Lisa för själen

En liten utflykt i Bohuslän denna våt-mörka årstid. En del platser är otroligt vackra oavsett väder och tid på året. Och skärgården är ett sådant. Husen ligger insprängda mellan klipporna för att skyddas från hav och blåst. Tidig eftermiddag men det börjar lysa lite i husen och på någons uteveranda. Det ger ett ombonat intryck fast luften är kall och kylig där man står med vinden i håret. Vi människor har alltid gillat havet och det är mångas dröm att bo med havsutsikt och sjötomt. Och i fantasin så leker man med tanken att man klampar in hemma och slår av sina stövlar så lera och blöta höstlöv faller av och man möts av kaffe- och bulldoft innanför tröskeln. Man sticker i sina fötter i ett par tofflor och slår sig ner i en skön fotölj och blickar ut över havet samtidigt som man sträcker sig efter sin bok. Man bättrar på pläden så den ligger behagligt över benen. Och självklart så sprakar en brasa i bakgrunden....nä inte riktigt, det var bara i fantasin som sagt. Men då är det bra med en båt för som regel så erbjuder en båt havsutsikt den med. Lisa för själen är bara förnamnet!
Vi åkte tillbaka efter uträttat ärende. Och ja vi tog en kopp kaffe på stående fot tillsammans med Tjoppes pappa i hans verkstad. Nästan samma känsla. Men utflykten var trevlig och vad smakar väl bättre än fika efter det man varit utomhus.
 
Ombord så har vi fått upp dörrarna till vitrinskåpet som nu är färdigfernissade. Glasrutorna i skåpet är slipade som prismor. Robust och vackert. Vi kommer nog att få till en go känsla även här är vi övertygade om.
Hösttrötta så blev det en tidig kväll. Gott så.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 

Längtar efter mys

Tjoppe har lyft på durkarna till maskinrummet och klippt bort alla kablar och onödiga slangar som bara går. Det blir nya dragningar, smarta tänk och snyggt klammat när han är klar. Och givetvis målas kölsvinet upp. Och vilken skillnad det blir när det smutsiga och oljiga utrymmet med fullt av virrvarr av löst hängande kablar helt plötsligt byts ut mot ny färg och ordning och reda.
Motorn är det inget större fel på, tvärt om, en välmående Ford-motor. Men visst ska den också få sig lite gull i form av vanlig service.
 
Vi skulle vilja kunna fira advent ombord, även om inte alla funktioner är på plats och så. Men vi räknar med att dynorna till salongen har kommit då och vi har målat upp i det utrymmet och förhoppningsvis fått in vår mysiga heltäckningsmatta. Och då passar det väl sig inte sämre än att smutta på lite varm glögg i höst- och vinterrusket. Och pepparkakor med grönmögelost. Lite mysig belysning. Fast vi inte är några stora älskare av vinter, kyla och mörker så känns just detta lustfyllt och förväntansfullt. Vi har kort och gott en längtan efter att få mysa ombord.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 
 
 

Det handlar inte bara om segling

Önskan om att en dag kapa förtöjningarna och ge sig av på en längre segeltur handlar inte primärt om att få segla i sig. Inte heller att bara få resa runt och se nya platser, då vore det ett betydligt effektivare sätt att ta flyget. För oss och för många andra långseglare så är det en mer existensiell fråga och ett ifrågasättande kring hur vi lever våra liv. Många med oss har en önskan om att få trycka på stopp-knappen i livet.
 
Det finns människor som har svårt att i längden finna mening med denna ständiga konsumtion av prylar och tekniska framfart. Och med ett livstempo som stundom är galet. Vi har för egen del egentligen i sig inget emot utveckling, tillverkning och förbrukning av saker och vi är definitivt för tekniska framsteg. Det behöver inte alls vara ett bekymmer. Men tillexempel överdriven konsumtion av prylar. Och där fenomenet shopping blir en sysselsättning i sig och inte är ett verktyg för att inhandla något du verkligen behöver, gör ju ingen nytta egentligen. Ruset är kortvarigt och vi söker nya stimulier för att stilla vårt behov av att känna oss tillfreds. Det tillverkas skor, soffor, mobiltelefoner och miljoner andra ting tametusan så man skulle kunna tro att vi är tiofald så många personer på detta lilla jordklot. Och därtill måste vi ha någonstans att förvara våra saker, inte sällan i källaren, i förrådet och på vinden, för huset eller lägenheten räcker inte till. Och i samma takt som vi åker till stan och shoppar på lördagar åker vi till återvinningsstationen och slänger.
 
