Avresan från Halmstad o Höganäs

Igår när vi kastade loss från Halmstad så blev vi avvinkade av några vänner och familjemedlemmar. Det kramades och sades hejdå och sen bar det av ut ur Nissan. Det blåste friskt och vi fick fort upp Wilmas röda segel.

 Några av Tjoppes barnbarn fick åka med ner till bensinbryggan i Nissan innan vi satte segel o gav oss av.
Av vännerna Claes o Yvonne så fick vi en liten maskot att ha med, han heter numera Brudde. Så söt o go med svenska färger om magen.
 
Vi fick en fantastisk slör över Laholmsbukten och vi toppade med 7,5 knop vilket är rätt så fort för att vara vår gamla tunga stenbåt. Vi tänkte då att, ja i Höganäs är vi ju framme till trefikat i eftermiddag. Vi hade såväl vågor, vind och ström med oss. Solen gassade fint med sina 26 grader.

Men som det är med segling så är det naturen som bestämmer mycket, särskilt tidpunkten för ankomst. När vi rundade Kullen, ni vet den där tarmen som sticker ut som en förlängning på Hallandsåsen, som ett litet Kap Horn. Ja där runt hörnet möts vågor, vind och ström på något mystiskt sätt. Vågorna krockade med varandra så Wilma fick det lite gropigt det var under ett tag ingen ordning  alls på naturlagarna. De stackars fåglar som försökte flyga for lite som vantar i luften, de flaxade och flaxade men kom ingenstans. Som i serietecknad film ni vet, rätt komiskt syn. Det var mycket få segelbåtar ute och de flesta hade betydligt mindre segel uppe än vi. Någon seglade utan storseglet uppe utan bara med ett försegel, någon hade revat storseglet. Vi hade alla segel uppe och nog har vi väl aldrig seglat om några aldrig båtar förr, men nu gick det som en dans.

 Kapten tycker livet är toppen.

Vi tog oss runt Kullens fyr och så vad händer då. Vår fina vind snett bakifrån får vi som rent sydlig. Vi får en enorm avdrift, rakt emot oss och det blåser uppemot 14 meter per sekund i byarna. Gässen släpper från vattenytan och det yr omkring oss. Hela havet glittrar i solen och det är en underbar segling. Men att vinna mark visade sig inte så enkelt. Vi kryssade och kryssade och varje gång vi slog och vi låg på babords bog på väg in mot land, där vi gick så högt upp i vind som vi bara kunde så drev vi lika mycket i sidled som framåt. Trefikat passerade i tid och vi insåg förundrat hur nära Höganäs kan ligga men ändå så långt borta. Samtidigt så var det enormt lärorikt för det är ju strömmar som vi kommer att få hantera i Engelska Kanalen.

 Vattnet skjöljde in över däck, vi kände oss om riktiga kappseglare. Men farten räcker nog inte till för att ställa upp i Americas Cup.
 
Till slut sista biten så startade vi ändå motorn och stöttade med så vi kunde styra rakt på vår destination och vid halv åtta på kvällen la vi till. Vi hittade till slut en plats men för er som har breda och knubbiga båtar som vi så kan vi upplysa om att Höganäs gästhamn har förtöjning med pålar. Men dessa är inte flyttbara, utan de står bom fast. Och de verkar ha använt en folkbåt eller nåt som mått för hur brett dessa ska sitta. Så det fanns jättemånga lediga platser men det var så smalt så smalt. Men så såg vi att en båtplats var lite bredare. Vi gled sakta in och BONK!! Där satt Wilma inkilad mellan två pålar som inte rörde sig en decimeter. Det fattades tjugo centimeter för att hon skulle kunna komma in. Så vi backade ut och hittade tillslut en plats långsides där något litet skolfartyg normalt förtöjer och detta skulle enligt utsago hålla sig borta över natten. Ett fantastiskt kvällsfint och varmt Höganäs mötte oss där folk höll på att bada och simma i den darrande kvällsvärmen. Ett exotiskare maj månad får man leta efter. Badtermometern förkunnade att det var närmare 17 grader varmt i vattnet. Det kändes osvenskt. Vi stekte på några fina italienska korvar och fräste lite grönsaker och intog en sen middag i sittbrunnen. Kaptens ansikte lyste lite som en stopptecken ikapp med den röda solnedgången. I morgon blir det solhatten med brättet på.
Ett kvällsfint höganäs. Ute på badpiren badade människor och njöt av högsommarvärmen i maj.
 
Första biten mellan Halmstad och strax innan Mölle gick som en dans, sen runt Kullens fyr så blev alla strömmar och vindar emot oss samtidigt som det blåste upp. Sista biten blev lite krokig.
Det är en speciell känsla när man styr och stävar mot högnäs men inser att man driver tillbaka mot Kullens fyr hela tiden. Till slut startade vi motorn. Vi mötte en gammal man i hamnen senare på kvällen som berättade just om hur besvärligt det kan vara med strömmarna, särskilt om det blåser rejält också. Men nu har vi fått en liten mersmak av kommande strömmar.
 

Ja så var första dagens segling avklarad, den bjöd på det mesta i seglingsväg och Wilma bekräftar att hon är en bra båt som vi känner oss väldigt trygga med.

Idag ska vi ta ett kortare ben, vi ska över till Ven är tanken. Det kommer inte blåsa fullt lika mycket idag så vi tror att resan blir angenäm och kanske att vi hinner fram till eftermiddagsfikat. Fast vi säger inget, strömmarna kanske vill något annat med oss. En sjöman kommer när han kan. Japp, så är det.

Skepp o Hoj!

 

1 Inga-Lill:

skriven

Med skräckblandad förtjusning åkte jag med på denna segeltur, nu mår jag lite illa ( sjösjuk) halleda jag är en riktig landkrabba 😉 kram

Svar: Hej Inga-Lill. Du kanske ser oss från Hallandsåsen (eller Hallonsåsen som vi brukar säga). Ja innan du slår upp vår blogg på datorn så kanske du ska ta en sjösjukepiller ;)Kram på dig!
Projekt Sunshine - Våra Solskensprojekt

2 Anders:

skriven

Jag följde er på AIS'en i går och trodde ni var på väg mot Gilleleje. Nu förstår jag kursändringen. Hann ni in till Höganäs tills det var dags att dra i hundpitten?

Svar: Nja vi hann inte dra i hundpitten till klockan 18 men dock ett par timmar senare. Hundpitten är det klocksnöret som hänger i skeppsklockan (för folk som undrar). Jo vår färd såg nog lite vinglig ut igår. Annars hade Gilleleje varit fint förvisso, där har de god fisk i hamnen. Ha det så gott. Kram
Projekt Sunshine - Våra Solskensprojekt

3 Yvonne Bruddesta:

skriven


Så gött Ni har det.
Blev det någon glassfika i Höganäs?
Kram

Svar: Nej ingen glassfika i Höganäs. Men god mat dock! Och vår egen glass vågar vi inte äta av ännu =) Men gött har vi det, så in i vassen. Brudde hälsar så mycket. Kram
Projekt Sunshine - Våra Solskensprojekt

Kommentera här: