Anchor

Vårt lilla ankare.
 
För säkerhetsskull har vi kedjat fast det. Men man flyttar det inte så lätt då den väger dryga 300 kg. Ankarspelet står på vårens agenda. Man måste ju få i och upp ankaret på något sätt. För vi har ju inte direkt en Magnus Samelsson hängande som en galjonsfigur framme på stävern som kan dra upp ankaret åt oss. Nog för Helena tycker idén är kittlande.

Ankare har sedan obestämd tid använts för att hålla fast fartyg på viss plats. Från början användes stenar fästa i änden på en lina. Stenarna sjönk ner och fastnade om bottnen var lös. På hårdare bottnar var de inte särskilt effektiva. Därför utvecklades metallankare (stockankare) med först en och senare även med två armar och stock. Stocken gjordes från början av trä och på senare tid av järn.

Då fartygen växte blev även ankarna större. De blev då allt svårare att hantera. De krävde också stor plats vid förvaring. Det tog även lång tid att klargöra dem för fällning och att lägga upp dem efter lättning. För enklare hantering har så kallade patentankare av många slag konstruerats.

 Tjoflöjt!
 
Tjoppe och Helena

På jakt efter ankare.

Vi har varit på utflykt. Upp till Göteborgs skärgård för att inhandla ett stort ankare på 350 kg. Och samtidigt passa på att insupa lite marin miljö, underbar natur och ett besök på ett trevligt fik för att få lite inspiration. Vi valde en perfekt dag, solen sken mot oss.
 
Säga vad man vill om Sverige, men visst är det vackert. Fotot är taget på Stuvö.
 
Vi hade ön Hyppeln som mål. För att åka dit så får man ta färja. Viss vana sitter i generna då vi åkte färja för att ta oss till skolan. Om det inte var Waxholmsbåt som gällde..eller egen båt.
 
Vy från färjan mellan Lilla Varö över till Hönö. Och därefter fortsatte vi med bil över Öckerö och Hälsö. Dessa sitter ihop med hjälp av broar. Vi hade blivit hungriga så vi stannade och tog en kopp kaffe och en sillamacka.
 
På Hälsö Café och Interiör så får man en sådan här trevligt lunch. Sillen var vansinnigt god och givetvis med en bedårande utsikt. Inne på Caféet så ligger mysiga plädar och stora härliga kuddar i fotöljerna och rekvesitan i lokalen är till salu. Så man kan både handla vackra lampor och kaffe på samma gång om man så önskar. Inte fler sittplatser i caféet än vad vi kommer att ha. Och denna småskalighet bidrar till en mysig och familjär atmosvär. Lördagsflanerare kom förbi med rosiga vinterkinder för att pausa med kaffe och kaka. Enkelt och Rustikt - Värt ett besök, även om man inte har som mål att hämta ett ankare.
 
Vi tog nästa färja över till Hyppeln. Denna färja går i en slinga så beroende på vilken ö man ska till så får man köra på i rätt turordning. Alla till Hyppeln skulle ombord först.
 
Hyppeln ligger i Göteborgs norra skärgård. Ön har 150 bofasta året om och här låg förr i tiden landets Krabb-centrum. Här syns ett par fiskebåtar i hamnen.
 
Underbart att se platser där fisket fortfarande är aktivt.
 
Färjeläget på Hyppeln. Färjan går inte alltför ofta, missar man den kan man få vänta i ett par timmar på nästa tillfälle.
Och beroende på vart man är på väg, så kan man få backa ombord, då färjan går i en slinga.
Det var ett sant nöje att få byta vår Halmstadsmiljö mot detta paradis för ett par timmar. Nu tycker vi Halmstad är en suverän plats på jorden, och på sina ställen vacker även där. Men den är mera praktisk och definitivt inte så bildskön som denna del av Sverige. Bohuslän kan likt Stockholms Skärgård vara sådär bedövande vackert att man vill bli religiös på kuppen.
Hemåt igen. Vinden var rätt så kylig ute på däck.
Eventuell nästäppa släpper härute. Helena kollar in utsikten och fascineras över isflakens formation ute på vattnet. Ser nästan ut som torkad ökenmark. Och isen låter med ett frasande ljud när de puttas undan av färjans framkomst.
-Hej då vackra skärgård. Nu åker vi hem till Halmstad igen.
 
Och hemma vara inte klockan mer än att det fanns tid till att bygga lite båt. I lilla hytten/Fyllecellen så har bokhyllan fått på sig lite färg.
Lite eklister och en tv kanske skulle passa.
På lilla toaletten har vi byggt in golvvärmerören.
Nu har vi grundmålat. Undrar hurpass bra vi kan böja eklister. Vi får kanske hitta på nåt. Jo så säger Tjoppe när man måste kliva ifrån grundtanken. Allt går att lösa, om något inte går, då får man hitta på en lösning. Enkelt.
 
Och nu har vi en plats att hänga av oss jackor och mössor på.
Krokarna har vi haft liggande en tid. Nu blev det läge att plocka fram dem.
Man få nyttja alla vrår ombord. Gott om plats är det ont om. Men det ligger lite sport i att hitta smarta och praktiska lösningar.
 
En underbar dag lämnade vi i ryggen med falukorv, blomkål och senapssås i kistan. Vi kröp upp i soffan och tittade lite på tv en stund, men gick och la oss rätt så tidigt. Havsluften gjorde nog sitt till.
 
Och till sist, fick vi med oss något ankare från Hyppeln? Ja ja män.
 
..Så länge solen den glittrar på böljan den blå...
 
Tjoppe och Helena

Våren på väg!

Fortfarande står blommorna sedan Alla Hjärtans Dag. Soliga dagar är utlovade och man kan ana att våren är på väg..även om den håller andan genom att hålla kylan om sitt grepp.
 
Nu är skänken och vinhyllan klar. Dörrar, handtag och lister är på plats. Några strykningar med olja återstår..och kanske något att fylla vinhyllan med.
 
Solen lyser in genom ventilen och speglar sig i ena luckan.
 
Vi fick en respons från Felix på vår vinhylla. Jo nu var vinhyllan bra. Men det där med handduk, ja det var förkastligt. För en vinhylla ska ju alltid vara full med flaskor. Vi håller med..men det dröjer nog innan hyllorna fylls med delikata viner, enbärskryddade ginsorter och rökig whiskey. Men det kommer vad det lider. Målet är att handdukarna ska hänga i badrummet och inte vara inknölade i barhyllan.
 
Med en punkt för denna delen av båten så började vi tömma lilla hytten, eller Fyllecellen som den numera heter. Vi plockade ur madrass och annat bråte och började på vår bokhylla.
 
Här ska man kunna ligga i sängen och titta på tv. Vi var iväg till TV-affären och måttade storlek på en apparat så vi vet hur vi ska bygga bokhyllan.
En tv håller måttet från härifrån till dit. Så här långt hann vi innan maten var klar och skulle serveras ombord. Till sällskap fick vi ett stycke son av Helenas modell. Tacos, något vi sällan äter men som Tjoppe fallit lite extra för på sistone. Och visst är det gott.
 
Mysigt snack kring middagen och därefter gick vi ner en våning.
 
Där har vi fått soffborden på plats.
 
Ja och som vanligt så rusar ju dagarna på och vi känner att vi inte hinner just någonting.
 
Fulla segel!