Från HD till GG och tillbaka, och där mötte Lennart upp.

Med packad väska och glatt humör så styrde vi kosan mot Göteborg på onsdagen. Ett par biljetter till Rondo för att se Robert Gustafsson har legat hemma sedan julafton. Och nu var det då äntligen dags.

Innan vi åkte iväg så kollade vi till båten. Vi hade en trevlig resa upp, uppehåll och klart väder. Och i bilen så pratade vi båt och renovering. Muntert och trevligt och hux flux var vi framme.

Vi parkerade i ett P-hus nära hotellet och tog trapporna ner. Det fanns ett par tjejer i trapphuset, gissningsvis bostadslösa som satt i trappan till P-huset och delade en öl. Men de reste sig snällt när vi kom klampandes med våra väskor och de önskade oss en trevlig dag. Alltid kul att bli välkomnad till staden, och de var trevliga även om de inte lever som de flesta andra av oss. Under den korta promenaden till hotellet så sa Tjoppe: -Helena, vet du att det nu är konstaterat att Göteborg inte ligger på Sveriges framsida, utan att det är Stockholm. -Va, men det säger ju alla, kontrade Helena. -Nä, det är en omöjlighet, för Häcken finns ju i Göteborg och den ligger definitivt där bak. Senare kröp det fram att Tjoppe hört detta lustiga påstående på radion under veckan.



Tjoppe testar hotellsängen. Det är skönt att vila upp sig efter man suttit i bilen i ett par timmar. Trevligt hotell, trevlig personal och uppenbarligen säkert. Man behövde använda sin hotellnyckel för att kunna komma in i hissen. För att hålla obehöriga på avstånd, kanske även med tanke på tjejerna i P-huset bredvid. Det är trevligt när man får välja rum när man kommer till ett hotell, vi valde att bo högt upp.



Vi hade fin utsikt över takåsarna. Solen började gå ner och Helena började bli hungrig. -Ska jag lägga ett kålblad på magen så latmasken kryper ur, frågade hon Tjoppe som fortfarande testade halmen. Så vi klädde upp oss och gav oss ut på stan, i den stränga kylan. Vi promenerade bort till Rondo och väl framme så hade vi inga fingrar och tår kvar. Vi hittade en trevlig italiensk restaurang  på vägen med fantastisk god mat, så vi stannade till och fyllde bukarna med mat och dryck. Sen var det dags för den roliga föreställningen.

Med en varsin drink slog vi oss ner tittade och njöt av föreställningen. Den var fantastiskt rolig och Tjoppe är en man som har nära till skrattet. Så ingen undgår att förstå att här är en man med sinne för humor, och det smittar av sig på andra runt omkring. Mycket trevlig stämning. Annat är det när man flyger och de visar Tom och Jerry på monitorerna, då skrattar barnen..och Tjoppe! Mycket nöjda efter föreställningen så tog vi oss till hotellet igen, denna gång i en taxi. En trevlig chaufför körde oss, och vi somnade gott efter en lång dag på Sveriges baksida.



Vi vaknade hyggligt tidigt och gick ner för lite frukost och så checkade vi ut. Sen styrde vi kosan mot Gullbergskajen. Kajen ligger centralt i Göteborg, uppströms Götaälvsbron och är 600 meter lång. Här finns ett stycke marin kulturhistoria. Historiskt sätt så var denna plats den sista förtöjningsplatsen innan båtarna skulle huggas upp eller säljas vidare. I pressen så kallades kajen för "de döda skeppens kaj" och det har tyvärr fått hänga med. Ett annat namn för platsen är även Drömmarnas kaj. 1970 så bildades Fartygsföreningen Gullbergskajen som har som syfte att göra det möjligt för medlemmarna att inneha och rusta upp kulturhistoriskt intressanta fartyg. En promenad längs denna kaj och man är inte uttråkad. Det är en plats som inte ser så välordnad ut, här ryms diverse båtar allt ifrån den nästan klara renoveringen till faktiskt några sjunkna skepp, och det finns en hel del prylar, ett mindre museum, längs kajen. Antingen gillar man platsen eller så inte. Helt klart är att detta är en liten udda plats i ett annat så välordnat samhälle i Sverige år 2011, det ligger en viss charm över det.



