Gök ombord!

Kaffe är bönor, eller egentligen bär från kaffebusken, som man rostar och på denna kan man brygga den populära drycken KAFFE. Ombord på skutan så har kaffeutbudet varit mycket primitivt. Instant coffee eller snabbkaffe som det heter på svenska. Brukar kunna smaka rätt så gott..men så kom vi över en påse med något illasmakande i somras. Och sedan dess har vi plågat oss igenom vårt dåliga köp som dessutom Konstruktören har blivit påhyvlad kopp efter kopp. Inte sällan så har vi bjudit Konstruktören på det illasmakande kaffet samtidigt som vi själva valt te. Sista mängden kaffe åkte i soporna. Huruvida man ska tolka att Konstruktören dyker upp med en burk kaffe av betydligt bättre sort kan man ha sina funderingar kring. Han vill erbjuda sig med att bidra med en burk för att han druckit så många koppar hos oss nu att det var hans tur?! Han tycker vårt kaffe smakar skit och vill garantera att få en schysst kopp i framtiden?! Svaret ligger nog i båda påståendena..vårt kaffe smakade verkligen skit och Konstruktören är en generös man som ofta dyker upp med något bidragande..vinflaska, en köttbit till grillningen, havskräfta..you name it! Inte minst omtänksamt är det när han passerar ett riktigt konditori med smaskiga bakelser och han köper två, en till Tjoppe och en till Helena men ingen till sig själv. Det här med kaffe ska inte föringas, Helenas devis FFF gäller fortfarande. Fika Föder Framgång. Många problem har blivit lösta över en kopp kaffe och inte minst har många idéer fötts under inmundigande av kaffe. Nu betalar vi Konstruktören med kaffe vad det gäller konsultation kring rostfria konstruktioner. Vi sätter på kaffe, delar fikastunden med Konstruktören och så pressar vi honom på en massa frågor kring hur man kan göra med detta material. Båten är ju rätt så rund med knepiga mått. Och konstrukören går i gång på sitt kaffe och så är diskussionen i full fart. När koppen är urdrucken så vet vi hur vi vill att konstruktionen ska se ut. När dessutom Konstruktören numera kommer med eget kaffe så har vi ju gjort ett ypperligt kap!
 
Svenskar dricker jämte finnarna mest kaffe i världen sett per person. Tio kilogram rostat kaffe per invånare och år står svensken för. Nu kan man nog känna en viss oro för vår framtid på båten. Vi kommer ju att servera kaffe ombord, och med vårt illasmakande snabbkaffe så finns det anledning till oro. Och så många sorter det finns, de populära och moderna kaffedrinkarna Espresso, Cappuccino, Caffè Latte ja listan kan göras lång. Men lugn lugn, Helena har serverat kaffe till tusentals resenärer på flygplats tidigare i sitt liv. Och även kräsna italienare har gillat hennes kaffe. En gång i tiden så kände inte svensken till de moderna kaffedrinkarna utan det svenska utbudet bestod i bryggkaffe, kokkaffe, kaffekask eller kaffegök..eller kaffe på sockerbit. Nu tror vi inte att vi kommer att servera något kaffegök ombord på skutan. En kaffegök är helt enkelt kaffe blandat med brännvin eller cognac. Man tog förr en kaffegök för att inte bli Gökdårad, enligt folktron så blev man förhäxad av att höra göken på fastande mage, och det var en bra anledning till att dricka alkohol! Men likt dagens kaffeutbud som ju är en hel vetenskap i hur man tillverkar så fanns det även olika recept på göken/kasken.
 
1. "Lägg en kopparslant (1-öring) plus en silverslant (10-öring) i botten på en kopp. Häll på kaffe tills 10-öringen inte syns. Fyll på med brännvin tills 1-öringen åter syns."
 
2. "Mät noggrant upp kaffe i en tesked ovanför kaffekoppen - häll försiktigt ner den lilla noggrant mätta mängden i koppen. Skölj grundligt av teskeden med brännvin därefter (över koppen förstås!)"
 
3."Lägg en sockerbit i en kaffekopp. Fyll på med starkt kaffe tills sockerbiten inte längre syns. Tillsätt sedan brännvin ända tills sockerbiten åter syns.
 
4."Lägg en femtioöring i en kaffekopp, fyll på med kaffe tills den inte längre syns, fyll sedan på med hembränt tills årtalet på femtioöringen syns, eller att koppen blir full om femtioöringen lagts på fel håll"
 
Visst krävdes det minst lika mycket av en kaffe förr som idag. Och med dessa recept så kan det ju bli lite problem med att få tag på kopparslantar och hembränt. Så vi håller oss nog till de moderna kaffedrinkarna. Det som är underbart med ett gott kaffe, är att det på sina sätt inte behövs så mycket mer. Som på Anholt i somras, i en skrubb mer eller mindre så står en fantastisk tjej i rastaflätor. Hon maler kaffe och har en kaffemaskin där hon serverar latte och cappuccino från. Och allt som går att få som tilltugg är en croissant. Fantastiskt och gott och dessa stubbar och udda stolar och bänkar som erbjuds att sitta på förstärker känslan. Här pratar vi kaffesmak och inte träsmak!
 
