Födelsedag ombord

Idag (eller igår då klockan passerat midnatt) så har det firats ombord. Helena la 48 år bakom sig och detta firades med god mat och trevligt sällskap. En väldigt önskad present fick hon, en kista. Ja nu kan man tro att det är av morbida anledningar man vill ha en kista men det var inte en sådan som man lägger döingar i. Utan en sjömanskista. Helena letade efter Johnny Depp i den, men han saknades. Dock så fanns det tom plats för massa annat trevligt. Bild kommer. Kistan är placerad nere i salongen, bredvid soffan. Nu är nog salongen helt klar, undervåningen i övrigt förutom de svindyra skeppslyktorna och den fina kontorsstolen till kontoret.
 
Vi har haft besök från Socialförvaltningen idag ombord inför vår stundande verksamhet. Det var ett trevlig möte och efteråt så sa vi till varandra att det har varit en alltigenom trevlig process att få till tillstånden. Vi upplever att myndigheterna har varit positiva och att det inte alls är den omöjlighet som olyckskorpar varnar oss om. Dock krävs det att man tar reda på en hel del regler, driver sin process framåt, samarbetar och att man är ute i god tid.
 
Vi har även förbeställt utemöbler, som vi hittat hos AJ Produkter. En rätt välarbetat utemöbel som har en marin touch. Av något skäl så blir det inte det enklaste billigaste, utan det ska smälta in i miljön och ha rätt god kvalitet. Punkt för punkt bockar vi av, även om en hel del kvarstår. Vi fortsätter räkna ner tiden, och räkna på åldern...det tog rätt lång tid det här.
 
Skepp o hoj
 
Tjoppe och Helena

Nedräkningen har börjat, tio veckor kvar

Kvicksilvret börjar krypa uppåt och vi har fått vårkänslor. Det börjar kännas på riktigt och på allvar och vi har ett enormt fokus på att få till allt. Inköpen kommer på löpande band, likaså räkningarna, och vi inser att vi har gjort klokt i att planera för stora kostnader på slutet. Nu arbetar vi inte längre efter plånboken utan efter tiden. Det är tio veckor kvar till nyöppning. Några lite sena remissvar har dykt upp, ett kopplat till bygglovet som vi redan fått beviljat. Ooops tänkte vi, där fanns invändningar. Men vid närmare kontroll så var läget lugnt, vi har redan valt material som är godkända. Att i detta läge vilja gå ut och berätta att "HÄR FINNS VI", att vi kommer att öppna i månadsskiftet maj-juni kontra rädslan över att vi kommer att snubbla på något på slutet och inte vilja gå ut med falska förhoppningar. Det är en balans, ibland känner vi tillit till att vi kommer klara det och ibland tvekar vi. Nu hänger det mest på tiden mer än om och att. Klart vi ska få till vårt café och restaurang. Men vi får lita på vår förmåga att vi ligger rätt i tiden och att vi har kontroll. Lite hoppfull kände sig Helena när hon i veckan på sitt jobb skulle hjälpa en kund som skulle ha nyöppning av en restaurang. Systembolaget är en detaljist på marknaden och vänder sig således i första hand till privatkunder. Men en del företag väljer ändå att handla där, fast det finns partihandlare som såväl kör ut vin och öl till kunden, du beställer enkelt över telefon eller nätet och vinner tid, och det finns en säljsupport som gör allt för dig. Denna kunden som Helena hjälpte skulle öppna sin verksamhet dagen efter. DÅ kände Helena ett rätt stort lugn avseende Café o Restaurang M/S Sunshine. Avseende leveranser så ligger allt klart och det är bara att beställa så har vi varorna på kajen inom kort.
 
Annat dröjer dock, vi har en körlista och det gäller att ta rätt sak i rätt tid. Den som lever får se, det blir väldigt intressant.
 
Vi har städat av ombord, börjat slänga en del saker och börjat anpassa för verksamheten. Personliga prylar ska inte finnas för att istället skapa en miljö anpassad efter verksamheten. Båten är schysst renoverad börjar vi tycka, och ofta får vi bekräftelsen genom människors reaktioner som kommer ombord. Särskilt om det är första gången de sätter sin fot på däck.
 
Lite nytagna bilder. Mars 2014. Facit: ca 18.000 arbetstimmar. Sex och ett halvt års byggande. Vad hade vi gjort med all den tiden om vi inte valt detta. Roligt att spekulera, men troligtvis hade vi inte förvaltat tiden lika väl.
 
