Vi klädde av henne!

 
Hur felsöker man i detta trassel om det går en säkring? Tjoppe gjorde det enkelt. Han tog bort allt och slängde på tippen. Och så bygger han om allt på ett logiskt och lättarbetat vis så även Helena ska kunna felsöka om det behövs. Första gången Helena såg Tjoppe gå fram med tången och klippa bort alla kablar på den andra båten så tänkte hon HJÄLP. Hur ska vi nu någonsin få ihop detta igen. Men när Tjoppe har fått fixa klart så är antalet kablar färre och de få som finns sitter fint klammade. Det finns ett båtutryck som heter shipshape och betyder ungefär ordning och reda och att var sak har sin plats. Så shipshape får det bli.
 
Vi fick en strålande solig dag. Passade på att klä av henne seglen. I vinter blir det översyn på hennes röda segel. De är i gott skick men lite UV-skydd behövs ses över.
 
Sen blev det hårt arbete, det vill säga lunch i solen och en låång siesta. Vi vände ansiktena mot solen och sög åt oss det sista av värmen.
Det går inte att klaga på utsikten. Det går inte heller att klaga på vädret. Sena september och sol och arton grader varmt.
Wilma njöt också av solen.
 
Lite måla och fix ombord. Och Helena har kollat in lite smarta förvaringslösningar på nätet.
Denna sak finns på IKEA. Fickor för Ipad, sin läsebok och glasögon medmera ryms i denna lilla väggförvaringen. En varsin sådan i sovhytten och vi har shipshape även där. Fast vi har ju ingen sängkant att hänga den i, men vi sätter väl tryckknappar eller gör något annat smart.
Ännu finns det tid för sådana beslut. För ännu kladdar mest med takfärg. Kladd kladd.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 

Familjen Flinta

Vi har en fantastisk förmån att träffa och lära känna trevliga långseglare. När man drömmer om att ge sig av på egen köl en vacker dag, så kan man inte ge sig ut i okända vatten bara si så där. Det finns mycket kunskap som behöver inhämtas. Kunskap kring tidvatten, strömmar, segelsäsonger så man inte hamnar i oväder, hur det fungerar att klarera på de olika platserna man besöker, var man kan bunkra diesel... Ja listan är lång över alla frågor man har. Och dessutom är det ett intresse i sig, man läser gärna andra långseglares bloggar, utgivna böcker och tar del av inte bara värdefull information utan även ett helt äventyr. Det allra bästa är ju när man kan träffas på riktigt och samtala och umgås.
 
I sommar har vi haft regelbunden kontakt med två långseglande franska tjejer, Camille och Laure. De är båda utbildade ingengörer och just nu finns de på nordligare breddgrader med sin båt. 2012 tog de en längre tur på 14  månader, där de bland annat korsade Atlanten. Deras segelbåt, Saltimbanque, är en Brise de Mer 28 och har ett aluminiumskrov.
 
Saltimbanque på varma breddgrader men just nu ligger hon förtöjd i Bohuslän.
 
 Camille och Laure har fantastiskt mycket att berätta och de bär på en otrolig kunskap och erfarenhet. Och de bjuder på sig själva. Nu i helgen flyttade de deras båt, de seglade en lång dagsetapp till det varv där de kommer att lyfta upp sin båt i vinter. Vi fick en möjlighet att hjälpa dem då vi hämtade dem vid ankomsten och skjutsade dem tillbaka till bilen i Lysekil. Vi avslutade kvällen med att gå ut och äta tillsammans och vi hade fantastiskt trevligt. Och inte alla har en stor karta med sig på restaurangen där man slänger upp den och pratar och ritar och utbyter erfarenheter. Vi pratade mycket om tidvatten och strömmar. Och ju mer kunskap man har med sig i bagaget, desto mer rätta beslut kan man fatta och njuta till fullo av sitt segeläventyr.
Camille och Laure. De har en blogg som man kan gå in och kika på. Om du inte behärskar franska så släng in texten i google translate. Bloggen heter http://le-voyage-de-saltimbanque.fr och du hittar den även under fliken länkar här på vår sida, där du kan klicka in dig direkt.
 