FFF, Fika Föder Framgång..här är ett resultat sprunget ur kaffekoppen. Efter diskussion om diskbänk i köket/byssan över en fika så kom han tillbaka med detta för att visa om han förstått rätt.
 
Eller såhär;
 
Nu är inte allt detaljerat för vår diskussion har gällt två av bänkarna, dels den som vätter mot styrhytten som är välvd. Och visst är det underbart när man står där med sin kaffe och tumstock och viftar och diskuterar och senare kan få ner detta på bild. Jo vi pratade faktiskt samma språk alla tre! Vi har tre påstående om vår bäste konstrukör. 1.Han gillar gott kaffe 2. Han är inte dum i huvudet. 3. Han är en jäkla bra kompis
 
Och inte sena var väl vi med att börja sätta fart i köket.
Vi har här påbörjat med väggen mot styrhytten.
 
Och i farten så skruvades inte bara virke utan Helena fick vad man brukar säga en spik i foten, fast en skruv då.
 
Det gjorde ont. Tjoppe frågade innan han tog bort den om han skulle använda skruvdragaren. Helena tittade skärrat upp på Tjoppe och sa -Tänk om du råkar ställa in skruvdragaren fel så du drar i skruven i stället! Tjoppe tog bort den för hand.
 
Och parallellt med byssan, skruvar och kaffedrickande så har vi arbetat med vårt stormskydd ute.
 
 
Helena var bort till vårt pallföretag som håller till i hamnen  och köpte 20 B-pallar. I Nissan så höjs ju vattnet rejält om det blir storm med sydvästliga vindar. Förra året så stod vattnet ett par decimeter ovanför kajkanten. Och vi vill ju inte att båten ska skadas eller lägga sig uppe på land. Så i år så bygger vi i god tid ett skydd som ska klara alla eventuella väder. Vi har mätt upp mellan högsta och lägsta vattenstånd i Nissan en skillnad på 2,70 meter!!
 
I sedvanlig ordning så hinner man inte allt på en dag, så inlägget blir lite avhugget här. Så resultatet av stormskyddet och byssan som håller på att ta form får ni ta del av längre fram. Nu bygger vi inte bara båt och fikar hela dagarna utan vi äter gott också. Vi stekte lamm som Helena lagt i marinad ett dygn med en massa örtkryddor, vitlök, salt, peppar och citron. Mmmm..
 
Det gäller att passa på så länge det går att laga mat på vår byggarbetsplats. Köttet blev perfekt, en enkel och god sallad till bara. Fortfarande däckad (!) av infektion så ligger Helena för ankare(!) och har nätt och jämnt näsan ovanför vattenytan(!). Men bara det ger med sig så har hon nog vind i seglena på nytt.
 
En skruv är lös!
 
Tjoppe och Helena
 

Ont i fåfängan!

Vi sitter och urrar med honungste ombord. Huvudena spränger och snuvan med halsont sätter lock på tillvaron. Vi båda jobbar och står i, såväl utanför båten som ombord. Helena har dessutom startat defibrillatorn, eller som en av kunderna till Konsulten af Lysekil sa en gång efter en lång blöt midsommarhelg när han kom gående på kajen i Vaxholm; -Felix, man skulle ha tjackat upp sig på en respirator!! Nä så illa är det nog inte, men Helena mår dåligt i fåfängan. Jo det är sant, det finns en sån. Med blåsor på läpparna i andra människors närvaro, så smärtar det i fåfängan och hon gör allt för att inte passera en spegel. Ibland misslyckas man, skräms av sin kopia och känner sorg över alla som sett henne. Pussarna har upphört. Från Tjoppe alltså. De andra brukar henne inga ge, skulle vara barnbarnen då men de finns på distans. Annars är ju de små rätt så frågvisa och spontana. -Mormor, vad är det där äckliga du har på läppen?? Hua, nu smärtar fåfängan igen. När inlägget är klart så släcks lampan och då är det bara stjärnorna på himlen från skylighten som kan avslöja det hemska. Nödlösningen ligger strax bredvid, en pappkasse av märket Lidl (att trä över huvudet så man inte syns) Då kan omgivningen sova tryggt. Kanske så även Helena.
 
Jo självömkan ska inte underskattas. Den mår man stundom bra av.
 
