Det är Kapten som talar..

Parallellt med båtbygget så har vi varit noga med att utöka vår nautiska kompetens. En del nya utbildningar har det blivit samt att en del gamla har behövts uppdateras pga ny bestämmelser och lagar. Sjömanskap och god kunskap om navigation och säkerhet är ju ytterst viktigt. Särskilt när vår dam i form av stor och tung båt ligger i våra händers ansvar.
 
Igår så var det examinationsdags. Helena skrev upp för Kustskepparintyget och Tjoppe skrev för VHF. Tjoppe har VHF sedan tidigare, från flyget, men nya lagar har kommit till. Och vi klarade det utan några bekymmer. Nu siktar vi på nya kurser och Helena har gett sig sjutton på att ta Fartygsbefäl klass VIII inom ett år.
 
Vår examinatior hade inte fått alla frimärken till boken, så de kommer tillbaka med posten inom kort.
 
Ja och så är vi numera två Kaptener ombord på vår skuta!
 
Kasta loss!
 
Tjoppe och Helena
 
 

Rosa

 
Lite gästbåtar har börjat dyka upp i vår hamn, ett välkommet tecken på att sommaren står inför dörren. Livet är rätt så intensivt nu, och av någon anledning så brukar åtminstone vi två ha som mest att göra i april/maj månad, och detta är ju rätt så befängt när det är årets vackraste tid. Vi har återigen tagit sågen i bruk, vilken gång i ordningen vet vi inte, men det känns som att bygga båt är som årstider. Det går runt det går runt det går runt. Pärlspont främst och då vårt lilla krypin längst bak i aktern.
 
Tjoppe har när Helena inte haft tid att hjälpa till fått gå ner i kryp-in-et för att böka sig ut och upp för lejdaren, upp på däck, över relingen, till kajen och sågen, såga biten och sen samma procedur ner igen för att skruva träbiten. När vi kunnat har vi varit två. Helena vid sågen och Tjoppe har kunnat stanna kvar inunder däck. Då går allt snabbare och smidigare.
 
Skräpig Tjoppe, mycket sågspån. Väggar och tak börjar ta form.
Genomföringen i skrovet som vi satte dit härom veckan har nu fått en stängningskran på insidan. Hål i båten kan både vara bra och mindre bra. Och de hålen man har ska vara meningen och säkra.
Tjoppe tar sig en tugga. Helena har sågat till en liten bit som ska sitta där nere, en del bitar får rätt lustig form.
 
Och sen till en mycket trevlig händelse. Vår kaffebryggare har kommit. Sakta börjar saker komma på plats.
1000 kaffefilter och en extrakanna (så vi har tre stycken) inhandlades också. Är det något Helena känner till så är det förbrukning och belastning på koppar, glas och kannor och dyligt inom restaurangbranschen. Till vårt förråd ska vi kunna åka upp och hämta en ny kaffekanna om vi råkat slagit sönder.
 
Fast våra dagar är rätt så tighta nu så ser vi ändå till att hinna med lite mys och fantastiskt sjöliv. Vad sägs om denna kväll i solnedgången. Grillen fram och till det en god sallad och ett glas rosé. Utan vårt liv vid vattnet så skulle vi missa många fina tillfällen. Inte bara vinet var rosa utan hela himlen.
En kväll i sena april.
Och de underbara dofterna från köttet på grillen.
Grillguden har varit god mot oss. I början av vårt bygge så blev vi hela tiden av med vår grill, tappad i sjön, gått sönder, blåst ner i vattnet under stormig natt osv. Denna som vi har nu har vi haft i flera år nu. Och med tanke på att vi grillar året om så är belastningen rätt så hög. Nu börjar även denna ge vika och vi har kört in en skruvmejsel som stabiliserar grillen i sidan för att inte vara sne. Skruvmejslar är bra att ha till mycket. Man kan skruva med en sån också.
 
Alle man på däck!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 

Båtliv!

