Vi målar upp historier och takbjälkar!

Vi började dagen med en sovmorgon, det var länge sedan vi hade möjligheten att inte ställa klockan i ottan. Med te på sängkanten så satt vi och småpratade och planerade för närmaste tiden. Snart är panelen färdigmålad i verkstaden och det kortsiktiga målet var inriktat på takbjälkarna.

Med mätta magar åkte vi och köpte några penslar till, passerade verkstan innan vi dök upp på vår skuta. Vi plockade fram färgen och gick ner under däck. Konstigt men högst angenämnt känns det att stå och arbeta i bara skjortan med kallgrader utanför. Värmen på båten sitter som en smäck!



Tjoppe har under veckan slipat klart det sista bjälkarna. Nu åkte grundfärgen fram och vi tog till varsin pensel och arbetade sida vid sida. Det gillar vi.

Vid ett tillfälle så lämnar Tjoppe sin plats och kommer tillbaka med skruvdragarn. Det är så att vi låtit alla gamla skruvar och ojämnheter sitta kvar på bjälkarna, som en trevlig ingrediens. Nu började han skruva och Helena undrade då varför han drog bort skruv. -Jag hittade några skruv som var för moderna, förklarade Tjoppe. Man kan inte ha för moderna skruvar på en gammal balk.



Helena målar framme i fören. Medan vi stod och målade så kom diskussionen i gång i vanlig ordning. Vi började diskutera böcker och skrivande. Och det hela slutade med att vi skapade en karaktär, en huvudperson, till våran kommande bok. Nu behöver man nog inte ta för stor notis om det verkligen kommer att skrivas en bok. Men sant är att bokens huvudperson redan finns i våra huvuden, och vad denne person kommer att råka ut för. Roligt och dråpligt så till den milda grad. Om en ganska hygglig kille, men det går inte alltid så bra som det var tänkt. Tjoppe har verkligen talang för att hitta på historier!

Under vilken pseudonym vi skulle ge ut boken har vi inte bestämt, men vi tar tacksamt emot förslag*smile*.

Tiden rusade fram medan vi målade upp historier och balkar i salongen och vi fick lägga ifrån oss arbetet för att magarna knorrade.



Mmmm, kreativiteten hade inte stannat av. Hemma stod det färsk rosmarin, lammfärs och fetaost och väntade på att bli en rätt. Mingel, matgöra och prat i köket. Och resultatet lät sig inte dröja..



Lammfärssbiffarna gick inte av för hackor, och det hela smaksatt med rosmarin och feta. Smaskens till sista slicken! Vi somnade lyckliga!

Klart för drabbning!

Tjoppe och Helena

Att angöra en toalett

Efter Tjoppes tappa-falla-trilla-dag på båten så har det gått lite lugnare till. Inga stora kända olyckor iallafall. Det enda som kan klassa in sig i missödes-facket är att Tjoppe glömde spola efter sig på toaletten. Nu saknar förvisso vår toalett på båten en spolfunktion då toaletten är en hink av märket Byggmax. Ingen fancy porslinsskål av märket Gustavsberg, utan en något enklare, röd och fin av materialet plast med företaget Byggmax fina tydliga logga på. Oftast när vi ska göra behov, och då kan vi tillägga att det är bara ettan som görs, så har man som regel bråttom. Och så här års en hel del kläder och verktyg som hänger på kläderna. Man hoppar då som regel någon typ av grodhopp bort mot toaletten i aktern bakom styrhytten (den står där ifall någon skulle titta in på båten, man vill ju inte bli ertappad med byxorna nere) samtidigt som man försöker knäppa upp och hänga av sig eventuellt verktyg som är i vägen. Och så greppar man hinken och sätter sig och...

nu var det då Helenas tur att komma farandes över däckplankorna med stirrig blick och fumlande fingrar efter knapp och gylf. Och väl framme vid hinken så greppade hon den och skvalp, ja den var fylld med..pink eller? En sekunds funderande om hon skulle hinna tömma hinken först. Nej. Så hon satte sig och pustade ut. Samtidigt ropade hon till Tjoppe.

-Har du inte tömt efter dig?
-Va?? kom det från maskinrummet.
-Jag pinkar, men hinken var inte tom.
-Åh, förlåt. Jag glömde det för det stod folk utanför så jag gjorde det inte direkt. Förresten så är det glykol i också!!
-Urk!!

Ingen risk att det pinket fryser iallafall.

I övrigt har vi fortsatt med vinterbonandet.



Så här ser det ut ovanför motorn nu, varmt och skönt inne i maskinrummet, då inte värmen kan smita ut.



Och så här ser det ut från maskinrummet, varmt och ombonat, riktigt cosy.



