Rena Rama Grekiskan...

(...kring vilka regler som gäller i Grekland...)
 
 
Lagos, Portugal
 
För närvarande så ligger våra tankar och funderingar rätt mycket på Medelhavet eftersom det är ditåt vi ämnar stäva efter vi kommit till Gibraltar. Och vi har haft sjökort och pilotböcker fram till början av Medelhavet. Och vi har därför vetat att vi behöver uppgradera oss på såväl verktyg (sjökort) som kunskap. Nu passar vi även på att klämma båtgrannar och andra här, som just kommit från Medelhavet. Jo det är så att där vi befinner oss nu, så är det ungefär fifty-fifty på om man är på väg bort (lyckostarna). Eller på väg hem (stackarna). Mycket matnytting information får vi och vi läser dessutom mycket på sajten Noonsite.com där man kan finna ut mycket kring segling, hamnar och vilka regler som gäller över hela världen. Skriven av och för andra långseglare. 
 
Till nästa höst hoppas vi nå Grekland efter att ha snedseglat runt lite på vägen dit. Och nu här i Lagos så fann vi en rätt välsorterad båttillbehörsbutik. Så vi slog till på att köpa en stor pilotbok för hela Medelhavet. Det är ju mumma för en långseglare att få en sådan bok i sin hand. Ja, nästan som en bibel. Och inte tar det många minuter innan man hemma river av plasten av boken och börjar läsa.
 
Kapten var först ut...han streckläste den som bästa deckarromanen (men kom aldrig fram till vem mördaren var). När han kom till stycket som handlade om Grekland så hoppade han till. Det stod att i Grekland så blir man i hamnarna (speciellt i den första när man klarerar in och ska lösa sitt DEPKA-kort) uppmanad att visa upp sitt försäkringsbevis. Och att detta försäkringsbevis ska vara översatt till grekiska.
 
WHAT?!!! Nog för att Kapten snackar rappakalja som kan låta som rena rama grekiskan. Men att ha ett dokument som ska visas upp för myndigheterna på grekiska lät ju smått avancerat. Vi började efterforska. Vi hade läst om det i nya pilotboken. Vi slog upp Noonsite och läste lite där. WHAT?!! Där stod det samma sak...vi behöver ett försäkringspapper på grekiska! Kunde det stämma???
 
Vi fortsatte vårt sökande och frågande. Klarar inte grekerna av att läsa engelska tänkte vi. Efter ett par dagars stirrande ombord efter kunskap och relevant och korrekt information (jo det florerar mycket desinformation inom långseglarvärlden också) så började vi kolla i våra egna led så att säga. Vi gick in på Medelhavsseglarnas hemsida där vi har vårt medlemsskap för att läsa om de skrivit något om detta....men vi gick bet. Vi behövde uppenbarligen lyfta luren och få prata med någon.
 
Av en händelse så plockade Styrman Pimpsten fram försäkringspappret vi har. Och döm om vår förvåning. Det stod ju redan på grekiska! Snacka om att stirra upp sig i onödan. Vi har det så fiffigt att vi från vårt försäkringsbolag kan dra ut detta för internationella sammanhang, ett så kallat Blue Card (fast det är jäkla mej inte blått, utan vitt då vi har vita papper i skrivaren). Där står det så fint på en rad olika språk. Typ på samma sätt som man kan uppleva när man besöker en vårdcentral i Sverige (för att informera nytillkomna svenskar om viktiga spörsmål kring hälsan) eller på en spansk restaurang på solkusten (där man kan läsa menyn på smått imponerande många språk). Ja så nu kan vi pusta ut. Men vi har fortfarande egentligen inte fått svaret på om myndigheterna i Grekland verkligen kommer att efterfråga ett försäkringspapper skrivet på grekiska. Så vi får segla dit och se efter...
 
Nu har vi nog sett klart av Lagos. Vi har lekt och umgåtts med underbara människor här (andra långseglare). Så idag ska vi bunkra och vi ska betala för oss i hamnen. De öppnar gångbron som korsar kanalen upp till hamnen klockan 9 på morgonen. Så vi vill ha allt klart till vi kastar loss. Så i morgon bitti har vi tänkt att segla till Faro. Det förväntas inte bli mycket vind så det blir säkert en del motorgång...vilket är bra då vi fortfarande håller på att köra in motorn...
 
Skepp o Hoj!
 
 

Inspirerade och lite småkära...

(…och denna gång inte av varandra...)

 
Pimpsten flaxar av glädje...
 

