En barrfri julbåt...

(...vi hakar på den fina grekiska traditionen med båt istället för gran...)

 Kapten Betong är uppe i toppen och det är inte ett moln på himlen...
 
 
Naxos, Kykladerna, Grekland
 

Nu har vi åter knallblå himmel, vindstilla och temperaturer som snuddar tjugostrecket. Underbart och vi njuter av att kunna inta lunchen i sittbrunnen om dagarna. Julen är i antågande, det märks inte minst här på Naxos. Något intressant med grekerna, särskilt ute på öarna, är att julbåten är en viktigare julsymbol än julgranen. På stadens torg har de ställt upp en ljusdekorerad båt. Mycket vackert måste vi tillstå och det hade vi nog tyckt även om vi inte varit galna i segling. Grekland har ju en lång maritim historia, traditionen bjuder därför att grekerna har små dekorerade julbåtar av trä i sina hem där de placeras vid eldstaden med fören pekandes mot huset centrum. Detta kommer sig av att man förr ville visa tacksamhet för sina hemvändande män och söner som kommer tillbaka från havet för att fira jul med sina familjer.

 

 På stadens torg står en julbåt och inte en julgran som i Sverige. Här syns kapten som en liten svart vålnad...
 

För oss känns det ju därför extra roligt att göra Wilma till en julbåt. Med Kapten högt uppe i masten så fäste han först en ljusslinga uppe i toppen och sen vidare ner längs med för- och akterstaget.

 

 Kapten fäster den sista biten av ljusslingan framme vid peket allt medan Styrman ser till att få sol på näsan...(...hon hjälper faktiskt till även om ni såklart inte tror det, hon är lite lat den där Styrman Pimpsten...)
 

När skymningen kom så gick vi en promenad. Först knatade vi bort till stadens dekorerade julbåt på torget. Därefter tog vi vägen längs med stadskajen för att se Wilmas vackra ljusarrangemang. Vi beskådade vårt verk, helt klart så lyser vårt verk upp. Wilma som julbåt syns mycket väl och hon kommer att glädja alla i staden som vänder sin blick ut mot havet. Extra roligt är att vår julbåt skapar formen av en julgran. Två traditioner i en skulle man kunna säga.

 

 Wilma efter mörkrets inbrott. Som en julgran lyser hon upp, en förenad julbåt och gran på en och samma gång...garanterat barrfri! Vad tycker ni?
 
Skepp o Hoj!
 
 
Fler foton kommer här;
 
 Livet är så härligt när vädret är det bästa tänkbara...Kapten njuter...
 
 Ljusslingan innan Kapten släpar upp den i masten...
 
 Medan Kapten klättrar i masten så sköter Styrman säkerhetslinorna...(ja vi sa ju att hon hjälper till...hon hann till och med att fotografera samtidigt...)
 
Solen är på väg ner och vi kommer snart se Wilmas belysning...Naxos är helt klart vackrast i solnedgång...
 
 Solens sista strålar lyser upp husfasaderna...
 
 Sakta framträder vår ljusslinga i solnedgången..."Stjärnan" i toppen på masten är en hemmagjord lampa där vi stoppat i en ledbelysning i en petflaska. Flaskan har vi plockat upp från gatan där den låg slängd...
 
Naxos är fantastiskt vackert...
 
 
 
 Grannön Paros...
 
 Små fiskebåtar ger sig ut i skymningen...här med Paros i bakgrunden...
 
 
Over and Out
 
 

Det viner...

(...och Kapten har köpt sig en håv för att kunna städa lättare...)
 
 
 
Naxos, Kykladerna, Grekland
 

Det viner. Och blåser så till den milda grad att färjorna till ön inte går. En och en annan fender har lämnat gästhamnen och dansat bort över vågorna till andra sidan av bukten. Inte Wilmas fendrar tack och lov, men andras. Kapten cyklade iväg och hämtade de förrymda ”puttifrånbollarna” och knöt fast dem där de verkade höra hemma. Längst ut på kajen ligger en katamaran som emellanåt är ytterst nära att slå i piren, vi håller koll. Det blåser i en liten annan riktning än den sedvanliga rent nordliga, båtarna kränger betydligt mer nu. Vi är de enda människorna här och av hamnkaptenen ser vi intet. Vi har dock koll på våra vänners båtar, vår norska vän och våra tyska vänners båt – de har samtliga åkt hem till respektive land under några veckor. Det ska inte mojna förrän om ett dygn. Det går ingen nöd på oss men det är inget favoritväder när det byar dryga 20 meter per sekund som nu. Faktum är att det är skönt att vara på plats när det blåser.

