En dag på Moonshine

En solig lördag i ryggen. Vi började med morgonmöte, la upp planerna för dagen. Det är alltid rätt mycket inköp som måste fixas i stort och smått. Sen bar det av för att beta av vår post-it-lapp som låg och brände i plånboken. Tillbaka så anordnades det en omelett med ost, även kallad ostomelett. Därefter bytte vi om till byggarkläder och åkte bort till M/S Moonshine som är en gammal båt för fiske, även kallad fiskebåt. Målet var att göra om den från fiskebåt med styrhytt till en fiskebåt utan styrhytt. Lite som barn på nytt så satte vi tigersågen i hytten. M/S Moonshine har haft ett annat namn fram till vi tog över och satte sågen i den. Burra var namnet, låter inte alls kvinnligt och definitivt inte troligt att hon jobbat under-cover som bogserare. Men å andra sidan, Moonshine låter väl inte heller så kvinnligt. Bakom Burraskylten så har någon ristat in sitt namn: Olof 1985. Man kan undra vem denna Olof är. Vi gissar på en man, eller pojke, då det begavs iallafall. Skylten ligger just nu nedanför båten i något dygn till innan den fraktas till avfallsstationen i stada.
Burra, du är ett minne blott. Och du åker samma väg som den där jäkla giraffen som terrade oss under flera år.
Olof, du får åka med varesig du vill eller inte. Visst är det roligt ändå när någon gett ett avtryck som finns kvar för framtiden, ett litet bomärke som vi säger.
 
Det var samma känsla som dök som när vi började med vår något större båt M/S Sunshine. Mest att riva ur och röja upp och ta bort och kasta. För att sen sakta kunna bygga upp igen. Ganska skön känsla att komma till ett stadium där man får bort allt gammalt och dåligt.
 
En Tjoppe med fiskebåt. Och styrhytt.
En förstörelsekvinna en tidig vårdag. Tigerkvinnan gick lös med tigersågen.
Och här går övre delen att lyfta. Vi tog i båda och välte styrhytten över relingen.
Sådär. Just snyggt med en styrhytt hängades över relingen. Som ett lock.
 
Vi fick ner styrhytten på backen och så tog vi bort resten av hytten så båten blev rätt så ren. Och så la vi över en presenning och kände oss rätt nöjda med dagen.
Lite lätt småkalla men fulla av vårluft så bröt vi upp för dagen.
 
Från Moonshine till Sunshine så avslutade vi dagen med att betala månadens räkningar som alltid är upplyftande. Det tycker vi faktiskt, för när de är borta så har vi kunnat investera mer, och inga räkningslappar tynger en längre.  Dock går det bara ett par dagar så fyller det på med nya, vetefasen hur det går till egentligen. Helena går under extranamnet Finansministern hemma. Det är med järnhand hon styr tillåtandet av investeringstakt och prioriteringarna måste ske i samspråk med mannen som ser till att nya räkningar hamnar på bordet. Och så håller det på. Vecka efter vecka, månad efter månad och nu till och med år efter år. I finansministerns roll ligger det också att tillåta annat, som inköp av kläder och klippa håret och annat. Det kontot är noll. Helena tar till saxen för oss båda och kläder har nästan inte inhandlats alls under åren. Helenas kollegor brukar komma med klädsäckar ibland, som är ämnade för Uff-kontainern. Helena kastar efter hon gått igenom vad som finns av nytta.  Blomkontot är minimalt, Tjoppe kan inte överraska Helena om det inte råkar infalla en födelsedag, då det kontot öppnas. Annars får han plocka egna i klorofyllen. Så med alla dessa noll-konton så är livet lite lustigt. Vi har inget strykjärn. Vi har ingen elvisp. Fast de står på inköpslistan sen flera år tillbaka, det är bara det att dessa konton inte har varit öppna än. Den där finansministern är i klass med Anders Borg och hon håller hårt i kulorna. Lyxfällan kommer aldrig att knacka på våran dörr.  Men så kan det bli en rätt snygg båt också. För livet handlar ju om prioriteringar.
 
Vi avlutade med att äta en lammkorvsgryta med ett gott rött vin av pinot noir-druvan. Det kontot är oftast öppet. Ny härlig dag väntar, med sol. Härligt. Solkontot har dock inget med finansministern att göra.
 