 Lagos, Portugal

 

Det är rätt länge sedan vi hade något med svenskar att göra. Vi har mest dragits med nyzeeländare, engelsmän och skottar senaste månaden, och en och en annan norrman. Jo det duger nog gott åt oss. Men helt klart är det en lyx att kunna få slänga sig med modersmålet fullt ut.

 Och nu fick vi vår chans. Vi hade fått en inbjudan till båten Tindra och hennes besättning. Detta efter att vi snubblat över dem på bryggan häromdagen. Ja besättningen är inte så jättestor. Den består av Fanny, skeppshunden, och hennes Husse och Matte. Kaffe klockan 16 löd frågan. -Jo tack gärna, svarade vi (gratis är ju gott och de såg välartade ut).

 Timmarna innan vi skulle traska över till Tindra, så ägnade vi oss åt lite allehanda. Kapten tvättade kläder och Pimpsten skapade stopp i toaletten (Bah! Fina flickor bajsar inte smultron, nä!). Kapten fick rycka ut och då förlöpte Pimpsten hemmet och hon gick till hårfrisörskan istället. Hårfrisörskan i det här fallet är Styrman Pimpsten själv. Hon traskades över till Lagos Marinas duschar. Och där färgades det och klipptes på bästa salongsmanér. När saxen vant for över barret så tittade en nyfiken dam fram. Hennes min sa -Kan man verkligen klippa sig själv? Pimpstens min svarade -Ja visst! Denna tysta konversation pågick tills Pimpsten nöjd med sitt hår passerade damen på vägen ut och då slank det ur Pimpsten (ja med ljud ur munnen denna gång) -Just saved 75 euros! I samma stund for tanken genom Pimpstens huvud ”jävla idiot jag är, jag vet ju inte ens om hon förstår engelska!” Men damen hade uppfattat vad som just sagts och brast ut i ett stort skratt. Pimpsten svarade med ett bländande stort leende och pep ut genom dörren.

 

 Pimpsten kan även se mer normal ut på fotografier också...här just hemkommen från hårfrissan (henne själv)
 

Ja så var det då dags att kliva ombord på Tindra. Vi har varit ombord på ett otal båtar. Och vi vet att det finns lite olika stilar hemma hos båtfolk...det brukar kunna svänga mellan det lite sterila och kala uttrycket (inte sällan hos pedanter som är ägare till båtar i plast, där man inte ser en pinal utanför skåp och lådor). Eller åt det mer stökiga och röriga hållet där båten är belamrad med prylar (hemma hos bohemerna, företrädesvis hos ungdomar eller ungkarlar utan vare sig mamma eller flickvän ombord). Ja och så finns då en tredje kategori, de som har sådär vansinnigt hemtrevligt ombord, där de gjort något som får båten att inte likna en husbil invändigt. Utan ett riktigt hem, för ett åretruntboende. Där finns förvisso saker men med ordning och reda (där brukar det finnas en kvinna ombord). Inte sällan doftar det nybryggt kaffe...

 När vi klivit ombord så fick vi oss en båtesyn (ja husesyn kan det väl inte heta på båt?!) Och vi båda föll pladask. Hela båten andades trivsel och båten var verkligen byggd för att leva och verka i. Inte alls kalt och kallt. Inte stökigt och bohemiskt. Utan perfekt lagom. I ena hytten så stod en vävstol. Ja ni hör ju...en vävstol. Gaaah! (inte alls avundsjuk) Ja detta var Fannys Mattes hobby, att väva. Medan Husse ägnade sin tid åt bokbinderi. (Åh, tänk att kunna bokbinda sina egna böcker...).

 Kaffedoften spred sig från kaffemaskinen och vi slog oss ned. Det dök upp fyra bitar mjuk kaka av något slag, nötkaka kanske. Det var något magiskt med kakan. Den var på tok för god för den såg rätt så anspråkslös ut (och vi brukar inte sjunga halleluja över sötsaker). Pimpsten tänkte hastigt på den fruktansvärda fruktkakan som hon kämpat med i veckor. Den som hon till slut gett till slasktratten. Men denna gudomliga nöt?kaka var något helt annat. Den måste helt enkelt ha varit hembakad. Och den försvann fortare än kvickt, likt Lucky Luke skjuter snabbare än sin egen skugga. Det gick tyvärr inte att uppbringa några kvarglömda smulor runt munnen (Attans!) för att på så sätt få sig en efterrätt och dra ut på smaken. (Om kakan nu mot förmodan inte var gräddad ombord så må vännerna behålla hemligheten för sig själva. I evighet. Amen. Nä vi är inte nämnvärt religiösa men man kan ju bli det efter detta...)

 

Portugisiska vårblommor...
 

