Vi jobbar på vighet, styrka och balans

 
En rätt go känsla har vi nu med Anholt i ryggen. Innan vi visste om vi skulle komma iväg dit eller om vi skulle få ett högsommarväder med sol, så diskuterade vi om vi skulle försöka ta oss iväg en vecka till solen i höst nedåt medelhavet till. Nu känns diskussionen vi hade som befängd, med fortsatt ledighet från våra andra jobb och ett fortsatt härligt väder där skinnet svider när det lider framåt kvällen av en lång dag utomhus, så finns inte längre behovet. Just nu i alla fall. Någon form av annat lugn har också infunnit sig, en efter en börjar människor i vår omgivning gå tillbaka till sina arbeten efter sommarledigheten, och det känns som lite bonus för vår del, att inte behöva delta i återgången än. Och så är allt lite lugnare, det mest hektiska har lagt sig. För vår del så är det åter båtbygget som får högsta prioritet, men vi stressar inte, utan vi hinner bryta av för fika och lunch och sitta lite längre än vanligt. Vi slänger käft med förbipasserande, häromkvällen så blev middagen klar först framåt klockan 22, för att vi hade pratat med ett synnerligen trevligt par från Norge. Tiden gick, och vi hade ingen aning om att klockan rusade på. Och vad gör väl det. Paret knallade glatt vidare med en av oss fådd Halmstad-karta så de kunde göra staden ordentligt. Kvinnan hade förvisso varit här förut en gång, när hon var sju år. Men som det så ofta blir med barnaminnen så fick hon för sig att Stora Torg låg på Östra sidan. Hon hade lyckats spegelvända sitt minne. Nu var deras mål att leta upp Östra Stranden där hon mindes att hon varit också. Ibland är det trevligt att kunna bjuda lite extra på sin tid. Men självklart kan vi det inte alltid, då skulle vi behöva bli 250 år om vi ville att båten skulle bli klar.
 
Vi har det förbaskat bra, ledighet och ett bra sommarväder, vi är friska och Tjoppe fick ju turen att få hjälp upp ur Nissan i vintras, annars hade spelplanen för oss ändrats katastrofalt. Så det är med stor portion ödmjukhet och glädje vi dag efter dag står på skutan och bygger - och tycker att det är det bästa sättet vi kan vara tillsammans på. Vi älskar det. Och saknar vi något så hoppar vi in i bilen tillsammans och åker en runda, kanske Biltema eller Optimera. Och till och med det är roligt.
 
För övrigt så är det någon som "lånat" vår lilla träbänk som stod kvar på kajen när vi var iväg. Denna någon kanske har använt den klart, och vi skulle uppskatta om vi fick tillbaka den. För sitter du kvar på den än, så har du definitivt fått träsmak vid det här laget. Bänken hade inget större värde, men den fyller främst en praktisk funktion för oss, så därför kan du gärna få smyga tillbaka med den när vi inte ser. Och så ska vi bara vara glada och du behöver inte betala oss något för lånet, inte ens tacka för lånet, det bjussar vi på.
Båten ligger nu vänd åt rätt håll, och vi har kunnat haka på landgången.
Blomsterprakten fortsätter, mycket tack vare hjälp med vattning när vi var iväg, tack Thomas!!
 
Agendan med göromål har åter plockats fram. Helenas vedställ har varit ett beting.
Grundmålad och Helena gör hål för att kunna skruva den i väggen nere i salongen. Sen åkte den svarta sprayburken fram.
Nu ska den skruvas dit och så ska ett par krokar få pryda ena sidan där vi hänger upp kamintillbehör i form av askborste och skyffel. Och så lite fin ved förstås. Och vips så har man inte bara fått till ett praktiskt ting, utan även en hel möbel att vila ögonen på.
 
Och Tjoppe gav sig på vårt skåp som ska stå på babords sida av styrhytten.
Ena delen, tillika den största, ska inrymmas ett städskåp. I vår kommande verksamhet så är det en hel del regler kring hygien i form av rengöring och avfall. Rinnande vatten och avlopp ska det bli i städskåpet, och alla redskap ska vara upphängda längs med väggarna i städskåpet. I den andra delen ska det bli ett litet förråd för att kunna hänga upp tågvirke och annat som hör en båtägare till. I ett gott sjömanskap ska man ha ordning och reda på sina saker ombord, det har inte minst med säkerhet också att göra.
 