Denna båt har nog haft sina glansdagar.



Liksom denna. Man undrar ju ändå över båtarnas historia, de har säkert varit ståtliga flytetyg och tjänat någonstans i världen innan de hamnade här.



En fin liten bogserbåt..



Sen några fiskebåtar.

Intressant är det med fiskebåtarnas beteckningar. Som VG97, som talar om att denna fiskebåt har hemmahamn i Varberg.



Och LL835 kommer från Lysekil.

FG står för Falkenberg, HD står för Halmstad, GG=Göteborg, NG=Nyköping, MD= Marstrand och det finns en hel uppsjö till som vi inte orkar rabla här och nu.



Tjoppe på kajpromenad..



Och se här, är det inte våra bloggkompisar som har Posidonken?!! Synd att ni inte var på plats, vi får ta kaffe och snack en annan gång. Men det var kul att se båten på riktigt. En fin båt, den har en liten stöddig uppsyn med sin raka styrhytt, ska bli kul att följa arbetet och få se den när den är klar.

Efter promenaden så gjorde vi några ärenden, båttillbehör såklart. Därefter åkte vi hem till HD.

Vi tog ingen riktig fart på båten förrän på fredagen. Herr Svan mötte upp oss när vi kom i våra blåställ och han fick smaka våra talgbollar.



Herr Svan har börjat dyka upp titt som tätt. Vi tror han har koll på när vi är på båten, han hör radion eller nåt. Så simmar han in mellan fören och kajen och när vi kliver ur båten så simmar han där och tindrar med sina ögon och vackra skrud.



Då svanar saknar beteckning på hemmahamn så har vi ingen aning om det är samma svan som anföll oss när vi stod på flotten för något år sedan. Men denna är iallafall mycket trevlig, han fräser inte åt oss. I brist på namnbeteckning så döpte vi honom till Lennart. Kanske skulle man måla dit ett LT för Lennart på halsen.



Vi sa hej och mors till Lennart och gick in på båten och in i badrummet.



Där har kakelspektakel gett resultat. Vi har kaklat klart väggarna och fogat allt utom inne i duschen.



Nu är vi inga experter alls på att kakla, men det duger åt oss. Det gäller att inte glömma rördragningarna när man håller på.



Men vilken ojämn kant mellan dusch och golvet utanför!! Slut på kakelplattor och vi har använt trasiga??



Lugn lugn, det ska vara så. Tjoppe visar. Jo vi ska lägga sten inne i duschen. Sjösten, runda jämna stenar som faktiskt inte alls är obehagliga att stå på. Rena rama fotmassagen får man när man duschar. Kan inte bli mycket marinare, skulle vara en guldfisk i golvbrunnen då. (Inlägget börjar fyllas med djurplågeriantydningar, måla svanar på halsen och låta guldfiskar bo i golvbrunnar..hur ska detta sluta).



Stenarna ska läggas kant i kant med kaklet (eller klinker) på golvet och så ska det fogas emellan stenarna.



Och golvbrunnen ska vi också bekläda med sjösten. Vattnet kommer rinna ner i springorna så man kommer inte tro att det finns någon golvbrunn alls när det är klart. Om vi får till det som vi tänkt vill säga.



Så här glada är vi när vi får hålla på och bygga. En kompis kom på besök och vi fick chansen att vara på kort båda två samtidigt. Tack tack!

Och som alltid när man har som trevligast så tar dagen slut, och man får åka hem för lite mat och sömn. Det känns dock att våren är på väg även om det fortfarande är kallt. Men dagarna blir längre och ljusare och man hör fåglar, alla utom Lennart dock för han verkar vara stum.