 Ja men nu var det inte kakan vi tänkt prata om. Utan båten och vännerna. Det visade sig att Herr Husse och Fru Matte på många punkter hade väldigt lika bakgrund som oss. Att de, liksom vi, tidigare ägnat sig åt café och restaurang i marin miljö. Och att vi nu sadlat om till långseglare och där vi tänker väldigt lika kring seglingen...till exempel att inte ha så bråttom. Och att vi alla tänkt segla in i Medelhavet och kolla runt. Och mer. Ja, de hade till och med en verkstad ombord, precis som vi.

 Förutom att Pimpsten höll på att baxna av att se vävstolen så slog hon händerna i knäna av upphetsning när hon såg att väggen ovanför köksbänken var kaklad. GAAAH! Och Pimpsten som numera sover ovanpå en stor packe kakel (i stuvfacket under kojen) Finaste sjösten som vi ska sätta nästa vinter i byssan, är tanken. Nu fick vi chansen att se hur bra och fint det kan bli. Trots att det finns en del kraxande korpar som talar om att kakel och båt inte är förenligt.

 Och det slutade inte där...även deras badrum var kaklat. Och för fönstren hängde inte fula marina gardiner med bumbibjörnar på eller nåt (nä inte bumbibjörnar, men det brukar kunna vara ett barnsligt marint mönster på mörkblått tyg – Bläää!). Här på Tindra så var det Fru Mattes gardiner som hon minsann vävt själv. Det vävda tyget var så tunt och fint med ljust dämpade färger för att de skulle kunna släppa igenom dagsljuset rejält. (Pimpsten har aldrig lagt till sig med några gardiner ombord på någon av hennes båtar, för hon har aldrig funnit något smakfullt och fint. Tills nu...!)

 

 Bildkvalitén är kanske inte den bästa...men här är det faktiskt känslan som räknas! Vaddå glada!!?
 

För att göra en lång historia kort. Så knatade vi efter urdrucket kaffe och välslickat kakfat tillbaka till Wilma. Och genast började vi prata om Wilmas byssa. Om de förbättringar vi tänkt göra. Men nu med ännu fler idéer och möjliga lösningar. Och innan middagsmaten stod på bordet så kom vi överens om att nästa vinter så ska Wilmas kök få sig en riktig make-over. Vi kan knappt bärga oss...(ja de kreativa diskussionerna pågick som på gammalt Sunshine-manér, woop woop!)

 Vi blev nog lite kära. Inte bara i Fanny för att hon är en förtjusande liten hund. Utan vi gillade även hennes Husse och Matte. Så till den grad att vi verkligen hoppas våra vägar kommer att korsas många gånger framöver. Och så älskade vi deras båt, Tindra (ja älska är kanske ett för starkt ord, men vi gillade båten superdupermycket).

 

Tänk om vi aldrig hade gått på grund i floden Rio Alvor. Då hade vi ju aldrig hamnat i Lagos. Och då aldrig träffat våra nyvunna vänner. Ja ibland ska man vara glad att det inte går som man tänkt. Man stänger en dörr och öppnar en annan. Ständigt!

 

Skepp o Hoj!

Slasktrattar och sömntutor...

(... och vi inser att vi inte följer mallen...)
 
Glupsk Kapten, hungrig på det mesta i livet!
 
 
Lagos, Portugal
 

Vi har noterat en sak. Sannolikt har vi alltid känt till det, men noga förträngt det. Jo faktum är att när vi ligger i hamn (och har båtgrannar vid vår sida) så ser man tydligare vilka rutiner vi har. Vi, kontra andra långseglare. Vi långseglare är nog i grunden rätt lika varann. Men en sak skiljer.

 Vi har sett att våra båtgrannar, tyskarna och det trevliga norska paret (ja tyskarna är också trevliga men vi känner dem inte såväl då vi inte knäckt en kaffe eller öl med dem). Att dessa grannar har andra rutiner rörande sängen. Inte så att vi spanar in i deras sovrum och ser efter vad som där försiggår. Nej utan mer så, att ifall vi ser dem i deras sittbrunn, så kan vi i vart fall anta att de inte är i sängen.

 På morgonen lagom till vi tassar upp för att sätta på tehurran (läs tekanna för ordet finns nog inte i Akademiens Ordlista...) så ser vi våra norska grannar lämna sin båt för en...vad vet vi...morgonpromenad kanske. Ja och detta vid en tidpunkt då vi själva knappt kommit på tanken att öppna ögonlocken än (detta sker som regel jättetidigt på morgonen, kanske kring 9). Det hela har säkert att göra med att grannarna är från Norge och de är ju vana att gå på tur, och att vara hurtfriska och hälsosamma. Men vi upplever även att tyskarna har lite av samma beteende...