 

Häromdagen såg vi en dokumentärfilm, om en val som svalt 30 plastpåsar. Du kan se den HÄR. Denna ofattbara nedskräpning som börjar bli ett allvarligt hot inte bara mot fisken i haven, utan även mot oss människor. Plasten bryts ner till små knappt för ögat synbara bitar, så kallad microplast och dessa riskerar hamna i oss människor när vi sedan äter fisken. Kapten var så märkbart upprörd så han dagen efter gick upp till båttillbehörsaffären och köpte den bästa håv de hade. -Ska du fånga fisk?, frågade ägaren. Kapten skakade på huvudet. -Nej, det finns ingen fisk, jag ska fånga plast!.

 

När vi pratar med människor om plast så tycker de flesta att det för visso är ett beundransvärt jobb som Kapten gör när han plockar plast. Men oftast får vi den efterföljande kommentaren att ”det är ju hjälplöst när det bara är en person som städar”. Ja, det är ju en jäkla inställning också. Själva tänker vi såhär, att om folk ser att vi plockar – så förutom att det blir mindre plast i haven, så ger det ju signaler till andra människor. Att det är helt ok att under sin helgpromenad rensa stranden fri från plast som andra människor skräpat ner. Vi tänker köpa oss västar nästa gång vi är hemma, reflexvästar och fixa tryck på ryggen. Där ska det stå;

 

Planet-cleaner!

 

Någon av er hemma i stugorna kanske tänker att det där med plast i havet, det överdriver de nog bara. Men si det gör vi inte. Häromdagen upptäckte vi något sorgligt. Efter att ha räddat Red Label-flaskan häromdagen så fann vi ytterligare tre whiskyflaskor av samma sort här i hamnen. Vem gör så? Kastar skräpet i vattnet? Kapten använde sin nya håv och fiskade upp dem.

 

 Så här ser det ut i hamnen där Wilma ligger, varje dag kommer nytt skräp! Kapten har klimatkompenserat genom att köpa sig en håv som han fångar plast och annat skräp med...

 

Häromdagen gick vi en promenad längs med stranden. Det är jättevackert så länge man inte tittar så noga. Plast, plast och åter plast. Folk promenerar, ingen reagerar...vi blundar alla. Här i Grekland finns ingen källsortering. Här pantas inga burkar och flaskor. Det är synd, för en slängd flaska i havet här, kan faktiskt sköljas upp på strand vid Kosteröarna på Västkusten i Sverige. Sannolikheten är kanske inte så stor då vi befinner oss i Medelhavet (den måste passera Gibraltarsundet). Men plast från Spanien hamnar i Sverige. Hur som helst, det trevliga med promenaden var att vi mötte våra tyska vänner där. Vi gick en gemensam promenad tillbaka till hamnen.

 

 Våra tyska båtgrannar mötte vi ute på vår strandpromenad...det blev en trevlig promenad tillbaka till hamnen...
 
 

Innan vi kom hit till Naxos så hade vi ingen aning om HUR blåsigt det är här. Vår greklandsflagga har blåst sönder på rekordkort tid. Likaså Medelhavskryssarnas medlemsflagga. Styrman sydde och målade nya. En ny medlemsflagga får vi köpa i Sverige när vi är hemma nästa gång (om vi inte gör egna men vi kanske ska sponra vår fina medlemsförening, vi gillar Medelhavskryssarna - puss puss). Men så länge så får denna hemmagjorda fladdra strax under babords spridare. Grekiska gästflaggan är hissad på den andra sidan.

 

 Home made!
 

Vi var lite nyfikna. Vi undrade om vårat driftskonto har skjutit i höjden nu när vi ligger i hamn. I somras levde vi på 500 euro i månaden. Vi har sammanställt november månad och här är resultatet.