Rent historiskt så har vi människor inte omgett oss med så många saker. Vi var från början nomader som inte kunde släpa runt på så mycket. Vi har ett artificiellt behov av prylar idag, det sitter mer i huvudet än i ett verkligt behov. Och alla våra prylar tar inte bara plats att förvara någonstans. Utan de kostar också tid och pengar att sköta om och vårda. Och vi har svårt att hinna, dåligt samvete för oklippt gräsmatta, inte hunnit hälsa på nära och kära, bilen behövs tvättas, golfklubborna står och samlar damm, tvätthögen dignar över... Vi har alla saker vi inte riktigt hinner med. Och när vi har tiden...ja då orkar vi inte. Vi känner inte lust att ta itu med våra borden och måsten. Och då förlustar vi oss istället med ny shopping, spel på stryktips, kaffe i stora mängder, eller så försvinner vi ner i vår ipad och mobiltelefon eller något annat som man nu väljer.
 
Det är klart att vi människor ska få ha lite roligt. Så även vi två. Frågan är bara om vi gör oss en björntjänst många gånger. Om inte annat får kommande generationer ta hand om skiten vi lämnar efter oss för att vi var rastlösa och absolut kände behov av senaste mobiltelefonen och sjutton par skor.
 
Så att sätta sig på en segelbåt och möta sig själv med en enorm massa tid, utan all denna trygghet av internet, samhällsfunktioner och prylar är nog rätt modigt. Vi beundrar alla som tagit steget. Helena frågade vid ett tillfälle sina franska långseglarvänner; -Var i världen är det liksom billigast med mat? Hon var inte riktigt beredd på svaret som löd. -Jo där det är billigast så är det väldigt enkelt, för där finns det just inget att handla.
 
Så att kombinera detta med att vara en modern människa i modern tid och ändå på något sätt försöka leva lite mer i samklang med vår biologi, som vi gjort den mesta tiden av människans existens, är inte så lätt. Man får efter egna behov försöka finna sin väg. För vår del handlar det om att må så bra som det bara går, sjukdomar och olyckor har tackvänligt gett oss insikt och vilja. Gemenskap och hälsa kommer först, försörjningen löser vi tillsammans.
 
Tjoppe kunde ringa på sin mobiltelefon efter det att vi gjort om våra abonnemang till kontantkort. Och att ringa och messa kostar just inget. Men att ha internet på mobilen med kontantkort gräver fort hål på kronorna. Så när vi inte är hemma så har vi inget bärbart internet med oss. Behöver vi komma åt det så kan vi göra ett aktivt val och koppla upp oss. Men det funkar bra att bara ringa och messa. Det är skönt att släppa lite av beroendet som man har av mobilen och internetet också. Och tydligen så går det en våg av denna insikt, inte minst hos kändisar som är några av våra trendsättare.
 
Henrik, en trendsättare i modern tid. Kanske fler väljer att följa hans exempel. Ur aftonbladet.
 
 Det intressanta är att man inser inte sina beroenden förrän man försöker vara utan dem. Prova att gå hemifrån utan mobilen, att inte logga in på internet och surfa, att inte dricka alkohol, nyttja tobak, shoppa, spela eller vad du nu har för stimulatia/beroenden i livet. Det gäller att man själv är kung över sina beteenden och inte en slav under dem. Och genom att försöka avstå för en period så kommer man till insikter. (Till exempel så har Helena alltid varit måttlig med alkohol, men även med en måttlig förbrukning så blir sömnen lidande. Först när det går en period utan det som ger en negativ bieffekt så märker man skillnaden. Genom att avstå så ser man ju vilka vinster man vann genom att man bröt en rutin. Så därför satsar hon på en god sömn numera. Det är lätt att man letar felen längre bort än hos sig själv)
 
När man seglar iväg så kan det gå långa perioder där du inte kommer åt internet, mobiluppkoppling, alkohol, tobak (fast det är ändå inget vi nyttjar), mat och medicin. Det gäller att planera och ha så få beroenden som möjligt. Vi testar och tränar.
 
Snart har det gått tio år sedan vi började lägga om våra liv till något vi skulle kunna kalla för mer hållbart. För oss har det varit ett sätt för att möjliggöra en massa andra saker vi önskar göra i livet. Och till saken hör; det funkar!!
 
Skepp o Hoj!