Mobil plastning

Nu har vi ägnat några dagar till att plasta insidan av brädgång och skandäck. Med facit i hand så hann vi ungefär det vi planerat i sommar. Allt har sin tjusning och sina vedermödor. Snickra brädgången och lyckas att få den svängd tillhörde inte hittarna. För att inte nämna styrendoft och en svettig mask för ansiktet. Däremot soliga dagar som vi haft på flotten, speciellt när vi fått måla och se hur resultatet skyndat på - det har varit underbart. Och alla tokigheter, mycket skratt och bus och gott att äta och dricka. Våran senaste olat är att direkt när vi kommer till båten så börjar vi med att fika. Kanske inte så effektivt - men so what!? Vi lever bara här och nu.



I vårat plastteam, som då bara består av Tjoppe och Helena så har vi som regel samma uppdelning. Helena sköter serviceavdelningen. River glas, häller upp och blandar plast, knackar hinkar, räcker fram och tar bort allteftersom. Tjoppe basar för den tunga delen, själva plastandet. Rollar plast och lägger på glas och mera plast och glas och plast och sen rollar ur luft med en metallroller som ett sista moment. Ungefär så.



Många stilar blir det för att få till plasten; på knä, på rygg och ståendes.

Vid ett tillfälle när Tjoppe gick förbi en hink med plast i så sa det "plopp", eller kanske mera som ett "blobb" för plasten är tjockflytande. Vi tittade ner i hinken och där låg helt plötsligt Tjoppes mobil, den hade hoppat ur fickan på eget initiativ. Vi fiskade och fick napp och tänkte att den makapären går nog inte att använda något mer.



Nu är det mesta på en mobil gjort av plast så det kan tyckas onödigt med ett extralager och dessutom plasta fast tangenterna. Men döm om förvåning så lyckades vi få liv i luren.



Plast i fören, men utan färg än så länge. När vi målat detta kommer det bli mumma. Vi visar i ett kommande inlägg hur det blir, som vi brukar. Bra förhoppningsvis!

Alle man på däck!

Tjoppe och Helena

VM i brädgång

Ibland vet man inte riktigt när en arbetsdag börjar eller slutar, det kan vara hårfint. Tjoppe lämnade båten vid 22-tiden. Vädret var lugnt och stilla. Och efter midnatt så passerade Helena båten lite snabbt på hemväg från ett arbetsuppdrag, och då blåste det kuling och vinden hade piskat upp Nissan så den steg snabbt. Fel kläder helt enkelt för att arbeta i, så väl hemma så bytte vi båda om och åkte tillbaka ner till båten. Vi såg över förtöjningar och fendrar och slog ett öga på båtgrannarna också så de mådde bra i blåsten. När vi kom hem så hade klockan passerat halv två.

Vi sov gott men kort och var åter i hygglig tid på båten. Nu skulle då brädgången bli färdigsnickrad på insidan var målet.




Sagt och gjort, Helena arbetade med ventilationen och Tjoppe sågade och skruvade. Detta moment blir lätt tradigt tycker Tjoppe. Båten är tjugo meter lång och med brädgång såväl på utsidan som insidan så har han tillryggalagt åttio meter. Han tänker inte ställa upp i VM i brädgång. Och nu, äntligen, kan vi börja spackla och plasta - det är kul!

Och i och med att sidorna nu är upptagna av ny brädgång och skandäck som ska plastas så har vi fått göra en omdirigering av alla saker som står på båten. Kylskåpet och bordet har fått ny plats, samt virke och verktyg. Det står helt enkelt på mitten nu.



Efter en lååång dag (ja för det tar sin tid att bygga, även om det kanske upplevs som fort när man läser inlägget) så åkte vi hem. Det hade blåst och regnat om vart annat så när vi skulle äta lunch så fick vi nästan spika fast tallrikarna för de inte skulle blåsa bort. Nu bommade vi igen, med punkten för däcket avklarat. Middagen serverades vid halv tio, normalt för oss.

Väldigt nöjda somnade vi gott efter denna lååånga da.....zzzzzzz.


Sjöberg har vaknat!  (Sjöberg är en term för havet, och syftar på att det blivit gropig sjö)

Tjoppe och Helena

Bluejob

Vi fick en liten glugg mellan regnmolnen och då åkte färgen fram.



Först tejpade vi efter konstens alla regler..



Därefter tog vi ansvaret för varsin färg. Helena fick som omväxling den syndiga, annars prenumerar hon på grått.




Tjoppe åkte på ett riktigt bluejob..

Förra året var det korvens år på båten. Vi grillade korv till höger och vänster, i år har menyn varit mer varierande på båten. Men nu så åkte korven fram på nytt..gott!



Efter lunch så målade vi insidan av båten. Och resultatet lät sig inte dröja..



Lite målning återstår i stävern, men visst blev det en ansiktslyftning. Mycket nöjda, och när övertäckningen åker av så ska relingen bli svart.



Båten sedd från aktern..



Spygatterna ska bli vad det lider helt svarta på insidan..

Glada och trötta så hade dagen gått till ända.



Månen hade tittat fram.

Vi åkte hem för lite mat, mycket sen middag blev det, och några minuter framför tv:n innan vi somnade som två klubbade sälar. Tiden rusar fram tycker vi, men även att vi nyttjar vår tid maximalt och spenderar den på det vi tycker mest om. Eller som en bekant sa till oss häromdagen; -Livet är som en toarulle, det går fort på slutet. Så sant så sant. Men innan sista pappret är draget så ska båten vara färdig, vacker och fin.

Kasta ankar!

Tjoppe och Helena