 

Driftskostnader;

 

Restaurang (2 besök under perioden vi inte hade golv i byssan pga renovering) = 52 euro

Mat (inkl kemtekniskt som ex toapapper) = 247 Euro

Vin = 19,5 euro

Bensin/Diesel = 0 Euro

Transport övrigt = 0 euro (vi cyklar och går överallt)

Hamnhyra = 210 euro

El = 0 euro (ingår, men mestadels så driver vi Wilma på gratis solenergi)

Nöje = 0 euro (vi har lånat gratis böcker och filmer från systerns familjs hus)

 

Totalt för november månad; 528,5 Euro

 

Kommentarer; förvånansvärt billig månad för att ha legat i hamn. Men vi har ätit rätt mycket av det matlager vi hade så lika billig blir nog inte december månad. Kostnader för internet belastar inte detta driftskonto, men för den nyfikne så betalar vi 42 euro för 100 GB per månad. Därtill så finns ett par försäkringar.

 

Wilmas konto (som inte är driftskostnader) redovisar vi inte här. Hon har en egen bankbok och att hålla henne i gott skick är inget vi kommer ifrån (som de goda sjömän vi är).

 

Vi har funnit en fantastiskt fin affär. De säljer nötter och torkad frukt, te och oliver med mera. Nu inhandlades några katrinplommon och lite juldoftande te. Fotografierna vi tog blev lite suddiga men vi tror de flesta håller med om att butiken utgör en fin färgpalett i det annars så gråa vädret som råder här idag. Särskilt när rekvisitan inkluderar en gammal man, en äkta grek som stilla sitter på en stol i hörnet av affären. Han ser ut att vara hundra minst. Genuint, enkelt och charmigt är väl ord vi skulle lägga i vår mun.

 

 Genuin grek i en av Naxos butiker... (ursäkta den kassa kvaliteten på fotot)
 

Medan vinden rasar utanför Wilmas ventiler så pysslar vi och fixar. Dricker te. Renoverar. Ni får inte se byssan än...men vi är i tagen att börja kackla...förlåt, vi menar kakla. Tids nog får ni se färdiga resultatet.

 

Tills dess,

 

Skäpp å håj!

 

Här kommer några till foton;

 Vi är ute och promenerar...
 
 Vi har tagit med våra vattendunkar för att fylla dem med friskt och gott naturvatten som kommer uppe från bergen...(finns tappar lite var stans på ön)
 
 Naxos från ett (för er) nytt håll...
 
 Här köpte vi katrinplommon och te...
 
 Naxos är en blåsig ö, även träden känner av detta...
 
Vi är obeskrivligt nöjda med att vi tillverkar våra flaggor själva. Av lakanstyg och med textilfärg så fixar vi nya vartefter. Ett trevligt nöje till nästan ingen kostnad alls (Pandurohobby och IKEA är inköpsställen ifall du undrar). Vi fick tipset att måla egna flaggor av ett par långseglande fransyskor och vi är helnöjda, så mycket billigare då man får betala 100-150 kronor för en gästflagga i affären. 
 
Over and Out

 

Liket nedanför sängen...

(...ett mystiskt ljud väckte oss häromnatten...)

 Naxos, december 2018...
 
 
 
Naxos, Kykladerna, Grekland

 

Bonk, bonk, bonk...

 

Allt är mörkt och Wilma dansar mjukt i havets rörelser. Det är en blåsig natt och något stör oss. Ett dovt bankande inte långt från våra huvuden hörs, där vi snusar gott på kudden. Ljudet försvinner och kommer strax tillbaka...

 

Bonk..bonk...

 

Vi vaknar och sömndrucket frågar vi varandra om ljudet, om någon av oss känner igen det. Näee...vi kan inte komma på. Ingen av oss är väl direkt sugen på att gå på ljudjakt. Det är något en långseglare lever med, en rad mystiska ljud som emellanåt uppstår, där man får tassa upp och söka efter vad som stört den goa nattsömnen. Värst är de ljud man inte alls kan identifiera, medan ett hemvant stilla knarr från förtöjningarna kan upplevas som rogivande.

 

Bonk...