Den ska isoleras, vi bygger den inne från och ut, och så ska den plastas. Vatten och avlopp fixas i anslutning till lilla toaletten som är på andra sidan väggen. Så tappkran och avlopp hamnar lite högre på väggen och leds inte ut genom däcket, utan genom styrhytten. När allt är klart så kommer vi inom typ tolv kvadratmeter att ha fyra tappställen och avlopp, då vi även har tre stycken inne i köket. Och räknar man med lilla toaletten så blir det fem. Byggare Bob har fullt upp!
 
Vår vän Konstruktören, tillika Skalden och Personliga Persson, erbjöd oss sin gamla trätrappa. En rätt luggsliten sak som sett sina bästa dagar. Men med lite kärlek så tyckte vi att det skulle passa ombord såväl praktiskt som estetiskt. Vi saknar alltså en fortsättning på landgången när man ska kliva ombord. Det blir ju lite knepigt att behöva hoppa ner från relingen direkt ner på däck. Med ett par-tre trappsteg och med räcken så blir ju livet lättare för den som ska besöka oss. Vi tog oss an makapären.
Rätt luggsliten sak.
Vi började slipa på den. Massiv mahogny, inte illa. Det döljer sig en skönhet bakom den tråkiga fasaden.
Helena intog en pose som var lite speciell. Men jäkligt bra, då stjärten och dess tyngd höll stegen på plats medan hon slipade. Stilstudie sedd från båtbyggarens akterparti:
Med vårt typ av liv så kommer vighet och styrka att bestå länge in på ålderns höst. Att kunna böja sig som ett gem kan ha sina fördelar inte bara när man bygger båt. Tappar man lösgaddarna på trasmattan på hemmet så går man bara ner med överkroppen och fiskar upp dem med handen. Och den som är riktigt skicklig kör ju ner käften direkt, men då gäller det att den inte hamnar tvärtom. För då blir man liksom uppäten av sig självt. Ja ja, det ska väl dröja lite till den dagen. Men vi jobbar på vighet och styrka och balans så länge. För det är bra egenskaper att ha när man tänkt att bli hundra.
 
Vi tackar Konstruktören för stegen, mycket uppskattat! Tack tack!
 
Ja och för dig som inte har tid att sitta längre och läsa på vår blogg, kan vi härmed meddela att detta inlägg nu är slut så nu kan du logga ut.
 
Puff!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bilder från en underbar vecka på Anholt!

Ja nu är allt tillbaka i sedvanlig ordning. Vi fortsätter byggandet mot målet och det känns gött att ha lite riktig semester i ryggen. Att pricka in Anholt i bästa högsommarvärmen är som att vinna storkovan på lotto. Väl tillbaka känner vi oss laddade att fortsätta mot målet och nu drar vi de sista månaderna innan vi kan öppna upp vår båt för gäster.
 
På resan så hade vi mycket trevligt, mycket spex, skratt och tårar. Vi har proklamerat likt de stora skalderna på klipporna ute vid fyren, sjungit Harry Brandelius alla sjömansvisor och skrattat åt de dråpliga texterna, vi har sovit på stranden med vågbrus och på klassiskt vis inmundigats smörrebröd, en dansk öl och Aalborg. Dynamiska trion fick skåla många gånger för vår vänskap. Och så sant så sant, att ett liv utan Konstruktören är som en jolle utan åror. Eller en båt utan ratt. Dålig styrning och inte alls lika roligt. Nu kan vi möta en höst som vi hoppas ska ge oss många fina dagar och fortsatt trevligt umgänge ihop. Fast utan Anholt. Här kommer lite trevliga bilder från våra dagar på nordens paradis.
 