Så här får det vara tills dess att vi lagt ner alla tankar i båsen, sen kan vi snickra igen däcket permanent.



Tjoppe har blivit hyggligt stationär i maskinrummet. Eldragningar står på agendan tillika att koppla in dieseln på tankarna och koppla in värmeväxlare på motorn. Tanken är att pannan ska hålla motorn varm, sköna 25-30 grader eller nåt under vintern.



Jo det blir nog en hel del dragningar på väggen innan allt är klart. Men snyggt och prydligt och ordentligt gjort ska det bli. Tjoppe tycker för övrigt att det är gott om plats, som gammal flygtekniker så har han vana att skruva på flygplan. Där ska allt rymmas på ingen yta. Helena förundras över hur allt fungerar och hänger ihop.



Ibland ser man inte mycket av honom, käre Tjoppe. Han kryper in och bakom och nästan försvinner..



..så bara rumpan sticker fram..



..men glad när han är klar och får titta ut igen!

HUNGER!!



Byggarmeny: Chorizo med bröd!! Det kom en trevlig man förbi på cykel och pratade medan vi åt med god aptit. Han hade bott i Halmstad i hela sitt liv och sprang som barn ner till hamnen för att se när båtarna kom med fisk och andra varor. Han pratade om trettiotalet så han måste ha haft en hel del år på nacken, men mannen såg underbart ung och frisk ut. En del åldras långsamt tycks det..



Vi tog en sväng till verkstan. Helena ropade stopp helt plötsligt. Tjoppe stannade bilen och Helena sprang ut med kameran och förevigade den fina hösten. Snart är alla löv fallna till marken och novemberblöt och mörk. Det gäller att njuta av årets sista fina dagar..




Vi har tagit upp den grundmålade panelen till verkstan för att lägga på lackfärg i goa värmen i stället. Här står man bra och det står inte ivägen på samma sätt som på båten.



Vi har en ny verkstadslokal som vi håller på att färdigställa. I den förra regnade det in, denna är betydligt bättre anpassad efter våra behov.

När lackfärgen var lagd på ett gäng pärlspont så åkte vi tillbaka ner till båten..



Där låg de sista grundmålade bräderna och torkade i solen.



Men innan vi kan snickra taket nere under däck så behövde vi snygga till takbjälkarna. Det blev Helenas lott. Med en stålborste så putsar vi rent dem från allt löst för att därefter måla upp dem. Tanken är att ojämnheterna blir kvar och sätter karaktär åt båten. De gamla takbjälkarna kommer att vittna om att båten har ett långt liv på nacken och öka myshetsfaktorn. Tror vi.



Det dammar och rummet ser ut som slaget vid Lutzen. Efter ett tag får Helena ge upp, det här går ju inte. Behöver bättre utrustning helt enkelt.



Vi provar såhär istället..



Betydligt bättre. Detta moment kan vi nog anse som det sista skitgörat på båten. Allt annat gammalt, plocka bort, riva ner, slipa och krapa ligger bakom oss. Skönt, men än är inte alla bjälkar gjorda.



Då klockan är en makapär som sitter på armen så säger den ibland att dagen är slut och att vi måste åka hem och sova. Så vi fick lämna vårt slagfält för dagen.

Vi var både trötta och hungriga, så kvällen blev kort. Och extra skönt var det att få göra toalett på en riktig toalett med spolfunktion och allt! Så lite en har, så gött en mår, som Tjoppes pappa säger.

Skepp och hoj!

Tjoppe och Helena

Göra klart för vintern eller en studie i hur man lever farligt..

Vi satte oss ner hemma med en kopp te, papper och penna och en trisslott. Vi ville sätta på pränt på vad vi ska koncentrera oss på härnäst, och checka av så vi inte missar något väsentligt. Vad trisslotten gjorde på mötet vet vi inte riktigt, men den fungerade som någon form av fikabröd (nä vi åt den inte) och den hade inhandlats vid något tillfälle och hade nästan glömts bort.

Innan helgen nått sin ända så ska vi ha vinterbonat båten utanpå och inne. Med att vinterbona så menar vi att göra det klart för att den där kylan, spöregn och snön kan komma. Ungefär som när man ställer in utemöblerna för vintern. För vår del ser det ju lite annorlunda ut.

-Vi kollade status på fendrar och förtöjningar, jo vi har beställt nya, av bästa kvalitet.

-Därefter ligger prio på el, måla pärlspont till innertaket och röja klart i verkstan.

-Lotten var en nit. Attans!




När vi kom ner till båten var himlen så blå som den bara kan bli. Luften var hög och klar, ganska kallt men solen värmde när man fick chansen att vända upp ansiktet mot den stora gula.



