Rörigt ombord!!

Efter ett dygn med klass-2 varning på vattennivån så kan vi konstatera att det var rätt så lugnt för vår del. Många förtöjningar där vi surrat för storm och med uppbyggd kajsida så sov vi gott medan ovädret drog över. Och när vi vaknade så hade isen knäckts på sina ställen. Tjoppe ville hjälpa våren lite på traven och fick bort ett LITET isflak. Närmare hundra meter långt isflak som legat intill kajen och hållit vår båt bom fast på aktersidan blev nu befriat och fick glida iväg i riktning mot Danmark. Och i händelse av nya vinterdopp så kommer man numera åt räddningsstegarna som sitter på sidorna av kajen.
 
-Hej då vintern, hejdå isen. Fast det är utlovat lite minusgrader om nätterna inom några dagar..men nu hoppas vi att inte isen får fäste något mer.
 
Glada i hågen har vi haft det rörigt värre ombord. Rostfria rör har kapats och skruvats och bordskivorna har måttats in. Oavsett om det nu är för sjögång eller fylla som man är rund under fötterna så finns det gott om stänger att hålla sig i.
Inte lätt att kolla om bordet är i våg när man bor på en våg.
En nöjd vinterbadare poserar.
De främre borden klara, nu ska här oljas och fernissas..
Här provsitter vi.
 
I sommar spelar Gyllene Tider i Halmstad på Marknadesplatsen. Denna plats är bara på andra sidan av Tullhuset som vi har som närmaste byggnad. Så lite gratiskonstert blir det säker för oss som förvisso inte kan se Gessle och Co men dock höra. Och då kan man ju sitta här i en av sittgrupperna eller så kan vi sitta uppe på soldäck. Vi kan gissa redan nu att det säkert dyker upp några vänner som saknar biljett men som gärna smuttar rosé med oss ombord till tonerna av "flickorna på tv 2 - åh åh åh". Låter som ett trevligt sommarinslag..bäst vi bygger vidare då så vi blir klara med båten någon gång. Heja heja!!
 
Rorsman och Båtsman!
 
Tjoppe och Helena
 
 

Positiv energi!

Ju mer man fyller sin vardag med intryck och händelser - ju långsammare går tiden. Jo det är sant. Inte initialt dock, för en fullspäckad dag rusar fort i realtid..men minnet i efterhand känns som perioden varat längre. Det samma åt andra hållet, lever du alla dina dagar lika dant så vid en återspegling så känns det som tiden gått mycket fortare. Kanske är det därför som sommarloven kändes oändliga när man var barn..nya upptåg varje dag, kanske semestrar där man åkte iväg, och grannens kusin som kom från avlägsen plats och pratade med dialekt som gav intryck. Och vise versa så säger ofta äldre människor som ju över lag lever ett mer inrutat och strukturerat liv, att varje år känns som det går fortare. Detta faktum har vi känt till länge och det beror på att hjärnans tolkning av tid är kopplat till antalet händelser, händelser som inte sker rutinmässigt. 
 
Så mot båtbygget kopplat så kan vi konstatera att vi tycker inte det händer så mycket i realtid. Men med allt som vi redan byggt klart, ja det känns som vi haft det i flera år. Vid en återblick i bloggen så studsar man högt sen när man inser att vi bara haft tinget ett par månader. Som trappräcket till exempel..det känns som vi haft det i ett par år redan men det snickrade vi ihop i augusti för knappa halvåret sedan. Eller att det bara har gått 10 månader sedan vi tog av övertäckningen. Och förra sommarens semester när vi var ute med båten under tio dagar..känns som en betydligt längre resa idag.
 
Vi tror att människan mår bra av att flytta sina positioner och att fortsätta sin utveckling, även när man börjar bli till åren. Konsten är väl att inte bara göra saker, utan även ha lusten att göra saker. Men då får man gärna plocka inspiration från andra människor i sin omgivning. Helena känner en dam som passerat 90 som hon brukar språka med. De blev kompisar i bastun på badhuset, och denna dam far fram i livet som om hon glömt bort sin faktiska ålder. Och med en underbar humor. I bastun är man ju naken..och när Helena en dag mötte henne på sin arbetsplats, så slår den gamla damen ut sina armar i en stor gest och utbrister högt -Herre Gud, jag kände inte igen dig med kläderna på!! Ett stort gemensamt skratt och med andra kunder runt om som såg undrande ut, så lät vi den något udda kommentaren klinga ut i ingenting. Och damen är på väg, något som ska firas, något som ska fixas. Det lyser i hennes ögon och varje gång när de skiljts så tänker Helena; -Sån vill jag också vara när jag är 90. Kan man inte lyfta sig själv så får man ta hjälp av andra, genom att omge sig med positiva och kreativa människor. Den energin man får är gratis.
 
Likt en ketchupflaska så har det släppt lite i byggnationen..när vi inte tyckte det hände så mycket så rasslade det till. Nu har vi ett par veckors arbete där det kommer förändra utseendet och funktionen rejält ombord. Våra bordsskivor har kommit och baren håller på att ta form och i köket så har vi sparkat igång bollen så bänkar är på gång. Skönt att snart få ett bord att ställa tekoppen på.
 
