Surra grillen

 
Konstruktören hade glömt surra sin grill, men det gjorde vi åt honom. Vi gick en promenad vid halv sex precis innan mörkret la sig. Vi tyckte att det blåste rätt så mycket då, men vi fick våra fiskar varma för det var ju rena stiltjen jämfört med hur läget var ett par timmar senare.
 
Från detta läget och två timmar framåt så steg Nissan med 150 centimeter och vattnet rann precis över kajkanten innan nivån sakta började sjunka igen. Vi hade tur att vinden låg mycket mer sydlig innan den vände av mot väst. Annars hade vi kunnat ro på kajen i vår jolle.
 
I skrivande stund så är det fortfarande rätt så blåsigt i Halmstad och det gungar rätt så bra. Det mojnar snart hoppas vi för vi är rätt nöjda med vind nu. Men syrerikt vatten har vi fått i alla fall, bra för fisken inte minst.
 
Skeppsi Hojsi!
 
Tjoppsi e Helenski

I kölvattnet

I kölvattnet av stormen Simone som höll orkanstyrka i byarna med 37-38 meter per sekund har bedarrat. Ovanligt lugnt är det nu men ännu mörkt ute och vi kan inte se skadorna.
 
Det är med en viss ilska mot naiva människor som vi vänder oss. Att inte utrusta sig med gott om tampar och fendrar. Att inte ta information från rutinerade båtägare. Hjälplösheten i deras ansikten när vi tar över är talande - tacksamheten total efteråt.
 
Det var egentligen aldrig för vår egen del som vi var oroliga. Vi byggde vårt stormskydd för ett år sedan. Vi har pollare och förtöjningar som är överdimensionerade att det är på snudd fråga om det inte är kajen som ger vika före båten. Vi håller oss närvarande och släpper på förtöjningarna vartefter Nissan snabbt stiger. Vi har elförsörjning genom hjälpkärra och i värsta fall motor så vi kan ha full service och bekvämlighet. Bra mat och gott om varm dryck för att förse oss med emellan insatserna på kajen.
 
Men vi hade rustat kajen med extradäck. Vi hade plockat fram tågvirke och rep och annat som kan behövas. För visa av erfarenhet så vet vi att det finns båtägare som står med förvåning när deras båt är på väg upp på land. Eller när deras båt kommer farandes över Nissan helt herrelös och utan en tamp eller så fender. Framför allt så kan en herrelös båt slå sönder andras båtar när den är lös. Gott sjömansskap och dess innebörd har tydligen inte nått alla.
 
Så våra insatser rörde huvudsakligen andras båtar. Största prioritet fick vår egen skuta samt givetvis Konstruktörens segelbåt. Hade läget blivit mer akut så hade vi enbart tagit hand om vårat eget men nu fanns möjligheten att hjälpa andra.
 
Vår mat, varmkorv och ärtsoppa blev uppvärmd tre-fyra gånger, spisen avslagen på nytt och påvärmd på nytt avslagen på nytt och så vidare - innan vi lyckades får mat i oss. Konstruktören fick äta efteråt för det gick inte att synka.
 
Det är olustigt när man får hoppa ombord på andras båtar som bara hänger i en smal tamp för att rota fram deras förtöjningar för att surra för storm. Släpper båten så åker man ju med.. Vi har vid ett par båtar totalt tagit över för att båtägaren saknat insikt om att förbereda sig och väl på plats så är det för sent om du inte har däck, linor, fendrar, kunskap och mod.
 
Så vi är glada att inte en segelbåt som Tjoppe klev ombord på inte släppte förrän vi slagit på rejält med tampar och surrat för storm.
 
Vi är glada för att den betongsuggan med hög stolpe inte välte över Helena utan en meter framför henne.
 
Vi är glada för att vi inte blåst i vattnet, några gånger fick Helena som inte väger så mycket sätta sig på backen för att inte flyga iväg i byarna.
 
Vi är glada för att den herrelösa båten inte slog sönder något.
 
Vi är glada för att det bara är ett än mer skadat knä för Tjoppe och en skadad hand för Helena som är resultatet från gårdagskvällen. Och rejäla förkylningar i antågande då man blev konstant nedkyld fast man försökte byta om ideligen till torrt.
 
Vi är glada för att vi vågar riskera vår egen trygghet för att hjälpa andra, om än upprörda.
 
Vi är glada att det enda som egentligen hände vår egen egendom var att bildörren slets ur Tjoppes hand och knäcktes. Samt att vi till en början glömt surra lådan på styrhyttstaket och den gjorde en kullerbytta med den effekten att vi trodde vi blivit träffade av en båt i aktern.
 
Och vi hoppas vi får tacksamhet tillbaka och gärna få tillbaka allt det som vi lånat ut (dels började vi klä av förtöjningar på vår egen båt för att ge till andra när allt tagit slut). Vi får hoppas att vi får hjälp att städa upp på kajen efteråt. Men här hyser vi inga större förhoppningar.
 
Inför en storm av denna kaliber så delas båtägarna upp i två grupper. De som förberett sig håller sig nära sin båt och hjälper andra och de håller sig lugna. Den andra gruppen är de som inte förberett sig. Kan vi på något sätt förmedla något via vår blogg så är det till alla båtägare att förstå att ta till när det handlar om säkerhet. Basicregler som att surra för storm och att hålla koll på väderprognoserna -ALLTID. Vi riskerar om det så skulle krävas nästan våra liv för att rädda vårt eget fartyg. Men att begå risker för andras oaktsamhet känns inte lika lockande.
 
Det blir med spänning vi får se vad dagsljuset har att erbjuda. Vi återgår till vardagen på nytt och önskar nu ingen en storm av detta slag.
 
Och om någon undrar över mandomsprovet - nä, det hade inte växt ut en snopp på Helena.
 
I kölvattnet!
 
Tjoppe och Helena

Hela havet stormar!

Efter mörkrets inbrott gick det inte att fota. Men det blev någon bild innan stormen riktigt dragit in över kajen. Det var svårt att gå upprätt och vågorna gick stora på Nissan. Men det mesta bara skakade och blåste så bilden blev inte särskilt bra.
 
Dels blev allt mörkt och allt blev dyngsurt så det var bara att lämna kamera och mobil ombord medan vi var ute och slet med alla båtarna.
 
Skepp och Hoj!
 
Tjoppe och Helean