När kommer Maj och man får sitta (sätta) på Kaj?

Tjoppe och Helena

Röka svamp!

Under veckan som gått så har vi kaklat bit för bit. Och sakta börjar det ge resultat.



Under veckan har vi även fått leverans av vår kombinerade tvätt- och torktumlare. Ja det finns faktiskt sådana på marknaden och det är ju ypperligt om man har platsbrist. Den ska vad det lider ta plats bredvid pannan i maskinrummet.



När helgen kom så började kaklingen bli klar och tur var väl det. Helena blev rejält sjuk och växlade mellan soffan hemma och att vara med en liten stund på båten, tråkigt att ligga ensam hemma. Tjoppe pysslade om Helena, fixade mat och fika och Helena tog några foton. Sen blev hon hemkörd till sängen igen.



Här sitter Helena och värmer sig framför grillen. Lite sol på näsan och frisk luft är nog inte helt fel trots sjukdom.



Brrr...Helena huttrar och Tjoppe försöker muntra upp med brasa och humor. 

Tjoppe hittar en tvättsvamp på marken, en riktigt fin en som någon tappat eller glömt. Tjoppe greppar den och håller den ovanför grillen och utbrister - Jag röker på svamp!! Någon större påverkan på Tjoppe kunde Helena inte upptäcka. Man behöver nog andra svampar än tvättsvampar för att de ska bli effekt.



Sen försökte Tjoppe elda upp sin egen bak.



-Nä ta mig i brasan så varmt detta blev. Att stå gränsle över grillen var lite väl effektivt för att få upp värmen. Kanske hade svampen gett verkan ändå. Tjoppe hoppade runt på kajen och gned baken för att få ner temperaturen.

När det blivit glöd så åkte äntligen maten på grillen, varken svampar eller human ham denna gång.



Gott gott, och förbipasserande flanörer tittade lite avundsjukt och frågade om maten var klar. Konstigt det där med att mat både luktar och smakar godare utomhus.



Sen passade Tjoppe på att peta undan den nya isen som bildats. Solen stod högt på himlen. Därefter gick vi ner i båten och i värmen.



Tjoppe fixade ett bord så Helena kunde stå upp och dela kakelplattor. Hon höll ut fram till fikat, sen fick Tjoppe fortsätta själv.



Tjoppe höll på till kaklet tog slut. Allt kakel är nu satt utom golvet i duschen och ena duschväggen. Nu får vi beställa lite mer kakel och påbörja fogandet.

Väl hemma så blev det fisksoppa och  mera sova i soffan. Nu i sällskap av Tjoppe.



Vi ser fram emot att kunna vända ett nytt blad, en ny vecka, ett nytt arbetsmoment, en ny förkylnin...nä nu blev det fel. Inga förkylningar. Däremot skulle lite värme sitta fint. Vi håller tummarna och är trots läget mycket optimistiska.

I bingen!

Tjoppe och Helena



Kakel Spektakel

Vi har haft tur med helgvädret, fortsatt sol, men tyvärr även fortsatt kallt. Men solen förlåter det mesta så vi hoppade glada i våra blåställ på förmiddagen och gav oss iväg. Några ärenden först och sen kom vi ner till båten. Tack och lov hade vi inte fått någon ny gran i present utan kajen var ren från bråte.

Det var så rent och fint så vi nästan fick leta efter vår båt. Nissans vattennivå var extremt låg och båten låg långt ut från kaj då vinden blåste från nordost. Förtöjningarna var hyggligt slappa nu efter det höga vattenståndet veckan innan. Uppskattningsvis så är det 1,80 meter mellan högsta och lägsta nivå, tala om ebb och flod.





Utanför dörren så såg man en hel del av sidan på kajen. Tjoppe fick upp låset och dörren nätt och jämt utan att behöva bada så vi kunde kliva ombord. Och Helena fick gå på en provisorisk landgång, avståndet var i längsta laget för att hoppa. Dumt och chansa nu när vattnet är så kallt.