Borden ska monteras, hål ska göras för rostfria rör och skivorna ska fernissas många lager.
En bänkskiva i papp. Vi kollar en ritning i full skala att den passar, och visst gör den det. Rostfri bänk med en spishäll ska det bli här, och under blir det skåp med hyllor och lådor.
Och baren börjar ta form, skivan är breddad..man vill ju vara säker på att ölglaset får plats ordentligt!!
Och på insidan så börjar ett skåp ta form..
 
Nu har vi en massa roligt att göra..och vi går mot ljusare tider, dagarna blir längre och vädergudarna på SMHI har lovat plusgrader i veckan som kommer. Livet kan inte vara mycket bättre..
 
Hämta positiv energi!
 
Tjoppe och Helena

UppenBARelsen!

 
Nu har det gått några dagar sedan Tjoppes olyckshändelse..många tankar har passerat kring vad som hade hänt om inte Tjoppes räddare hade uppmärksammat hans rop. Vi känner stark ödmjukhet inför livet och en enorm tacksamhet till de fyra som bidrog till det lyckliga resultatet. Vi har fått tag på samtliga, och tackat dem med ett handslag. Men nu håller vi även på att klura på ett mer formellt sätt att tacka dem. Men det är svårt, som Tjoppe säger: -hur tackar man någon som räddat livet på en?? Och alla dessa fyra är alla enormt ödmjuka och är bara glada av vetskapen att de räddat en människa i nöd. Vi har även haft lite dialog med räddningstjänsten..som ju tillkallades och när Tjoppe tog sina steg upp för stegen så hörde han sirenerna. Vi har tackat dem för att de var så snabba..och hade Tjoppe nu inte lyckats ta sig upp för stegen av egen kraft, armar och ben var så gott som bortdomnade, så hade det enda hoppet stått till brandkår och ambulans.
 
I övrigt så mår vi bra..inte särskilt oroade för att det ska hända igen, trots att vi ju vistas vid båten dagligen och isen och kylan fortfarande blänger mot oss så fort vi tittar ut. Men med full rätt så önskar vi oss faktiskt isfritt och lite plusgrader nu - säkerheten går före ett vackert gnistrande vinterland.
 
Vi vill samtidigt passa på att tacka familj, vänner, bekanta och obekanta som hört av sig och frågat hur vi mår och som visat sin omtanke. Inte bara i Sverige utan även långväga ifrån. Tusen tack!
 
Själva tror vi att Tjoppes egna lugn även bidrog till att allt gick bra, helt beroende av andras hjälp, men aldrig panikslagen. När han landade i vattnet så sansade han sig först och funderade på vilka möjligheter han hade och han hängde sig i tampen för att hålla sig så stilla som möjligt för att hindra avkylningen så gott det gick. Och därefter ropade han på hjälp. Att han var väl orienterad kring kajen, är också viktigt, han var den som talade om för andra på vilket sätt han skulle räddas. Så kan vi bidra till något så skulle det nog vara att man alltid tittar lite extra kring i sin omgivning, nödutgångar, brandsläckare, räddningsstegar. Vet man sådant innan olyckan är framme så har man vunnit mycket.
 
När vi åkte till affären och handlade så fick vi syn på lokaltidningen, vi hoppade till lite då vi såg att nyheten tog upp den mesta platsen på förstasidan. Men nyheten var ju en glad sådan, och vi tycker om när glada nyheter får utrymme också. 
 
Ombord har vi byggt vidare..
 
Baren stod på dagordningen..
-Kan man få beställa en öl???
Vi börjar med frontstycket. Själva bardisken ska bli bredare och i ek och på insidan blir det beredningsbänk och hyllor. I samma stil som trappräcket.
Vädret var klart men kallt..Tjoppe fräser spår.
Det blir som ett stort pussel, med så få skruv som möjigt så gör vi hål för rostfria rör och fräser spår som vi kan skjuta ner skivorna i. Och som vanligt är inget rakt ombord, måtta och malla..sakta bygger vi ihop baren. Och när vi har alla delarna på plats, ja då ska vi plocka isär allt igen för att fräsa kanter och skruva ekplankorna i däcksgolvet.
 
Annat som hänt ombord är vår öppning till skylighten. Ett elektriskt ställdon skulle vi ha från början, men det fungerade inte som tänkt. Istället så blev det ett mycket gammalt ting..som suttit på ett annat fartyg tidigare. En del saker går knappt att få tag på längre. Men med vänner som tycker om att samla på saker så gör man ibland fynd. Detta är ett sådant.
Tjoppe har suttit i soffan om kvällarna och putsat för att få fram mässingsglansen på nytt.
 
I veckan hade vi även ett konstruktionsmöte kring köket..specialmåttade diskbänkar är på gång. Vi längtar efter att få tillbaka våra hemmafunktioner på nytt, som ordentlig matlagningsmöjlighet till exempel. Ibland tycker vi inte att det händer något..men tittar vi i backspegeln så inser vi att vi travar på rätt så bra trots allt. Ting tar tid!
 
Fart över grund!
 
Tjoppe och Helena