Välkommen ombord, här har ni resultatet. Ännu återstår en del detaljer, men vi har ju tio veckor på oss.
Vårt fina gamla block har hängts upp i trappen, med handgjort tågvirke som luktar tjärad hampa. Barndomens dofter fick vi till slut.
Matsalen sedd från baren. Det är inte bara sommaren som är fantastisk utan även vintern, att kunna sitta under skeppslyktorna och njuta av en afternoon-tea med te, scones och marmelader.
 
En leverans har dykt upp, en i raden. Här med första laddningen porslin o glas.
Porslinet på hyllorna. Men mer behöver vi ha, i alla fall när det blir säljtryck när solen står högt på himlen. Om det blir som vi hoppas vill säga.
 
Under veckan har vi fått till lite hyllor och annat i byssan. Kemtekniska prylar ska ha sin särskilda plats, maskindiskmedlet har fått en egen hylla på väggen (under bänken) och övrigt finns samlat på en hylla ovanför diskbänken. Lätt att hitta, lätt att hålla i ordning. Ofta hör man kritik om de miljö- o hälsa-regler som finns, att myndigheterna är dumma och krångliga. Men vi kan nog känna att det mesta faktiskt bygger på logik. Det är inte ok att ha en burk Myrr i skafferiet, och smutsig disk vill man inte ha där det ska beredas mat. Det är egentligen bara att fråga sig själv hur man skulle vilja ha ett kök där man är gäst. Och med detta kök så känner vi att vi kan upprätthålla högsta standard och matsäkerhet så alla som hälsar på oss kan känna sig trygga.
 
Brandsäkerheten ombord, i byssan finns såväl kolsyresläckare som pulver. Dörren till köket slås igen automatiskt om en brand uppstår ombord. Väggarna är byggda med brandsäkert material för att vinna tid vid en eventuell utrymning. Nödutgångsskyltar på plats Ett utarbetat brandskyddsarbete finns ombord, kvar återstår egentligen bara en utrymningstavla som ska sitta vid ingången.
Ugnen har hamnat på väggen, hyllor o annat ska upp inom kort. Det gäller att ha gott om fria arbetsytor.
 
Under däck har inte så mycket hänt.
Före detta lastrummet där fisk förvarades.
Nu blir det en tydligare avskiljning mellan övre o undre plan. Inga gäster har tillträde till undre däck.
En del vänner efterfrågar nya bilder på bloggen där man mer ser färdiga resultatet, det är svårt att hitta i det enorma material vi har och ofta lägger vi upp bilder på små detaljer som står ofärdiga.
Framme i skansen, här sov mannarna förr i hängkojor.
Handgjorda franska tvålar i badrummet. Efter totalt köpstopp på kläder och prylar under flera år, så är det underbart att kunna införskaffa sådant som är ämnat för stället o platsen. Här köps ingenting som inte här ska vara. Att gå ut o shoppa i största allmänhet är inget som roar oss. Nä hellre avstår vi köp än köper fel. Hellre kvalitet än skräp. Hellre lite än för mycket.
Badrummet, inte som på andra båtar.
Kanske den mysigaste hytten. Här skulle vi ha bäddat bättre innan kameran åkte fram. Men det beror på att vi en morgon la oss i sängen, vi bytte hytt helt enkelt, och låg och tittade på morgon-teve. Här finns lite förströelse, böcker, spel o leksaker till barnbarn som kommer ombord. I framtiden under våra lugnare perioder så hoppas vi att de då lite större barnbarnen gärna kommer och hälsar på och boar in sig i sin hytt. Det är en rätt annorlunda miljö och inte helt ofarligt för små barn, inte minst vatten runt om,men även ombord där man lätt snubblar och trillar i trappor och över trösklar som är höga. Föräldrarnas närvaro är lättare när telningarna är små, men när de når skolåldern..ja då kan det vara spännande att hälsa på mormor, farfar eller morfar. De är åtta till antalet idag, barnbarnen. Och fler lär det bli för inte ens hälften av barnen har satt igång. Det finns lite annat än båt i vårt liv även om det ibland kan vara svårt att tro.
 
Vi avslutade fredagkvällen med snabbmat. En skål räkor med bröd och aioli. Bra mat för den late. God mat för den kräsne. Ett barn kom förbi och gjorde oss sällskap. Vi upptäckte ett program som heter Lets Dance. Det har visst pågått ett liv medan vi byggt. Dags att krypa ur sin lilla håla...
2 kilo räkor, ägg, bröd och aioli. För tre personer. Billigare än pizza. Godare än pizza. Enklare än pizza.
 
