Pink i hink

Man får inte vara knusslig när man har en båt som ännu inte är utrustad med moderna bekvämligheter. Vi kan när vi önskar använda oss av sjömanskyrkans toaletter. Som medlem får vi nyttja toa, dusch och tvättstuga. Men ska man nu göra det lilla jobbet så är det enklare att ta till vår mobila enhet, hinken. Den fyller sin funktion på ett utmärkt sätt tycker vi.



Tjoppe och Helena!

Att angöra en kaj

Nu har vi flyttat vår pärla till nya kajplatsen. På söndagkvällen gav vi oss iväg och vi valde att gå ut med henne mot kusten en sväng för att känna på hur hon betedde sig med styrning och så. Med spänd förväntan startade vi motorn och lossade förtöjningarna.


Aj aj Kapten! Och Matros Stålgren fick lyda order. Det är med stor respekt man framför en båt på 80 ton.



Och hon rör sig ju inte så snabbt när kroppen är tung. Sakta sakta tar vi oss ut från vår gamla kajplats och ut i friheten..



Vi behövde få med oss Jenny II, vår flotte och hade surrat henne i sidan. Men när vi ökade farten något så visade det sig att flotten har mycket bra flytegenskaper men att den absolut inte kan liknas en båt. Flotten började ploga vatten och reste sig på högkant. I plurret försvann vår fina arbetsbänk..


Men båten gick otroligt fint och det var ju det viktiga. Vi drog ner på farten så flotten kunde samarbeta och följa med oss snällt.



Strax före vi var framme vid vår nya kajplats så la vi oss bredvid en liten oljetanker vars personal ska låna flotten några dagar för att kunna underhålla deras båt. Flotten har visat sig vara ett bra ting att äga, man kan hjälpa andra och vi kan se om vårt eget och inte minst att vi har nyttjat flotten till att ha roligt på, grilla för att nämna något.


Väl framme vid oljetankern så hoppade Helena ner på flotten och surrade fast flotten vid tankern. Sen gick hon iland och fick ett bra kort på vår båt mitt i Nissan.




Mycket skickligt angjorde kapten Norberg den nya kajplatsen. Här bor hon nu, vårt kära skepp. Och för den som är lite bevandrad i staden så är det alldeles nedanför minnesmonumentet kranen i hamnen.



Väl på plats var klockan mycket som alltid när vi håller på. Middagen serverades kl 23, något sent kan tyckas och även vi. Middagen bestod i baconinlindade färsbiffar med stuvad färsk vitkål och sparris till. Och vi skålade för den lyckade och roliga dagen i ett glas rött av spansk modell. Här ska hon bo nu, Orskär.



Full fart fram!

Tjoppe och Helena

Ännu en byggarhelg

Nu har vi haft ännu en kalashelg på båten. Solen sken och det var varmt och skönt. På fredagen behövde vi jobba båda två och då med arbete av lite mer inkomstbringande karaktär. Men på lördagen var vi på båten men fick bryta ganska tidigt då vi var bjudna på grisfest med båtklubben. God mat och tipspromenad och trevligt folk att prata med bjöds det på.
På söndagen så dök vi upp vid lunchtid på skutan. Och vi började arbetsdagen med lunch på däck. Man ska inte stressa..



Sill och potatis..



Vi hoppade efter lunchen i våra arbetskläder och så satte vi igång. Helena fräste nåt på däcket och Tjoppe fixade bordläggningen.



Timmerman Norberg..



Det var varmt i solen och det gick åt mycket vatten att dricka. Tjoppe fick hoppa upp på land och såga och över till båten med virket och sen ner på flotten och kolla mätningen och sen upp i båten igen och upp på land och såga och tillbaka till båten och ner på flotten osv. Det är ju inte direkt några raka plankor på en gammal båt och sista biten fick han hyvla in på plats. Svetten lackade och vi tog en paus på eftermiddagen och då klämde vi i oss en halv vattenmelon var. Och man blir faktiskt mätt, två kilo melon tar plats i magen och sväljer luft gör man visst också blev vi varse om*ler*.



Jo vi åt direkt ur naturförpackningen med sked. Och när vi klämt i oss melonerna så blev det då lekstuga en stund som så många andra gånger. Tur för oss att vi är våra egna arbetsgivare, annars hade man nog fått bannor av chefen. Mycket skratt och stoj, skepp o hoj!

Kolla in melonerna!



När vi lagt undan våra leksaker så fortsatte vi med däck och skrov. På slutet fick Helena släppa däcket för att vi behövde vara två på flotten och hålla i och passa in plankorna. När vi stod där så fick vi fint besök. Små dunbollar med mamma And på självaste mors dag. Vi bjöd på fika, solrosfrön. Dunbollarna var så fantastiskt söta och fulländande så att säga*hm*.



Elva stycken ungar till antal räknade vi..



Sen när mor var mätt och nöjd så tackade hon och simmade iväg med sina telningar i släptåg..

'
Och vi undrade om det kanske var våran Andy som är pappan.



Vi körde på tills skrovsidan var lappad och så linoljade vi. Sen plockade vi ihop alla verktyg och städade upp för dagen. En riktigt bra och flitig dag. Men än var den inte över..

Så här långt har vi kommit nu. Däcket och skrovet är igenlagt och vi har kommit en bra bit med fräsningen.


15 maj 2008..



Tjoppe och Helena!