Repetativa sysslor

Ibland funderar man på varför det blev en sådan stor båt att renovera, speciellt med totalt fyrahundrameter pärlspont till tak och dessa ska strykas på färg tre gånger. Eller att en brädgång som är tjugometer lång kan vara åttio meter, för man får plussa på styrbord och babords sida och den består av en in- och utsida. För att inte tala om att måla måla måla...



En liten båt som denna hade varit gjord i ett nafs..

Men så finns det andra stunder, då man upplever att vår skuta är i minsta laget. Hur man ska få in ett handfat som bara måste få plats, och att man vill ha större tankar för färskvatten och avlopp än vad som ryms på båten som exempel.

Lite ointressant blir det även att dokumentera samma sysslor i inlägg efter inlägg. Men nu börjar vi nå slutet på innertaket. Vi har börjat sätta upp tak i salongen..



Vi varvar detta med dels att måla ny pärlspont vartefter uppe i verkstan..



Och så målar vi i lilla hytten på väggarna. Halvvägs har vi kommit med sista lagret färg. Därefter går vi över till hytten i fören, där taket nu är klart, för att få färg även där. Nu börjar det bli stooora ytor..

Och medan vi håller på så går diskussionerna, alltid om något trevligt. Denna kväll så föll temat på namn, vad vi ska kalla våra hytter. Det vanliga är att det blir Captain´s Cabin och andra liknande namn. Vi försökte komma på några andra, mindre vanliga, fast det visade sig vara svårt. Dock slog det oss att vi skulle kunna kalla hytterna för de respektive öar vi växte upp på som barn, Stegesund och Rindö. Eller kanske inte...vi var även inne på att plocka något från litteraturen. Där finns många, Jungman Jansson, Kapten Nemo, Jack Sparrow... När vi hade jobbat klart var vi inte ett dugg klokare på namnfronten. Snarare tvärt om, och Captain´s Cabin stod sig fortfarande högt, hur vanligt det än må vara. Vi får kanske utlysa en förslagstävling bland våra läsare istället...

Nöjda gick vi hem, trots det repetativa arbetet och åt hemmagjord pizza med chorizo och oliver. Kommande arbetsdagar väntas...mer måla och innertak!!!


Hej Lokrantz, skål! Den härligaste lukt
av tjärad hampa strömmar ur affären
där du i dunklet kämpar mot en bukt
uppå en tross som ständigt ställer sig på tvären,
men snart blir sträckt och smidig nog, jag tror.
Jag hälsar dig, skeppshandlare och bror!
Din gyllne skylt i junisolen blänker,
i skuggan jag min hyllning åt dig skänker.
//Evert Taube


Tjoppe och Helena






-Grrrrrr!

-Grrrr! säger Tjoppe. Pannan har inte riktigt velat fungera som den ska. Och kylan är i antågande. Som tur är så har vi våran pann-guru Mikael att konsultera.



Tänk att en liten plastmoj kan få en stor panna att krångla. Mikael hade en ny på lut.



Helena målande medan Tjoppe mekade panna. Först målade hon uppe i verkstan, de 200 metrarna panel ska strykas tre gånger och sedan följde fortsättning på målandet i lilla hytten. En färgstark brud helt enkelt. Plötsligt dyker Tjoppe upp med en butter min..



Jo när något krånglar så kan Tjoppe bli irriterad. Fast inte alls så ofta tack och lov tänker Helena. Tjoppe hade bytt plastmojen och konstaterade därefter att pannan inte ville iallafall. Pannan hade koksat igen. Rengöring blev nästa åtgärd..



Och när Helena hade målat klart så hade Tjoppe fått ihop och igång pannan. Betydligt gladare kunde vi åka hem och dricka en värmande kopp te.

Detta korta inlägg skulle kunna indikera på att vi jobbade kort tid på båten, men ack så fel...



Tack och adjöss, nu går vi till sjöss!!


Tjoppe och Helena

Historien om två bröder

Vi har varit iväg ett par dagar. På programmet stod umgänge med nära och kära. Bland annat så har Helenas två barnbarn hade fyllt år och detta skulle givetvis firas med glass i stora lass. Det var fantastiskt kul och trevligt men som vanligt så rusar tiden fram.

För den som följt oss en tid så minns ni säkert att vi besökte Trollhättan i somras, där Helena gick på samma plats som hennes mormor vuxit upp. Hon ringde då ett par gånger till hennes mammas kusin Lasse, som sitter på en hel del information om vår (Helenas) gemensamma historia. Denna helg så passade vi på att passera hemma hos Lasse på en kopp kaffe och lite trevligt snack. Denna Lasse, som passerat 80, arbetar fortfarande även om det inte är på heltid längre. Han arbetar som finmekaniker främst inom det marina området. Propellrar, hylsor till axlar, propelleraxlar samt medbringare för att nämna några. Vår fikastund gick otroligt fort, det visade ju sig att vi hade en hel del gemensamt. Som gamla Vaxholmsbor som vi är, så har han dels arbetat med Vaxholmsbåtar. Tjoppe och Lasse hade till och med en del gemensamma bekanta.

Lasse är en underhållande person, som har otroligt mycket att berätta om. Som avslutning på vårt besök, så berättade han att det gjorts en film om honom och hans bror Thore. En dokumentärfilm som ska ha premiär på Beckholmen nu på fredag den 26 november 2010. Filmaren Susanne Svantesson har följt Thore och Lasse i deras arbete på Nacka Finmekaniska Verkstad och skildrat deras arbete och liv.

Nacka Finmekaniska Verkstad och historien om två bröder arrangeras av Kulturföreningen Krapsan och Beckholmens Dockförening. Gå gärna in på Beckholmens Fartygsvärncenters hemsida som vi har länkat via vår sida och läs mer  www.beckholmen.blogspot.com/ .



Tyvärr kan vi inte delta på filmpremiären, men vi önskar givetvis Lasse lycka till på fredag. Vi hoppas att det kan finnas intresse hos våra föreningar här i Halmstad att visa filmen också. Skulle vara trevligt om Maritimt Kulturarv i Sverige och Halmstad Varv och Slipsällskap skulle kunna hjälpa oss att dra i detta arrangemang. Vi får se vad framtiden har att utvisa.

Innan vi lämnade Lasse och hans synnerligen goda kaffe, så pratade vi gamla minnen. När han bar Helena i en lövkorg på tomten vid ett av besöken och hur Helena och hennes mamma tog bussen hem till Moster Maja (Lasses mamma) för att plocka bär i deras trädgård och fika innan det bar av hem till Vaxholm igen. Detta var på 70-talet så det var verkligen länge sedan.

Fulla av intryck åkte vi mot Halmstad på söndagkvällen och vi kände båda att vi längtade efter vår båt. Nu finns det mycket att arbeta med och många trevliga minnen och intryck att tänka på när man står med målarpenseln i timmar.

Skepp och Hoj!

Tjoppe och Helena