Härlig helg

Vilket väder! Vi tog förmiddagsfikat i sittbrunnen då solen lyste varm från vindstilla skyar. Kapten satt i endast t-shirt. Som en sensommardag. Vi har förstått att det i holländska mått är väldigt fint väder här nu. Att ha strax under tjugo grader och sol nästan in i november är lyx delux. Snart är kyligare luft på väg in, men det ser ut att bli fortsatt högtrycksbetonat uppehållsväder iallafall.

Blå himmel och tvätt på tork.

Vi håller på med vårt ankarspel och planering av ankarbox. Däremellan har vi passat på att tvätta upp lite smutskläder då vi har perfekt torkväder ute på däck där vi hängt upp en tvättlina. Bara ett litet missöde. Sjöberg (som havet ibland kallas) har tagit ett par av Pimpstens trosor. Ett missat plagg kvar i hinken när vi hällde ut sista sköljvattnet i kanalen. Det får nog inte bli någon vana det där att underkläderna försvinner, för då får hon gå klädd som i Ankeborg till slut.

Vi tog våra cyklar iväg till båttillbehörsaffären. Konditionsmässigt så är vi i väldigt bra trim nu gissar vi. Orken finns och det känns så lätt att cykla, även långa sträckor. Vi måste nämna häromdagen, då vi såg en riktigt gammal kvinna komma cyklandes. Hon hade sin käpp fäst på sin cykel. Och samma dag såg vi någon komma cyklandes med ett par kryckor fästa bak på hojjen. Självklart så cyklar man, trots ålderdom och diverse handikapp. Förmågan att kunna använda kroppen, ha balans och vighet, är viktig för att kunna känna sig ung i kroppen länge och fungera tillfredsställande. På många ställen i Asien så har man toaletter i golvet och det är en normal ställning där att kunna sitta på huk. Således kan även gamla människor sitta på huk utan några bekymmer. Och inte sällan så kan man se 60-70-80-åringar stå på huvudet när de utför sin dagliga Yoga. Här hemma så börjar nog många få problem med huksittande redan i trettioårsåldern. Det är något att tänka på när vi bygger vårt bekväma liv. Att slutar vi cykla, balansera, stretcha och arbeta med kroppen som instrument. Ja då tappar vi förmågorna. Vi behöver kroppen hela livet. Vi är tacksamma att vi inte har någon bil. Vi måste ta oss fram med muskelkraft på ett sätt eller annat.

I tillbehörsaffären så diskuterade vi ankarkätting. De ska nu leta upp rätt storlek på vår kätting till vårt ankarspel. När vi stod där så sa kvinnan som har båttillbehörsaffären att det ligger en svensk båt i deras hamn nu. Vi gick runt och där, just upplockad på land, stod två killar bredvid en svenskflaggad båt med hemmahamn Göteborg.

–Hej, här står ni och jobbar! sa vi.

De vände sig om och sken upp.

 –Svenskar???!

Vi började prata. Killarna hade seglat just mest överallt, men framför allt i Medelhavet. Nu skulle de hem till Sverige med bil. Och ha deras båt på vinterförvaring här i Dordrecht fram till i vår. Då kommer de sjösätta och ta floden Donau ner till Svarta Havet och tillbaka till Medelhavet igen. Vi fick ett mycket trevligt snack, vi pratade nog en timme. Vi delade kontaktuppgifter för vi lovade att vi kunde cykla förbi deras båt emellanåt och kolla så vintertäckning och annat ser bra ut.

Därefter trampade vi hem i rask takt.

Vi summerade helgen som en perfekt sådan. På lördagen var vi ju på lokala puben i hamnen dit vi blivit inbjuda på säsongsavslutning med Wijnhavens Båtklubb. Vi blev introducerade för de medlemmar som vi ännu inte hunnit säga hej till. Men det hade nog inte undgått någon att det numera finns en svenskbåt i hamnen. Det här att umgås i pubmiljö är fantastiskt, i England upplever vi samma positiva kultur. Saken är den att det är rätt ointressant vad som är i glaset, det kan vara vatten. Utan det är ”minglet” där man går runt och pratar med så gott som alla. Man blir inte fast stående eller sittande, utan vitsen är den att man vill förstärka en gemenskap. Det kan vara i en båtklubb, eller sammanhållningen i byn...Helena har varit på föräldramöte i England på pub.

Vi inser att vi faktiskt känner rätt många i Dordrecht vid det här laget. Och ett ungt par med litet barn som står i planeringen inför en jordenrunt-segling har vi nu halvt bestämt att segla i väg med några dagar till en insjö en bit härifrån och ankra. Vi hoppas det kan bli av, de har ju säkert jobb att sköta och så. Men att sticka iväg två båtar och ta med sig grill eller nåt, känns jättelockande. Och Vicky som var hon som först tog emot oss när vi kom inseglandes i somras, hon som inte vill flytta ombord på sin båt för hon har ingen plats för sin flygel. Ja hon vill så gärna att vi kommer hem till henne och hennes man för en bit mat. Vi hann att prata med många fler, men inte alla. Och hux flux var tiden förbi. Det hör också till saken. Man bryter upp i tid och åker hem till sitt.

Vi traskade ner till Wilma och tog med oss en gå-bort-present så knatade vi över till Politikern med fru. Jo de har namn, de heter Hans och Esther, men vi har lite svårt att släppa vårt nick-name ”politikern”. Och där satt vi hela kvällen och vi åt ost och blev senare bjudna på en fantastiskt god indisk gryta med ris. Vi pratade om allt möjligt. Vi vet nu att den 12 november så kommer jultomten till Dordrecht. Om detta berättar vi mer vid senare tillfälle. Vid midnatt bröt vi upp och gick ner till Wilma och la oss.

Höstens löv fyller uteserveringarna. Men det hindrar inte människor från att slå sig ner och njuta av solen.
 
Skrattandes sammanfattade vi när helgen gått till ända, att vi har haft fullt upp. Inte en tråkig stund. Vi umgås och träffar människor och känner en gemenskap med en lång rad personer. Varje dag blir det snack med båtgrannar, grannarna på balkongerna, de vi möter på biblioteket, i affären och så vidare. Likt engelsmän så är holländarna väldigt skickliga i att umgås. Inte så att vi svenskar inte kan. Men man har en otrolig förmåga här att socialisera sig. Prata med de man stöter på, man vinkar och söker kontakt. (Som på bibblan häromdagen där en trevlig man bjöd oss på kaffe och vi satt och pratade i ett par timmar. Bara sådär). Folk verkar mindre tidspressade här och är inte så misstänksamma som vi är hemma. Hemma behöver vi bryta lite is först...men här finns ingen is.

I morgon väntar vi besök på Wilma. Det ska bli kul. Gästsängen är bäddad.

 Gästsängen bäddad ombord.
 
Håll tillgodo med en filmsnutt.
 
 
 
Skepp o Hoj!