Sover vi??

Nä vi sover inte. Maj sköna maj är tyvärr en hektisk månad som regel. Och lite har vi sprungit som yra höns mellan våra göromål. Och vi som verkligen avskyr ett sånt liv och gjorde slag i saken med att dra igång detta projekt för att en dag kunna kliva av det galna snurrtåget i förtid, innan pension. Helenas frustration över att inte hinna med satt bokstavligen i båtväggarna. Och diskussion och situation som följde ombord innehöll först klagan, sen lite nedslagen (man blir ledsen när man inte hinner), sen utslagen (Helena blev sjuk mitt i stressiga maj), sen någon form av acceptans över att det inte går och till sist att man inser att man inte är mer än människa. Helena ringer Tjoppe när hon är på väg hem från jobbet och hon har massor att göra, Tjoppe uppmanar: -Nu åker du hem och dricker en kopp te i solen. -Allt löser sig.
 
Det här med att lösa sig brukar han tjata om för det är hans farmors ord. En pigg hundra åring som var luttrad av ett långt liv. -Allt löser sig, antingen bra eller dåligt, men löser sig - det gör det. Tyvärr finns hon inte kvar i livet, men väl hennes kloka ord. Så Helena åkte hem och drack en kopp te och inte gjorde först vad hon borde - utan vad hon ville. Rätt knasig värld vi lever i, alldeles för mycket datorer och prylar. Och alla vänliga människor som vill prata med oss på kajen, och som inte vet att 57 stycken till ville det samma dag. Man vill gärna bjussa på sig. Men hur som helst så har vi väl borstat av oss den mesta frustrationen, lämnat stadiet "tömma sin inre soptunna" , dvs klaga och gått över i ett HUR-tänkande. Att lägga energi på att uträtta istället för att analysera felen är mycket mer positivt. Sen att man inte hinner allt..ja man kan ju undra vad som händer då. Ingen lär väl dö i alla fall.
 
Ett trevligt ting som hänt ombord är att vi fått tillökning. Inga barnbarn, ingen skeppskatt. Dock ett fiskenät. I strävan mot det analoga livet så kan vi snart ge oss ut i vår lilla båt med fikakorg. Mobilen lämnas hemma (eller i alla fall avslagen).
 
Vi längtar efter att kunna ge oss ut och lägga lite nät för att se om vi får någon fisk. Men det är inte livsnödvändigt, utan mer att det blir ett nöje. Ett nöje utan datorer och digitala finesser. (En del av stressen på sistone har berört just olika datorer och program som inte fungerat)
 
Vi har även fixat ljus i Kaptenshytten, nu ser vi i sovrummet. Taklampan är i samma stil som i de andra hytterna.
Inget digitalt ljus, man trycker på en knapp så blir det ljust.
 
Och en krok så Helena inte behöver lägga kläderna på golvet.
Definitivt mer åt det mekaniska hållet, en hängare är väl så långt ifrån en dator man kan komma.
 
Dörren till köket jobbas det med.
Här har vi grundmålat ramen.
 
Och så har då äntligen vår diskmaskin kommit.
Vi öppnade vårt fina hål i väggen och lyfte in den. Snart är alla stora saker på plats så vi kan plasta igen hålet.
Hål i sidan.
 
Trots hektisk period så har vi hunnit äta. (!!!)
Vitlökssmör på en mör biff med sommarprimörer. Mmm.
 
Vi fortsätter väl vår intensiva period, men med lite chill-känsla så ska väl detta lösa sig också. För löser sig - det gör det alltid. Antingen mycket bra, eller dåligt.
 
På böljan den blå!
 
Tjoppe och Helena
 

Welcome Onboard

Välkommen ombord, numera möts våra vänner av en liten blomsterprakt på silltunnan.
Ännu bättre blir det när vi vänt båten och har vår riktiga landgång, vilket dröjer ännu ett tag.
 
Under tiden ägnade sig Kapten Tjoppe åt att slipa av vår lilla jolle, en tråkig solbeläggning hade fått den röda färgen att anta en brun nyans. Nu letar vi efter en liten utombordare med kort rigg för billig penning. Om våra läsare sitter och kurar på en sån, typ 3,5 hästars så hör av er.
 
Och nu till något riktigt roligt. Hallands krokigaste och sneaste dörr har anlänt. Brandklassad då den ska sitta i dörrhålet in till byssan. Tanken är att vid brand så ska en deckare lösa ut med följden att dörren går igen per automatik. Och då ska våra gäster lugnt och tryggt kunna ta sig ut. Antingen genom huvudingången eller via vårt nödfönster som ju faktiskt är en dörr. Men den är klassad som ett fönster, fast det Är en dörr. Ja ni förstår säkert. En jäkligt liten dörr. Men den dörren som kom idag är inte en liten dörr, men en jäkligt sne en. Sennans Snickerifabrik som är vår kungliga hovleverantör av snickerier där vi själva valt att leja bort, har tillverkat dörrarna till båten. De är fantastiskt duktiga på att bygga snett på begäran. Vi passade in dörren i hålet, och den satt som en smäck. Nu ska dörren och fodret målas och skruvas och så. Men passar, det gör den.
 
