En månad kvar

Ett underbart väder vilar över oss, vi har fått sommar och det rör sig härligt mycket människor i området. Och flera har kommit förbi och vill äta. Men det är ju lite väl tidigt, nog för att vi hade en nyfångad torsk på grillen igår kväll.
 
Handfångad torsk från en liten båt ute i Laholmsbukten fick bli vår middag. Till det serverades "man tager vad man haver". En härlig tomatröra med rödlök, marinerade vitlöksklyftor och kapris och kryddor. Och så fyllde vi fisken med röran och svepte in den rackarn i stanniol. Och herre-jäklar så gott det blev. Nu har inte vi tid med något fiske utan det var ett par som har båt i samma hamn som oss. Mannen ser inget, han är blind, men han fiskar och lagar mat som en gud. Hans fru som är gjord av rostfritt skulle man kunna tro, är en trygg person som utan bekymmer hanterar en båt ute på havet. Hon är kapten och hon är orädd och hon låter sin man göra alla dom sakerna som han inte kunnat utan hennes support. Hon gör inte saker åt honom, hon gör bara så mycket så han får rätt verktyg för att klara av nästa steg. Så hon kör bilen ner till hamnen. Men kliva ombord på båten och sköta fisket - ja det gör han själv. Han lagar mat och bakar hemma. Ett fantastiskt par som var själaglada för den fina fångsten, så de kom förbi och frågade om vi ville ha ett par torskar. Och det ville vi ju.
 
För oss innebar det att vi inte behövde åka till affären och handla mat. Vilket var rätt skönt för vi var rätt trötta och klockan slog sent. Vi arbetar aldrig under tolv timmar per dygn nu. Ett späckat schema för att beskriva samma känsla som den välfyllda torsken.
 
Kvällen var underbar.
Vår båt vilar i kvällsolen. Tänk att vårt flytetyg fick ett sådant vackert utseende, räddad från det vrak det en gång var. Fylld för en funktion och till glädje för många, inte minst oss själva. Med tiden kommer vi fortsätta utveckla henne, räcke och mast och mer navigationsutrustning med mera. Vi har varit rätt flitiga. Klapp klapp klapp (det var ljudet från våra klappar på våra egna axlar).
Tjoppe har kommit så långt på sjöboden att den inom kort kommer att köras ner till kajen. Han har nyligen baxat upp skittanken som blir stationerad ovanför huvudet. Dock inte direkt ovanför toaletten utan ovanför sopstationsdelen. Kan ju vara tryggt att veta att man inte har sin avföring en våning upp. Men å andra sidan så är sjöbodsbygget ett gediget arbete som skulle kunna belastas fullt ut som vilken byggnad som helst. Det är mest känslan. Och vi kommer att arbeta med våra tankar som slamsugningen kommer och tar hand om varje vecka. Vi hade gärna sett en annan lösning, men killarna på slamsugningsföretaget är vansinnigt trevliga så det ger oss en chans att kunna säga hej och växla några ord med dem. Vi kommer ju bli stammisar så att säga.
 
Helena arbetar flitigt med det administrativa. Och hon beställer och leveranser kommer, beställer och leveranser kommer. Och räkningar efter det. Tjoppe sa att frågan är om det mest imponerande är kanske inte bygget i sig, utan vår envetenhet att alltid rulla den ekonomiska bollen framför oss. Och vi har stöttat oss själva detta projekt på alla dess sätt och vis, även en gratis fisk har gjort skillnad. Vi har varit ena fenor och vi vill ju inte torska så här på slutet.
 
Och förutom det administrativa så har hon tvättat båten och tvättat fönstren, eller ventiler som det ju heter. (Se bilden ovan). Snart är hela båten skrubbad, vi vill ju att allt ska vara vitt och fint tills vi öppnar.
Y-bommarna har kommit på plats. Nu börjar det liva upp i hamnen. Folk rör sig ute och de väntar på oss att vi ska öppna. Några få medlemmar har redan sjösatt men om en vecka så har det börjat fylla på.
En fantastisk solnedgång fick vi. Vi åt inne, vår härligt nyfångade och nygrillade torsk och drack vatten till. Och så gick vi och la oss, strax efter nio. Så har det sett ut senaste tiden. Upp tidigt och i säng tidigt. Väldigt skötsamt för att vi ska ha kraft och ork att köra ända in i kaklet.
 
En månad kvar.
 
Skepp och Hoj!
 
Tjoppe och Helena