Red sky in the morning is for the sailors warning
Red sky in the night is for the sailors delight
 
Tjoppe och Finansministern

Vi fick besök

Med lite helglediga dagar så passar vi på att både vila upp oss, städa och bygga lite. Men bygget börjar ta en annan vändning nu. Allt mindre ren byggnation utan mer av att få funktioner på plats och att inhandla inventarier av olika slag. Men vi har ju lösningen runt båtknuten - M/S Moonshine där vi ska jobba lite också, och där får man kavla upp skjortärmarna ordentligt. Vi har under ett års tid inte haft någon verkstad heller, men har nu hittat mer av ett förråd där vi hyrt in oss med en granne. Och lite hyllor och annat ska vi sätta upp där. Målet att kunna dra igång någon form av verksamhet närmar sig, men samtidigt återstår en hel del som är direkt avhängt ett tillstånd. Som gästtoalett, städskåp och att halkskydda däcket och göra om landgången en aning. Men alla dessa saker kräver en bättre temperatur ute. Det börjar med andra ord bli rätt så klart. En overklig känsla, men skön känsla!
 
Man brukar prata om människor som renoverar båtar, att de får kajfrossa den dagen de är klara. Att det blir ett mentalt motstånd mot att kasta loss förtöjningen och ge sig ut på havet. Förra sommaren var otrolig viktig för oss att vi fick kasta loss, för att förhindra en eventuell kajfrossa. Det gick galant och var spännande de första dygnen, sen gick allt som på rutin. En lär sig fort.
 
Likadant som med kajfrossa så tror vi att det blir med verksamheten. En dag kommer vi stå klara, öppna dörren för att ta emot våra första gäster. Fungerar allt, kommer gästerna, klarar vi kyl och frysutrymmet, hinner vi med? Minst sagt spännande. Tyvärr kommer vi inte riktigt kunna tajma denna sommaren, när vi fått allt på plats som återstår och så även tillstånden så har nog det mesta av sommaren gått. Och vi tänkte innan vi drar igång ge oss en välförtjänt semester också. Så först framåt slutet på sommaren så kan vi ta beslutet om mer exakt när vi startar upp. Lite tankar finns idag redan, såsom att smygstarta på hösten med helgöppet bara. Ganska trevlig känsla att hoppa in i värmen när höstkylan tränger sig på och ta sig en kopp kaffe i vårt varma sken från trålarlampan och lite svag doft av tjärad hampa ombord. Som ni förstår är tankarna många. Som med kajfrossa - fast detta får väl kallas caféfrossa då.
 
Veckan började med födelsedagsfirande hur som helst. Helena kunde lägga ytterligare ett år bakom sig. Några av hennes barn dök upp och det firades med paket, blommor och god mat. Tack alla barnen för gratulationerna, både från er nära och er långt bort.
Vackra rosor som står än - från självaste kapten.
 
Och på önskelistan så stod även något litet udda.
Ett par griffeltavlor. Ja dessa har ju en direkt funktion till caféverksamheten att göra.
 
Och i sammanhanget så efterlyser vi även den någon som hängde en påse på vår båtdörr. På självaste födelsedagen och utan avsändare så Helena vet inte vem hon ska tacka. Tack tack!
 
När väl påskhelgen drog igång så påbörjade vi installationen av vatten och avlopp i byssan.
 
Nu är allt kopplat. Helena i köket och Tjoppe i maskinrummet när vi drog igång vattnet. Och alla kopplingar höll tätt. Vi har varit i avsaknad av kök och matlagningsmöjligheter i sju månader, så detta var ju ett fantastiskt framsteg.
Titta, det rinner. Denna diskho är ju då inte vad det låter egentligen. För häri ska ingenting diskas. Nä endast mat som ska beredas får användas här, skölja grönsaker tex. Vår riktiga diskho hamnar i diskavdelningen, den är inte klar än. Och händerna tvättas i vårt handfat, där vi också har fungerande vatten nu. Det är mycket att tänka.
Och golvbrunnen är testad och den fungerade klockrent. Allt begagnat vatten ska ju ledas någonstans och det är till vår gråtank. I båtens hjärta, maskinrummet, går det fullt med rör, ledningar och kablar av olika slag nu.
 
Vi bröt för dagen rätt tidigt, det var ju ändå påsk. Vi städade upp lite och gjorde det allmänt mysigt och därefter öppnade vi baren och smuttade på lite vin medan vi väntade in kvällens gäster.
 
Det har blivit vår nya samlingsplats, baren. Det är rätt så skönt att stå när man har hängbiljett på bardisken.
 