Vi var även ner i Wilma och tittade, de var minst sagt nyfikna på hur en båt i ferro-cement ser ut. Vår betongbåt är ju nästan som en flytande sten. Och jo den flyter, men visst är hon tung för sin storlek.. Och namnet Wilma är inte en slump. Familjen Flinta, The Flintstones, är en gammal amerikansk tecknad tv-serie som utspelar sig i en stenåldersmiljö. Och då vi har en "stenbåt" så lämpade det sig inte sämre än att vår båt blev namnad efter Fred Flintas fru, Wilma. Fyndigt tycker vi, men det är Tjoppes föräldrar som står bakom såväl båt som namn. Vi har bara fått äran att förvalta och vårda henne i vårt ägo en generation efter.
 
Wilma med maken Fred och dottern Pebbles.
 
Helena hade sin barndomskamrat Sofia på besök tidigare under dagen. Sofia är så gott som uppvuxen på en segelbåt och Helena och Sofia var ofta ute i familjens MAXI 77:a under sommarloven i Stockholms Skärgård. Sofia frågade: -Har du fått några känslor för Wilma då, Helena?? Helena svarade blixtsnabbt. -Oh, ja! Och visst är det så. Vi har inte bara en segelbåt, vi har Wilma, och det finns ingen annan båt extakt som henne. Hon är inte serietillverkad, utan det är Felix, Tjoppes pappa, som är byggaren, och däri ligger stor hängivelse och många byggtimmar vill vi lova. Och på ett sätt så kommer det alltid att vara hela familjens båt, vi alla har en anknytning och känsla för henne.
 
Efter en dag med många intryck så stöp vi trötta men nöjda i säng och somnade bums.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 
 

När höstmörkret kryper inpå

Vi satt och studerade Europas kanalkarta en kväll. Tyvärr så kommer vi inte fram överallt pga av Wilmas djupgående. Men då får man välja ställen där det funkar. Det är ett helt virrvarr av kanalsystem och så här när höstmörkret kryper inpå så är det lätt att drömma sig bort för en stund.
 
Med bland UNESCOs nya världsarv finns Amsterdams kanaler. Vi vill gärna besöka dessa, helst vattenvägen, men man kommer nog inte in i alla kanalerna med segelbåt. Holland är något som Helena håller extra kärt. Har alltid gjort. Och sämre blev det inte då hon fick veta från sin släktforskande bror att hon har Holländska rötter.
 
Mycket av det som Helena uppskattar extra mycket i livet är sånt som man förknippar med Holland.
 
Tulpaner:
Konst, där hennes favoritkonstnär råkar vara just holländare. Vermeer som levde på 1600-talet. Och han var magisk på att kunna fånga ljuset i sina tavlor. Flera av hans stora verk hänger på olika museer i Holland. Även om just denna återfinns på ett galleri i USA. Hans kanske mest kända verk är Flicka med pärlörhänge.
 
En annan känd hollänsk målare var Van Gogh, ni vet den där killen som skar av sig halva sitt öra. Han slog in örat i en bit tidningspapper och gick till en bordell och gav den som en present till en prostituerad. Detta var inte särskilt uppskattat, polis tillkallades och Van Gogh blev omhändertagen för läkarvård. Däremot målade han fantastiska tavlor och anses vara expressionismens främste föregångare där han känns igen genom sina stora penseldrag.
 
Ostar:
 
 
Vatten o kanaler. Kopplingen till vatten fick vi med modersmjölken skulle man kunna säga.
Amsterdam har ett unikt kanalsystem. Se bara hur det ser ut från ovan.
 
Inte konstigt att Amsterdam kallas för Nordens Venedig.
Här kan vi tänka oss att glida fram.
 
Så här ser det ut i hamnarna när båtfolket sitter på någon mysig restaurang och njuter av god mat o dryck.
Det konstiga är att det fungerar som regel riktigt bra i hamnar där det är knökfullt. Människor samarbetar och hjälps åt.
 
Från Sverige om man utgår från västkusten så är det inte så långt till hollands kanaler. Ner förbi Danmark, gena genom Kiel-kanalen och ut på Atlantsidan där man svänger något söderut längs med kusten så kommer man snart innanför Frisiska Öarna om man har en grundgående båt, annars utsidan. Dock får man kolla in tidvattnet. Och där öarna tar slut så dyker strax Amsterdam upp. Enkelt så säg. Och inte så långt bort som man skulle kunna tro.
 
 
Nu hoppas vi verkligen inte att vi bara kommer att sitta och resa i tankarna, utan att vi en dag verkligen får uppleva detta. Men som sagt, det är inte bara målet som räknas, utan även vägen dit. I tanken har vi redan börjat.
 
Skepp o Hoj