Telepatibeställt vin och grillad korv!

En till dag har passerat på båten..

En dag som förvisso var rätt så grå på himlen men stämningsmässigt en lysande dag, Helena började må bättre och kunde toffla runt lite grann bland Tjoppes byggarbråte, fixa lunch och fika, och på eftermiddagen så öppnade hon en fernissa burk och strök ett par trösklar. Att vara två är mer än dubbelt så roligt än att vara ensam, konstigt det där.

Morgonen började lugnt, vi sov bort halva förmiddagen. När vi vaknat till så fixade Tjoppe lite te till de tu och så satte vi oss med datorn i knät mellan kuddar och täcken. Vi la även upp arbetsdagen. Jo Helena orkade nog vara med litegrann om hon fick ta en värktablett summerades det. Tjoppe frågade också om hälsoläget, om det var ork nog för lite god mat och ett glas vin på kvällen? Jo, svarade Helena, det skulle vara gott. -Jag kan sippa lite och vi kan laga något gott men enkelt. Tjoppe tittade konstigt efter frågan och tänkte 'och när lagade denna tjejen inte gott, månne'. Nästa fråga som följde var; -har vi något vin? Och har vi budget för vin? På samma gång är vi både rika och fattiga skulle man kunna säga. Men kapitalet plöjs ner i båten och i plånboken skramlar det ett par mynt om man har tur. Och före lön är det bara kvitton i plånboken. Att bygga båt kostar många penningar, och hade vi inte haft båten så hade vi tex kunnat resa på solsemester lite då och då. Innan Helena hann svara så fortsatte Tjoppe; -Jag fixar vinet, så fixar du maten, deal?? Helena nickade belåtet, mat fanns det i kylskåpet så det blev en billig historia för hennes del. Ett par minuter senare bankade det på dörren till båten. -Någon knackar, Tjoppe!! När vi ligger halvnakna i sängen med rufs i håret så har det blivit Tjoppes sak att möta världen uppe vid dörren. Morgonrocken på och han tassar snabbt upp, bank bank bank, kommer det en gång till innan han är framme och öppnar. Helena hör att det är en man som Tjoppe pratar med men kan inte höra ordväxlingen, men det låter muntert och trevligt. Ljudet från dörren som stängs på nytt och Tjoppe kommer ner till Helena med ett leende från öra till öra och utbrister;

-JAG SA JU ATT JAG SKULLE FIXA VINET!

I handen höll han upp ett gott rött vin från Sicilien. Hemleverans med telepatisk beställningsfunktion var något nytt, hur gick det här till ville Helena veta. Svaret var enkelt, vi hade lånat ut vår ström under en tidigare helg för att båtarna som plockades upp för vintern kunde spolas av, och Tjoppe som tycker om när människor hjälper varandra, ville inte ha några pengar så nu kom tacket, i form av trampade druvor från en solig sluttning nära Etna. Vi skrattade gott.

När morgonen passerat och nästan hela förmiddagen så klev vi till slut upp, en grå dag mötte oss, men för årstiden rätt så angenämnt. Tjoppe tog på sig uppgiften att bädda, -ja är man sjuk så ska man ta det lugnt och vila! Vår säng är inte så lättbäddad, höjden på sängen är väl tilltagen, man måste hoppa upp, det blir ju så på en båt att ju högre upp på skrovsidorna, desto bredare mått får man ut. Och vår säng är bred och härlig, som en kungatron.



Har man försökt bädda en säng som man samtidigt står i, så vet man hur svårt detta är. Men vi har fått till snitsen båda två, fast på egna personliga sätt. Täckena slänger Tjoppe på ståendes från golvet, med ett värsta lassokast, och på första, andra och högst tredje försöket så ligger täcket superslätt och fint. Helena har provat, men det ser ut som ett kuddkrig har ägt rum då. Hennes taktik består i att under hela processen stå i sängen och med lätt fot inte skrynka till täcken och lakan. Det hela blir nog lättare när vi skaffat den pall som ska knäppas fast nedanför fotändan.



Sen riggar Tjoppe igång för lite arbete, skivorna på det vi reglat upp dagen innan ska på plats.