Mörkret började sakta lägga sig utanför båtknuten och vi tände lamporna ombord. Trålarlamporna ger ett otroligt varmt och trivsamt sken. Vi väntar på leverans av två lampor till men de är lite försenade - men de kommer.
Och tillslut kom vårt besök. Vi grillade på kaj och åt inne och busade mycket. Vår gäst var en mycket trevlig ung dam.
Ett riktigt charmtroll - morfars tjej. Ja och mamma och lillebror var ju också med på kalaset såklart!
 
Mycket spring i baren blev det. Små fötter som ville utforska överallt. Vi tackar för en trevlig kväll - morfar somnade tidigt. Det kostar på att bygga båt och leka med barn.
 
Hela havet stormar!
 
Tjoppe och Helena

Familjen Adams

Kanske den skönaste dagen hittills i år vädermässigt. Blå himmel med vita tussar och faktiskt värmde solen lite när man hittade en läsida. Vi satte oss på däck med varsin kopp te och njöt av solen. Tala om att man är svältfödd på detta och hur lite det krävs för att få igång oss människor. Många kajflanerare var i farten. Själva öppnade vi dörrarna till båten och lät vårluften fylla båten och samtidigt lät radiomusik strömma ut. Hoppa in och hoppa ut..mellan byssan och arbetsbänken på kajen så skuttade vi glada över relingen. Det har varit lite bistert i vinter, ensamt kallt och mörkt när vi hållit på. Men nu är det underbart. Vi önskar vi kunde hälla bromsvätska på klockan så dessa månader går långsamt nu. April, Maj och Juni är fantastiska. Juli och Augusti lika så. Sen barkar det mot mörkret igen.
 
Vi har rivit ur allt bråte från M/S Moonshine nu, slitit ur den gamla durken bland annat och kört detta till tippen. Skönt så långt. Men på dagens agenda stod som sagt att få våra bänkar på plats i byssan.
 
Vi började med vår hörndel med diskhon. Bara knasiga mått gäller på våran båt så detta var spännande. Skulle den passa? För att först bara kolla så hoppade Helena in i hörnet och höll baljan på plats så sköt Tjoppe ihop kyl och frys och kontrollerade passformen.
-Ja och här sitter man instängd utan en möjlighet att komma ut. Fast man kan ju alltid påkalla uppmärksamhet på detta lilla finurliga sätt.
Som läskiga handen i familjen Adams!
 
Och visst passade den, vi pustade ut.
Då kunde vi fästa bänken. Innan hade vi kontrollerat med leverantören av kyl och frys att det gick att popnita i sidorna. Dels så ska hörnbiten på plats men framför allt så måste kyl och frys kunna fästas i väggarna. Allt på en båt måste skruvas fast, att inte sjösurra kan få sina konsekvenser. Det vet vi då Tjoppe har en bror som seglat utanför Gotland och handfatet ombord släppte och for ut genom bordläggningen. Idag ligger båten på botten. Inte bra.
Fästet nästan på plats. Pop pop pop säger det när nitarna åker på plats.
Vatten och avlopp är framdraget. Men då vi saknar blandare så får vi lämna det hela provisoriskt.
 
Bänk nummer ett var en enkel match. Men då visste vi att bänk två skulle ställa till lite trubbel. Trångt och bänken dubbelt så tung och otymplig. Det tog sin lilla stund. En och en annan svordom och väggen fick sina skrapskador. Men detta går ju enkelt att fixa. Men sen så satt den där.
Vi hade sagt till oss själva att vi inte fick ta någon fika förrän bänken var på plats. Och skönt det att vi fika tillslut. Tjoppe fäster bänken i väggen. Fast egentligen kan man undra om det hade gjort någon skillnad, för så tight som den sitter så flyttar den inte på sig i första taget. Nu väntar vi på underskåp.
Det var en underbar känsla att kunna städa av utrymmet. Långt ifrån klart men en bra bit på väg. Ett ömmande knä och klämd tumme och så blev facit men nu sitter bänkarna på plats. Och avslutningsvis så fixade vi till golvbrunnens nästa steg.
Nymålat. Nu ska det torkas och sen ska golvet lackas. Det ska vara lätt att göra rent i ett kök. Och detta kök blir extremt lättstädat!
 
Med dessa bilder så var det ju svårt att ana en solig utsida. Men vi lovar den var där, solen, såväl på himlen som i våra sinnen.
 
Skota hem!
 
Tjoppe och Helena