Vid avresan så var det mulet och grått i Halmstad, men ju närmare Anholt vi kom så klarnade det upp.
Det säregna ljuset och blå-turkos-gröna vattnet när man närmar sig ön.
I styrhytten. Mycket fika, och obligatorisk mandelkubb på resan!
Grabbarna skötte navigationen digitalt från styrhytten och Helena navigerade efter sjökort. Tänk, vi kom fram till samma plats alla tre.
Land i sikte!
Nu är vi framme, som vanligt rätt många båtar i hamnen.
Men för oss var det lugnt, vi låg längst ut på piren invid fyren.
Första kvällen grillade vi i solnedgången på klipporna.
Den store skalden!
Vi hade no-shine med. Och dagen efter tog vi oss till en av stränderna.
Inte långt från Sverige trots allt.
Vi slår oss ner, engångsgrill, korvar och ostar. Lite tidningar att läsa och sen sol och bad. Nu fick dagen ticka långsamt.
Utan ord.
I juli månad, högsäsong! Rätt fullt på stranden så säg..
Rätt trötta och en aning röda i skinnet åkte vi nöjda tillbaka när det drog sig mot kvällen. Veckans sommarpojke: Tjoppe
 
Sen blev det grillning på kvällen. Obligatioriska havskräftor grillade i vitlökssmör och bröd till. Och vin.
 
Dagen efter börjades lite lugnt med ett besök hos Rasta Fari.
 
Jo vi kallar henne så, Rasta, för denna danska tjej som jobbar i kaffebaren nere i hamnen har världens ballaste frisyr. Och gott kaffe kan hon göra. Bänkar och bord utanför är snea och vinda. Av europapallar har man byggt ihop en del av möblemanget och fyllda jutesäckar får fungera som dynor. Konstruktören var imponerad av det enkla men genialiska sättet att bygga soffor på.
Därefter började vår vandring mot byn. Vi stannar till vid utkiket och blickar ut över hamnen.
Rätt många segelmaster och bakom skymtas vår båt.
Uppe i byn så promenerar vi runt först. Här bor 160 personer året om. Rätt gulligt med alla små hus.
 
Till slut så hittade vi vattenhålet, Anholts Kro.
Djupa diskussioner i väntan på något gott.
Gött. En nubbe i varsitt ben och ett par Classic. Sen kunde vi nöjda traska hem efter rätt så många timmar i deras härliga trädgård.
Veckans badpojke: Tjoppe
En ny dag och en ny strand. Vi valde att gå med no-shine åt andra hållet.
Det var inga större fel på den här stranden heller. Inga större besvär med moln som täckte solen.
Ön är till största del täckt av ett sorts ökenliknande landskap. Sand sand sand och där det växer en sorts täckmossa.
Örken på Anholt.
Ön är en enda stor sandhög.
När vi kom tillbaka till båten blev grabbarna så trötta att de hängde upp hängmattan mellan fyren och en gatlykta. Och så blev det vila av innan vi drog ut för lite mat på kvällen.
 
Ja sen försvann resten av dagarna, vi glömde till största del att fota. Men vi får försöka minnas ändå. Ännu ett besök blev det på Anholts Kro innan vi drog hem.
 
På hemvägen fick vi världens bästa väder. Helt underbart.
Inget land i sikte. Helt vindstilla och vattnet spegelblankt.
Nöjd och trygg kapten tar oss hem till Halmstad igen.
 
Båten har fungerat perfekt under resan, vi fick tillfälle att dyka under båten när vi var på resan för att kolla in skrovet, propellerhylsan, roder och zinkanoder. Och det såg fantastiskt bra ut så vi kan vara trygga fram till våren då vi tänkt ta upp henne på varv.
 
Borta bra men hemma bäst!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hemma

Vi är tillbaka i Halmstad efter en vecka på underbara Anholt. Med en del att stå i så kommer ett längre inlägg snart med massor av underbara sommarbilder. Så länge bjuder vi på en bild på Helenas sommarhatt som var med till stranden en dag. Hatten, Tjoppe, Helena och Konstruktören, som lyckades dra på sig många nya smeknamn hade fantastiskt kul och trevligt. Det konstiga är att man förundras över att denna ö ligger inte långt utanför vår kust och för många helt ovetandes om dess existens.
Sämre liv som hatt kan man ha. Det är ett förunderligt ljus över ön en solig dag, inte mycket får en att tro att man är i norden.
 
Blå blå vindar och vatten, blå blå himlar och hav!
 
Tjoppe och Helena