Alternativa tävlingar..

Nu har vi kommit till det läget att vi börjat sätta igen däcket ovanför motorn. Nu hoppas vi inte att vi glömt något stort, för stort för vår nedgång vid lejdaren, som blir den enda och permanenta nedgången från och med nu. En lejdare är en trappa på båtspråk, för den oinsatte.



Här har vi reglat upp och första skivan ska måttas in på plats.



Och inne från maskinrummet, ovanför motorn där det nya taket hamnar, sätter vi upp brandsäkra skivor som vi gjort i resten av maskinrummet.



Skönt, nu trillar man inte ner så lätt och det är ett under att ingen har gjort det hittills. Det har varit barn, gamla och fulla båten så möjligheterna har varit många. Nu har vi inte alls bjudit in någon onykter på båten, den varan har vi stått för själva.

I övrigt har det börja ske en förändring på kajen. Tall Ship Race närmar sig med stormsteg. Häromdagen så dök en himla massa bajamajor upp på kajen.



Ett av Helenas barn var snabb i kommentaren kring detta.

 -Mamma, vet du att detta toaspektakel är ett alternativ till Tall Ship Race?! kom frågan.

Helena fattade inte galoppen och svarade; -Nä, jag fattar inte, vad har en bajamaja med tävlingen att göra förutom att besökarna ska kunna uträtta sina naturbehov.

 -Jo mamma, det här är också en tävling. Men det heter Tall Shit Race!!

Nu har man slängt fram säkert ett par hundra bajamajor vid det här laget, så nog blir det en långskitande tävling alltid.



Och medan alla stressar runt för att få till dessa dagar oavsett det gäller skit eller skepp, så tar vi det hela med ro på vår båt. Vi jobbar enträget vidare med vårt projekt.

Och när de stora fartygen glider in i Nissan så lovar vi vara där med kamera så vi kan bjuda på några fina fartygsbilder. Men den dagen ligger inte vi kvar på vår ordinarie plats. Inte heller är detta lilla flytetyg kvar i Hamnen under Tall Ship/Shit Race.



En liten privatbåt på 85 meter har lagt till strax framför vårt fartyg. Vår båt som brukar vara så gott som den största i hamnen blev helt plötsligt väldigt liten.

Skepp och Hoj

Tjoppe och Helena

Ett kort inlägg innan John Blund strör sömn..

Så här mycket regn trodde vi inte existerade ens, det har öst ner och tur är väl ändå att vi har tak över oss, till och med två tak nu när vi har däcksbyggnaden på plats. Vi håller humöret uppe, vi har ju hela tiden våra framsteg att glädjas, och vi är inte behov i att kunna ligga på badstranden.

På båten har det hänt en del.



Vi har målat skarndäcket i sin riktiga färg, grå som grundfärgen men i en mörkare nyans. Vi är mycket nöjda med resultatet.

Och detta är bara ett axplock av allt det vi hunnit. Men tiden har varit skral och klockan är sen så inlägget blir mycket kort. Vi återkommer snart. I skrivande stund så knackar John Blund på dörren, och han är svår att hålla utanför så det är bara att lyda. Vi önskar våra läsare lite sol och värme nu. Så ses vi.

Sov du lilla videung!

Tjoppe och Helena

Voff Voff!

På Helenas arbetsplats arbetas det flitigt i dessa dagar. Sommargäster, semesterfirare med flera ska servas inom det dryckeskulinariska området. Och till hjälp finns ett gäng mycket trevliga sommarjobbare, riktiga klippor! Roligt kan det bli när man blandar nykomlingar som inte känner oss gamla, och att vi gamla inte tänker på att förklara saker för nykomlingarna för vi tar för givet. Som nu.

Vi som jobbat ihop i några år känner ju till varandras liv mer eller mindre. Man vet namnet på varandras barn och sambos och om man har hund eller sommarstuga osv. På Helenas jobb så känner alla till båten såklart och även att hon lever med sin Tjoppe. Och när vi arbetat ihop några veckor på sommaren, ordinarie personalstyrkan och sommarjobbarna, så kom då stunden då en av de nya unga till slut kände att hon måste ta till orda:

-Nu har jag hört namnet på den där Tjoppe så länge, vem är Tjoppe egentligen??