Skepp o hoj!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bygglov, en ny valuta!

Idag kom bygglovet. Skönt att vi inte börjat bygga sjöbodar förgäves. Men det fungerar så att man får starttillstånd för bygglov och när bygget är klart så gör man en slutbesiktning. Och bygglovet gäller fram till 2019-09-30 under sommarperioden då uteserveringsperioden varar. Till det glada beskedet så kom en liten räkning på nästan nio tusen. Det är förenat med en hel del kostnader att dra igång en verksamhet, och vi har garderat oss för detta. Men det är stora summor som rinner ut nu, det känns som man öppnat alla kranarna på en och samma gång. Nu hoppas vi att någon vill komma och hälsa på oss i sommar och köpa en kopp kaffe. Annars får väl Konstruktören bli vår stammis. Men det blir han säkert ändå. Eller så får vi vansinnigt mycket att göra, att vi får anställa honom. Han är ju bartender-utbildad i Australien minsann.
 
Sjöbodarna börjar ta form.
Tjoppe tittar in. Emellan ska det bli en vägg som avskiljer skitavdelningen från sopstationen.
Sjöboden sedd från andra hållet. Rätt brett dörrhål men det beror på handikappmåttet. När vi åkte iväg för att inhandla flera reglar så sprang vi på en utförsäljning av ytterdörrar. Det är ett ting som kan vara vansinnigt dyrt, ungefär som två bygglov eller kanske mer än så. Men nu lyckades vi knipa en fantastisk fin dörr efter lite överläggningar till ett humant pris. Lite mindre än ett halvt bygglov.
 
Har man som Helena problem med magen så är det ju lämpligt att förlägga lite arbete på just en toalett. Det blir ju liksom nära då. Efter Tjoppes borrande på lilla gästtoaletten då han satte upp fläkt och lyse så var det rätt så smutsigt. Och porslinet var kladdigt efter leverantörstejp, så aceton fick strykas på.
Rent och snyggt, men ännu saknas en sittring så det blir kallt om stjärten. Lite annat snyggt ska upp också.
Och på utsidan av dörren så sitter nu denna lilla asiatiska mässingsgumma på en potta. En bekant lämnade den till oss som gåva för flera år sedan och vi har legat på den och inte alls glömt bort den. Vi tackar och bockar såhär lite sent, det dröjde innan den kom upp.
 
Och i byssan så börjar dokumentationen kring egenkontrollen att komma på plats.
Det ska skrivas en hel del i ett restaurangkök. Ibland nästan mer än man lagar mat. Fast numera så är man rätt inställd på det.
Ombord i mars 2014. Vårljuset letar sig in.
Delar av det porslin vi valt ut. Vi har haft det till låns för att klämma och känna. Den djupa tallriken blir synnerligen vacker med en fisksoppa i, eller ett halvt kilo färska räkor. Och tallrikarna är rektangulära, då våra bord inne ombord är lite smalare. Man vill ju inte råka äta från grannens tallrik mittemot. Vi är mer än nöjda och snart väntar den första leveransen. Det går åt en hel del porslin så vi har delat upp beställningarna på ett par tillfällen. Varje sådan går ungefär på ett bygglov så att säga.
 
Annars förutom att göra av med pengar så njuter vi av att vi överlevt vintermörkret. Vårljuset är underbart. Ute på kajen är det rätt rörigt för Tullhuset håller på att renoveras för fullt. Maskiner som väsnas hela dagarna. Men det blir säkert jättefint när det blir klart. Häromdagen råkade Helena sätta på alldeles för mycket kaffe, hon trodde liksom att Tjoppe var fem personer och inte en. Och det kändes tråkigt att hälla ut allt kaffe som blivit över. Då tog Tjoppe kannan med sig och ett gäng koppar och bjöd byggarbetarna på. Och de blev väldigt glada. Så lite det behövs att göra människor överraskade. Och numera vinkar byggarbetarna och säger hej varje dag. Dock hoppas vi att de hunnit med det värsta oväsendet till sommaren då vi kommer bedriva verksamhet. Fågelkvitter och havskluck har vi beställt och inte byggmaskiner och borrljud. Men det är nog lugnt, en hamn ska vara levande och de ser ut att arbeta på i en faslig takt.
 
Land i sikte!
 
Tjoppe och Helena