 

Men vad sjutton är det? Det låter som någon knackar på skrovet från utsidan. En nattsimmare? En delfin? Resterna från ett isberg som slitit sig loss från Arktis, likt isbitar i ett grogglas?

 

Styrman Pimpsten öppnar sin ventil och tittar ut. Så sträcker hon ut sin långa arm ner mot vattenytan och så fångar hon...

 

..en...

 

Whiskyflaska!

 

 Blåsten har gjort att plast och annat bråte dansar runt i hamnbassängen...kändes dock oväntat att finna en flaska Red Label, den låg och dunkade mot skrovet... (bilden är arrangerad i efterhand, flaskan är dock den rätta men händelsen utspelar sig under natten när det är mörkt)
 
 

Tyvärr är flaskan tom, men glädjande nog av märket Red Label. Den sorten som Styrman Pimpstens pappa föredrog och tog fram vid festliga tillfällen. Ett minne far förbi, bilden från när hennes pappa bjuder sin svärson på whisky för första gången. Svärfadern koncentrerar sig noga för att inte spilla och hans hand darrar lätt i koncentrationen. Genast som de första dropparna träffar botten av glaset så avbryter han och tar flaskan från glaset. Av whiskyn syntes nästan inget, standardmåttens 4 eller 6 centiliter var gigantiska i jämförelse, som vattenreservoaren i Grängesberg ungefär.

 

 Kapten tackar sin svärfar och synar sitt glas, de ädla dropparna täcker bara nästan botten. Vördnadsfullt och med respekt tänker Kapten att hans svärfar måste tillhöra världseliten i att hälla lite. Dessutom på skakig hand. Ett leende sprider sig över Kaptens läppar, det ligger något komiskt över situationen. Hade svärfar lyckats med lite mindre mängd så hade han bara öppnat korken och gjort en svepande rörelse över glaset utan att något fallit däri, och sen satt på korken igen. Som barn kan leka med dockservisen där man bara låtsas att man serverar mat och dryck. Men helt överraskad över situationen är inte Kapten, han hade blivit förvarnad för att den småländska ådran sitter djupt rotad i svärfadern.

 

Innan skålen utbringas så blir vi avbrutna. Årets Vasaloppsvinnare ska intervjuas och ljudet på tvn behöver höjas. Svärfar vänder sig bort från sällskapet för en sekund. Då drar svärmor obemärkt korken av flaskan och fyller Kaptens glas till en mer ansenlig mängd. Men det blir lite mer än hon tänkt, mer som en 12:a whisky denna gång. Hon skrattar gott och blinkar hemlighetsfullt åt Kapten. I blickarna som utväxlas så utlovas hemligheten att stanna dem emellan.

 

Med tv-intervjun avklarad så är svärfar åter tillbaka. Han höjer sitt glas och noterar aldrig att Kaptens glas blivit påfyllt, och han utbringar;

 

-SKÅL! Och Välkommen!

 

Kapten höjer sitt glas och låter en rejäl klunk glida ner för strupen, han är lite rädd att komplotten ska upptäckas. Men allt går väl och Kapten ler stort hela kvällen, inte bara för mängden whisky som värmer gott innanför västen. Utan även för att svärfar är en skön lirare, och likaså hans fru...Kapten känner att det är en bra början på vänskapen!

 

Ja det var minnen det. Styrmans pappa lever inte längre tyvärr, men däremot finns fina minnen kvar. Styrman Pimpsten tar in den tomma whiskyflaskan genom ventilen och lägger liket nedanför sängen. Hon hinner tänka, att det ser inte så bra ut ifall någon plötsligt skulle stolpa in och se den tomma flaska nedanför sängen. Men snart somnar hon gott. Och hon drömmer om pappa! (och förlåter allt och alla att hon blivit störd under natten). 

 

Skepp o Hoj!

 

 Ett gammalt fotografi på Styrman Pimpstens pappa Roy (längst till höger i bild) Bilden är tagen på 50-talet. Här tillsammans med några av hans vänner... (en av vännerna ser ut som Jeppson, kanske något som Pimpstens syskon kan bekräfta)
 
ps. Det mesta av skräpet är nu upplockat av kapten. 
 

 Over and Out