Vi ville inte missa denna dag, så vi tog en fika ute och kände att det kanske kanske är den sista gången för året som man sitter på utemöblerna. Ja vi brukar gå ut hårt med först en fika hemma och sen fika på båten innan vi börjar arbeta. Man ska inte förta sig!



Medan vi satt i solen och njöt och pratade så passade Tjoppe på att basa plastskeden i tekoppen.



Helena passade på att ta några fina höstbilder..

Därefter plockade vi med oss sax, tejp, plast och skruvdragare och hoppade ner på flotten. Årets sista flott-tur. Tidigare under veckan hade Helena stått i verkstan och klippt till remsor av byggplast för att tejpa på båten mellan överbyggnaden och brädgången. Plasten ska sitta där nu tills den dagen vi kan lyfta av hela övertäckningen. Vi tejpar för här för att skydda att det dels inte ska kunna regna in på båten men främst för att skydda så det inte ligger fukt mot den övre kanten/skarven på den plastade brädgången. Vi kommer göra ny reling men kommer inte åt det nu pga överbyggnaden står på relingen. Detta blir alltså ett av våra sista moment.



Helena höll i flotten så vi inte skulle flyta till Danmark medan Tjoppe tejpade..



Nu hoppas vi att plasten sitter så länge som vi vill, men vi tror inte det blir några problem. Vi hade ju gjort samma sak året innan men över dåvarande skarven som gick mellan skrovets överkant och däck. Och den tejpen den hade suttit till nästa istid om vi valt att inte röra den.

Tjoppe ska precis ta tag i skruvdragarn som han hängt i arbetsbyxorna när det flyger ur något som plumsar i vattnet. Plopp sa det, och vi hann inte se vad Sjöberg just fick till middag. Helena frågade direkt -Har du din mobil?? Tjoppe kände efter, nej den låg inte i fickan. Sjöberg fick sig en utskällning som hette duga, Tjoppe stampade med båda fötterna i flotten och svor högt över hela Nissan.



Vi kunde när vi gjort klart utsidan, hoppa upp på kajen och arbeta från land på styrbordssidan. Men när han behövde saxen kunde han inte hitta den. Typiskt, att allt ska försvinna. Vi hämtade en ny sax, som Helena av en händelse hade i sin ryggsäck (hon hade ju haft den i verkstan och klippt till med).

Nu är ju en båt lite rund till sin form, och när Tjoppe kom bort till aktern så räckte inte armarna till om man samtidigt stod på kajen. Så han ställde sig på förtöjningen och vajern och sträckte sig så han kom åt. En kompis hade kommit förbi och vi stod och snackade samtidigt. En kvinna kom gåendes på kajen på en kvällspromenad och skulle just passera oss och DÅ!! Ja då gav vajern vika, den hade helt enkelt inte varit helt sträckt så nu for Tjoppe ner mot Nissans blöta med ett högt Tjoho, eller kanske ett Ahhh. Det lät inte så välplanerat, uttrycket, för han försökte hitta något att ta tag i samtidigt som han gav ett verbalt uttryck för den snabba luftfärd som uppstod. På något sätt så hängde han där, Tjoppe, i arm och benkrok med rumpan bara någon decimeter ovanför vattnet. Kompisen och promenad-kvinnan sprang fram för att se vart Tjoppe hade tagit vägen och Helena kastade sig, utan att ta stegen, ner på flotten. Hon lyckades dra den tillräckligt nära Tjoppe så hon kunde få honom på säker mark. Sen skrattade vi alla, även promenad-kvinnan fast vi inte kände henne. Så dråpligt nära, men det gick ju bra och Tjoppe visade ha lite ap-takter i sig. Nästa problem som uppstod var att där stod vi, Tjoppe och Helena utan stege på flotten, och kunde inte komma upp. Tack och lov för att kompisen hade tittat förbi, för han fick rädda oss båda och sträcka ner stegen till oss.




Ja här blev han hängandes, Orangutang-Tjoppe. Sjöberg var riktigt hungrig denna dag som det verkade.



Och skitig blir man när man fått för sig att detta är det roligaste man kan ägna sin lediga tid åt. Så långt ifrån Östermalmsflicka man kan komma (fast Helena gick gymnasiet på Östermalm, vilken tur att hon inte fick några bestående men). Riktiga brudar luktar diesel, eller?!

När Tjoppe senare hoppade in på båten, så ser han,  sin MOBIL! Då hade inte mobilen farit ner i Nissan. Men vad var det då som försvann?? Vi kom på det, det var ju saxen! En annorlunda och kul dag, som visade sig gå hyggligt bra trots några missöden.

På styva linan! (eller inte)

Tjoppe och Helena