 
Tjoppe och dörren.
 
Och den sitter som en smäck i dörrhålet. Bra, då kan vi fixa till den. Det finns en som är jäkligt bra på att måla. No name.
 
Förutom allt detta, så hann Helena ut på lite mörkerkörning. Denna sista del i hennes Skepparexamen fanns kvar att göra. Tryggt lyckades hon navigera efter fyrar och bojar, och sent la hon till, tryggt och säkert efter avklarad utbildning.
 
En dag i ryggen nu, som var utlovad med en massa regn och åska. Men det blev mest sol och varmt. Denna felbedömning uppskattar vi. Särskilt när man ska ut på havet.
 
Kasta loss!
 
Tjoppe och Helena
 
 

Från sol och värmebölja till varmt regn

Ingen leverans av diskmaskin ännu, den borde komma snart. Under tiden jobbar vi vidare, men med ett till och börja med ett fantastiskt väder så passade vi på att njuta av solen och vänner också. En dag kom en kompis förbi och fick syn på Helena i rätt tjusiga kläder och han såg lite chockad ut. Annars är det ju mest byggarstrassen på. Tänk att man kan förvåna människor med vanliga kläder, då är man rätt ovanlig. För övrigt så har Tjoppe gått in i sin oranga period nu. T-shirtsfärgen avses då. Fram till helgen så var han i den blå perioden, men nu som sagt är det orange. Och när han ser någon annan på kajen i samma färg så skiner han upp och utbrister -En till som spelar i samma klubb. Ja, Sverige har visst vunnit någon ishockey också. Läste att de vann. Helt vanlig är man nog inte..
 
29 grader i maj, fikat avklarat och Helena fastnade i en bikini (orange sådan) och under tiden så baxade Tjoppe och Konstruktören in hjälpkärran nere i källaren.
 
Arbetsfördelningen är till synes helt rättvis. Här ska hjälpkärran bo och förse oss med ström när vi inte kan ligga med landström.
 
Faktum var att Helena mellan bikinibärandet tog på sig någon mer målarvänligt och gav sig på silltunnan, eller vintunnan om man så vill.
 
 
Nu är den färdigmålad. Svart med vita band. Kanske en fin blomma ovanpå. Vad vi ska med tunnan till? Ja egentligen så är det mest en marin rekvisita. Ska kanske stå i entrén till vårt café om sommaren då vi har servering på kaj. Vi får se.
 
Detta är dock ingen rekvisita. Nyckeln till styrningen är färdigmålad.
 
Och som vårt tidigare inlägg visade så hade vi Bruno och Anne från Bretagne på besök. Först en rundvandring på vår båt. Därefter en trevlig räkfrossa och avslutningsvis en 18-årig Highland Park ombord på deras segelbåt S/Y Selena.
 
Olika båtar men annars väldigt lika. Anne och Bruno renoverade sin segelbåt under 14 år, det var bara ett tomt skrov från början. Därefter kapade de förtöjningarna, gjorde sig av med bostad och bil och idag lever de på Brunos pension, vind i seglen och kärleken till varandra och havet. Nu har de varit ute och seglat i sex år. Här visar vi runt på vår båt och avslutar med trevligt barhäng innan middagen tar vid.
 
Dagen därpå var solen ett minne blott. Mörka moln och hot om regn och åska. Men faktum är att så illa blev inte vädret. Inget åskoväder och regnet gjorde lite pauser så vi kunde pyssla lite ute också. Vi gjorde en trevlig runda till tippen och inhandlade några eldosor.
 
Väl tillbaka så satte vi upp våra stormlyktor till de övre borden i matsalen. Vi har medvetet väntat på en regnig dag, och då måste vi ju väderguden ett gott betyg för det har gått veckor sedan lamporna kom.
 
Vår båt är rätt så mysig när regnet smattrar på taket och man sitter och kurar under det låga taket med en kopp te. Faktiskt så mysig så Helena slumrade till en stund medan Tjoppe och Konstruktören hade möte kring sina projekt.
 
Vackert sken från stormlyktorna, regnig eftermiddag ombord.
 
Helena tog efter tuppluren itu med lite disk och Tjoppe fortsatte nere  under däck.
 
Rätt nöjd Tjoppe skruvar fast pjäsen innan höljet ska på. Jo och så ska den ju kopplas också, kan vara bra.
 
Är det något vi har börjat unna oss så är det en riktigt tidig sänggång om söndagarna. Klockan 21 kröp vi ner. Fortfarande med regnet smattrande ovanför oss. Det måste ha varit John Blund i dropparna.
 
Hissa segel!
 
Tjoppe och Helena