 Ja och det må väl vara hänt, att man är morgonpigg. Men så har vi även noterat. Att när vi går och lägger oss på kvällen, ja då är grannarna fortfarande vakna. I går kväll lyste det så fint i deras supstuga (ett annat ord för kapellförsedd sittbrunn). Så de var uppenbarligen inte i sina sängar (fast klockan var jättemycket, säkert 21) Det är i regel vid den tidpunkten vi masar oss från soffan till sängen. För att Kapten ska sova. Och för att Pimpsten ska fortsätta sova (hon brukar sova räv i soffan först).

 Detta måste ju betyda att vi tillbringar betydligt mer tid i våra sängar än våra båtgrannar gör. Vi är lite rädda för att det är vi som skiljer oss från mängden. För vi har sedan vi konverterade till båtnomader (från att ha varit löneslavare) börjat anta vanor som mer liknar finniga tonåringars. Tack och lov att vi inte har några jäkla föräldrar med ombord som tjatar;

 

-NI MÅSTE GÅ UPP NU!

 

Men egentligen så sover vi inte alla de 12-14 timmarna vi spenderar i och kring kojen (ja ibland måste vi ju upp och sätta på tehurran). Utan vi läser, skriver, löser sudoku, samtalar och gör annat som folk normalt gör i ett sovrum.

 Om vårt beteende är gott eller inte har vi inte riktigt kläm på. Vi sköter oss i övrigt, håller hygien, motionerar och äter hälsosamt (ni behöver nog inte göra en orosanmälan) Vi tror dock att timmarna i sovrummet (lite överdrivet att kalla det för rum) har för oss blivit en plats där vi kan stänga oss inne lite grann och bara vara. Hade vi varit fåglar hade det kallats för att vi sitter och kuttrar. Vi myser. Därför går det ju åt några timmar (för vi behöver ju sova också) och då går gärna timmarna innan vi kommer ur säng. Men så lägger vi oss gärna tidigt också, vi längtar alltid efter att få gå och lägga oss. Kanske är det biverkningar (sviter) från våra stressiga år som löneslavare. Att vi helt enkelt inte har vilat upp oss och sovit klart än. Eller så är det såhär livet ser ut när man plockar bort 87 procent av alla måste-beting man hade i det gamla livet (fast varför gör då inte grannarna som vi, är ju då frågan...)

 Vi låter frågan förbli obesvarad. I övrigt så har Styrman Pimpsten upptäckt en mycket bra sak ombord. Från åren då hon var bondmora, så hade hon alltid en ”grishink” under diskbänken. Den bodde bredvid den vanliga sophinken. Och allt ätbart la man i grishinken. Därefter matades grisen med resterna som blev fet o god lagom till julslakten. På så sätt behövde man aldrig kasta matrester, utan man var en del i ett kretslopp kan man säga (barnens matrester gödde grisen som sen gödde barnen).

 Pimpsten är ju noga att inte kasta några rester idag heller, fast hon inte lever på en bondgård. Men hon har upptäckt att det fungerar (nästan) lika effektivt ändå. Mat som behöver ätas upp lite raskare för att det inte ska bli skämt, lägger hon fram synligt och ibland även med en lapp på. Och strax därefter så är dessa leftovers ett minne blott. Som häromdagen där Pimpsten fann den fruktkaka som hon släpat runt på en längre tid. Hon fann den inte särskilt god. Om det inte vore för allt socker i den (eller konserveringsmedel) så hade den nog varit möglig och oätlig vid det här laget. Nu gjorde hon slag i saken då hon ville bli av med den. Istället för att öppna under diskbänken och slänga kak-jäkeln så skrev hon en post-it-lapp. SLASKTRATTEN skev hon på lappen. Och hux flux så var kakan väck!

 

Så att ha en slasktratt ombord (eller om det var kölsvinet som åt kakan) är inte så dumt. Nästan lika effektivt som att ha en grishink har det visat sig. Med den skillnaden att ”slasktratten” inte äter potatisskal, teblad och äggskal (har dock inte testat). Däremot så fungerar det perfekt med övermogna bananer, skinka och ost.

 

Så summa kardemumma så kan vi konstatera att;

 

Vi går och lägger oss först av alla, och kliver upp sista av alla (med alla menar vi alla på jorden utom möjligtvis nyfödda och sjuttonåringar på sommarlov).

 Samt;

 Att det ombord på Wilma finns en slasktratt som nästen är lika effektiv som en grishink! (fast vår husgris behöver inte gå till slakt).

Häpp!

 

Skepp o Hoj!