan han väntade på sin beställning. Men han var sådär lite jobbigt inställsam tyckte Pimpsten, la gärna sin hand på hennes axel lite för länge och var kanske lite för flörtig. Men i övrigt mycket trevlig. Innan han var klar så beställde han en omgång öl samt päronkonjak till oss. Detta var ju snällt men inte något vi frågat efter alls. Som tur var så missade bartendern att servera Pimpsten en andra öl och päronkonjaken ville vår generöse vän dela med oss stående vid bardisken. Han svepte sin och sa –kom ut till vårt bord därute. Jag sitter där med några vänner och med min blivande fru. Vi ska gifta oss förstår ni.

Vi tackade så mycket och sa att vi kanske går ut till dem. Vi satt ett tag kvar inne vid bardisken. Men då vi har all tid i världen och idag ständigt lever med ”nya vänner” som vi springer på i vårt seglarliv, så tog vi våra ölglas och gick ut till sällskapet.

Och medan vi satt där så beställdes det friskt med öl, vin och sprit till bordet. Vår vän från baren hade en trevlig kvinna vid sin sida, vi kan kalla dem för värdparet då de satte ribban för dryckestakten och insisterade på att få bjuda. Värdparet var kanske men blev om inte annat, väldigt dragna. De berättade att de hade träffats på nätet nyligen, och nu skulle de gifta sig och de undrade om vi andra vid bordet ville komma på deras bröllop. Det visade sig att de övriga som slagit sig ner även de hade blivit bjudna på alkohol och inbjudna till att göra ”värdparet” sällskap. För oss alla en ny bekantskap för kvällen. Så i alkoholruset (för några) så satt vi där och umgicks. Delar av samtalet var väldigt trevligt och givande men mycket blev bara pinsamt. Vår värd ville visa vilket fint halsband hans blivande fru hade. Och han öppnade upp hennes blus och försökte blotta inte bara hennes halsband utan även hennes bröst. Hon blev förlägen och han skrattade högt åt hennes reaktion och gjorde sig lustig över det. Vi kände att det hela nog började spåra ur. Så vi tackade för oss och vi gick lättade därifrån. Visserligen med lite bjudsprit i kroppen, men det blir ju lite bismak när trevligheterna börjar svänga ner i diket.

När vi kom hem så åt vi, vi kollade på klockan. Den var inte mer än  kvart över åtta på kvällen och vi pratade om det vi varit med om. Pimpsten har ju i sina olika yrkesroller sett en hel del av alkoholens verkningar, och kan hyggligt lätt avgöra när en person har fått bekymmer med spriten. Här hade vi i grunden två trevliga personer som definitivt borde bestämma sig för att ha druckit klart. Värden hade blivit väldigt bullrig och slängde titt som tätt ur sig elaka kommentarer om sin blivande fru men även om oss andra vid bordet. Kapten fick vid något tillfälle höra sin fru Pimpsten kallas för –din kärring...

Vi kröp efter middagen ner i bingen med datorn och vi tittade på ett avsnitt av Skavlan. Mikael Persbrandt var gäst. Och han berättade om sin nykterhet, att han varit riktigt nere i träsket där han supit rejält i perioder. Hans tidigare beteende har minst sagt ställt till mycket elände för honom själv och hans omgivning. Den Mikael som vi såg nu i rutan var en betydligt ödmjukare person, insiktsfull och hänsynsfull. Men med sin fulla humor i behåll. Och utan omsvep så vågade han berätta om sina bekymmer med psykisk ohälsa och droger. Men att han idag mådde bra.

Det var inte annat än att vi drog paralleller efter programmet, till dessa två andra händelser som vi ovan beskrivit. Och att man funderar över det här med alkohol. Ett gott vin kan vara fantastiskt till en god mat. Eller för all del en drink i trevligt sällskap. Men när människor börjar tappa kontrollen så är det inte lika roligt längre. Det blir bara pinsamt. Bekymret blir komplext, där det ofta finns någon medberoende i dess närhet. Och den som inte hanterar alkohol får ofta en rad otrevliga drag. Man blir elak, kanske arg och aggressiv, deppig och ledsen...opålitlig.

Sammanfallande med allt detta så har det surrat en hel del på sociala medier på sistone, där många börjar göra uppror mot mobbingen som sker mot dem som avstår från alkohol. Gruppens påtryckningar blir jobbiga för den som väljer att vara nykter, särskilt utsatta är den som är ung och ännu går i skolan. Det är inte riktigt socialt accepterat att vara vuxen och avstå alkohol.

Så sammanfattningsvis så borde vi ju prata mer om alkohol, om dess för- och nackdelar. Men även om hur vi är mot varandra. Det tassas mycket kring problemet. Vad är lagom mängd egentligen? Och att vi alla är olika och tål olika mycket. På vilket sätt dricker vi och i vilket syfte? Och hur vi beter oss när vi får alkohol i kroppen. För det är verkligen sorgligt att se att en säkerligen trevlig man i nyktert tillstånd, försätta sin flickvän i pinsam situation. Förlöjliga henne inför ett sällskap, göra henne förlägen...samtidigt som även hon var totalt avtrubbad av rus från alkohol.

Några saker vi alla absolut ska göra är att ta hänsyn och respektera den som inte önskar mer påfyllning eller alkohol över huvudtaget. Och att man själv inte ger syre åt någon annans osunda dryckesvanor. Som för oss, vi reste oss tidigt och gick hem. Och blir det en nästa gång blir det tack, men nejtack. Och att man vågar fråga sina nära och kära om hur de uppfattar ens egna beteende ihop med alkohol. Man måste våga möta omgivningens iakttagelser och reflektioner. Man behöver inte ha stora bekymmer med alkohol i sig, men man kanske har ett dåligt ölsinne eller att man kanske får svårt att sova gott. Eller någon i din omgivning känner sig otrygg av ditt drickande, särkilt om barn finns med i bilden. Det kanske  bara är små saker som att man ständigt skjuter upp saker som man borde ta i tu med. Eller att man blir tjatig och ältande.

Vi vet inte riktigt vad vi hoppas på. Undrar stilla om det blir något bröllop av för värdparet, med uppraggade gäster från krogen. I varje liten flicka bor det nog en dröm om ett fantastiskt bröllop där hon får sin prins, sin stora kärlek. Men i detta fallet så tror vi hon gräver sin grop djupare, som medberoende och utsatt till en person som inte hanterar alkoholen. Kanske har hon egna stora problem också, vad vet vi. Om vi vore henne så hade vi rymt fältet fortare än kvickt. Men det är väl det som är bekymret. Att man saknar förmåga att se objektiv. Och kär och galen så kan man råka trassla in sig i olyckliga relationer.

Det kan knappast vara en slump att det heter att kärleken är blind.

Och vi tror inte hon finner sin prins i denne man. Där de lever lyckliga i alla sina dar.

Tjoppe fångar en firre

Här kommer en film från när Tjoppe drar upp en fisk ur vattnet. Det är faktiskt sant, inget är riggat. Även om fisken fastnade lite konstigt på kroken.
 
Skepp o Hoj!