Vi har slängt nästan allt. I köket alltså. Porslinet är bortstuvat till nästan hundra procent. Vi sparade ett par tallrikar åt oss. Två djupa tallrikar av tre slog sen Tjoppe sönder, av misstag kan tilläggas. Så ska vi äta soppa framöver så får vi dela på tallriken. Tack och lov så har vi två skedar, för den är svår att dela på. Men på något sätt så är det skönt att inte ha några saker, man slipper liksom leta efter något man inte hittar och disken är minimal. Nu har  vi ställt diskbänken nästan mitt i köket. Helena brast förtjust ut i glädje när hon insåg att hon för första gången i sitt liv fått en köksö i sitt kök.
 
 
Vi har börjat sätta brandsäkra skivor på väggarna. Här på bilden har vi dessutom fått med en del av vår nya köks-ö med diskstället i fokus. I diskstället står de två ännu inte sönderslagna tallrikarna, de blev iallafall förevigade på bild innan Tjoppe galant såg till att de flög ner på golvet. Skärvor kan också vara fina.
 
Två av väggarna är nu brandsäkrade. När Tjoppe hade skruvat dem på plats så gick han ut på däck, och lite lätt irriterad stannade han upp och noterade att någon jävel hade dragit i en skruv för långt så den stack ut ur väggen i vår entré.
 
 
Den skyldige ville inte ge sig tillkänna, och Tjoppe hade ju inte sett till denna någon då han varit upptagen i köket på andra sidan väggen med att skruva skivor. Detta går nog att rätta till  konstaterade han dock. Jo har man kommit så här långt så ska det väl inte falla på en skruv.
 
 
Vi har även tagit bort alla skåp vi hade upphängda på styrhyttsväggen. Jo nu får alla titta noga..detta är i princip den sista biten som syns av det som en gång var den gamla båten. Åldrat virke som någon timmerman lagt sin starka seniga hand över omkring år 1960. Kanten som tekokaren står på är rester från den gamla kappen. Den utbyggnad som stod på däck och som döljde den stora tändkulemotorn nere i maskinrummet. Jo det har suttit en sådan på vår båt, men någon gång på 70-talet så byttes den ut. Nu är det sista gången vi skådar det gamla virket för snart så tornar här upp sig ett modernt men högst charmigt restaurangklassat kök. Med tummstockarna i högsta hugg så har vi hittat effektiva lösningar för att nyttja varenda liten vrå. Konstruktören kan räkna med att få sig en påhälsning för lite diskussion kring utformning av rostfritt material. Så han kan redan nu planera in fika valfri helgdag. Klockslaget behöver nog inte nämnas.
 
I matsalen börjar det dra ihop sig också för lite möbeltillverkning. Det är en spännande vinter vi går till mötes. Även om förkylningar däckar oss stundom.
 
Avslutningsvis så tar Helena ännu en klunk av sitt honungste, för något byggande blir det inte denna dag. Och så tänker hon att passande band att lyssna till denna dag måste vara Gert Flimmerz eller varför inte Kjell Sorterings. För det är ungefär så hon känner sig, hjärtflimmrig och som ett sopkärl avsett för ofärgat glas (det skär i halsen). Innan hon släcker lampan så känner hon med handen att Lidlkassen ligger på plats, utifall att det skulle bli stjärnklart. Men troligvis regnar det, det har det ju gjort de senaste två veckorna. Om vi är bittra..nope.
 
Regnet det bara öser ner, och jag blir så blöt om mina skor och strumpor!
 
Tjoppe och Helena
 
 

Status

I natt så påbörjades släckningsarbetet nere i Hamnen. Det har stått en rökpelare som heter duga från branden ända sedan den var ett faktum. Och att Halmstad haft tur kan vi intyga, det är nästan alltid sydvästliga eller rent västlig vind i Halmstad. Och då hade röken konstant legat in över land. Nu har den varit ovanliga ostlig/nordlig  mestadels. På lördagen då vinden vände in mot staden så ljöd flyglarmet över staden. Lite ovanligt att i sitt fullvuxna liv för första gången vara med om larmet i skrapt läge. Men med facit i hand, vi har klarat oss bra och vi har kunnat vara på båten. Och då vinden låg över båten i lördags så var vi båda iväg på annat håll. Så nu hoppas vi att man lyckats släcka branden och att vi kan återgå till det normala utan att behöva titta upp på himlen ideligen eller att lyssna på samhällsinformationen som man gått ut med kontinuerligt.
 
Ja mycket ska man vara med om..
 
I övrigt har vi påbörjat bygget i köket. Vi återkommer med ett riktigt båtbyggarinlägg inom kort!
 
Skepp och Hoj!
 
Tjoppe och Helena