Det fantastiska livet är här. Solstolar fram, lite jobb, lite fika, mera jobb, lite snack, grillen fram och goda dofter som sprider sig över kajen, glitter i vattnet och sol, kajflanerare, båtar i vattnet, lite mera jobb..och inte bara vi tycker så.
 
En sådan där trevlig dag när vi lever vårt marina liv på båten och kajen och vi plockar fram grillen för att få oss lite lunch. Lite spillvirke från sågen som ersättning för kol. Dofterna sprider sig. Och då kommer de spontana kommentarerna från alla som är ute längs med kajen. -Vad gott det luktar! -Vilken härlig miljö! -Är det eran båt, vad häftigt liv! -Kommer jag lagom till lunch?
 
Just en sådan helg har vi haft i ryggen, en helg där man bara ÄR. Klart vi jobbar också, för det är därför fikan och lunchen känns så bra. Men vi pysslar lite, bygger och fixar. Rätt så kravlöst. En son kommer förbi, slår sig ner i en solstol och somnar gott. Konstruktören klockan 15, obligatorisk fika. Och vi njuter varenda sekund, särskilt när man ibland påminns av det som Jonas Gardell brukar säga. "Vi lever så kort tid, och ska vara döa så länge". Det gäller att passa på.
 
Flotten är sjösatt, Jenny 2. Hon hade behövt blivit lite vårdad med färg före sjösättningen, men det får bli i höst eller nästa vår. Ja vad gör väl det, vi jobbar ju ändå på med nåt. Med flotten i så ska vi måla skrovet på styrbordssidan innan vi vänder vår bastanta dam. Kanske nästa helg, eller någon helg därefter.
 
Vi arbetar nere i den aktre delen under däck. Som ett stort förråd utan ståhöjd. Platsen för hjälpkärran. Platsen för att kunna stuva proviant, platsen för förvaring. Det ska bli fint även här. Vi kanske är lite nördiga med att ha höga krav på vårt bygge. En bekant kom ombord i helgen, han hade inte sett den i dagens skick innan. Förundrad och förbluffad över deklarerade han imponerat att vår båt -säkert är värd 10 miljoner eller så. Tja inte vet vi, ett värde är inte mer än vad någon är beredd för dagen att betala för objektet. Och hur räknar man ett värde? Arbetstimmarna medräknade, bara material, det liv som vår båt erbjuder oss. Så vår båt får vara värd egentligen hur mycket eller hur lite som helst för oss. Det är vårt lilla projekt som ger oss ett värdefullt liv den lilla tid vi lever, ett sätt att kunna vara tillsammans och i den bästa miljö som vi känner till, vid glittrande soligt vatten. Nästa sekund så kommer en annan bekant förbi, en ung man som nätt och jämnt avslutat sin skolgång, i 20 års åldern. Det var länge sedan vi sågs sa vi. Han sa -jo, jag har varit lite upptagen. Han böjer fram huvudet och visar ett långt ärr i skallen. Hjärntumör, elakartad. Killen är positiv. Ja vad säger man. Så vi bör ej glömma alla bra dagar vi får i livet. Ibland tror vi att de bra dagarna är dåliga dagar. Men det är inte sant. De flesta dagarna är fantastiska, man slår upp sina ögon, möter en blå himmel och man är frisk.
 
Nere under däck, längst bak i aktern, håller vi på att isolera och inreda. Här ska hjälpkärran stå bland annat.
Konstruktören och Kapten pratar båtliv tillsammans. Kaffet är på gång uppe på däck!
 
Senare på eftermiddagen ger vi oss ut på en flottfärd. Vi gör hål i båten, för en genomföring som hjälpkärran behöver. Här ska avgaserna ledas ut.
Tätt ska det bli. Vi passade också på att inspektera träet i båten. Eken är frisk som en nötkärna skulle man kunna säga. Vi kommer kunna ha glädje av vår gamla dam sålänge vi lever kan vi vara trygga med.
 
Rätt så trevlig dag i vårat liv. God mat såklart. Vad mer kan man önska?
 
Aj aj Kapten!
 
Tjoppe och Helena