Däcksvåningen får ett helt annat uttryck när väggen kommer upp. Det hela känns mysigt när man kliver in på båten. När vi har fått i glasen i ventilerna och taktäckningen är väck så kommer korridoren att lysas upp av tre fönster som släpper in ljus.

Hungern satte i så vi bröt för lite mat. Förra året eller om det var året innan dess så var det korvens år. Vi grillade en hel del korv på kajen. Tjoppes äldste son tog fasta på det repetativa matbeteendet, fast vi åt annat också, kan intygas. Hur som helst så var vi nu sugna på den gamla favoriten grillad korv med bröd i skitig byggarnäve. Och vi hälsar glatt till Tom, att det smakade mycket bra.



Faktum är att varje gång vi grillar just korv så brukar vi skratta och tänka på Korvens År och Toms reflektion. Ska vi summera detta år i ett kulinariskt tecken så skulle det kanske kunna vara Nudelns År. Vi pratar ju här om våra luncher, middagarna är härligt varierade, varken korv eller nudlar kan vi lova.



Under Korvens År så förlorade vi tre stycken grillar, en blåste i sjön, en gick sönder och den tredje var den som Tjoppe skulle skaka ur kolet ur. Han tog tag i ena benet på grillen, vände den upp och ner och plumps så försvann allt utom stålröret som han höll i. Han kastade då i en dragg för att dra upp grillen, fick napp och fiskade upp EN CYKEL. I år så har vi fått behålla vår grill, tack och lov.



Här är vårat dörrhandtag. Vi stänger numera om oss i däcksbyggnaden, och vi saknar ännu handtag på dörren. För att slippa leta varje gång man ska ta sig in och ut så har vi numera hängt upp handtaget på väggen bredvid dörren.



Efter lunchen så blev det fortsatt arbete med väggen. Våra berömda mallar åkte fram, däcket och taket svänger gott på den tvärgående väggen. När mallen var ritad så skulle den klippas. -Du kan klippa med handtaget, upplyste Helena. Det lät roligt men var egentligen menat som en påminnelse om var saxen numera hängde. Sagt och gjort, Tjoppe klippte med handtaget och sågade därefter ut skivan i önskat mått. Av resterna blev det ett T, som i Tjoppe. Glad Tjoppe över att ha fixat till alfabetet på kuppen, ställer han sig och poserar vid sin bokstav.



T som i Tjoppe.

Med tanke på T så blev vi just sugna på Te. Helena fixade fika, en kompis med båt kom förbi och när vi satt där och pratade så kom det förbi en trevlig äldre herre och började fråga om våra båtar.



Det visade sig att han hade som intresse att åka runt Sveriges kust, från Haparanda och söderut och runt längs västkusten till den norska gränsen och dokumentera de få fiskeskutor som fortfarande finns. Vi fick veta att det är högst 30 skutor som fortfarande användes till fiske. Och totalt så finns det nu endast en 80-90 stycken som flyter, de flesta tyvärr i mycket dåligt skick. Vi bjöd ombord mannen för en titt, och han blev nog imponerad och konstaterade att detta var nog på väg att bli den finaste fiskeskutan i landet. Själva känner vi till ett par riktigt fina, men sen är det spridda skurar. Det krävs otroligt med kapital och tid att rusta upp en gammal båt, och de blir stadigt färre och färre, något som vår nuvunne vän kunde intyga.



Lite mera arbete innan kvällen tog vid.



Och när alla skivor var på plats så bröt vi för kvällen, fixade till lite god mat och såklart det trevliga vinet från telepati-leverantören.



Och Helenas yngsta dotter kom förbi och vi hade det mycket trevligt med fetaostfyllda köttfärsbiffar med bacontäcke och bandspagetti slungad i olivolja, vitlök och färska örter. Till det en tomatsallad. Ingen korv, Tom, vi lovar!!



Lite mingel före maten, och dottern taggar på facebook 'fördrink i salongen på M/S Sunshine'. Nu heter vår båt inte det, annat än till vardags. Kanske ett namn att ta fasta på för det är nog inte många som idag känner igen vår skuta som den gamla väderöbåten Orskär.

Skål för gamla fiskebåtar!

Tjoppe och Helena

Kommentera här: