Dagen började och slutade bra - och däremellan &%"#%?+¤/#("

Vi promenerade ner till hamnen. Och längs med bryggan så spanade vi in alla båtar som nyligen blivit sjösatta. Det är något särskilt med en hamn, inte minst när man ser alla masterna svaja parallellt med varandra i skyn. Och en och en annan träbåt som någon arbetat med under vintermånaderna, och nu äntligen får njuta av sitt slit och arbete. Stora segelbåtar, små träbåtar, stora motorbåtar och mindre båtar av alla dess slag, glädjen till vattnet och den marina miljön gör att man är glad över sitt flytetyg, stort eller litet. Vi passerade en Flipper, en ganska enkel och vanlig motorbåt som funnits länge på marknaden. Av en händelse så såg vi en keps på instrumentbrädan. Väl sliten och använd med en stor text på; Captains husband. Vi skrattade gott, för det dröjde någon sekund innan vi förstod poängen. Vem självaste frun och tillika kapten var framgick inte, det fanns ingen keps till henne till synes.
Väl nere på vår del av kajen så är det inte fullt så pittoreskt. Men gamla större fiskebåtar har sin charm också, även om den begränsas av en stor överbyggnad med en galen giraff på taket.
På vår skuta så är det Tjoppe som är Kapten! Helena är något annat, möjligtvis kaptenska om det finns något sådant. Annars fungerar en titel som klingar bra, matros eller jungman. Eller varför inte sjöjungfru, låter ju kvinnligt men titeln är knappast kopplat till ett yrke på en båt och det låter lite väl oskuldsfult för att passa. Nä, hon får nog fortsätta heta Skitunge ett tag till.
Vi hoppade in på båten. Ja hoppa är rätta ordet för ibland är det jätteklivet mellan kaj och båt.
Uppe på däck har vi våra dörrar på målning. Fernissandet är färdigt och sakta börjar vi kunna avsluta färgsättningen av ytterdelarna. Här drar Tjoppe bort tejpen.
Och Helena skruvar dit gångjärn och låskista på dörren.
I lilla hytten har vi fernissat också, samt trösklarna in till lilla hytten och badrummet.
Och i stora hytten så har vi lagt ut madrasserna. Det är bara lite på hörnen framtill som vi behöver på ett snyggt sätt kapa dessa och sy igen madrasstyget lite snyggt. Sen får vi inhandla en stor bäddmadrass och göra likadant på. Vi la oss uppe på madrasserna och tittade upp i skylighten och låg och pratade ett långt tag. Det var nästan så vi somnade, så skönt och behagligt var det.
Vi har börjat titta på trappnedgången.
Översta trappsteget är tillfälligt borttaget för att vi ska komma åt. Vi har även gjort hålet i däck lite större, en däcksplankelängd, för att man ska kunna gå bekvämare i trappan. Vi målar svart på sidorna och så ska vi fortsätta med pärlsponten i taket fram till kanterna. Ungefär så.
Nu är vattnet till kall och varmvattnet draget i båten. Och vi kan snart måla rören snyggt svarta.
Och så har vi kapat plattjärn i rätt längd och gjort hål för öglor och målat dessa. Snart kan vi sätta dit tankarna och spänna fast dem för säker sjöfart. Här hänger de för torkning bak i aktern, det är nästan lite kuslig skräckfilmskänsla när man kliver bak och ser dessa hänga från taket.
Hungern satte i, som vanligt. Är vi flitiga på att bygga så är vi flitiga på att äta, gott och för mycket alltsom oftast.
Hemma hade Helena preparerat lunchen, folieknytten att lägga på grillen. Lax, svensk färskpotatis, färsk dill, tomater och rödlök och lite olja och salt på detta. Hon greppade oljan för att få lite fuskslungad potatis. Med stor förvåning läste hon på etiketten.
VÅLDTÄKTS-SÄDES-OLJA???
Jo Rapsolja heter visst rapeseed om man ska döma på förpackningen.
Mycket gott blev det iallafall, med våldtäktsoljan på.
Mmm, vi lever nog alldeles för gott.
Efter lunch så påbörjade vi arbetet med att få till det runt styrhyttsfönstrena och mötet ner mot däckshuset. Det börjar snart närma sig plastningsdags.
Det var inte utan ett visst krångel vi kröp runt däruppe. Lågt i tak, för någon jävel har slängt på en övertäckning som vaktas av en långhalsad krabat. En kroppslängd av en meter vore toppen för detta arbetsmoment. Det gick inte sådär smidigt som det brukar. Vi fick tänka om lite efter hälften gjort och Tjoppe svor, över ömma knän, lågt i tak, eländiga plywoodskivor och inte minst regnet. Svordomarna ekade över Nissan med omnejd. Och det skulle bli klart var han fast besluten om. Medan Tjoppe stod på den nya däcksbyggnaden, och ideligen slog i huvudet i takstolarna och tillråga drog en rejäl sticka i fingret så ringer Helenas dotter.
-Hej, är ni på båten, när kommer ni hem?
Jo klockan var ganska sent på kvällen redan, så frågan var väl befogad. Helena hann aldrig svara dottern, för hon hörde i luren Tjoppes svordomar eka i bakgrunden och han drämde en hammare i däcket för att avreagera sig. Helenas dotter fortsatte;
- Det är lugnt, jag hör att ni har fullt upp. Ni kommer när ni kommer.
Det är gott att barnen kan uppfatta situationer så lätt, det behövs ibland ingen förklaring.
Tids nog fick vi till det rätt så bra, även om vi inte hann så långt som vi hoppats. Efteråt så pratade vi om hur många sådanahär helvetesdagar vi haft. Ganska få, de kan kanske räknas på en hand och det är ett gott betyg på tre och ett halvt års byggande.
Väl hemma så var humöret på Tjoppe på topp igen, och Helena konstaterade att Kapten Haddock kan slänga sig i väggen. Han kommer ingenstans med sina svordomar jämfört med Tjoppe. Med samtalet i färskt minne så nickar dottern medhållande till påståendet.
Efter regn kommer solsken!
Tjoppe och Helena

Stockholm - Motala - Stockholm - Motala

Vi har fortfarande inte fått ordning på datorn, men med nöd och näppe och mycket kärlek så samarbetar den ibland och då mycket långsamt. Provar här att lägga in en bild från helgen. Fungerar det så kommer ett inlägg om helgens bravader inom kort.
Ja det gick ju bra. Som ett bättre gammalt radioklipp Stockholm - Motala - Stockholm - Motala. Fast här anropas Bild till Dator - Bild till dator! Och det fungerade så då ses vi snart, hälsar redarparet Tjoppe och Helena.

Pannkaka utan sylt.

På båten arbetas det på som vanligt. Vi håller på att dra allt rör för vattnet, och så fernissar vi garderobsmöblerna i lilla hytten och vi har kommit så långt på dörrarna att vi börjat måla dem. Och i sedvanlig ordning så hade vi tänkt att lägga in några trevliga bilder, som ju är lite av ett signum för vår blogg.

Nu har vår dator gått i strejk (den är i det närmaste död!), och den måste lagas och fixas med innan den åter är i bruk, så bilderna får dröja något. Det blir lite fattigt utan, som pannkaka utan sylt eller nåt (fast det kan ju vara gott också, däremot skapar trasiga datorer vansinnesutbrott för en hängiven bloggare) . Vi kommer dock att vara noga med att det fotograferas under vår datortystnad, så kommer bilderna lite postumt. (skulle inte bli förvånad om kameran pajade också, den har fortfarande en massa blästersand i sig sen vi plastade båten).

Annars är det mesta som vanligt nere på vår kaj, lite vatten (kanske en underdrift, då det ryms rätt så många liter i Nissan), lite fiskmås (detta påstående stämmer bättre) och oftast lite blåst (fast de senaste dagarna har man fått hålla i hatten, det är nästan så man blivit sjösjuk på kajen).

Nu har vi beställt sol också, och vi hoppas det går vägen. (fast det känns tveksamt).

Man kan kanske ana en liten irritation hos författaren, men det mesta är glömt bara man får komma ner till båten och greppa penseln. Nä leve penseln, går den sönder så kan man skjuta i en märla så funkar den ett tag till. Fråga Tjoppe bara! Vi hissar penseln, rostfritt, ek och skruvmejseln och vi dissar datorer, blåst och blästersand i kameran!

Tjo hej!

Tjoppe och Helena