Nu satt vi alla samlade för vi skulle ha lite utbildning, och Helena svarade mycket snabbt och säkert att:

-Tjoppe är min hund!

Frågeställaren köpte självklart svaret, namnet låter ju som ett typiskt hundnamn, och det som hade sagts var kanske inte helt omöjligt att det passade in på en hund.

Det blev tyst vid bordet, alla som visste vem Tjoppe var höll masken, och bakom deras fasader så döljde det sig ett begynnande skratt. Några sekunder till fick passera och så säger Helena;

-Nej jag skojade, Tjoppe är min barndomsvän, min kompanjon och tillika sambo!

Nu kunde alla släppa ut luften och skrattet. Ett par dagar senare fick arbetskramraten träffa Tjoppe på riktigt och konstatera att han varken hade tassar, svans och päls. Även om någon närstående kanske skulle kunna antyda att pälsen nog kunde vara i ett begynnandestadie.



Och på båten har vi fortskridit arbetet, även om blogginlägg har lyst med sin frånvaro. Detta beror på teknik, brist på sådan. Samt på en förrymd dator, bortrövad av en tvåbent tonåring men nu är både datorn och tonåringen lokaliserade och åter på plats. Datorn på bordet, dock inte den andra.


Vår skylight-ram får fernissabehandling. Med en mycket snabb hand arbetar Tjoppe.

 

Och när denne torkar så kan vi ju inte stå och titta på när detta händer. Så då kan man sätta i fönster (eller ventiler om man vill använda ett mer marint ord) i styrhytten.

Fönterkassetterna och ramarna har vi haft i verkstan ganska länge.  



Och underbart är det när man får plocka bort något ur vårt verkstadslager för att det ska komma på permanent plats.

Här saknas glas och ram. Fyra glas ska komma på plats.



Har vi nu gjort rätt månne, vi testar..



Jo jo men, visst passar glaset i ramen. Och då är det bara att börja fästa.



Ramen sikas fast, sika på både insidan och utsidan av kassetten.



Styrbordssidans fönster, nu väntar vi på att det ska torka så ska ramarna skruvas på plats.


Och när man väntar på det så kan man alltid äta lite. Grillen plockas fram, vännerna kommer och man har trevligt.



En valfri grillad köttbit med en fetaost-sallad till. Matlagningen är enkel på kajen.

Och efter maten när man väntar på att grillen ska kallna och sikan torka, så ville det sig så trevligt att vi målade däcket, med grundfärg först.



Grå grå är grundfärgen, en ganska ljus kulör. Och i skrivande stund med utan bilder så kan vi avslöja att topfärgen har blivit påpenslad också, den däcksfärgen är också grå men mörkare. Resultatet visas senare då vi saknar bild i nuläget.

Lite uppröjning på båten och så började vi plocka fram isolering och skivor. Nu ska här sättas innertak.



Skivorna ska vi senare måla vita och så ska vi skruva dit takdekorer i form av smala eklister.



Här skär Helena till isoleringen. Då används kniven med multi-funktion, isolerkniv/brödkniv, men den diskas emellan kan intygas. Äta isolering är nog inget vidare..

Strålande sol på kajen när Tjoppe sätter sticksågen i skivan.



Och den som byggt upp och ner förut vet vad mjölksyra är. Vi måste här vara två, två att hålla, skruva,  passa in och sen pust pust få liten stund att vila armarna på för det värker och sen nästa skiva, hålla, kolla, såga, bära, hålla, kolla, skruva..och vila armarna. Pust pust.

Här håller Tjoppe på med en mjölksyre-aktivitet. Takbjälken längsmed sticker ner för långt och vi måste hyvla ner den i nivå med de tvärgående takbjälkarna.



Och en del har sågspån i huvudet, inte Tjoppe dock, för han är en klok och händig varelse, människa och inte hund. Dock samlar han sågspån i skorna.



En sko passande tass i storlek 42??



Isolering på plats och snart ska den måttade skivan skruvas.



Med nästan hela taket satt så tog isoleringen slut. Så då fick vi offra oss på lite mer god mat och ett glas rosé.



Här håller Tjoppe den sågspånsfria skallen stöttad av sina tassar och säger Voff voff till Helena mitt emot. Dags för kvällspromenad och sen plats i kojen.

Voff Voff!

Tjoppe och Helena