Ganska raskt var vi igång med kaklingen, det är många kvadratmetrar att sätta, trot eller ej.



Vi gjorde den krångligaste väggen först. Har de kapare utanför Somalias kust så är det ingenting mot kaparen på Orskär. Helena kapade kakelplattor för glatta livet. Tjoppe var förste kakelsättare. Timmarna gick och vi började känna hunger. Vi bröt upp när den ena väggen var klar.



Soldatens favorit - ärtsoppa. Fantastiskt gott, särskilt kalla dagar.

Sen drog vi till solen och värmen med första bästa flyg.



Och där gick vi i 25 graders värme och njöt av vackra fina båtar på stranden.



HA HA!!! Där lurade vi er allt. Nä, så långt kommer vi inte på vår lunchrast. Efter sopplunchen så blev vi då sugna på varsin kaka ur vår fina fiskebåtsburk. Varsin kaka i munnen och...


-TVI och FY FAAN!! Vi spottade båda ut kaksmulorna fortast möjligt. De hade tagit smak av plastningen och de smakade styrén så till den milda grad. De smakade kemikalier och vi undrade stilla om kombinationen styrenkakor och metangas-soppa var en olämplig kombination. Explosivt eller nåt. Men det hände inget, annat än att smaken satt kvar i munnen ett tag. Resterande kakor åkte i soptunnan, den fina burken sparade vi dock.

Snuvade på våra kakor så fick vi nöja oss med det enda i kak-väg vi kunde hitta. Kak-el!



Andra väggen hade mer raka sidor så den gick fortare och sätta, sen ville vi nog bli klara med detta moment. Kakling är kul, men inte timmavis. Det kan jämföras med julbordet, gott i början och på slutet kräks man.

När vi satt punkt för dagens kakling så kunde vi pyssla lite med annat. Nu har vi då en hel del kakel kvar att sätta, men vi har bestämt oss för att ta en bit varje dag för att inte lessna totalt. Istället så tog vi fram vårt handfat och spegel som vi ska bygga in.



Här ska det bli handfat med tillhörande skåp. Bakom skåpet ska det längst ner rymmas rör och ovanför mellan vägg och skåp ska det bli förvaring som man kommer åt från sidan.



Spegel spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast är??! Även bakom spegeln kommer det bli förvaring.



Och kanten ska kläs med eklist, här testade vi med en liten bit list.

Lite trötta som man blir i slutet på dagen och efter tre års byggande så spårade vi ur en aning. Som en stökig skolklass framåt eftermiddagen. Vi spånade och spexade och skrattade. Hade vi varit elever hade vi nog blivit utskickade från klassrummet. Vi tror faktiskt inte att det hände någon gång i skolan, när vi var barn. Förutom den gången vi gjorde en rökbomb så hela skolan rökfylldes. Det var ett ofarligt men inte uppskattat bustrick som vi kan berätta mer om en annan gång...

Men nu är det tack och lov vår båt så vi kunde hålla på med våra miner och skämt. Här kommer några smakprov..



Spegel spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i världen är. Tjoppe-i-en-vacker-pose. Och den elaka häxan var då Helena..



Nu får Tjoppe passa sig, häxan försöker lyfta taket och komma och ta den sköna och vackra varelsen.

Vi skrattade gott och lyckades samla oss. Kakel Spektakel skulle man kunna säga, var säkert kakorna fel. Styrenförgiftning är inte att leka med!

Innan vi åkte hem så åkte vi upp till verkstan och tittade på stoppen till motorn som Tjoppe arbetat med.



Här är den, vårt ställdon och Tjoppe har tillverkat ett fäste till den;



Den kan vi snart montera på motorn.

Denna spektakelfyllda dagen tog till slut slut, och vi åkte hem för lite mat och sömn. Tur att det kommer nya dagar och veckor.

Hela havet stormar!

Tjoppe och Helena